Ibland blir det så fel!

Försöker ta kvällsdopp nuförtiden. Ofrivilligt i arbete som jag blev. Helstekt efter många timmar på torget i stekande sol är det underbart...nja först är det riktigt friskt... att hoppa i spat och svalka sig;-) Jag badar på Mollöns handikappbad. Det är så bra för mina krumma ben att komma i och ur där. Men tyvärr är det oro i det lägret! Sedan brygga blev iordning har man börjat använda den som båtplats. Så fort vi är där och badar ligger det båtar förtöjda. De badande får hela tiden hålla ett oroligt öga så inga båtar och propellrar kommer i vägen. Jag VET att inte det var meningen. Det är en badbrygga, ingen båtbrygga. Som båtägare undrar jag ju vad det är för ärkepucko som tar båten till Mollön......
Måste kolla vilka tjänstemän som är i jobb, verkar som om det är högaktuellt med en skylt av något slag. Så synd att folk inte begriper bättre, ibland blir det så fel!

Hur seriös är man om man säger ja till allt?

Jag satt inte med KD och Magnus Jacobsson som arrangörer i något öltält och pratade fotbollsarena på Torp. Jag vägrar. MJ står mig upp i halsen och att hans partikamrater inte sätter ner foten är för mig en gåta. Han är mannen som skulle bygga Sveriges största lekplats, det blev en tummetott. Han är mannen som presenterat ett nytt läge för badhuset, fem gånger. Nu är det arena på Torp. Alla är för säger de i de få nyhetsbevakningar jag tagit del av. Alla är näringslivet, Oddevold och Ljungskile. För är också Nils Karlsson Destination Uddevalla, det sätter Uddevalla på kartan, säger han.

Men så bra! Då tar näringslivet, Nils Karlsson, Oddevold och Ljungskile tag i detta, fixa en byggherre och hyr sedan av honom /henne.

Nils Karlsson å sin sida behöver kanske fundera lite över sina mandat.
Vi har ett badhus som inte är beslutat om, ett nödvändigt beslut som Detsination Uddevalla BORDE vara mycket enträgna om att det kommer till skott.

Dessutom har närmare 40 kulturföreningar i åratal påviast behovet av ett kulturhus. Men om kultur visste inte Nils så mycket, så han skulle läsa på läste jag i en intervju.

Det är svårt att ta någon på allvar som säger ja till allt, utan att jobba för något. ELLER förresten säger ja till allt utom kulturhus, det var visst för svårt.

RADIOTYSNAD!

Slets mellan hopp och förtvivlan idag. Det började redan tidigt när ensamblen ringde och hade tittat på scenvagnen, den är sned, vår rekvisita kommer välta sa de. Jag skippade kontoret för att vara på plats vid scenen extra tidigt. Någon ska jag väl få tag på som kan det, tänkte jag. Det gäller att improvisera..... Vad hjälpte det att jag var på plats när ingen annan var det. Ansvarig lös med sin frånvaro och jag och en mycket ung ljudkille tittade oroligt på varandra. Nästan en timma senare än planerat började vi rodda, jag bar och jag bar tungt. Nåväl, vilken tur att jag var där hann jag tänka. Fortfarande med en sned scen... Så dök ensamblen upp, likaså ansvarig och de fick väl fart på ljudet. Men vagnen var sned. Inget att göra konstaterade de, vagnen är gammal. Ensamblen kunde inte köra med sin rekvisita ...tillfälligt stopp i hjärnan.
DÅ RINGER TELEFONEN!!!! Det var en reporter från Radio Väst som ville ha en åsikt av mig, i rollen som fritidspolitiker. Hon undrade vad jag tyckte om att programmet på Fjordfestivalen bara hade manliga artister. Fjordfestivalen som kommunen är med och sponsrar sa hon dessutom.
- Åh du har lyckats hitta ett genusperspektiv alltså, sa jag.

