Var tog regnet vägen.....

Klagar sällan på vädret, behöver värme. Älskar när det är varmt och jag gillar solen. Ändå blev jag lite glad när jag såg att de spådde några kraftiga skurar idag. Det behövs. Nu verkar det som om prognosen ändrats. Först stod det slagregn 11 mm nu står det regn 2,5 mm. Själv sitter jag i skuggan och njuter av att göra ingenting. Man svettas för minsta lilla så aktiviteten är inte stor.

Har haft fint besök idag:-) Lae på Nordtorp, bloggträffar fortsätter att vara roliga! Tänk så väl det stämmer med personkemin. (tycket åtminstone jag *fniss*) Tänk att sitta med okända människor i timvis och prata, som om man aldrig gjort annat och känner varandra väl. Det måste väl ändå vara en gåva?! Bloggvärlden är fantastisk.

Så mycket annat än att prata har inte funnits ork till. Svetten bryter fram av att sy ett par stygn. DÅ är det varmt:-) Jag spanar och spanar, jag ska ta in tvätten nu, men jag tycker allt det verkar som regnet missar oss idag?!

Vem väljer att vara fattig och sjuk?

(Insändare i dagens Bohusläning. Ligger såvitt jag kan se inte på nätet.)

Vem väljer att vara fattig och sjuk?

Inför förra valet pekade de borgerliga partierna, med rätta, på problemet med att så många människor hamnat utanför arbetsmarknaden. Det är ett stort problem. Ett ännu större problem är att den nuvarande borgerliga regeringen vill ”lösa” problemet genom att skapa ännu större utanförskap! Nyligen har ett stort antal människor fått veta att deras försörjning står på spel och att de, trots fortsatt sjukdom, inte kommer att få sjukersättning eller sjukpension. Människor som påbörjat en rehabilitering och kunnat arbeta på deltid, får nu veta att de måste arbeta 100% eller inte alls. Ett stort svek mot en grupp människor som trodde på en ny chans att komma in på arbetsmarknaden.

Att A-kassans nedmontering inneburit stora problem, nu när många går ut i arbetslöshet, verkar ha tagit regeringen på sängen. Att sjukförsäkringen nedmonteras har ännu inte slagit till med full kraft men nu kommer de första utförsäkringarna och vi kan med rätta prata om utanförskap.

När riksdagsman Staxäng pratar om att många blivit varse att det finns en bortre gräns, så innebär det att människor ställs inför att sälja hus och hem, leva på sparade resurser för att sedan vända sig till kommunen och be om försörjningsstöd. Är det verkligen det sätt på vilket man bäst hjälper människor tillbaka till arbetslivet? Är det ett sätt att stryka människor från listan över sjukskrivna och sjukpensionerade och på så sätt låtsas som att de inte längre finns?

Vi kan inte stillatigande se på och låta försäkringskassans regler bli så snäva att stora delar av de människor den är till för lämnas utanför. Det fåtal som utnyttjar systemen skall naturligtvis kontrolleras och fällas i laga ordning. Låt oss inte luras av den retorik som den borgerliga regeringen använder, där man misstänkliggör människor för att vilja leva på våra trygghetsförsäkringar. Vem väljer aktivt att vara fattig och sjuk?

Anna-Lena Heydar
Simone Olofsson
Herrestads Socialdemokratiska förening

Upptaget!

Jag har så mycket att göra.
Lyssna på vågorna.
Dricka kaffe.
Njuta av vinden i håret.

Läsa en bok.
Kika på fåglar.

Vända ansiktet mot solen.

Inga långturer, bara 5 minuter hemifrån. Med en vy som detta vem behöver resa bort....Idag är jag strängt upptagen med viktiga saker i livet. Att vila!

Livsfilosofi.

Det är sol. Vi är bortbjudna.
Detta är livet!

Hoppas ni har det lika bra!

Försenat Fredagstema och fest en sommarkväll.

Stadens Ljus hade de bestämt Annika, Petra, och Desiree. Jag hade några gamla bilder från strandpromenaden, eller lite från Liseberg. Hann inte engagera mig i att ta några nya. Hoppar över tänkte jag. Det är ändå sommar och få läsare. Nu blev det inte så. Istället blir det en mycket egen tolkning. Kan börja med att jag älskar ljus, gärna stadens. Minns då vi bodde i stan på åttonde våningen hur jag stod på nätterna och tittade över staden. Jag älskade alla ljus. Nu är det marknivå 10 minuter utanför staden och där är det helt andra ljus jag går igång på:-)
När familjen tar kvällsdoppet beundrar jag ljuset som speglas i havet. Jag blir lycklig över hur fantastiskt vi bor. 5 minuter till urskog, 10 minuter till centrum, 5 minuter till havet.

Igår var som ni säkert förstår en omtumlande dag. En dag av lättnad. Så mycket oro som försvann ur kroppen. Jag smsade flera jag vet brytt sig extra mycket, jag ringde folk, det kändes viktigt att folk fick veta. Hur det nu kom sig så blev det samling här framåt kvällen. Första skulle vi vara 4 det ändrades till 6 och slutligen 8! Så himla härligt att fira Försäkringskassans besked med nära och kära. Vädret var fantastiskt och vi satt ut från tidigt till mitt i natten då myggen jagade in oss. Första uppesittarkvällen för året, på altanen.

