onsdagen den 31:e augusti 2011

Been there done that.

Nog märks det att Ikea är gammalt i Älmhult. Svårt att gå och köra kundvagnen, skrymslen, vrår och lutningar. Inte alls jämförbart med dagens varuhus där du har en autostrada igenom hela huset. Lite roligt var museet i källaren. Konstigt och oinspirerat verkade det men en sak roade mig. Detta är snarlikt min älskade matsalsmöbel.Tänk om det är en IKEAmöbel jag är så stolt över??

söndagen den 28:e augusti 2011

Älmhult varför det.......


Blandat väder bjöd dagen. Utan att veta säkert påstår jag att det var styv kuling på Smögens klippor, jag höll på att blåsa omkull. Love it! Det blev en heldag. Alla små orter, många butiker, en hel del shoppande. Fika på fantastiska KKV och så en Sillgrissla i Grebbestad . Imorgon går tåget till Göteborg, där möter jag andra från Folkets Hus i väst och vi ska via buss ta oss till Älmhult. Jag har sett kursprogrammet och det verkar okej, men jag kan inte låta bli att fundera på Älmhult, vad sjutton ska vi dit för, det är ju som finast här;-)

Vår bästa tid är nu!

Livet på västkusten har sänkt tempot, det kallas eftersäsong. De flesta sommargäster har återvänt hem och livet återgår till vardag i varje samhälle Sommaren däremot fortsätter. Det är en fantastisk tid nu. Varmt i vattnet. Mareld om natten. Vinröd ljung på grå berg ger vilken romantiker som helst rysningar av välbehag. Jag märker att hela familjen njuter. Det är mindre folk på sjön och det är makrillsäsong. Vi tar långa promenader , klättrar på klippor och stannar ofta för att njuta av det vi ser och känner doften av. Vi badar och lever uteliv.
När sommargästerna åkt hemåt åker vi till kusten, gärna på en shoppingtur. Sommarbutikerna stänger och slumpar bort sina varor. Det enda jag möjligen kan anmärka på är att räkorna fortfarande är dyra. Får lugna mig och äta i höst och vinter. Konstaterar alltså att jag njuter just nu. Livet på västkusten är alltid fantastiskt men vår bästa tid är nu!
Inbjudan till Bohuslän, en favorit av mannen som kommer till Östrabo i höst.

torsdagen den 25:e augusti 2011

Donera mera....

Leo Petterssons "Sten med konisk cylinder". Nu är det snart över, utställningen i årummet kommer plockas bort. Jag tycker det är sorgligt! Gillar dem all och älskar somlig Denhär t.ex. Jag tycker den är fantastisk. Drömmer lite om att samla ihop pengar och säga till "stan" att den får bli här. Samtidigt är det ju knappast något man skramlar till med bössa på stan.... Om den skulle bo kvar, ska den ändå flytta, 40 cm åt bron..... Taskig placering i förhållande till gatlyktan. Behöver knappast tänka på det jag lär inte få uppleva att den blir kvar. Redan på invigningen var i en mängd människor som sa att denna måste få bli var! Då återstår frågan....hur får man folk att donera mera....

onsdagen den 24:e augusti 2011

Jag borde kanske inte vara så ärlig.....

Bild lånad på nätet.Undrar om jag tjuvåkte på bussen idag. På nåder fick jag åka med. Det är - 30 öre sa chauffören. Oj då vad gör jag då, sa jag lite lätt blondinaktigt.... Räcker det att jag laddar i eftermiddag? Det får väl gå sa hon och så sjönk jag lite röd om kinderna ner i sätet, tänk om det kommer en kontrollant..

Det gjorde det inte. Sedan gick dagen i ett flygande fläng. Jag hade eftermiddagsträff med en ung man;-) Vi drack te och pratade om kulturlivet i allmänhet och Folkets Hus i synnerhet. Mycket angenämt.

Därefter gick jag till Kampenhof för att bota mina synder.

Jag laddade för 200 kronor och kassörskan säger, det blir 199.70 för du hade tagit 30 över av panten.

Kände mig som ett ärkepucko. Var det inte därför det lades in en pant? De 50 kronorna är väl också mina, när chauffören sa minus 30 öre trodde jag att allt var slut och jag var under 0, jag skämdes alltså för ingenting! Nä fy farao som Pippi skulle sagt.