Efter att ha funderat ett ögonblick sa jag att hon får ringa någon annan, jag kan omöjligt mitt i allt ha en klok åsikt om det. Jag rekommenderade Annelie Berggren som är min gruppledare i Kultur och Fritidsnämnden. Om hon ringde vet jag inte, för någon radio har jag inte hunnit lyssna på idag.

Däremot har jag funderat och inser att på torget där jag är ansvarig för barnteaterprogrammet har vi bara kvinnliga artister!! Men det är kanske oviktigt, det är ju barnprogram och inte i slag med de stora stjärnorna.
Skönt att jag inte blev stressad och försökte svara något när jag egentligen inte har tänkt på det. Fjordfestivalen är i mina ögon helt ointressant. Hade det inte varit för jobbet hade jag inte varit där alls.

Med en jäkla vilja ändrade jag scenen, vevade, klämde mig och svor, men dekoren stod! Det blir mitt minne av dagen, snarare än att jag bjöd på radiotystnad.

Lägger ännu en ö till samlingen.

Min samling öar ska utökas Kärringön, Åstol, Hamburgö och så Bassholmen förstås, är öar jag besökt. Med mer och mindre goda erfarenheter. Det är inte helt ovanligt att vi som bor här nere är de som aldrig ser de "paradis" tillresta talar om. Idag det dags. Jag hoppas att det inte blir ännu en besvikelse. Öarna runtomkring har ju hittills ganska dåligt levt upp till sitt rykte så idag är det dags för Koster att komma upp till bevis.

Uppdaterat. Flexibel i kvadrat skickar jag familjen på badsemester och går själv in och jobbar. Koster ligger väl kvar hoppas jag...
Ses på Kungstorget klockan 15.00!!

Allt bleknar i jämförelse med Magnus Jacobssons försök att ta billiga politiska poäng i spåren av Norgekatastrofen.

Det började med att jag på Facebook såg ledarbloggen av Daniel Swedin Spelet eller spelaren-Fallet Magnus Jacobsson. Det lät ju spännande så jag läste, och häpnade. Men vad har han nu sagt blev följdfrågan och jag klickade till Newsmill för att läsa artikeln i sin helhet.
Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet bär ett ansvar för Osloattentatet är rubriken. Jag känner illamåendet välla upp.
Hur är en människa funtad som mitt i värsta sorgen försöker vinna billiga politiska poäng?!
Tittar man på kommentarerna ser man att många reagerat och det är ett klart självmål av MJ.
Problemet är att denne man inte är vem som helst. Han är kommunalråd i Uddevalla.
Jag skäms! Nej jag är inte skyldig till att han är det. Men han representerar ändå min stad.
Nog borde jag slippa skämmas och må illa av så klumpiga uttalande.
Det är skrämmande dålig smak.
När vi andra tände ljus vid Folkets hus för att hedra offren satt Magnus Jacobsson på sin kammare och slipade på texten. Det är verkligen fruktansvärt!

Jag tänker inte låta det här bli en debatt om vems felet är till katastrofen i Norge.
Inte ens i Norge har de i media poppat upp denhär sortens försök att ta poäng.
Men Magnus Jacobsson håller sig inte för god. Han kan med.
Som om inte det är nog finner man i dagens Bohusläningn en insändare av helt andra mått.
Idag sörjer han med alla sina vänner, idag sörjer han med alla som misstänkliggjorts. M J har mage att prata om att öppenhet och respekt är enda sättet att hedra dem som allt för tidigt rycktes bort.
Jag blir galen.
Det finns ingen sans alls i karln!!! Jag mår inte längre illa, jag kräks.
Tror förresten jag glömde säga att han är KD och att han för en månad sedan sa att andra partier skulle sluta tramsa och börja prata med SD. Jag var inte förvånad då, jag är inte förvånad nu. Bara illa berörd.
All politisk dumhet bleknar i jämförelse med Magnus Jacobssons försök att ta billiga politiska poäng i spåren av Norgekatastrofen.

En strimma ljus tillsammans med SSU Bohuslän.