Eftersom vi var många gjorde vi det lätt. Grillbricka med olika korvsorter. Vi är en korvälskande familj. Jag gjorde en ljummen potatissallad med lite syrlig smak, passade bra till heta korvar. Därefter var det efterätt. Sonen hade beställt. Lite krångligt eftersom vi var så många. Men det gick.

Många olika frukter och bär. Vi hade vattenmelon, jordgubbar, vindruvor och annanas. Delas i munsbitar.Smält choklad i vattenbad. Vi brukar ta mörk choklad för den är laktosfri, så blandar vi ner guldnogat som också är laktosfri för att få sötman. En skål med kokos hör också till. Så doppar man frukt och bär i chokladen och kokosen Godare får man nog leta efter!

Vad har detta med stadens ljus att göra tänker ni nu. Inte mycket:-))När skymningen sänkte sig satt vi länge kvar ute. Vi var lyriska över sommarnatten. Inte ens koftan kom fram. Jag blev rikligt gratulerad med åtskilliga skål, grattis, pussar och kramar. Så kom det sig att festen igårkväll fick bli tolkning på stadens ljus. Nu tar Fredagsgänget sommarlov. Önskar er alla en härlig sommar!!

Äntligen besked från Försäkringskassan.

Godkänt! Beviljat!
Jag blir inte utförsäkrad.
Fick informationen nyss. Jag fick INTE de sökta 18 månaderna. Jag fick ett år. Handläggaren hade direkt tagit kontakt och frågat varför. Tydligen har de i mitt fall bedömt ett år eftersom min doktor sagt att han tidigast om ett år kan bedöma vad min förmåga kan bli. Jag skulle kunna få sex månader till därefter för att arbetsträna och komma igång. Ärligt talat bekymrar det mig inte. Inte just idag i alla fall. Jag fick inte avslag, det är på något sätt det primära. Jag fick lite mer tid. Har svårt att beskriva känslan. Borde vara jublande glad men känner mig mer lättad. Nästan lite gråtig och alldeles tom inombords.
Men det är alldeles otroligt skönt!

Inget nytt från Försäkringskassan.

4 timmar satt vi advokaten, skaderegleraren och jag. I och med att mina ben är så dåliga är det lätt att glömma min axelskada. Den är en arbetsskada. Den syns inte på samma sätt. Men det var den hon skulle kolla igår. 20% invaliditet som jag har i den är ansenlig invaliditet lärde de mig igår. Jag fick förklara hur jag klarar vardagen. Jag visade hur vi löst saker, vissa saker som inhandlats, dubbletter av mycket för att slippa bära, allt för att klara vardagen. Om en vecka skulle det komma något svar om hur mycket de värderar mina merkostnader till. Inte vet jag vad som är skäligt. Det får advokaten ta.

Under besöket ringde telefonen 2 gånger. Båda gångerna fick jag hjärtklappning innan jag svarade. Ingen gång var det Försäkringskassan. När de gått ringde jag men kom inte fram. Därefter skrev jag ett mejl. Nu tror jag hon är för reko för att ge ett så viktigt beslut i ett svarsmejl. Kan bara hoppas beskedet når mig idag. Jag hade verkligen hoppats få det redan igår. Vill det sig illa går det över helgen också. Inte kul, jag lever som i ett vakuum Jag behöver veta för att kunna gå vidare, på ett eller annat sätt. Ska kontakta facket idag, de var ett av samtalen igår.
I övrigt jag får försöka klara dagen och hoppas på det bästa.

Min faster är också arg!

Hon svor så det osade idag när hon ringde. Här ska man stänga demensboende och flytta de boende in i utdömda lokaler MEN men ska ha Landbadet öppet och bygga en ny dörr på Östrabo för 20 miljoner! Jag hade inte ett enda försvar. Kan bara hålla med. Något är fel! Allvarligt fel. Det är kanske bra att inte bara jag blir arg över spelen som är, fler borde vakna. Min faster har vaknat och hon är arg, riktigt arg!

Jag blir så arg!

Först blev jag lättad. Så skönt, sa jag. Så himla bra tänkte jag. Bekräftelsen var alltså att det inte är NÅGOT sparbeting på Kultur och fritid, dessutom ett extra anslag på 1,4 miljoner.

I nästa andetag blir jag snudd på hysteriskt förbannad! Har allt varit ett spel för galleriet?! Hur tror de att det känns och jobba med sparbeting på allt mellan 3,2 till 5,8 miljoner. Vad gör det med personalen tror det?! Hur mycket timmar har det inte tagit av tjänstemännen? Hur mycket ågren, tid och bryderi har det inte tagit från oss som sitter i nämnden.

Det är sannerligen god publicitet att ta med ena handen och ge med den andra. Se så snälla vi är, se så bra det blir. Jag går inte på den lätte. Fråga personalen på Bohusläns museum hur de mått sedan beskedet att ytterligare närmare en miljon skulle bort. Personal och ungdomar på fritidsgårdarna som fått besked att Herrestad stängs och resurser omfördelas. Personalen på Biblioteket. När det här är inte seriöst. Jag är självklart nöjd att budgetramen består och ökas, tro för allt i världen inget annat. Det är när jag tänker på proceduren jag ilsknar till.
Jag blir så arg!

Är Kultur och fritid av med sparkravet??

