Partypinglan tar plats.

Kära nån en sån härlig helg det blev. Kände mig väl förberedd på det som skulle komma eftersom jag flera gånger varit på utbudsdagar med Riksteatern. Stor skillnad kan det ju inte vara, resonerade jag. Jag hade rätt, förutom på en punkt, när programmet var avslutat blev det fest, jäklar vilken fest. Återkommer till festen....

Det visades utbud och det bjöds på seminarier. Klart lysande var Gudrun Schyman som jag tror alla blev imponerade av, till och med de som egentligen inte gillar henne.

Många tänkte till efter det hon talat om jämställdhet, det blev en snackis på lunchen efter.
En annan snackis var Filijokus Fredrik.

Att vandra omkring på det där benen en hel dag och vara käck och trevlig det är beundransvärt
Första dagen avslutades och det gick buss till hotellet. Där hade vi en dryg timma att svida om och sedan var det buss tillbaks till Folkets Hus. Mer utbud visades medan vi åt bland annat ståuppare från Norra Brunn som ska på turné. Stundom var det fruktansvärt roligt. Därefter tog Donalds kapell över, jäklar vilka gossar att spela. Det gick bara inte att sitta stilla! Trots promenadsko med gummisula stuffade jag runt en hel massa. Låtar med hög igenkänning kombinerat med en spelglädje från scen som det gick att ta på, en fantastisk kombination. Klockan var efter 24- när jag stöp i säng, jag som brukar lägga mig vid 22....

Lördagen blev fortsatt intressant och man hade en grej jag inser att Riksteatern borde testa, de hade barnpublik. Vi i publiken kunde se och höra barnens reaktioner och behövde inte gissa själva vad barn gillar och inte. Bra idé!

Även denna dag bussades vi till hotellet för uppfrächning och så tillbaks till Folkets Hus.
Trots att man suttit på tåg och rest långt ägnat två hela dagar åt att kritiskt granska utbudet och varva med att gå på seminarier, så fanns ork till fest.
Gala middag hade det stått i inbjudan så jag hade packat ner lite fint. Fina var de som tog emot oss på röda mattan. Tänkte hela tiden på vad lite kringarrangemang förhöjer känslan.
Fin mat, trevligt sällskap vid bordet. Uppträde, utdelning av stipendie och så äntrade DE scenen och jag blev varm av lycka. Göran Engman och Ketil Medelius med ett helt band och i högform. Kommer ni ihåg att jag tjatade om dem när de var i Uddevalla i maj. Jag kunde inte riktigt tro att det var dessa underbara människor vi fått till "dansorkester". Snabbt röjdes matborden bort och det visade sig var ett väldigt dansant gäng. Trots att jag var helt ny och inte igenkänd blev jag flitigt uppbjuden. De i mitt sällskap (som ju vet mina krämpor) sa förvånat, men dansar du?! Det hade vi aldrig gissat! Ärligt talat inte jag heller, och höger ben följer inte riktigt som jag vill, men med en god förare fungerade det helt okej.
Har inte haft så roligt på många år som jag hade just denna kväll, dansade varenda dans och musiken var fantastisk. Kändes otroligt lyxigt att det var just DOM! När jag ringde hem på morgonen (då var jag inte lika pigg) sa jag till maken. Jag hade totalt glömt vilken partypingla jag är. Det var en rolig bekantskap och "hon" får gärna ta mer plats:-)

Hela tiden nya utmaningar.

Idag har jag träffat en man som är expert på arbetsmiljö, alltså inte hur vi är mot varandra utan vad jag behöver för att fungera så bra om möjligt. Vid det mötet förstod jag att man pratar om mig. På ett positivt sätt, som människan som vill, som vägrar ge sig och som därför ska ha alla hjälp som finns. Konstig känsla, men trevlig;-) Det finns så mycket jag inte ens visste om, nu ska vi prova och testa, allt kommer jag inte vilja ha, en del egna lösningar har jag funnit genom åren. Han kallar det att jag kompenserar, eller att jag hittat strategier.
Märker att jag blir modigare på jobbet i alla fall. Blir nu lämnad ensam titt som tätt och om det är något jag inte behärskar improviserar jag:-)) Ska väl tilläggas att alla (hittills) varit väldigt trevliga och tillmötesgående
Förde fram ett par egna idéer på styrelsemötet och fick bra gensvar, det stärker och motiverar. Får helt husera med mina idéer och håller så sakta på att bygga upp ett eget kontaktnät i just denhär verksamheten.