Snabba ryck blev det igår när SSU Bohuslän aviserade en ljusmanifestation vid Folkets Hus. Plötsligt var jag tacksam för min oplanerade dag och kunde åka till jobbet och förbereda. Redan klockan 08.00 var jag på plats för att hissa flaggorna, den norska och svenska först helt i topp och sedan till halv stång. Där hängde de så hela dagen. Under dagen stod jag sedan i ständig kontakt med Ssuarna, vi fick allt efter som fason på planerna. Blommor, ljus, marschaller, att ha ute. Ett kondoleansbord med vit linneduk, ljus, blommor och en bok att skriva i, att ha inne. Teknik för tal o s v. Klockan sju var allt på plats. Jag blev förundrad över den mängd deltagande som strömmade till. Bohusläningen skriver 150 besökande i sin artikel. Det var det säkert, om inte fler. Man måste säga att sociala medier har viss betydelse, för det var så till största delen som detta spridits. Shaniaz Hama Ali ordförande för SSU Bohuslän och Kenneth G Forslund riksdagsledamot från Kungälv på trappan till Folkets Hus.Kenneth började med ett kortare tal därefter tog Shaniaz vid.Ett gripande tal. Det vara bara att låta tårarna komma än en gång. Men det var också ett tal om att aldrig ge upp. Våldet får inte segra, det ska inte skrämma oss till tystnad. Hon bad oss alla ta ansvar och stå upp mot det hårdare samhället som växer fram. Vi är många som kan visa att det inte är okej. Detta får aldrig, aldrig hända igen.

Kön ringlade lång och det tog lång tid, något de flesta tyckte var bra. Det blir en stund till eftertanke och samtal medan man väntar. När jag så småningom skrivit i boken. Halat flaggorna och plockat undan allt slår det mig att detta nog ändå var en strimma framtidshopp. Det var en ljus och fin ceremoni, men den var också fylld av längtan efter framtid. Jag känner mig tillräckligt gammal för att uppskatta ungdom på G. Shaniaz tal var sorgligt men också inspirerande och uppfordrande, det finns en väg framåt och den ska vi ta, tillsammans. Jag åkte hem en smula varmare inombords och tänkte att tack vare SSU Bohuslän har jag ikväll sett en strimma ljus mitt i allt mörker.

Härligt oplanerad eller, får ingenting gjort.

I sommartider vill det till att veta vad man ska göra. Har haft en vecka hemma utan speciella göromål och det känns nästan värdelöst...... Vad är det som ger sådan "att göra" ångest lediga veckor på sommaren? Idag måste vi hitta på något säger vi till varandra, maken och jag. När vi sedan pratat en stund slår vi fast att turista på hemmaplan, det har vi gjort så rejält att vi inte kan komma på en enda sak vi vill se eller göra igen. När vi kommer på något tänker vi på alla andra turister, på bilköer, olyckor och trängsel, så blir vi hemma. Har fått gjort en hel del. Viktiga saker för jobbet. Bakat massor av bullar. Fixat i trädgården och städat ordentligt inne. Om en vecka börjar jag arbetsträna igen. Ska gå upp i tid då successivt under hösten för att så småningom landa på 100 %. Tänk om jag skulle försöka vila lite denna sista vecka. Önskar jag kunde byta ut mina känslor och njuta av att vara härligt oplanerad istället för att få ångest över att inte få något gjort.

När det ofattbara händer.

Blir inget långt inlägg, har inget, absolut inget klokt att tillföra. Det som hänt i Norge är ofattbart och det har hänt. Jag kan inte sluta gråta, varje ögonvittne, varje rapport. Så skakande. Rörda och tyngda journalister,människor i TV-soffor, förståsigpåare och annat, alla lika inför det ofattbara. Jag blir bestört när människor försöker ta billiga poäng och anklaga grupper än den ena, än den andra. Hat föder hat, våld föder våld. Det är tid för försoning och sammanhållning, det ofattbara har hänt.

Högt över havet vilket man är politiker eller ej.