I Bohusläningen idag läser jag att kultur och fritid blir av med sina tidigare sparkrav. Menar dom det? Jag har ingen aning, sitter ju bara i nämnden så varför skulle jag veta det? Av med sparkravet plus ett tillskott på 1,4 miljoner. Kan det verkligen stämma? Eller är det som jag misstänker så att det tidigare sparbetinget på 3,2 miljoner landar på 1,8 miljoner? Skulle det vara så att sparbetinget är borta och budgeten ökad blir ju läget ett annat. Folk tycker Landbadet med sina 10 veckor är viktiga, jag tycker fritidsgårdar, bibliotek, museum och föreningsbidrag. Det här är onekligen spännande. Får väl mejla någon och fråga vad som är rätt.

Vänner i alla länder, håll tummarna för mig idag.

Det känns som om det behövs några hållna tummar idag. Beskedet lär jag inte få förrän kanske fredag om jag har tur, annars efter helgen. Försäkringskassan skall idag fatta beslut i mitt ärende. Förlängd sjukersättning?! Eller ska jag gå till jobbet om en vecka?! Jag kanske bör förtydliga att jag inte är rädd för att gå till jobbet. Jag saknar inte heller vilja att göra det. Problemet är att jag arbetar på sjukhusets kanske tyngsta avdelning. Svårt att avgöra nu när MÄVA startat, men riktigt tung. Där måste man vara frisk. Kunna lyfta och ta i. Jag inser att jag aldrig kommer arbeta som undersköterska igen. Skulle behöva den förlängda sjukersättningen att ta in de sista krafterna och ge Västragötalands regionen en chans att skapa mig en anpassad tjänst. Jag har regionens största arbetsgivare, nog ska de klara en omplacering..

Efter den här ARTIKELN har jag i alla fall bra argument, vore väl själva den om inte jag skulle passa de normerna. Behöver bara bli lite bättre först.
Att man ändå oroas förstår ni om ni läser det här, och det här, ett litet axplock av vad alliansens nya sjukersättningsregler betyder i verkligheten.

Jag tänker inte sitta hemma och bryta ihop idag. Jag ska få massage och klippa mig, sedan tar jag sonen till stranden. Går jag hemma blir jag nog fort idiot. Men det skulle kännas bra om ni, alla vänner jorden runt, höll era tummar för mig idag.
Jag lovar att berätta så fort jag vet vad beslutet blivit.

Jag har en bra advokat!

Hann precis innanför dörren. Syster yster och jag hade varit på besök hos mormor och Blomsterlandet. Telefonen skrällde och jag fick brått att svara. Det var advokaten. Jag har hittills haft rätt svala känslor för honom. Tycker jag skött det mesta själv ändå så att säga. Han har egentligen inte varit inblandad, så han har väl inte haft tillfälle att visa sin kompetens..

Idag ville han gå igenom kraven inför skaderegleringen på torsdag. Vi gick igenom det jag en gång för över ett år sedan skrev ner som fördyrade levnadskostnader. En del har ändrats, en del sa han direkt inte en chans. Annat var han tveksam till. Jag hann bli sur och tänka - vad är det för idé?! När han sedan lade fram sin taktik, sina förslag. Då blev jag tyst. Han förklarade varför jag inte skulle propsa på vissa saker. vilka samband som var bra vilka som var dåliga. Han berättade vad han trodde skaderegleraren skulle säga, vad jag skulle få igenom och inte. Han berättade också om olika regler och klausuler som gjorde vissa äskande omöjliga. Från att ha varit nedslagen blev jag ganska hoppfull.

Så frågade han om ryggskadan och om den var invalidiseringsklassad. När jag svarade nej och att det inte gick att överklaga ville han direkt se det svaret. Klart det går att överklaga sa han och rabblade olika förfaringssätt. Jag hjälper dig med det. Blir det inte tid på torsdag tar vi det efteråt, sa han.

Så pratade han om sjukersättningen. Hur jag mår och oron jag känner inför beslutet imorgon. Han tyckte inte jag skulle oroa mig. klart det blir godkänt sa han! Jösses...om det inte blir godkänt ska jag, sa han gå till jobbbet direkt första juli. Precis som jag tänkt. Därifrån skulle han hjälpa mig att överklaga och jobba mot försäkringskassan också. Få upp SGI osv. Jag som trott jag stod ensam i allt detta. När jag fick en advokat via facket trodde jag det var AFA och inget annat han ägnade sig åt. Men det är det inte, det är mig.

Jag vet inte om jag annars är så lättimponerad, men idag är jag glad över tipsen från coachen! Helt plötsligt känns allt lite lättare och jag tror dessutom jag har en bra advokat!

Det Schyman påstod om Roland Utbult.

Jag har ägnat lite tid åt att läsa Roland Utbults hemsidor. Tyckte att det var på sin plats efter Schymans debattartikel. Abortmotståndare är i mina öron ett starkt och kontroversiellt uttalande, lite läskigt, som tillbaks till dåtiden.

Först hittade jag hans sida för valkampanjen. Om den skriver Schyman;
"Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist." Hon hänvisar till diverse rubriker i debattartiklar som Roland skrivit.
Jag har nu läst dem alla.

*"Sex är inte enbart njutning".
*"Vart tog det viktiga frisinnet vägen?"
*"Minska antalet oönskade graviditeter."
De och fler finns under rubriken debatt.