Imorgon blir det avbrott för politik. Kultur och Fritidsnämnden har sitt första riktiga möte i den nya konstellationen. Roligt och stimulerande, sitter med de sista handlingarna nu. Dessutom har jag fått handlingarna till patientnämndens möte nästa vecka, mycket nytt och mycket att sätta sig in i. Skönt att det så lätt går att varva politiken med mitt arbete. Jag förlägger mina tider så de fungerar, vilken lyx. Så kan jag säkert inte göra alltid, men just nu i alla fall.

Helgen ska jag tillbringa i Nynäshamn, ett helt nytt sammanhang tack vare nya jobbet. Lär inte få tid att läsa handlingar där...så det är bäst jag sätter fart, nya utmaningar hela tiden, det är härligt!

Behåll era konflikter för er själva.

Energitjuvar ska man akta sig för, gäller såväl människor som företeelser. Livet består av allt för många saker som kräver energi ändå. Jag känner att det pockar på uppmärksamhet, men tänker inte fånga bollen. Osämjor mellan andra människor t.ex, har jag inget med att göra. Jag tar ställning i de fall jag är inblandad eller ser mig ha anledning att göra det, annars avstår jag gärna. Du lyssnar för mycket säger min mentor, ska försöka stänga av ännu mer då... Ändå smyger de sig in i vardagen, det ger lite magont och långa samtal med maken. Det förekommer ställningskrig omkring mig. Det är folk med stora ambitioner och vassa armbågar. Det är kränkta människor med mindre vassa armbågar men slipade tungor. Det manövreras, talas och viskas, ibland visas öppet förakt, men sällan sägs något rakt och ärligt. Jag som är en nästan löjligt rak människa har svårt för detta.
Jag pratar om hur jag upplever det politiska klimatet.
För inte så längesedan trodde jag alla var med i politiken för att göra sitt bästa och driva det man tror på. Jag menade att det gjorde att alla oavsett politisk färg var värda respekt. Jag är inte längre lika säker på det, ibland får jag fråga mig vad som driver människor att vilja arbeta politiskt, jag förstår det inte helt enkelt. Jag vet mitt eget kall, men är det lika för alla?
Jag tvivlar.
Jag vägrar att bli inföst i ett fack eller en falang. Jag är inte höger, vänster, eller mitten, jag är inte av hävd emot eller för vissa saker. Jag tänker alltid noga, undersöker, tar reda på och när jag tänkt, ja då tänker jag ett varv till.
Jag älskar inte alla, alla älskar inte mig. Det är helt okej, grejen är att man som vuxen ska kunna hantera det. Jag kan umgås och vistas i samma lokal som människor jag inte tycker speciellt bra om. Jag tillåter mig att inte ödsla energi på den känslan, det går utmärkt att låta bli att tycka ibland. Jag tar gärna en politisk debatt. Jag tycker och tänker gärna, men när det kommer till att tycka och tänka om andra då avstår jag. Jag har mina uppfattningar klara och de är mina. Önskar att fler kunde komma fram till det och inte sprida sina åsikter till alla som vill lyssna. Tycker synd om de som är nya och inte riktigt vet vilket ben de ska stå på. Man måste nog vara lite sär om man ska orka var med i politiken, tänker jag. Jag tänker också att alla någon del av livet borde ägna sig åt politik. Sist men inte minst tänker jag att jag orkar nog så länge jag tycker det är roligt, så länge jag lär mig något och så länge jag tror att jag kan påverka. Men vet ni, era inbördes konflikter, dem får ni behålla för er själva.

Nej, jag flyttar nog inte till Trollhättan.

