En fungerande vardag.

Vardag, vilket härligt ord, jag längtar efter vardag. En alldeles vanlig dag då jag utan någon som helst hjälp klarar mig från morgon till kväll.
Den senaste och också den närmaste tiden har vi olika strategier för att klara dagen, ungefär såhär.
Klockan 06.00 väcker maken mig med kaffe och Bohusläningen på sängen. Då tar jag morgonmedicinen. Ligger kvar ytterligare en timma för att vänta in medicinens effekt. Sonen stiger upp och brukar ta frukosten inne hos mig.

När sonen gått och huset är tomt brukar jag masa mig upp. Då flyttar jag från säng till rullstol. Ut i vardagsrummet där min kläder ligger lätt åtkomliga. Sittande och på ett ben klär jag mig.
Rullar mot TV-rumet. Parkerar, reser mig och greppar rullatorn. Tar sedan hängande på den tre steg, på ett ben, till en fåtölj. Där på bordet står dagens förnödenheter. En tallrik med bär och en sked till frukost. En talrik med kniv o gaffel till lunch. Bredvid fåtöljen står en kylbag. Den är laddad med fil, mjölk och lättare kall lunch. En termos kaffe står på bordet.
Varje kväll går vi igenom att telefoner, TV-kontroller, böcker, tidningar och annat ligger på rätt ställe.

Egentligen är det hela min värld. Jag tar mig med rullstolen fram i nästan hela huset, men har liksom inget att rulla runt till. Hämtar kylbandage i frysen. Kollar datorn i sonens rum, går på toa, allt det klarar jag korta stunder. Men allra mest sitter jag i fåtöljen. Jag sitter där tills sonen kommer hem. Då sitter jag visserligen kvar där men får någon att prata med.
Senare kommer maken och han brukar hjälpa mig ut på altanen, där halvligger jag tills det blir kyligt. Luft efter en hel dag inne är verkligen uppskattat.
Igår fick jag hjälp att komma till framsidan huset. Det är där vår och försommarrabatterna är så de är makalöst vackra just nu. Trodde jag skulle sitta där och njuta. Istället satt jag och gruvade mig över allt ogräs och växter som inte kom o s v. Tröstar mig med att ingen trädgård helt förfaller på en säsong. Pratade också med sonen idag om han kan rensa det värsta...

Planen är att jag ska kunna ta mig in och ut på altanen själv, men än har det inte lyckats. tycker ändå det går bra. Märker förbättring varje dag. Det är främst svullnaden som minskar och automatiskt gör det mindre ont.
I fredags var Åse här några timmar. tyvärr blev jag märkbart trött så det blev inte så länge som jag önskade, men det blir fler gånger. Åse tvättade mitt hår, dammade och dammsög, en enorm hjälp mitt i allt som blir liggande ogjort just nu. Känner mig lyckligt lottad som är omgiven av sådana vänner. Nu ska jag snart börja säga till folk att jag orkar med besök, fast kaffe de får man ta sig själv:-)

Nya regler för hjälpmedel gör det svårt att bli utskriven.

Jag är hemma. Operationen har, tror jag, gått bra. Jag har infernaliskt ont men jämför med förra gången och minns just det här. Vaden är som en basketboll och det känns som om den ska spricka/Explodera om jag rör mig. Med andra ord är jag still och har benet i högläge dag som natt.
Allt fungerade bättre på sjukhuset denhär gången. Smärtlindring, narkos o s v. Skönt att man lärt sig och att man lyssnade på det min syster sagt åt mig att propsa på:-) Skönt att vara omgiven av kunnigt folk. Jag sa emot doktorer med att; syrran sa.. Då gör vi så då sa de och log...... Däremot höll jag bestämt på att bli idiot när jag skulle hem.

Sedan mars finns tydligen ett nytt system/avtal för hjälpmedel. En rullstol och en duschpall var inga problem att få, det tog bara någon dag, sedan började helvetet.
Ett gåbord eller en reumatikerrullator behöver jag för att alls kunna röra mig hemma. Det är ett större "bord" med hjul som jag hänger på när jag använder ett ben för att sätta mig i en stol eller flytta tillbaks till rullstolen.

Redan på torsdag, dagen efter operation började sjukgymnasterna på sjukhuset försöka skriva ut en sådan åt mig. Torsdag var liksom för sent redan när de började efter 12, telefontiden är på fm, även inbördes mellan personalen...
På fredag började de tidigt... Men kommunen trodde aldrig det var deras ansvar och hänvisade till Primärvården som trodde det var kommunen o s v.
Där satt min mer och mer frustrerade sjukgymnast, och jag, en patient ikläm. Fredagen tog slut och hjälpmedlet var inte ens beställt...
På lördagen åkte jag hem på permission, klarar mig om maken är hemma.