Jag hittar, måste jag säga, inte det Gudrun Schyman påstår att hon hittar. Snarare blir jag förvånad och känner mig lite lurad. För mig som inte tro är något farligt, är det en sida med önskan om att locka fler kristna väljare till Folkpartiet. Inte så värst kontroversiellt. Lyckas det kanske KD går i graven, det skulle jag gilla. Där kan vi prata konstig syn på människan...Men det är en annan fråga. (Kanske blir man mer luttrad i Uddevalla, med UP och Fristaden styrande staden.)

Sedan då det här om abortmotståndet. Inte är man i mina ögon motståndare till något för att man vill arbeta med problemet i förebyggande syfte?! Skulle jag i så fall tycka att tonårsaborter är bra?. Jag törs inte vara emot alltså är jag för. Inte kan man på något sätt förenkla problematiken så! Jag blir nästa arg.

Om man med rätt information till ungdom kan minska och förhindra könssjukdommar. Få ner antalet oönskade graviditeter, är det, såvitt jag kan bedöma, bra! Ur hälsoaspekten är det givet lämpligt att slippa fatta beslut om abort, i synnerhet som ung tjej. Att få ned antalet könssjukdommar är också en hälsofråga, men också en ekonomisk fråga. Hur mycket kostar det idag samhället att det rusat i höjden. Undersökningar och behandlingar kostar i slutändan pengar, utöver det mänskliga lidandet blir det klart starka argument. Tänker på det sätt VGregionen arbetat med gratis provtagning av Clamydia, via post. Jättebra för den som behöver, men att arbeta förebyggande torde knappast vara fel.

Kanske är Roland Utbult emot aborter. Kanske har Schyman hört honom säga det. Det jag däremot kan konstatera är, att på hans hemsida finns inget som visar det. Eftersom jag tycker rätt ska vara rätt, vill jag gärna betona att jag kollat. Man måste inte vara emot för att man vill jobba med frågan. Jag har försökt och inte hittad det Schyman påstod om Utbult.

Roland Utbult själv svarade såhär.

Närmare 50 än 40!

Födelsedagar för inte bara presenter med sig. Det för också extra år med sig. Jag är nu närmare 50 än 40. Det är konstigt! Egentligen uppvaktar vi inte speciellt på ojämna födelsedagar men maken och sonen hade likväl en överraskning åt mig. För att det ska bli tydligt vill jag visa en bild jag tog förra veckan. Jag satt och tittade på det här när maken bytte rabattkanter. Här behövs något tyckte jag. En sittplats kanske. Efter smusslandet på födelseagens morgon blev jag utledd med order om att blunda och för säkerhetsskull hölls det för mina ögon. Väl framme stod presenten.Pryder sin plats väl! Nu ska jag bara göra om en mjölkkanna till bord så är det färdigt. Inte helt fel att fylla år, även om det blir närmare 50 än 40:-)

Sicken vecka......

Utan att tveka skulle jag vilja att det var nästa vecka. Jag har så mycket väntan framför mig så jag skulle kunna bli tokig. Bara beslutet från försäkringskassan håller på att knäcka mig. På onsdag tas det beslutet. Frågan är när det når mig. Innan helgen eller efter. Jag vill ha ett beslut så jag har något att förhålla mig till.

Idag ska jag till tandläkaren. Fraktur i tanden hade jag vid undersökningen. Måste fråga idag varför och hur man får de. 1650 kronor. Inte som hittat!

Imorgon ska jag till sjukgymnastiken. Gillar egentligen det men nu med vaden som spränger vet jag inte. Ska verkligen försöka få tag på massör idag.

Onsdag beslutet då.

Torsdag kommer det fint folk från Stockholm. Min advokat och en skadereglerare. De ska titta på mig.... Hur ska en skadereglerare genom att titta på mig kunna avgöra om AFA ska betala ut något för sveda och värk? Om de läste alla mina intyg kanske, men att hälsa på mig?! Jag fattar inget. Maken har erbjudit sig att ta ledigt och vara med. Får väl se hur det blir, risken är att han blir väldigt arg om de ställer korkade frågor. Å andra sidan kanske det behövs.

Jag går också just nu och grämer mig över min viktminskning. När jag började banta planerade jag 15 kilo till midsommar. Jag insåg efter ett tag att det skulle misslyckas. Ställde om målet till 10 kilo. Tröstade mig med att det ändå sker medan jag fortfarande är stilla, enbart genom kostförändring. Man väger sig på måndagar och idag talar vågen om 9 kilo. Jag blir besviken. Hur kan det slå på 1 kilo? jag som kämpat så. Väldigt mycket kvar har jag också. Det verkar tröstlöst på något sätt. Försöker tänka positivt. 9 kilo är 18 smörpaket, ingen dålig hög. Problemet är att det skulle varit fler! Sicken vecka.....

Idag ska jag ligga på stranden, det har jag lovat sonen. Ända tills det är dags för tandläkaren......hu!

Jag och mina principer;-)

Martini är bland det bästa jag vet när det gäller alkoholhaltiga drycker. Det är en sommardrink. Jag gör den rätt mesig och den kräver sol. Ja faktiskt dricker jag inte Martini om det inte är sol. Ibland får jag verkligen slita för mina drinkar;-)

Grått, grått, grått. Inte en chans till en Martini.

Men vänta är det inte en solglimt där. Jo jäklar nu är det på G, Bråttom!