I dagarna har Arja Saijonmas strof
"Vem är du vem är jag, levande charader. Spelar alla roller så bra", ljudit i huvudet på mig.
Tycker frågan är berättigad.
Vem är du?
Vem är jag?
Spelar vi charader för varandra?
Ä vi bara som vi är eller spelar vi också roller?
Var spelar vi dem, i så fall?
Är det när jag är hemma i min roll som mor och maka jag är jag, på riktigt?
Vem är jag då, eller vad är jag då i min roll som politiker, lokalkändis och en person som syns och hörs mer än lovligt?
Vem är det som blir uppfylld av det nya arbetet och längtar dit?
Två sidor av samma mynt kanske.
Så kanske det är.
All detta och lite till är jag. Väljer att visa/använda det i olika sammanhang bara. Det kanske passar olika bra, olika ställen.
Eller är det kanske inte så stor skillnad när allt kommer omkring?
Vad vill jag nu med detta då... Kanske inget egentligen. Men jag har fått anledning att tänka lite.
Tänka på hur det är att våga stå för vem man är.
Att våga vara en offentlig person, i mitt fall bland annat som politiker, trots att politikerföraktet är stort.
Att våga stå för vad man säger.
Jag säger aldrig något jag inte menar. Ibland när jag har en åsikt får jag poängtera det, jag står för vad jag säger.
Jag har ibland fel! Jo då, ibland tänker jag tankar om folk, det händer att jag får ändra mig. Det är helt okej. Om jag tänkt att någon inte klarar något och jag får ändra mig, då är det rent av roligt.
Ibland klarar någon inte av det jag trott, då är det inte lika roligt att ha fel.
Men mest av allt brukar jag inte tänka så mycket.
Jag lägger inte energi på att inte tycka om någon till exempel!
Skulle aldrig falla mig in. Då sorterar jag istället bort det umgänget till minimalt och uppför mig som folk när vi ändå måste ses.
Just i politiken är det vanligt känns det som, men som tur är måste man inte varken älska alla eller umgås med dem.
Vi är alla lika oavsett var i världen vi befinner oss.
Enligt Bohusläningens kommentarsfält idag är det politikers fel att UHC går i konkurs...det är kanske inte lika för all. Men att få skulden för allt möjligt och omöjligt, det är nog ändå lika var man än befinner sig
Man måste vara beredd på det, man måste våga, man måste orka. För att orka det är det kanske bra om man har sin egen roll klar för sig, hur den ska spelas.

"Vem är du?
Vem är jag?
Levande charader
Spelar alla roller så bra "

Blev du inte klokare på detta? Inte jag heller, men det behövde skrivas, så är det också ibland!

Inspirationens återkomst.

Efter en tillfällig men ganska djup svacka igår, är balansen idag återställd. Jag jobbade på det redan igår. Tycker uppriktigt illa om att vara på det humör jag var på. I ren frustration och för all del, ganska mycket ilska, flyttade jag växter. Jag har en jätterabatt på baksidan som ska bort. Mycket fina växter som jag sagt mig inte veta vad jag ska göra av. Igår sattes de ned hej vilt på framsidan där jag tycker det är tomt och glest. Det kan bli precis hur som helst! Tror det är precis det jag behöver i mitt välordnade lilla paradis:-)

Igårkväll tog jag också kontakt med en trädgårdskamrat som vi varit bjudna till länge. Kände för ett avbrott hemma och ville besöka PILANE SKULPTURPARK som de bor helt nära. Harhaft en stående invitation att när min ben håller då....

Det tog sin tid att gå runt området. Stora delar var helt okej att gå medans vissa delar var för bergsgetter. Vi gick precis överallt. Jag är en stor fan av skulpturparker och tycker besöket var fantastiskt. Att de goda trädgårdsvännerna gick med och berättade om omgivningarna gjorde besöket än mer roligt. Och malliga det tror jag vi kände oss alla fyra när vi stod absolut högst upp och titta ut mot Marstrands fästning. Efter långpromenaden blev det välbehövlig fika och vätskepaus hos värdparet:-) Därefter en rundvandring i det paradiset.