Måndag morgon åkte jag in igen.
Nu fick jag klart för mig att en akutbeställning kunde gå på 24 timmar. En A-typ på 1-2 veckor och en B- på 3 veckor. Man valde akut till mig men det skulle ändå innebära att jag blev kvar i väntan på leverans. Jag kunde heller inte skrivas ut och maken hämta för att köra hem. Man är tvungen att vara inskriven för att sjukhuset skulle kunna föreskriva hjälpmedel från sjukhuset.
Att vänta på kommunen eller primärvården var liksom inget alternativ längre.

Måndagen blev en känslomässig berg och dahlbana. Du får inte komma hem. Du kan få premiss och vi lånar dig ett hjälpmedel utan papper.. för att tillslut bli; Vi fick en oväntad leverans idag, jag skyndade mig att ta den.
Förstod att hela sjukhusets sjukgymnaster var på tårna och ringde min direkt och sa, skynda dig att hämta.

Mitt fall är naturligtvis inte unikt. Hur man tänkt när man ville slippa utgifter för lagerhållna hjälpmedel är lätt att förstå, men att folk blir liggande inne upp till en vecka extra måste kosta mer, både pengar och lidande. Jag har sällan varit så ledsen, skör är man ändå nyopererad utan att man ska behöva sådan här skit också.

Jag fick alltså till slut bli utskriven på måndag, då hade sjukgymnasten på avd 4 lagt ner massor av tid i telefon och jobbat som sjutton för detta, hon höll verkligen med mig om att det är idiotiskt att nya regler för hjälpmedel gör det svårt att bli utskriven.

Sjukfrånvaro.

Idag läggs jag in, operation imorgon. Har inte en aning när jag återkommer. Från sjukhuset blir jag säkert hemskickad fortare än kvick, men jag vet inte när det fungerar att sitta vid datorn igen. Hittills har det varit fortare än planerat, jag blir så lappsjuk. Några bilder att titta på under tiden...

Att vårda det gamla för framtiden.

När tänder ni elden? Det är valborgsmässoafton och frågan kommer på telefon.
Såvitt jag vet blir det ingen eld i år, svarar jag, Det fanns inga brandvakter.
Ett besviket och ilsket svar får mig att gå i försvar.
Finns inte intresse att föra traditionen vidare, får man anta att intresset inte är så stort, jag nästan snäser nu.

Exemplet är på riktigt, det hände nu i år, men jag har genom åren varit i många liknande situationer och hamnat i liknande samtal.
Det föder varje gång frågan hos mig, vem för kulturarv och traditioner vidare??
Vi är ett föreningsfolk. Inget land i världen kan som Sverige bilda föreningar, driva frågor och bilda opinion. I föreningsvärlden har man också tagit ett stor ansvar för kulturarv och gamla traditioner. Man sköter hus, stugor, ja hela gårdar, spår och leder, sjöar, naturreservat mm mm och man har i föreningsregi fört gamla traditioner vidare.
Idag har föreningar svårt att få folk som vill aktivera sig.
Man har så mycket ändå. Barn som ska köras till aktiviteter och så har man idag egna intresse av alla de möjliga olika slag. Man anser sig inte ha tid med föreningsarbete.
Det kan pensionärerna göra hör jag ofta. Men vet ni, de som är pensionärer idag har byggt upp det arv vi har idag, det är lämpligt att man skolar in nytt folk och ut gammalt.
Jag förstår inte sa en man till mig, att de kan skylla på barnen, vi hade också barn, tre stycken, och vi har varit aktiva hela livet.
Det tål att tänka på tycker jag och stannar omedelbart i ordet prioritera.

Maken och jag har också barn. Vi har också dålig hälsa, gamla föräldrar o s v, ändå är vi föreningsaktiva. Nu menar jag inte att hylla oss, bara visa att det finns en möjlighet, det går.

Så börjar alltså traditioner och arv sakta men säkert fasas ut. Det är inte så att de dör knall och fall, de för en tynande tillvaro och försvinner helt enkelt.
Som brasan. I minst 45 säker 50 år har det varit Valborgsmässobrasa i området jag bor. Det började av praktiska skäl, man eldade ris från vårstädningarna i trädgårdar på området. Det växte och man anlitade en talare, det blev kör, korvkiosk, lotter o s v. Till slut var det en riktigt stor fest för hela familjen, folk strömmade till från många delar av staden. Men det gjorde sig inte själv.

Efter många år sa vi som fixat de sista åren att nu får någon annan ta över. Då hade maken och jag vaktat eldar i 10 år. Det hankade sig fram något år, arrangemanget krympte för att så i år inte bli av alls. Många är de som säger till mig att det är för jäkligt. Ingen däremot säger att de kan "offra" en kväll och vakta elden. Därför påstår jag att ingen är ordentligt intresserad av att traditionen ska leva vidare. Fanns det intresset hade någon av de 250 hushåll som finns på området sagt, vi tar det i år. Men ingen gör det.
Vi ska ju ha gäster är den vanligaste bortförklaringen när jag säger att jobbet är ledigt. Vi hade också gäster. Vi hade roligt ihop och vaktade brasan. Ingen omöjlig ekvation alltså.... Om man verkligen vill.