Varsin Martini, inlindade i filtar hann vi med innan kölden grep oss. Midsommaraftons köld är hård, eller hur är det nu?! Det hade varit lättare att ta en Martini då och då om jag inte haft mina principer
Ja ja man har får inte roligare än man gör det!

Allt är förlåtet!

Varde sol sa jag, och vipsNu torkar altanen och grillen blir framflyttad.

Allt är förlåtet!

Solen är 40 minuter sen!

På min favorit vädersite ser man tydligt att det ska vara sol i Uddevalla klockan 14.00. Utanför fönstret syns det inte lika tydligt.Jag tror såklart att det kommer spricka upp. Har tagit fram lamm ur frysen och förväntar mig en grillad måltid framåt kvällen. Men nu måste solen skynda sig.
Den är lite sen.

Stackars barn.

Vi räknar maken och jag. Om jag får avslag och blir utan ersättning, överlever vi då? Jag går till jobbet. Blir uppsagd och är utan försörjning. Överlever gör vi nog, nätt och jämnt. Den som drabbas hårdast är sonen. Att dra in saker, äta billigare, sluta använda bilen, sluta amortera, vi har snart skrapat ihop till överlevnad. Men sonen den stackarn som inte skulle kunna följa med på saker, läger och alla hans intresse, honom skulle det bli synd om. SÅ trots att kalkylen egentligen ger en strimma hopp om överlevnad blir jag nedslagen av prognosen. Fattiga barn, blir vanligare.
Jag vill inte att det ska vara mitt.

(det vara dagens 30 minuter, nu tänker jag på annat!)

Massage!

Jag har ont. Maken försöker så gott han kan att massera, det hjälper för stunden. Problemet är min ena vad. Jag har som en knuten hand i benet. Förstår att det är en muskel som inte vill vara med längre. Helt i stas. Varje steg jag tar gör ont. När maken masserar släpper det lite, för en stund. När jag sedan går igen knyter det sig sakta men säkert till låst läge. Obehagligt är det! Ett tag funderade jag på propp, det var innan jag kände hur stor och påtaglig knuten är. Jag behöver hjälp. När jag ledde pass på friskis hade jag en tjej med egen massageverksamhet, ska ringa henne imorgon, hoppas hon inte har semester. Halvkropp, baksida ben, finns det:-) Det är i alla fall där behovet sitter. Tror inte ens jag klarar sjukgymnastiken som är bokad på tisdag. Måste verkligen ha massage!

Odjur i trädgården.

De måste inte vara stora, hornförsedda eller gå på fyra ben. Jag är förkrossad och påväg att ge upp mitt trädgårdsintresse. Mina Rosor som var så fantastiska i fjol är i år rena kalhygget!
Jag klämmer och skakar, klämmer och skakar men det verkar finnas i outsinlig mängd. Små odjur som gör stor skada!

Så min andra sorg! Förra året fick jag äntligen tag på en Blå Nunneört, den blommade länge och i år såg jag att den kom igen. Tills igår, då katterna krafsat upp hela plantan! Odjur!!!! Jag som annars är så fredlig blir mordlysten!

Idag känns det lite SÅ HÄR! ;-)

Show and tell, Fredagstema

Tema Sommardag/sommarkväll, från Annika, Petra, och Desiree.
Hittills i år har vi inte haft så mycket sommar. Tänkte hoppa över temat men kollade genom mina bildmappar. De senaste dagarna har jag plåtat rätt friskt. Mest blommor men ändå, det är mina sommardagar.

En vacker bild tycker jag. Tagen mitt på dagen 15 juni, så det är en sommardag. Vi tyckte det satt en säl på kanten. Det visade sig vara skräp som samlats men bilden är ändå väldigt fin tycker jag.



Ett litet axplock av vad jag tittar på under de stunder jag är ute. Alla bilder tagna i veckan.

Värsta modiga ungen. Han har badat tidigare i år men då har jag inte varit där med kameran.

Några kvällar att tala om har det inte blivit. Det är rätt kallt och vi sitter mest inne. Verkar bli så även idag tyvärr. Midsommaraftonen har precis vaknat och jag ska strax gå och lägga mig igen. Familjen har en överraskning och jag skall tydligen ligga när jag uppvaktas.....
Det blir hemgjord jordgubbstårta idag. Inte bara för att det är midsommar, utan också för att det är min födelsedag. Nu får jag krypa till kojs och se vad de hittat på.

Önskar alla en trevlig midsommar!


(stora problem, bilderna försvinner, vet ej varför?)

En toppendag, något dämpad av rädsla.

Vi började inte dagen särskilt glamoröst. Vi städade. Det ska ju också göras. Så kom maken med present. Ett särskilt munstycke att vattna med, en lång arm så jag kommer åt utan att sträcka armen. Han tänkte på min, nu äntligen färdiga, upphöjda rabatt. Jag blev lika glad för grejen som för tanken.

Det orsakade dåligt samvete hos mig, jag hade inte köpt något. Vi har bestämt tackos och mys till kvällen så jag tänkte det var nog. Åtgärdade misstaget med att bjuda familjen på lunch. Eftersom jag har en förkärlek för Gustafsberg kollade jag snabbt hemsidan och såg att restaurangen var öppen och lunchen igång.

Det blev ett lyckat besök, sonen sa -Här känner man sig som om man är på Nobelmiddagen! Jag förstod han tyckte det var fint. Fiskälskare som han är uppskattade han vittlingen och kommenterade extra deras panering, den var bra. Själv var jag mest imponerad av limesåsen. Gillar också inlagda bönor och annat, det fanns ett okej urval.