Pågående projekt. Så läckert med massor av rosor och prydnadsgräs bland stora stenar. Fantastiska färgkombinationer.

Oplanerade giftemål.

Storslagenhet när hela fält av samma sort får finnas. Här går jag på en rundvandring och tycker de har så fint så fint och så hör jag människan prata om hur det borde sett ut!! Jag log flera gånger och jag poängterade återkommande att det verkligen är jättefint.
Så lika vi är vi trädgårdsmänniskor. Stora ambitioner och visioner som följs av missmod och en känsla av att inte räcka till. För mig blev besöket rena vitamininjektionen. Hem och fortsatte plantera om. Det var skönt att känna inspirationens återkomst.

Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Hösten 2009 grävde maken om nästan hela trädgården på framsidan åt mig. Delade växter, flyttade och gjorde iordning så det jag inte tyckte var okej då, skulle bli bättre. Förra året var ett rullstolsår, mycket lite i trädgården men det jag såg var inget konstigt. I år däremot är jag förundrad och förgrymmad.
Min "ingång" är skamfilad. Bonica frös ner rejält i vinter och kan knappast kallas prunkande. Den skulle ju svälla över alla bredder...Kameleontbusen växer brett på mitten men glesnar upptill.

Astilben växer sig till stora monster. Mycket större än innan omgrävningen och plötsligt är det alltså fel....Tomt och innehållslöst! Hur är det möjligt när det är så välplanerat....Astilben kväver väl Clematisen som borde pryda stegen och liva upp häckväggen. Låga och tydligen felplacerade vårblommor står kvar och döljs inte av något mer senblommande. Det skulle varit Riddarsporre och Solhatt "Magnus".

Brudslöjan som förut tillsammans med den Grekiska vädden tog över efter Akleja och Kaukasisk förgätmigej är bara borta. Trist tråkigt är allt som är kvar. Pionen i bakkant har inte kommit som tänkt och Nostalgie frös helt ner och är numera låg och syns knappt.

Syrenträdet som Clematis Multie Blue klättrade i dog, och ersattes med ett klätterstöd. Multie Blue kan man alltid lita på. Men Stormhatten skulle minsann inte bli högre än de 1,5 den var på gamla platsen. Nu täcker den allt bakom....

Studerar jag det såhär på avstånd kan jag nästan låtsas att det är bra, men det gnager allt i mig...Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Inställt tåg ledde till Allsång i Herrljunga.

Trodde inte mina ögon när jag slog upp trafikverket.se och fick se att tåget från Herrljunga till Uddevalla var inställt. Vad ända in i alla glödheta... HUR kan det få vara såhär? Om de företag som tar över vid "utförsäljning" inte sköter sitt uppdrag måste man ju kunna säga att, tyvärr ni går bort för ni gör inte ett bra jobb..... Alternativet skulle bli buss, som kör in på alla stationer. Jag fick spader. Rådgjorde med maken, vårt läge är ju inte gynnsamt 3 armar och en 4:e som värker, ben som gör jätteont och alldeles för mycket packning.... Lösningen blev att maken mötte i Herrljunga. 1 timmas resa ena vägen ensam för honom, men ihop med oss på returen:-)
Sonen bubblade av upplevelser. Han till och med startade allsång. Tror med det låtvalet att semestern får ganska bra betyg av honom:-)

Intet är som väntans tider eller time to say goodbye.