Med mig hade jag också ett busskort jag hittat i helgen när jag städade köket, under kylskåpet närmare bestämt. Eftersom ett kort är ett kort totalt anonymt utan dator så visste jag inte alls vad det var.... Alltså lämnade jag fram det och sa, kan du se vad detta är? Jag hittade det under kylen så jag har igen koll om det är pengar eller så på. Efter avläsning konstaterade hon avmätt att det var ett månadskort som gick ut 12 april. Men herregud tänkte jag det var väl inte något att se så konstig ut för. April är ju helt nyss om man betänker sammanhanget, under kylskåp... Jag tänkte hur ofta vanligt folk städar under kylskåpet. Det sa jag inte. Istället tänker jag, jag bord inte vara fullt så ärlig.

tisdagen den 23:e augusti 2011

Det är inte bögarnas fel, det är spriten.

Så mycket att tycka, tänka och skriva om. Men jag skrev ju att jag skulle skriva om Inte bara Jeppe". Vid närmare eftertanke, varför skulle jag det.... Bohusläningen har ju gjort det och Gunnar också. Mitt nya liv är så svårt att planera så boka en biljett verkade omöjligt. Däremot kunde jag få ett infall när en kväll var ledig, det råkade bli premiären. Alla var där, jo det är sant, mycket folk, det var roligt att se. Scenen är spännande, föreställningen ett mastodontarbete och jag som missat både Brandguld och Särlingen kan nu säga att jag sett sommarspel på Studio 32. Hoppas det är mycket folk på varje föreställning, det är den värd.

Nu tänker jag byta ämne till Jussi Björling. Steget mellan Jeppe och Jussi är inte så långt som man kan tro. Citat http://www.fhp.nu/

//I år firas 100-årsjubiléet av Jussis födelse. I den här jubileumsutställningen skildras sångaren och människan Jussi Björling.
Jussi Björling är kanske den störste tenor vi någonsin lyssnat till. ”Rösten med tårar i” är fortfarande älskad och spelas oupphörligen över hela världen.
Jussi Björling blev Jussi med hela svenska folket och vi älskar honom, inte bara för hans undersköna sång utan också för att han var en människa med både styrka och svagheter. I stora stunder på de ledande operascenerna var han den uppburne världstenoren, i svaga stunder var han dalpojken från Stora Tuna. //


Utställningen har i sommar stått i Stockholm konserthus och inom kort kommer den stå i Uddevalla Folkets hus. Vernissage 18 september 13.00-17.00. Då kommer ni som precis som jag vet lite om vår store tenor, varför likheter finns mellan Jeppe och Jussi.... Låt mig säga att rubriken ger vissa ledtrådar....


Nu planerar jag såväl vernissage som utställningen, nya moment i mitt liv och jag är vettskrämd hela tiden. Tänk om det inte kommer något folk..... Ska jag vara rädd för fiasko resten av livet får jag nog byta jobb.

måndagen den 22:e augusti 2011

Im back!

Inte så avancerat som det låter, mer bara en rolig överskrift;-) Inte har jag varit långt borta heller. Nu fungerar blogger som det ska igen och jag lite grann gillar att jag ändrade till en enkel mall utan krusiduller. Kanske förändrar textfärg och snitt men annars tror jag det får vara såhär ett tag.


Veckan som gått: En av de roligaste men också mest arbetsamma veckor jag haft på läge. Överlämnandet på jobbet har börjat, jag gör allt mer på egen hand och vi har till och med bytt arbetsplatser. Chefen finns till hands men mycket klarar jag på egen hand. Han ägnar tiden till att rensa och avsluta. Måste kännas konstigt! Det finns så otroligt mycket kunskap i den mannen som inte får gå förlorad, jag kan inte lära mig allt, så jag hoppas det är väl dokumenterat
Sedan trösten de gånger jag är påväg att ge upp, för det händer när det hopar sig och blir mycket, då lovar han att jag alltid kan ringa, han kommer ställa upp. NU snackar vi hedersknyffel!!


Utöver det löpande som alltså ska in i min hårddisk har vi i veckna som gått haft gästspel av Ultimate B-boys, ett gäng breakdancare från Göteborg. De har vunnit massor av titlar i olika mästerskap men är precis hur ödmjuka och rara som helst. Ca 70 barn och ungdomar uppdelat i 3 grupper har i veckan tränat breakdance på Folkets Hus med dem som lärare.Otroligt roligt men arbetsamt har det varit, och då har jag ändå inte dansat:-) Fredagen var det avslutning med uppvisning. Alldeles varm i hjärtat blir man av att se alla dessa unga som drömmer om en karriär som dansare. Något som också slår mig är att folk inte vet att det händer så mycket på Folkets Hus!! Vet du?!