Mätta och belåtna for vi hem för att raskt byta om och fortsätta städa. Maken gick ut med vännen P, fullastade ryggsäckar och långa turer är deras melodi nu. Övning ger färdighet heter det ju:-)

Pappa med fru kom förbi eftersom jag fyller imorgon och de då är på vift. Fick en väldans vacker bukett. det är roligt med snittblommor, det kostar man så sällan på sig själv. Avslutar så kvällen med tacko, det var längesedan. Man kan alltid skylla på barnen när man väljer så simpel mat. Nu tisslar och tasslar de om väckning och annat imorgon så jag förstår att det är något på G. Födelsedagen hade jag liksom tänkt låta vara. Mamma kommer förbi så en liten tårta gör jag men annars inget. Verkar inte som familjen tänker detsamma. Lite kul....

Så till dagens rädsla. Inget nytt. Det närmar sig beskedet från Försäkringskassan. Jag ägnar inte hela dagarna åt att fundera, jag lovar! Men när jag läser det här då blir jag rädd. Undrar ni på det?!

Trots rädslan har glädjen över min rabatt dominerat dagen!

För ett år sedan. Som det sett ut hittills i sommar.

NU!!! Visst är det obeskrivligt snyggt!
Nu kanske alla ser att det inte är en sandlåda... Det är en handikappanpassad rabatt, till mig:-)

Namninsamling mot sjukskrivningsreglerna.

Idag har jag skickat det här uppropet till alla på min mejllista. Fick den förresten från världens bästa Lennart:-) Tanken på att den når fler via bloggen slog mig. Kanske har jag någon läsare som inte ligger i min mejllista... Varsågod, det är bara att skriva på och se till att den sprider sig. Ser redan att flera av de jag skickat till skrivit på. Tack snälla ni!

Nu ger jag fler chansen:-)
Namninsamling mot sjukskrivningsreglerna

11 år är en lång tid.

Jag vet att tidsbegreppet är relativt. Ibland är 5 minuter lång tid. Ibland går ett år fort. Att jag funderar över tid är att maken och jag idag har bröllopsdag. Idag har vi varit gifta i 11 år. 18 juni, då för 11 år sedan var en dag med fint väder. Det blåste minns jag. Fast solen sken. Vi hade tänkt gifta oss på taket på blåkulla men fick vigas inne i Varvets representantsal. Monica Westlund hade vi valt som vigselförättare.

Vännerna E & G kom upp från Skåne, syster yster med familj, barnen och vännen P var med under vigselakten. Sedan åkte vi hem och frossade i god mat, jordgubbar och bubbligt-vin. Festen gick av stapeln först dagen efter.

Allt är relativt. När jag tittar på maken kan jag inte förstå att vi hängt ihop i 16 år, varit gifta i 11 och haft barn och hus i 12. Fort har det gått, men det är en lång tid.

Rätt man på rätt plats.

Förra året var min efterlängtade Henry Hudson allt annat än en Henry Hudson. I år stämmer det bättre.

Har ni skådat något så vackert! Rätt man på rätt plats.

Världens bästa Lennart.

Fyller år idag.

Önskar dig den allra bästa dagen.

GRATTIS!

Fototema Dörrar.

En märklig byggnad. Tittar man noga är det 2 separata dörrar, inte en dubbel som man först tror. Har du också en dörr att visa. Lägg upp den på din blogg. länka till mig. Lämna en kommentar här så jag hittar.

Jag är inte glad.

Får konstatera att inte ens en träff med bokjuntan skingrar mina tankar. Blev förtjust över att boken jag valt verkligen gripit tag i alla. Det blev bra samtal. Samtal om kvinnokraft, vackert språk, äkta kärlek och eländiga män. Om förr och nu. Mycket vi tror hände förr händer också nu. Intressanta samtal. Jag kan ändå inte fullt ut vara aktiv känner jag. Tankarna far iväg. Tror ni inte att jag pratade om Försäkringskassa. SKIT det skulle jag inte. Känslan av att inte ha en strategi om det blir ett nej den 24:e är frustrerande. Inte konstigt sa de kloka medsystrarna. Jag har levt i alarmberedskap så länge att strategierna är slut. Synd att jag låter det påverka mig så. Inte roligt att se fram emot födelsedag och midsommar med den här snaran runt halsen. Får jag ett nej vet jag åtminstone vad jag skall förhålla mig till. Nu är det jobbigt. Hur jag än anstränger mig finns inte glöden.
Jag är helt enkelt inte glad.

Prat i en oas.

Vilken OAS! Utbrast min mentor när vi möttes på Yerba. Jo jag vet;-) Tyckte det var en brist att han inte varit där. Skönt att den är åtgärdad. Nu skulle han gå dit igen med den, och den och den... kanske med frun föreslog jag. Han lovade det. Som vanligt var det givande. Även om jag långt ifrån får de svar jag vill ha. Det hamnar tillbaks på vad jag vill, vilken ambitionsnivå man förväntas ha o s v. lagom är bäst verkar vara ett motto jag har svårt att falla in under. Kanske blev jag ännu mer tveksam till min roll nu. Ska jag verkligen vara politiker. Jag tycker så himla mycket är viktigt och när responsen uteblir blir jag rastlös och förvirrad. Mycket, mycket gav det här mötet att tänka på. Kanske löser det sig självt nästa mandat, jag kanske inte ens blir tillfrågad om något nämndarbete.