Sovmorgon för sonen, passar bra idag eftersom han redan igår deklarerade att han inte vill göra något idag. Vi ska väl bli två om den saken, men inte ska det bli mycket inte, vi är rätt möra båda två. Vilket tempo vi haft. Igår hade jag planerar att vi skulle få till det med sightseeingbussen, det var nog i princip det enda vi inte fick till..... Nationalmuseum, Medelhavsmuseet och Hard Rock Café blev det istället. Så RockZon förstås, han hade ju glömt att köpa en tröja.Hur nu det är möjligt när han fått välja själv;-) Till och med i Stockholm har många butiker stängt på söndagar så idag tror jag vi skippar shopping. Vi får åka hem utan present till maken. Pinsamt, hittade inget... men vi är ju sådana, vi köper inte till varandra för köpandets skull. Får fixa något trevligt när vi är hemma istället.
Provade att packa igår, det blir tufft men det går. När vi planerade var det ju för en stark tonåring med 2 armar, vi till och med köpte en resväska till här uppe, vi saknade en hemma tyckte vi. Nu ska jag hem med 3 resväskor, varav den ena väger bly. En ryggsäck och en kasse med en gigantisk kudde. Jag lovar vi hade behövt 4 armar, nu har vi 3.... Tyvärr har vi tågbyte också. BLÄ, ibland är det onödigt spännande.
Jag känner redan att dagen idag blir en enda låång väntan. Lite konstigt är det att man längtar hem trots att man har det så bra! Samtidigt undrar jag vad vi ska göra kommande veckor, regn och semester tillsammans. Kanske blir fler resor rent av.
Men först får vi komma hem och packa upp, tvätta och bara vara några dagar.
Ska så smått städa och plocka ut efter oss, säga adjö till katterna som faktiskt syns till då och då och lämna nyckel till vännen som ska skarva lite till.
Sedan är det bara att vänta.

Att göra det omöjliga möjligt.

Vi fortsätter vår Stockholmssemester sonen den yngre och jag. Den trasiga armen ställer inte till det så värst. Inga bad förvisso, men i övrigt okej om han får smärtlindring regelbundet. Sannerligen ser vi så mycket vi bara hinner och orkar. Jag är också lite modigare, tar buss ibland för att få se delar över jord som vi annars missar.

Skärholmen och deras Myrorna har fått besök av oss. Vi köpte inget, tack och lov. Har fortfarande inte förstått hur vi ska få hem packningen....Det blir nödvändigt att göra det omöjliga möjligt.

Fjärilshuset var som senast litet och fort gjort, men det är ett kärt besök. Sonen blev lycklig av bara synen av Mikael Odell som satt utanför. Tydligen VD där, men för oss är han storfiskare i TV4´s Fiskedrag. Jag lovar det finns inget program som mina grabbar följer så.

Kanske det är förklaringen till att en del fjärilar är så märkliga där:-)
När vi var klara i huset tog vi en rejäl promenad i parken. Runt hela slottet visade det sig att det blev. Som en hyllning till födelsedagsbarnet, maken alltså:-)

Efter Haga har vi hunnit med Gröna lund. 4 kilo Basset Wienergum, hur f.n får man hem det på tåget?!
Trodde nog igår att jag inte kunde bli tröttare. Tröttare är jag idag. Naturhistoriska museet med Cosmonova. Ett hemskt besök som gjorde mig arg och sonen besviken. Men men som vi sa, han är rätt bortskämd med att ha varit på alla Naturhistoriska sedan tidig ålder och har att jämföra med. Han var kritisk till att de använde gamla artnamn på en del uppstoppade djur, samt att ljudnivån i entréhallen var skyhög. Cosmnova var bra men vi fick, trots biljetter köa i 30 minuter. Då är det väl vettigare med numrerade platser i allsin dar!

Tog buss, tunnelbana och spårvagn till Djurgården och var hela eftermiddagen på Skansen. Härliga promenader. Mördande promenader. Även här blir sonen kritisk, med all rätt. Vid björnarna står det skyltar. "BJÖRN" & "BROWN BEAR". Vilket ju på svenska innebär att det är vilken jäkla björn som helst medan det på engelska är korrekt sort, sa sonen och räknade upp minst 6 björnar. Han har en poäng där. Det brukar han ha.
Annars var Skansen en höjdare. Vi lade mer tid på det lilla akvariet än på Naturhistoriska.
Vår fågelskådar heder sattes också på prov tills vi kom på att det var påfågeln som skrek sådant...
Tog färjan tillbaks, nu har vi väl åkt allt.. tog oss till Folkungagatan och käkade på Folkets kebab, absolut bästa kebaben jag någonsin ätit och sonen håller med.
Nu får vi väl ändå åka hem och bara lägga oss stönade sonen, och visst fick vi. Nu ligger vi som utslagna hjältar, så trötta. Nedräkningen har räknat, lite saker har vi kvar att göra men vi måste vila lite också. Hemlängtan har slagit till och allergin gör sig nu mer och mer påmind Jag dammsuger 2 gånger om dagen och medicinerar. Jag visste ju detta, det handlar ju mer om att göra det omöjliga möjligt, och med mindre än 2 dygn kvar kan vi nog påstå att jag lyckats.