Ibland leker jag med tanken att flytta till Trollhättan. Visst är det staden vi borde se upp till och inte frukta, avsky eller vara avundsjuka på. De har Socialdemokratiskt styre, de har en kulturpolitik som är ljusår före Uddevalla, och det har ett Folkets hus- Kulturhus, på något sätt är det som att uddevalla utreder, Trollhättan gör . När jag såg Kulturhusets vårprogram 2011 bestämde jag mig direkt, det blir flytt till trollhättan.

Så igår gick jag en promenad...................

Kulturhus i alla ära, men något Unda och Mollön finns inte i Trollhättan. Doften av tång och salta hav på 5 minuters avstånd var jag än befinner mig. Ibland behöver man bli lite påmind om fördelarna på hemmaplan. Får väl pendla till Trollhättan och gynna deras Kulturhus, dra med mig många så fler får upp ögonen på hur Vi skulle kunna ha det..... Jo så får det bli, för en flytt till Trollhättan blir det nog inte när allt kommer kring.....

Det blir inte rätt för att man gör samma fel flera gånger.

"Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson säger till Ekot att han vill försöka hitta ett sätt att lösa situationen för den drabbade gruppen." ang att 5000 kastas ut ur systemet.

Redan i oktober 2009 bloggade jag om fenomenet. Jag hävdade då och säger det igen, man kan inte vara för sjuk för att arbeta men för frisk för att vara sjukskriven. Det går inte! Det är från arbete man är sjukskriven, kategorin Den Moderatstyrda regeringen slänger sig med och som ingen protesterar emot, finns inte, det är fel och ologiskt. Ändå säger inte Socialdemokraterna ett knyst!

Sedan jag själv blivit utförsäkrad har jag också ifrågasatt meningen i att man ska förlora ännu mer pengar på att försöka arbeta?!

Jag blir bekymrad när Socialförsäkringsministern säger att de ska försöka lösa problemet och att de ska vara ödmjuka inför att det inte finns några perfekta system. Det innebär är jag rädd att de kommer fixa och trixa lite i taget utan att ta det helhetsgrepp som behövs. Ambitionen borde vara att LÖSA de problem man uppmärksammats på. Aldrig någonsin blir det mer rätt för att man gör samma fel flera gånger.

Konstnär G Berg vem är han/hon?

Sedan början av 80-talet har en stor tavla fått pryda min vägg. Den är signerad G Berg, mäter 100 X 80, har snygga färger, om än en ganska skamfilad ram. Nu ska den ge plats åt annat och plötsligt undrar jag vem konstnären är. Har frågat runt och såvitt jag fått fram är det ingen med Uddevalla eller ens Bohuslänsk anknytning. Har googlat och hittar en G Berg men de motiven skiljer sig så markant att jag utesluter honom. Har läst svenskt konstnärslexikon och där finns 2 som skulle kunna signera G Berg, men de har inte gjort olja på duk (om det nu är olja...) SÅ därav detta lilla upprop till er i cybervärlden. Vet någon vem G Berg är??

Lite I-landsbekymmer......

Har klarat av andra veckan på jobbet. Det blev inte värre i kroppen. Läget är ganska konstant, det gör ont men är roligt och jag går rätt mycket på vilja. Lär mig och glömmer bort systemen om vartannat...... Har vågat vara ensam med telefonen och fixat bokningar på egen hand:-)
Blir fånigt glad när "chefen" säger -är du redan klar, jösses:-)
Har mer energi nu tycker jag. Konstigt men så är det väl med kroppen. Förr kunde jag skjuta upp saker, nu vill jag få det gjort, för jag jobbar ju.... Det innebär att huset är i bra skick (städningen är viktig för mig) vi planerar mat och inköp och det flyter på riktigt bra. Tror vi är lite förvånade allihop. Säger nej till inte måste möten. Jag tänker prioritera min hälsa och inser att jag behöver viloperioder. Är klok och säger nej även till roliga saker, det får komma senare, vill inte höra till dem som tar slut på grund av en massa annat, fixar jag inte jobbet är det en sak, men då har jag gett mig de bästa förutsättningarna

Kommande vecka blir nya utmaningar. Det är nämndmöte, det är utbildning för nya i fullmäktige och den avslutas med en resa för att kolla kulturutbud, blir borta hela helgen. Ska jobba 2 fulla dagar istället för 4 halva, så har jag ändå gjort det jag ska. Onödigt spännande....