Vi hann med alla mina åtta punkter. De flesta med rätt rejäla utsvävningar. Tror inget blev lättare, han är brutalt ärlig. Vi har bestämt så. Jag fick vänt och ventilerat det mesta. En del funderar jag vidare på, annat släpper jag.

Avslutade lunchen med att åka till Nisses och köpa tre "Magnus" (solhatt) de ska fullända min upphöjda rabatt som maken lägger sten på här lite senare. Nu väntar jag på maken och senare går jag till syster yster för att prata Hohaj. Där sitter vi säkert på altanen, det blir mycket prat i olika oaser idag.

Bästa dagen!

Snart ringer brorsan och väcker mig;-) Då ska vi åka och hämta sten. Behöver singel och täcka vissa rabatter. Vi fortsatte i helgen att göra om på framsidan. Det var maken som grävde och flyttade rabattkanter, jag drack kaffe. På vår bil finns inget drag och vi har för all de ingen kärra heller... Men jag har en bror som hjälpt mig med samma sak flera gånger förut. Det känns bra!

Bra känns också att jag ska få ur mig allt jag funderar på när jag träffar min mentor. Som om inte det är nog är det dessutom bokjunta ikväll. Så himla härligt! Sista träffen innan sommaren. Känns lite vemodigt men klart att även vi behöver sommarlov. Den bok vi ska läsa under sommaren kommer någon få välja ikväll. Inte många kvar nu som inte valt första gången. Sedan börjar vi om. Med stickans hjälp får alla välja var sin gång....Boken vi pratar om idag har jag valt. Hohaj. Ska bli spännande att se vad de andra tyckt. Vad de reagerat på osv. Hohaj skiljer sig från de övriga böcker vi läst ihop. En bra dag väntar mig med andra ord.
Kanske den bästa.

Min stackars mentor!

Imorgon ska vi äta lunch igen, min mentor och jag. Jag är djupt tacksam att han avsätter tid åt mig. Just nu är det mycket som snurrar i huvudet på mig. All turbulens på lokalplanet, vem har gjort upp med vem och varför? Jag har massor av frågor. EU-valet, arbetet och reflektioner efteråt. Vad vi gjorde, hur och varför. Jag har massor att säga.

Desutom min egen roll som politiker. I takt med att jag lär mig blir det också svårare. Hur går man vidare? Hur behåller man glöden? Hur hanterar man att upplevas som ett hot av andra? Hur aktiv är det okej att vara? När intresse krockar med politiken,byter man nämnd eller intresse?

Riksplanet, katastrof verkar hota inför nästa val hur hanterar man det? Jag kan konstatera att som sist får jag notera stolparför att få med mina viktigaste funderingar. Det blir inte mycket över till småprat. Så mycket jag förväntar mig att han ska kunna svara på. Inte helt lätt att leva upp till. Jag är pratsugen och förvirrad, det drabbar min stackars mentor!

Prisad vare gud, nu kommer skatteåterbäringen.

Jag betalade veckorna för Bassholmen! Hade jag varit klok hade jag väntat in Försäkringskassans besked. Jag kanske inte har försörjning efter första juli. Men klok är jag inte. Känner mig lite som "hon dansade en sommar" (fast jag inte sett den) som om det är min sista sommar...Men till Bassholmen kommer jag i alla fall. Om jag inte har råd att leva efteråt får bli en annan sak....

En speciell dag.

De dagar barnen har födelsedag är speciella. Man minns liksom i hela kroppen. Jag minns för 22 år sedan. Egentligen började det den 14:e men först på morgonkvisten 03.25 tittade store sonen ut. Han är en ung vuxen nu. Vägen i livet har inte varit rak. Men vi kämpar på. Att vara ung idag är tufft för vem som helst. Mitt hjärta svämmar över av kärlek. Jag antar att det är så för mödrar. I fredags fick jag inbjudan till kalas idag, om jag medtog tårta;-) Jag är lite stolt att var omtalad för mina tårtor så det gör jag såklart gärna. 22 år, hur gick det till?! Det är en mycket speciell dag. Grattis älskade unge!

Rätt ska vara rätt.

Bohusläningen var på plats under Marschen för tillgänglighet. Jag trodde ju inte det. Såg ingen. Någon har jobbat under cover;-) Ett litet reportage i tidningen idag. Rätt ska vara rätt.

Med sådana vänner behöver man inga ovänner.

Någon som inte var bjuden på bröllopet?!

Energin återvänder!

Deppet ligger på lut. Fråga mig inte hur jag mår, då blir jag väldigt ledsen. Annars går det bra. Idag har vi varit ute hela dagen. Solen, solen, jag älskar solen! Vem har bestämt att inte blått och gult är snyggt ihop i rabatten... Vänta tills det röda framför kommer också. DÅ är det en färgkick!

Clematis "Multi Blue" ska blomma efter syrenen och klättrar över trädet. i år är allt samtidigt men det är också effektfullt.