HIPP HIPP HURRA!!

Idag fyller han år, världens bästa make och pappa. Han är i Uddevalla på jobbet och vi roar oss i Stockholm. Vi ropar högt i kör sonen och jag.

GRATTIS ÄLSKLING!

Onödigt att prova allt på semestern....

Resan till Stockholm gick finfint. Tåget anlände centralen en kvart innan utsatt tid. Vi blev mötta för att få nycklar till lägenheten, och visade dit. Installerade oss och försöker vara bra kattvakter, katterna är dock skeptiska. Men de äter och s...er, så jag antar att vi ändå sköter oss;-) Vi har gjort typiska turistturer.
Gamla stan där sonen bestämt vilka butiker han ska besöka på shoppingdagen.
Kungsträdgården på en gratis lunchkonsert.En tur till Ropsten där en rock och ett svärd inhandlades på Myrorna.Besök hos en vän med en vacker kolonilott.Sist men inte minst har vi också hunnit med 2 sjukhus.

Sonen företog sig ett hopp i en grässlänt, det slutade med en rejäl vurpa. Jag blev orolig för höften och axeln för det var vad jag uppfattade att han landade på. Själv sa han, handen är nog inte bruten men jag har en spricka. Vi hade lite is i magen och avvaktade men så sa han, jag vill till sjukhus... Eftersom han brutit armen 2 gånger i livet redan förstod jag att han visste. Vi var 3 minuters promenad från Södra sjukhuset, så vi gick helt enkelt dit. Men se där tar man ingen som är 14 år utan vi skulle till Atrid Lindgren, vid Karolinska i Solna. Buss på egen hand fick man ta dit... Genom hela stan, alla gupp och inbromsningar gjorde sonen blekare och blekare. Väl framme fick vi leta ett tag men när vi väl kommit in fick han hjälp i luckan. Där hon med blotta ögat såg att han hade ont. Smärtstillande och eget rum direkt. Väntan blir det ju alltid och efter 3 timmar, sammanlagt 4 med första sjukhuset.. fick vi mitt i natten åka hem, då med diagnosen en spricka och med ett gips att ha i 3 veckor.... Nattbuss genom Stockholm till centrum och på tuben för att komma till lägenheten. Sedan satt vi uppe halva natten och pratade. Vi avbryter inte akut semestern, om han inte får mer ont eller det blir mer besvärligt. Men vi tar det lite lugnare.... Jag kan ju tycka att det är onödigt att testa allt på semestern, trasig arm, sjukhus och gips t.ex. Hemskt onödigt!

Avslut på veckan och så en ny.

Tog mig tid igår, mellan packning, städning och trädgårdsskötsel, gick jag på Konsert i kyrkan. Collegiumm Musicum stod som arrangörer för Sveriges Unga Kammarmusiker. De framförde bland annat verk av C Frank och Schubert. Nästan 2 timmars konsert för 150 kronor, verkligen väl spenderade pengar, upplevelsen värmde långt in i hjärtroten. De nådde inte en yngre publik, jag var ju där och såg oss..hoppas de är nöjda ändå, det var mycket folk, bara det är ju glädjande. Det finns en chans att se dem idag också. En gratiskonsert på museet klockan 13.00. Hoppas den är i konsthallen, där är aukustiken fin.En bra start på veckan får jag också, 08.02 ska tåget gå till Herrljunga och därifrån vidare till Stockholm. Sonen den yngre och jag ska spendera hela veckan i huvudstaden. Vi lär få gott om tid att göra det vi vill samtidigt som jag hoppas vi vågar vara lite flexibla och äventyrliga.
Jo jag är säker på att detta är starten på en bra vecka:-)

Livet har sina goda stunder♪ ♫

Makrillmete i Gullmaren blev anledning till spontanfest. Med 35 firrar i fångsten gällde det att få många runt bordet. Lyckades skrapa ihop 8 vuxna och en tonåring. 4 makrill var alt som blev över :-)

Taskigt mode.....