Resan är en historia i sig. Skräckhistoria känns det som sedan jag noga läste programmet.
Avslutas med GALAKVÄLL, klädsel därefter. Jag som redan hade problem med kläder inför en stor festlighet i februari. Nu fick jag ännu mer brått.
Jag vill ha en svart klockad långkjol, men det är inte på mode nu. Letar som en idiot och blir smått panikslagen när jag inser att byxor är det som återstår, hur mycket gala är det i byxor.......

Ger mig själv en rak höger! Det finns folk som letar mat bland sopor för att överleva, en kjol är sannerligen ett I-landsbekymmer......fast för mig är det stort just nu.

Men hur går det då....

Det är en stående fråga just nu, hur det går på min arbetsprövning. Faktum är att jag har ingen aning. Det är kul, det är det jag vet. Kroppen värker och i torsdags efter 4 halvdagar blev jag bekymrad, men det visade sig att tre dagars viloperiod räckte. Alltså ingen anledning till panik, än i alla fall. Jag gör halva dagar, och inte alla i veckan, max 18 timmar är det sagt.
Jag gör vettiga saker. Uppdaterar, sätter nya priser, fixar med material inför årsmöten och annat som är nu i årsskifte. Dessutom försöker jag lär mig de olika systm som finns, bokningssytemet bland annat.
Nu har också min ordinarie arbetsgivare kastat sig in i leken och skall försöka omplacera mig... Var allt detta leder har jag ingen aning om, känns som fritt fall, men någon gång måste jag ju falla..... Synd bara att jag inte har en fallskärm.
Så nä, fråga inte hur det går för det vet jag inte, men det är kul, det vet jag.

Knut eller Hjalmar, det spelar kanske ingen roll egentligen.

Jag har förstått att jag är lite annorlunda, somliga tänker att jag prioriterar fel saker och främst är jag märklig som gillar att städa. Jag försöker inte försvara mig, bara berätta att jag tror det är olika perioder i livet. När jag flyttade hemifrån skapade jag ett eget dockhem, en två med kök och i mina ögon var det så fint. Långt upp i ålder höll jag på att byta gardiner en gång i månaden och jag sydde alla gardiner och dukar själv, alltid i matchande set. Kanske var jag konstig redan då? Men jag trivdes och det har aldrig varit krav från någon annan. När jag tänker tillbaks ännu mer har jag heller aldrig haft ett stökigt rum, på mitt flickrum rådde ordning.

Nuförtiden är jag tillbaks i det att jag städar av lust. Några år, med småbarn mycket jobb och annat har det varit andra prioriteringar, men jag gillar fortfarande att ha ordning. Min övertygelse är att om jag skapar strategier och rutiner, hinner jag det jag vill. Sedan hjälper det ju till att vi båda hoppat av ekorrhjulet, vi lever lite vid sidan av, lite som vi vill.

Kanske ligger denna återuppväckta lust för städningen i att jag långa perioder inte kunnat. Jag har fått låta maken sköta allt och en vän som känner mig väl och förstått hur jag mått, har kommit för att regelbundet damma åt mig, allt jag kunde var att titta på. Kanske är det en förklaring till att jag nu njuter när jag städar, pysslar och gör fint. Men, eftersom ådran alltid funnits är det säkert bara en del av sanningen, jag gillar väl helt enkelt ordning och reda.