Kolla länken Folkets Hus Uddevalla, det är något för stora och små hela tiden. Hur har ryktet kommit att man inget gör?? Nåväl, nu gör jag mitt bästa för att sprida det som händer, kanske NI också hjälper till.
Det var en snabb sammanfattning av veckan. Imorgon kommer ett litet inlägg om "Inte bara Jeppe", men det får bli imorgon, man ska inte skriva för långa inlägg och jag måste ju ha något att skriva om då med, nu när jag är tillbaks!


fredagen den 19:e augusti 2011

Lägga ner eller byta.

Det är vad jag brottas med nu. Jag har såklart en del att skriva om men när blogger inte fungerar försvinner lusten. Just nu vet jag inte om jag lägger ner eller om jag byter. Trött som en gnu efter hektisk vecka tänker jag inte ta några så viktiga beslut. Kanske vet jag bättre på måndag.

Uppdaterat! Fixa kan man också. Tack blogger helpdesk.

tisdagen den 16:e augusti 2011

Ingen ordning på något.

Hur jag än ändrar och sparar om är det borta på förstasidan. I designen ser jag sidelementen men inte på fronten. Jobbigt läge. Har inte tid att göra om hela bloggen just nu. Den får gå i träda ett tag.

måndagen den 15:e augusti 2011

De e nåt fel som e trasigt....

Saknar hela högra listen med alla länkar. Dessutom ska bakgrunden vara vit bakom alla inlägg. Ser inte problemet hos andra med blogger.... Skumt! Så här ska det hur som helst inte se ut och jag hoppas det löser sig snart.

söndagen den 14:e augusti 2011

Härligt semesteravslut eller äntligen vardag.

Slog Alingsås för skoj skull i sökrutan här på bloggen. Det blev en del träffar faktisk. Jo jag gillar verkligen Alingsås. I fredags packade vi in oss i vännernas bil och for dit för en weekend. Mormor flyttade in så det inte gick någon nöd på barn och djur:-)
Helgen blev precis sådär härligt avslappnad och nöjsam som önskar när man planerar.
Det blev en del foto....

Potatisens förlovade land. Till och med bakelserna ser ut som potatis. Smakar något annorlunda.
Alla dessa bakgårdar. Loppisar, caféer, antikbutiker, slöjd och hantverk. Varför kan dom men inte Uddevalla?
Vatten, vatten bara vanligt vatten, men ovanligt vackert!
Väktarna står i Nolhaga slottspark, ett helt underbart strövområde även om man bortser från slottet. Jag undrar varför aldrig jag varit här på konferens...
Här gick också ett hälsospår. Varför har inte Västra Götalandsregionen och Kultur och Fritid gjort något liknande i Uddevalla.....? Tror jag måste väcka frågan.

God mat ....
Och dryck.
Toalettkultur hade jag inte hört talas om, men jag hittade den. Verkligen urkul!
När natten kom var det likt en Hitchcockfilm. En kakafoni jag aldrig hört make till. Vi försökte få dem att lyfta samtidigt för en läcker bild men så lättlurade var de inte. De fick bli på bostaden istället:-) Nu är det slut på makens semester och vi närmar oss vardag, det är skönt om man ska vara riktigt ärlig och det ska man ju. Alingsås blev ett härligt semesteravlut.

onsdagen den 10:e augusti 2011

Var kan jag beställa en cykelväg??