I ganska många år har jag ofta pikat maken för att han är en "skjortnisse". Varför har inte du snygga tröjor som alla andra? Har jag frågat. Naturligtvis har det egentligen handlat om stryktvätten. Skjortor är inte roligt att stryka, inte ens för mig som gått hemteknisk linje med klädvård som ett ämne... I stort har maken själv fått stryka sina skjortor. Nu har jag sedan ett tag lagt märke till en ofrivillig förskjutning i hushållsarbetet. Plötsligt har maken snygga tröjor i obestämbart material och skjortorna är i bambu och behöver inte strykas. Jag däremot har färre och färre tröjor, i min garderob hänger istället tunika på tunika och alla behöver styrkas. Nu är det jag som har mest i högen, det är jag som stryker flest plagg. En modetrend som smugit sig på och jag gillar det inte alls. Tycker rent av att det är lite taskigt.....

Dagsutflykt.

Sonen skulle hämtas på Smögen så jag passade på att åka lite tidigt för att hinna "göra Smögen". DUMT! Hett som i helvetet och trångt. Som tur är har jag vänner där, så jag fick kaffe, isglass och en stund i skuggan att vila trötta ben. Konstigt nog kom jag ändå hem med nya kläder, rent självplågeri att stå och prova men jag är väl en fakir innerst inne kan jag tro... Det blev som vanligt lite bilder. Dock inte från provhytten;-)
Bryggan är inte allt vilket många tror..Det är trevligt bland de smala gatorna också.Sjöräddningen, beundransvärt arbete. Ni vet väl att skänka pengar dit!Genuint på något vis...Såg flera både hus och sjöbodar till salu, om någon är hugad.6 juli och det guppar is i hamnen....... Jordens undergång är nära....eller fiskdisken;-)
Tät trafik på både båt och fågel.Så kom hon äntligen smygande T/S Britta.

Mot anvisad plats. Där hon fickparkerade...Andra skönheter var också på vift.Vilket skapade snygga möten.... Själv var jag fullt nöjd med att stoppa sonen och hans packning i bilen för hemfärd. Ett par timmar där är precis lagom, tur jag bor nära så jag kan välja att göra en dagsutflykt.

Den enes bröd......

Det fladdrade till utanför fönstret, en fjäril bär sig konstig åt och jag konstaterar att den fastnat i ett spindelnät. Dämpar första impulsen att rädda den när jag ser spindeln komma med väldig fart. Livet bör få ha sin gång i naturen..... Sedan följer ett fantastisk skådespel. Efter bästa förmåga fotograferade jag... Alldeles för många bilder, precis som vanligt:-))
Nässelfjärilen fladdrade en kort stund men spindelns gift verkade snabbt, stillheten lägrade sig.
Spindeln arbetade idogt. Fram och åter spann han sina trådar runt bytet.Till sist var "han" nöjd och började dra bytet uppåt.Häftigt att se hur bytet liksom lyftes av en lyftkran..... MEN! Spindeln var tydligen inte nöjd. Kom ner igen och spann ett par varv till.

Sådär ja.....

Bättre nu försöker vi igen.Starten var i höjd med det orangesvartaskaftet på höger sida. Fort gick det sedan uppåt.Det är nära nu, spindeln kryper in....Där vände han och drog det sista för att få in bytet. Allt var över på 10 minuter och kvar stod jag och var helt fascinerad Vilket skådespel jag fått uppleva.