Principer har jag fått lära mig att rucka på, t e x. Sätter jag alltid upp julen 13 december och plockar bort den 13 januari. En månad jul varken mer eller mindre. I år har jag börjat den stora omställningen i livet och arbetsprövar nu. Jag arbetade halv dag den 13 januari och orkade inte ta bort något. Valde att ha 14:e som vilodag också, för att vara på den säkra sidan. Först igår den 15:e började jag ta bort julen, idag gör jag klart. Lite snopet att det regnar för jag skulle vilja ha nyputsade fönster när det blir vårgardiner, men flexibel som jag blivit klarar jag väl att bara få putsat insidan. Fick utöka antalet lådor i år, det har tillkommit flera tomtar från Tradera, en Ljungskiletomte och så flera i den vackra handmålade familjen, fina och personliga tomtar. Idag tar jag det sista och jag tänker att inte gör det något om det är Knut eller Hjalmar som har namnsdag, huvudsaken är att tomtarna hamnar på loftet. Hittar en bild från årets julalbum, en middag på rester ser väl så gott ut tycker jag. Här ser man också att krukväxterna fick flytta på sig för tomtar:-)) Paret på bordet är nya för året och kommer från Portugal, de har ett väldigt annorlunda utseende, jättefina. Nu ska det in nya krukväxter och inte minst ska jag fylla huset med tulpaner.

Varför pratar ingen om jobbavdraget?

Den Moderatstyrda regeringens iver att få folk från bidrag i arbete är väl omvittnat. Många är också de studier och utredningar som visat att det inte fungerat som man sagt, eller säger. Sjuka människor tvingas genomgå olika program under tre månader för att omedelbart komma tillbaks till en sjukersättning. Få, väldigt få är de som faktiskt kommer tillbaks i arbete vilket det är med eller utan stöd i anställningsformen.
Nye Socialförsäkringsministern Ulf Kristersson är väldigt nöjd och skriver i en debattartikel att-
"den nya sjukförsäkringen är lyckad på många områden och att den i framtiden borde bli ihågkommen som en av de bästa reformerna inom socialpolitiken någonsin."

De tre månaderna har nu kommit till mig. Jag som tjatat på min arbetsgivare de senaste fem åren om att få prova olika arbetsmoment, ser det som en chans. Jag vill verkligen det här. Antingen så visar det sig att jag har en arbetsförmåga si eller så mycket eller lite, eller så, gud förbjude, visar det sig att jag inte har någon arbetsförmåga. Även om väntan på resultatet i sig är lite oroväckande är det så att säga äntligen dags för upp till bevis. Jag har aldrig varit ifrågasatt av Försäkringskassan, av försäkringsläkare eller annat. Snarare tvärt om har jag fått frågan om jag inte borde söka hel varaktig sjukersättning. Kanske hamnar jag där så småningom, det finns inget facit... Tills dess tänker jag vara tacksam över chansen att få arbetspröva. Dessutom "långt ifrån" mitt ordinarie arbete. Jag får nu möjlighet att i en flexibel miljö testa en rad olika sysslor och förhoppningen är att det ska vara lätt att märka vad som fungerar och inte. Med den vetskapen skulle jag sedan kunna få chans att hitta ett arbete jag faktiskt klarar av.

Tillbaka till Den Moderatstyrda regeringens nya regler så, när jag nu är utförsäkrad byter man system på pengarna. Det är fortfarande en ersättning från försäkringskassan men den kallas aktivitetsstöd och den baseras på min A-kasseersättning. I ett svep förlorar jag flera tusenlappar. A-kassans ersättning är lägre än sjukersättningen. Dessutom har jag som arbetsskadad ett par försäkringar som betalats ut varje månad i samverkan med sjukersättningen. Sjukersättningen är alltså grunden för vad försäkringen skjutit till. Det försvinner nu! Försvinner, trots att jag fortfarande är i systemet, fortfarande får ersättning från försäkringskassan, försvinner för att de ska samköras med sjukersättningen och min ersättning heter nu något annat.

Jag hade kanske hoppats på att få en släng av jobbskatteavdraget...istället får jag ett jobbavdrag! Nu har jag inte fått min första ersättning än men skulle tro att jag hamnar på 3-4 tusen minus mot förut och då ska man komma ihåg att en sjukersättning är 64 % av tidigare lön så den är redan låg. Detta kan väl knappast vara en morot i alla fall, snarare piska, men jag tycker det känns bakvänt. Livet blir dyrare bara genom att jag måste ta mig till jobbet... Kanske ingen tänkt på att namnet på ersättning har betydelse? Ingen lär säkert göra det heller sålänge Socialförsäkringsministern är nöjd. Jag däremot är inte nöjd och undrar varför ingen pratar om jobbavdraget?!