Det här har jag tittat på under kaffepauserna. Definitivt behöver jag en solstol eller liten soffa där...SÅ har jag kattsäkrat Kameleontbusken. Kvarterets katter älskar min buske, de gnager och skaver. Den får aldrig chans att ta sig. Förbannade katter. Skottpengar borde det vara! Min Syren har de klöst sönder stammen på också, får väl näta in den också. Fast man borde inte behöva....Så har då hyllan i år blivit Persiljeodling. Massor av marsvinsmat:-) Inga sniglar kommer åt och det är lätt att sköta på lagom höjd. 3 Tomater planterade jag också om, men Paprikorna orkade jag inte. Avslutade med 1 timma på rygg i solen. Det är bara att konstatera jag mår bättre när det är sol. Energin återvänder!

ÄNTLIGEN!

Morgon hos mig.
Det blir sol idag! ÄNTLIGEN!

Otillgänglighet är diskriminering.

Ett ganska blygsamt tåg blev det som tågade, stapplade, rullade Kungsgatan ner till museet och in i hörsalen.

Förra året hade 75 personer tågat, jag tror det var fler i år. Slagorden ekade kanske inte precis men vi gjorde så gott vi kunde.

- Ropen skalla tillgänglighet för alla!
-Vad vill vi ha? TILLGÄNGLIGHET!

-När vill vi ha det? NU!

När tåget nått museet skulle alla in. Det tog lite tid. I hörsalen lästes därefter ett tal upp. Samma tal hölls i samtliga 25 städer som marscherade. Talet handlade om alla länder som har hunnit göra något när Sverige står och stampar. Poängen var att Sverige också måste göra något. Lulliga formuleringar hjälper inte. Nu senast är det Norge som lagstiftat mot otillgänglighet.

På första parkett satt de politiker som gått med i marschen. Evy Gahnström marscherade också men avvek sedan och missade talet. Här är representanter från Tekniska nämnden och Socialnämnden. Tydligen är Elving från Socialnämnden ordförande i Pensionärs och handikapprådet också. Då blev det plötsligt självklart att han borde vara där och då.Jag satt inte bland politikerna. Ingen vet ju vem jag är ändå. Men man skulle kunna säga att Kultur och fritidsnämnden var representerade;-)

Jag såg Uddevallaposten där. Är det möjligt att Bohusläningen inte ägnar det en endaste rad?! En riksomfattande manifestation med ett viktigt budskap. Känns viktigt....Men Bohusläningen kanske valde växtmarknaden istället. Den hann jag för övrigt inte till:-)

Idag marscherar jag!

Jag läste lite avundsjukt på Socialdemokraternas hemsida att bland annat Mona Sahlin marscherar för tillgänglighet idag. SÅ upptäckte jag igårdagens blad en liten annons. De ska minsann marscheras i Uddevalla också. Från torget. Samling 10.30, avmarsch 11.00. Till museet. Jag hade planerat växtmarknaden på I17. Får komma sent helt enkelt. Eller inse att jag inte hinner. Trädgårdsväder är det ju inte;-)

Marschen för tillgänglighet känns viktigare.
Kanske allra mest för att jag blev så grundlurad när det gällde vilket intresse det fanns för mina erfarenheter. Visserligen har jag lämnat rullstolen och går delvis utan stöd, men på promenader använder jag kryckorna. Idag till och med marscherar jag!Bild från 30 juni 2008, svårt att tänka att det hänt så mycket sedan dess.
Rullstolen är inte bara parkerad den är sedan mars 2009 återlämnad!

Show and tell, Fredagstema

Det är triss i damer den här månaden:-)
Annika, Desiree, & Petra. Temat för dagen är "Halvårskoll". Jag ska visa en bild från varje månad hittills i år. Ok här kommer ett axplock av favoriter, bilder eller händelser.
Januari, Bron naturligtvis. Jag åkte extra för jag trodde ljuset skulle vara speciellt. Februari. I min mapp men inte tagen av mig. Kjerstin Dellert uppträdde i Uddevall. Jag var hennes chaufför under dagen och hon har gjort ett outplånligt minne. En underbar kvinna.
Mars. Oförglömligt! Min första trädgårdsmässa. Mest minnesvärt är naturligtvis fredagskvällen då vi skulle ha mingelparty i Kenneths kolonilott på söder. Precis när vi skulle iväg kom snöstormen. Jag har aldrig varit så blöt i hela mitt liv. Men trevligt hade vi och istället för vin blev det glögg. Trädgårdsamatörer vet råd:-)
April. Kan inte låta bli Bassholmen. Här är det gossarna och de nedsågade Vresrosorna som får visa vår arbetsdag. 9 timmars hårt arbete, sammanhållning och riktigt roligt.Maj. Bassholmen igen. Helgen första maj, vi åkte ut maken, jag och sonen. Vi hade satt oss i sinnet att röja gammal skit och snygga upp allt som inte hunnits med. Vädret var fantastisk och vi fick massor gjort. Kvällens utsikt är en riktig upplevelse. Juni. Egentligen är mina favoritblommor Lupiner men Aqvileja går heller inte av för hackor. De här växer i min trädgård.

En snabb sammanfattning av 6 månader,det gör gott att minnas det goda i livet.

Fler fredagsbloggare i uppdaterad lista.
Nilla, Simone, Desiree, Annika, Petra , Millan, Anki, Victoria, Leopardia, Strandmamman Jemaya MiaD Lena Erica Marie Saltis Anna Taina Underytan Emma Västmanländskan I am Annika Maisoui Inga-Britt Curieux Norrsken och stjärnfall