En av de största stunderna på senare år var när jag på min nyinköpta cykel tog mig till arbetet. Lika stort som det var, lika läskigt var det. Jag har i flera år kämpat, tjatat och bråkat om tillgänglighet för oss i rullstol. Nu kastas jag in i en annan verklighet och den är inte ett dugg bättre! Jag har mellan herrestad och Folkets Hus provat flera olika vägar. Ingen är riktigt bra.
Gamla varvsområdet är okej, skyddat och inte så många bilvägar som korsar. Men redan vid Pininfarina och Friskis stöter jag på patrull. Ska jag cykla bakom friskis är det en backe och en sväng, inget jag med dåliga ben klarar. Kör jag istället utanför är det ingen cykelväg, smalt och tung trafik, dessutom ska jag tillbaks till vänster sida för att komma på cykelvägen igen, bara hopas inga bilar kommer just då.
Närmare centrum blir det rena katastrofen. Provade Strömstadsvägen in men det är som en tvättbräda, inte har de röda stenarna legat länge? Illa är de att köra på i alla fall.
Jag har snart provat alla farbara vägar. Ingen gör mig glad. När man kommer ner till Västerlånggatan är det kaos på övergångsställe och korsande bilar. Om jag som cyklist ska leda cykeln vid varje kan jag lika gärna gå.... Idag trodde jag att jag fick en snilleblixt, körde Strömstadsvägen rakt fram och över gatan redan där, tänkte att om jag är på samma sida som Folkets Hus redan från början är det lättare. Det höll till Willys, där blev cykelvägen enkelriktad och jag var tvungen att byta sida. VÄRDELÖST! Nu inser jag att de jag från början tänkte var absolut sämsta alternativet, är det enda tänkbara. Jag cyklar Bastionsgatan, smalt och jäklig, men inga korsande vägar, ner bakom museet, på sanden genom allen och det är nästan okej med 2 övergångsställe innan jag kan parkera cykeln... Men hallå BASTIONSGATAN är bedrövlig att cykla på, jag har bilarna i knät. Var beställer jag en cykelväg???

tisdagen den 9:e augusti 2011

I en rasande fart!

Försöker hålla almanackan luftig, det går i en rasande fart att fylla på med höstens och för all del, nästa vårs möten och uppdrag. Har Vaknat ur semesterslummern, om jag någonsin kom i den, och avverkat 2 arbetsdagar. Duktig och cyklar till och från jobbet. På morgonen är det så lätt och aldrig någon motvind, det går i en rasande fart. Hem är det värre. Alltid motvind, mycket trafik och på förhand trött i benen. Men jag kommer hem... Har väldigt roligt på jobbet, vet att jag skrivit det förut. Det är så befriande mycket skratt. Idag rasade hela datasystemet och visst fick jag hög puls och blev svett när jag trodde allt arbete med hemsidan var ogjort, som tur var löste det sig. Tack och lov för support! Massor av evenemangsplaner för hösten, Utställningar, lunchteater, barnföreställning och annat som inte är 100 spikat än. Att man får ha så roligt! Nosar på det mer administrativa också, eller det jag gör annars är ju också administrativt, men ni vet räkenskaper och annat. SKITKUL! Vilken skillnad mot 80-talet då jag satt med kassabok och bokförde. Betalade ut löningar via postgiroblanketter som skulle postas i rätt tid... Utveckling kallas det visst, har gått i en rasande fart!

Ute går det också i en rasande fart. Maken utnyttjar det väl. flera kilo förvälld svamp är undanstuvad i frysen och igår kom första laddningen björnbär.

Jag känner sannerligen att jag lever, jag har så roligt och allt, ja faktiskt allt går i ett rasande tempo

Ja allt utom cykelturerna på eftermiddagen då...

lördagen den 6:e augusti 2011

A Walk Down Memory Lane.

Packade lätt, tog bilen och for till Bovallstrand. Hade bokat vandrarhem och tänkte gå i barndomens fotspår. Det blev precis så härligt som jag hoppats. Boendet var kass, men där var vi ju bara nattetid så det är inget att sura över. Cyklade och tog kvällsdopp på Skomakarudden. Kulturpromenad i Bottna.På KKV vart det både utställning och pubkväll.Avslutningsvis en ganska rejäl promenad över Valö. Det här gör vi snart om!
Se resten av bilderna HÄR!

torsdagen den 4:e augusti 2011

Tänk vad jag får vara med om!