En fotpall i vardagen.

Strax innan åtta infann jag mig på min nya arbetsplats. Visades kylsåp för matlådor, garderob för mina kläder bjöds en kopp kaffe och så var arbetet igång. Mest går jag efter och kollar, det är mycket telefon, bokningar och annat, det är också väldigt många som tittar in i olika ärende. Bokningssystem, räkningar, inbetalningar och otaliga pärmar flimrade förbi. Jag har naturligtvis noll koll men jag tänker att jag lär mig. Har flera månader på mig. Meningen är att jag ska pröva mina vingar. Ska lära mig saker som jag missade igår. Att lägga upp benen då och då till exempel. Jag satt med dem i golvet hela dagen igår, inte skönt. Nu var inte det arbetes fel på något sätt, jag gick ju därifrån för att delta i ytterligare två möte. Den känsla av utmattning som drabbade mig därefter får nog snarare tillskrivas de olika mötena. Idag blir det en kortare dag och inget ikväll, ändå ska jag se till att jag med jämna mellanrum får lagt upp benen för lite vila. En fotpall i vardagen har jag haft hemma i flera år, får se till att det fortsätter så.

Imorgon är en annan dag.

När jag var liten myntade morfar begreppet "ingen settanes röv". Alltså, jag har inte en rumpa som gärna sitter... Om morfar sett mig från sin himmel idag, har han garanterat haft roligt. Jag har inte lyckats sitta mer än 10 minuter i taget en enda gång på hela dagen. Har varit så rastlös att det gjort ont i kroppen. Försöker läsa, och tro mig boken är bra, men jag har inte haft ro att sitta. Jag surfar, lägger patiens, söker samlarobjekt på Tradera. När inte det fyller min oro ger jag mig på huset. Jag städar, trots att det egentligen är städat. Nog är jag ett energiknippe i vanliga fall, men idag är det plågsamt. Maken tog mig i famn och frågade:
-är du nervös för imorgon?
-Jag tror det...
Vore väl konstigt annars.
Kanske är det därför jag är som en osalig ande idag. På köpet har vi fått huset i topptrim när jag nu blir en arbetande kvinna igen. Ska blir så roligt att göra första dagen imorgon. Jag har inte fått något schema än men jag antar att det är en sak vi fixar imorgon.
Imorgon är en annan dag, en ny start på livet kanske låter pretentiöst, men en star på något nytt är det i alla fall......


Lite påverkad av "Stjärnorna på slottet" därav låtvalet:-)

Hemläxa om kultur på hemmaplan.

Det har gnagt i mig några dagar. Ett uttalande i Bohusläningen från ordförande i Destination Uddevalla. Han fick stor plats i bladet och pratar vitt och brett om potentialen Uddevalla har för att dra mer besök. De vill kunna erbjuda paket, resa något att göra och övernattning. När det gällde kulturen sa han, skulle de återkomma, de hade läxa på det området att göra.
Ja men hallå!!
Destination Uddevalla har redan sagt att de inte är för ett kulturhus!
Hur kan de ens ha en åsikt om det har dålig koll på området??
En konsertlokal på museet ska vi tydligen ha. Det är i mångas värld en bra lösning.
Förklara för mig vad det tillför?!
En lokal för 500 i publiken som kan ge musik och ev lite teater eller dans.
Men det är ju exakt det vi har! Att bygga en till tillför absolut ingenting!
Östrabo är förvisso inte ett dugg mysig, men man kan inte på allvar mena att man bygger nytt för att det ska bli mysigare? En brist ska åtgärdas, ett behov mindre ska finnas efter ett nybygge.
Same same but different. En lokal för 500 i publik är en lokal för 500 i publik absolut inget annat.
Jo sannerligen Destination Uddevalla har läxa att göra, hoppas de inte läser på själva utan faktiskt frågar de med behoven och utbudet.

Stilla veckan.

Hämtade mig naturligtvis efter mitt migränanfall. Sakta återvände livet, tur man vet det när det pågår för det är inte roligt. Läser om kaoset på Näl, igen.....