Debuten avklarad och jag är mer än nöjd. Publikrekordet slaget mångfalt. Nu har jag inte gjort debut som operasångare, endast som arrangör. Även om jag är van att arrangera är det stor skillnad mot mitt arbete i riksteaterföreningen. I mitt nya arbete är det jag att lita till, i föreningen är vi 9 pers i styrelsen som arbetar hårt. Här har jag visserligen folk att bolla med men jag arbetar ensam. Tufft men också en utmaning jag gillar. Att det sedan som igår blir så otroligt bra och uppskattat, det är bonus. Om jag hade lyckats behålla fokus på mitt förskrivna välkomstanförande hade kvällen varit perfekt. Nu tappade jag bort mig och det blev, är jag rädd lite svamligt från min sida. Jag hoppas och tror ändå att alla förstod att de var välkomna. Svamlade gjorde däremot inte årets artister. Folkets Hus och Parker och Kungliga Musikaliska Akademien har utsett Rebecca Rasmussen till 2011 års Jenny Lind-stipendiat med motiveringen: "Med sin klangrika, varma sopran och innerliga gestaltningsförmåga, fängslar hon med ett moget artisteri." Rebecca Rasmussen går sista året på Operahögskolan i Stockholm


Markus Pettersson är från Rengsjö i Hälsingland. Efter sångstudier vid Vadstena Folkhögskolas musiklinje fortsatte studierna vid Operahögskolan i Stockholm där han i höst påbörjar sitt sista studieår. Nedan ett Youtube klipp, inte från igår, men som ett smakprov.

Ett år kvar på operahögskolan, vad månne det bliva??

Dmitry Tyapkin är född i Ryssland, Archangelsk och efter pianostudier vid bl.a. Musikhögskolan i Sankt Petersburg, kom han till Sverige för vidare studier, bl.a. vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. För närvarande studerar han vid Operahögskolan i Stockholm, repetitörslinjen.
Läs mer om Dmitry här.


Publiken i Uddevalla kyrka visa med översvallande tydlighet att de var nöjda. Så underbart med bravorop, visslingar och allsköns läte för att visa sin entusiasm och sitt gillande. Många torkade tårar och sista applåden var stående. Jag konstaterar att även om jag har en del att lära och lite att öva på är det ingen tvekan om att jag fått världens roligaste arbete. Tänk vad jag får vara med om!

onsdagen den 3:e augusti 2011

Jenny Lind, Jussi Björling och jag.

I mitt nya arbete hamnar jag i situationer som är nya för mig mest hela tiden. Förra veckan kastades jag in i Fjordfestivalen och stod i dagarna tre som arrangör med barnföreställningar på torget. I höst är jag ansvarig för en utställning om Jussi Björling, det arbetet pågår för full. Lunchteaterarna flyttar till Folkets Hus, spännande i överkant. Dessutom ska jag gå en utbildning med nya jobbet som kombineras med arbete. Mycket nytt är det.... Redan ikväll faktisk, är det dags för en ny upplevelse och inser jag, en prövning. Konserten Jenny Lind Möter Jussi Björling klockan 20.00 i Uddevalla kyrka, Folkets Hus Uddevalla är arrangörer och följaktligen har det blivit mitt projekt.
Som ordförande i Uddevalla Riksteaterförening har jag ganska god vana att arrangera. Däremot brukar vi inte ha denhär sortens arrangemang, så även om mycket är sig likt famlar jag en del i blindo. Roligt är att jag inför varje ny del lär mig massor. T.ex hade jag inge vidare koll på varesig Jenny Lind eller Jussi Björling innan detta. Inte har jag järnkoll nu heller men jag vet lite mer och jag uppskattar musiken.
För ikväll är kanske det svåraste att jag har noll koll på hur mångas om kommer. En otäck känsla för ett kontrollfreak som jag. Eftersom det är kostnadsfritt har jag ingen aning. Däremot vet jag hur många som varit de 2 föregående åren och jag hoppas slå det med råge. Ny på jobbet vill jag ju glänsa så klart;-)
Ikväll får också besökarna i kyrkan mer information om Jussi Björlingutställningen. Så nu vet ni vad jag pysslar med en mellandag på semestern. Jag umgås med många tankar om Jenny Lind och Jussi Björling.

tisdagen den 2:e augusti 2011

Det går ju!

Vilken konstig sommar vi har. Vilken bra sommar vi har. Som den välplanerade person jag är hade jag huvudbryderier över denna sommar. Inget bokat, inget planerat. Livssituationen hade helt enkelt inte tillåtit det. Nu har sonen haft mer än halva sommarlovet. Jag har haft min semester. Maken går in i sin tredje vecka. Tänk att det känns att vi har sommar, ledigt och semester. Kanske har vi gjort mer än under andra välplanerade perioder. Småresor, dagsturer och planering helt utifrån väder och dagsform. Jag är säker på att vi lite senare i höst kommer säga att vi haft en riktigt bra semester. Kanske jag lär mig något också. Att vara mer oplanerad, det går ju!