Tyvärr är jag inte förvånad. Till skillnad från många andra skyller jag inte allt på politiken. Så många förståsigpåare som tycker sig veta rätt och fel, som dömmer ut allt för egna idéer. Jag tycker naturligtvis det är lika gräsligt det som sker, som alla andra. Men jag ser ett större sammanhang tror jag. När förre C-Ordförande hånas för att han jämför förändringsarbetet med inbördeskrig, suckar jag igenkännande. Jag som fått skäll för att jag delade ut vatten på fel tid till patienterna, som fått utstå den ena uppläxningen efter den andra för att jag kom ny, inte hade ett NÄL eller ett UA tänk, jag var flexibel. Min erfarenhet är att det finns gott om personal som motarbetar, gnäller och hittar på egna lösningar. Makten ligger inte enbart där allmänheten tror, det är min privata uppfattning och den stöder jag på egen erfarenhet. Sedan önskar jag att politiken hade makt och medel att lösa detta, men jag tror det behövs mer och nytt tänk.

Nåväl, detta skulle inte bli ett inlägg om vård...... Jag ska skriva om veckan som gått. Visserligen bara torsdag idag men veckan känns ändå slut. Januari är verkligen sönderhackad av helgdagar.

Maken är ledig från arbetet och har renoverat badrummet. Själv har jag mest laddat batterierna inför måndag då mitt nya liv börjar. Mina första stapplande steg in i arbetsprövningens förlovade värld. Den är vinglig min väg och kantad av svårigheter. Pengar, system som inte samkörs, titt som tätt drabbas jag av bakslag av ena eller andra slaget. Ändå har jag bestämt mig för att hålla lugnet och modet uppe. Detta ska bli roligt!! Men IG till regeringen som skapat ännu ett system som inte funkar hela vägen, jag kastas mellan hopp och förtvivlan mellan vishet och ovisshet hela tiden.

Inte heller detta ska inlägget handla om:-) Bäst att skriva ett par rader om igår. Min syster och jag skulle åka på tur i närområdet och titta på lite inredning. Vi skulle fika på något av ställena och dra ut på tiden för att våra respektive skulle fixa "bjudning", lagom till sju skulle vi få komma hem och äta. Menyn var hemlig.

Vi började i Rotviksbro hos 2 Fröknar. Lite av det jag sagt i Bohusläningen levde i mitt minne, shabby chick i alla ära, begagnat med äkta patina är nog mer min melodi. Enstaka prylar kanske är kul, men det är väl helt enkelt inte min stil. Förstår att det är himmelriket för någon med den läggningen:-)

Bestämde oss för att spara på fikan och ta den i Ljungskile. Kärrstegens gård var nästa mål. Hittade dit utan problem och redan utanför kände jag att jag hittat mitt himmelrike. Oj här fanns mycket i min smak!

Kliver in och möts av orden, -ni får gärna kika runt snabbt men jag stängde precis. Oj så snopet. Vi var inte ett dugg intresserade av att kika snabbt. Slokörade gick vi därifrån. Inne i Ljungskile var det några få butiker öppna men ingen som lockade. For åter mot Uddevalla centrum och fann att Cactus var öppet. Det blev en lång fika där. Var hemma i god tid innan sju och höll mig ur vägen för herrarna i köket. Menyn visade sig vara tapas och vi åt gott och länge. Nu är förväntningarna höga på mig och syster men vi vill gärna vänta in lite bättre väder innan vi bjuder igen. Inte utan att man misströstar lite i detta hysteriska snöande. Tills det ljusnar får man väl fortsätta ta det lugnt. Tänkte även fortsättningsvis, främst på grund av arbetsträningen, försöka ha fler stilla veckor.

Akuttid var god vänta.

Om jag förstått drömmen kanske det blivit en bättre natt och följande dag. Jag gjorde inte det. När jag drömde om knivar och blixtar i huvudet vaknade jag inte tillräckligt för att förstå att det var fara å färde. Det var heller inte något klassiskt symptom på migrän, den brukar komma mer svart, molande och bakom ögonen. Jag vaknade klockan sex på morgonen då hade jag plågats några timmar av natten, smög upp och tog tabletter. Lade mig att försöka sova igen. Upp igen klockan åtta för att komplettera med migräntablett, då började jag förstå att det inte var vanlig huvudvärk. Efter en timma utan effekt tog jag ytterligare en migräntablett. Enligt föregående anvisningar stod det på asken. Det innebär att jag inte vet hur många jag får ta, vem minns sådant? Men två tänkte jag det funkar, minns en annan gång när sjukvårdsupplysningen sa ta en tablett till innan du kommer in...
Inte heller den andra tabletten har effekt. Det blir värre, kräkningarna kommer, huvudet som hotar sprängas och känslan, att detta överlever jag inte är stor.
Maken den raringen tömmer hinkar, baddar pannan försöker få mig dricka kaffe, men allt kommer upp igen.
Jag får telefonen och ringer sjukvårdsupplysningen, måste få en spruta, får ju inte behålla något alltså går även medicinen förlorad.
Det är 22 minuters telefonkö, ingen fara jag lägger luren på kudden och hör antalet samtal före mig minska. När det är min tur säger jag inte mycket mer än -migrän, kräks, måste få en spruta. I andra ändan möts jag av stor förståelse. I mina journaler syns säkert att jag fått det förut.
-Du bor i Uddevalla, skulle blir bra med närakuten där.
-Javisst bara jag får en spruta.
-Det är kaos på båda sjukhusens akuter tyvärr, jag kan ge dig en tid först 17.40.
(Då var klockan strax efter 11.) Måste du får du naturligtvis åka in tidigare, men du måste vara medveten om att det är mycket folk som väntar.
Jag tackade och lade på. Sa till maken att nu åker vi. Men när jag fått på mig strumporna var kraften slut. Jag bröt ihop och insåg att jag inte varken orkade, kunde eller ville sitta i väntrummet och kräkas, vara ljud och ljuskänslig och vänta i flera timmar. Jag får säkert inte ens ligga stönade jag. Bäst att stanna hemma! Jag räknade ut att det var fem timmar sedan jag tog första dosen medicin. Skickade ut maken att hämta, men denhär gången dubbel dos. Tack och lov för mina år i yrket!!! De gav mig mod att ta mer än man ska. Somnade och kräktes inte mer. Vaknade vid tretiden, då med vanlig huvudvärk, men mör som om jag gått genom en mangel ungefär. Provade åter med kaffe och sakta men säkert återvände livet.
För mig blev det många timmar onödigt lidande för att en akuttid inte är en akut tid.
Jag kan inte låta bli att fundera på primärvårdens roll för att få akutmottagningarna att fungera.
Det finns så många åkommor som man absolut inte behöver till sjukhuset för, men man behöver omedelbar hjälp. Var tog det vägen det som lät så bra i det senaste programmet när man upphandlade vårdcentraler, där stod det klart och tydligt om ökade öppettider. Man skulle kunna ha öppet längre, och man skulle kunna ha helgöppet.
Först därefter tror jag vi kan få en akutmottagning som förtjänar namnet. Tills dess måste vi nog fundera på vad som är en rimlig tid att vänta, 7 timmar innan man ens får tillträde Tänk jag tycker inte det.

Skriver 2011

Testar att skriva 2011, det känns okej. Ovissheten om vad året kommer ge oss är total. Om det bara vore för det jag fixar själv kunde jag kanske förbereda mig, men oftast är jag inte den värsta boven. Jag har kommit att ogilla ovetskap och just den vara är det mycket av just nu. Tittar inte framåt, ser just här just nu. Hanterar det jag vet. Snubbeltrådar, labyrinter och fallgropar hanteras allt eftersom de dyker upp.

Låter det negativt? Snarare tvärt om tycker jag, det är livet i ett nötskal, man har aldrig en aning om vart det bär, inte ens fast vi skriver 2011.

Avslutade 2010 på bästa sätt med familjen, god mat och stämning. Ett bra slut helt klart. Nu får vi se hur det blir framåt...........