Vidare så i tanken. Föreningar dör, senaste jag läste om är de som haft Dalslandstugan i alla år. Om ingen tar över går stugan förlorad. inte för så längesedan kom ett upprop från en fiskeklubb, vi klarar inte skötseln på stugan, kan vi gå ihop flera föreningar och hjälpas åt. Kreativt och bra, några slöt upp och den verkar tillfälligt räddad.

Hembygdsföreningarna har arbetsdagar och vi vet att de trots många medlemmar lockar få, väldigt få personer till dessa dagar. I Naturskyddsföreningen har jag liknande erfarenhet, vi är få som sköter Bassholmen. Villa Elfkullen är ju ett strålande exempel på hus som räddats, men inte ens de har tryggad tillväxt och ibland är det svårt att få ihop de arbetsinsatser som behövs.
Så vad händer med våra kulturarv och våra traditioner när eldsjälar fasas ut utan att de ersätts?
En fråga som är extra viktig när några få skriker sig hesa om att rädda Folkets Park. Vem i hela världen skulle axla det ansvaret?
Det är dags att fundera på vem som ska vårda det gamla, vilket det är hus eller traditioner, för framtiden. Hur och för vem, för om ingen frågar efter eller vill vara med, hur gör vi då?

Mästaren, Jan Eliasson.

Satte mig på första bänk, där det satt fler S-människor.

Sedan satt jag ganska tyst och tagen en och en halv timma. Jag har lyssnat till en mästare. Utan tvivel skulle han gjort sig som präst. Jag fick omvärdera en hel del måste jag erkänna. Sverige i världen och världen i Sverige var temat för anförandet. Förstår att den här mannen är erkänd och respekterad bland makthavare i världen, han har tänkt innan han säger något. Han säger det klok och eftertänksamt, men med passion. Han brinner för det han talar om. Vem hade trott man kan bli sugen på att läsa FNs stadgar;-) Nu ska jag fundera mer på Världen i Sverige och Sverige i världen. Jag ska också föra vidare vikten av alla människors lika värde För av allt som satte sig var det starkast. Att aldrig tänka vi och dom. Det tål att upprepas, många gånger.

Bohusläningen skriver.

Nästa fas, en ny fas.

Vi pratade om min oro Syster Yster och jag, på vårt Göteborgsäventyr. Inte är det dödsångest, det var vi överens om. Att jag haft svårt att tänka efter 19 maj beror inte på att jag faktiskt tror jag ska dö då. Inte heller att jorden upphör att existerar. Vi tror det är vad jag orkar förhålla mig till, tar en sak i taget så att säga. Önskar att det vore 25:e nu så jag redan var inne i nästa fas och inte gick här och oroade mig.

Nya faser ska också ett inlägg handla om. Kanske ikväll. Jag har funderat mycket på gamla traditioner, vår kärlek till det gamla och vår rädsla och ibland ilska för det nya. Jag hoppas jag samlat tankarna kring detta ikväll.

Ska inte sitta hemma och vänta på imorgon! Jag har lite ärende på morgonen och sedan ska jag på ett föredrag av en stor idol. Jan Eliasson är i Uddevalla och jag ser mycket fram emot det mötet. Det gäller att fånga dagen, även när man väntar på nästa fas.

Oh shit!

Slog upp Bicobakt, eko gödsel i flytande form, för mina rabatter som är täckta med singel. När jag slog på vattnet och tittade vände det sig i magen, det ser verkligen förfärligt ut. URK. Går sedan över till de vanliga rabatterna för att gödsla där med. Hönsgödsel på påse. Då blir jag full i skratt och säger till mig själv. Skit som skit, lika äckligt i vilken form man än hanterar den...

Nåväl, hela trädgården är nu gödslad. Skönt, det var ett "attgöra" mindre.

Maken har fixat detaljer, plattor under en hylla vi har kryddor i, plockat ogräs o s v. En heldag ute blev det. Fint besök har vi haft också. Ett konstigt bep hördes och jag kollade snabbt i trädet där fågelmatningen är. Jodå en Hackspett, större närmare bestämt. Totalt oskygg, den är det nog fel på. Vi stod bara ett par meter ifrån och pratade.

Nästa nedslag fattade jag försent. Vi har alltid ett herrans väsen av fåglarna i trädet. Jag vet att när de blir värre väsen är det Skator eller katter i närheten. Nu blev det dödstyst. Som på given signal kastade sig alla in i häcken, till och med skatan.

Pang! En Sparvhök gör ett nedslag, jag hade inte en chans med kameran, det går så otroligt fort. Jag skulle inte kalla detta för en skitdag;-)

Idag ska jag..

Nej då jag bara skojar lite. "Attgöralistan" får nog vila nu. Jag har två dagar kvar hemma, ska förvalta dem väl. Städa vila och vara administrativ, ska delegera allt i riksteaterföreningen så höstens program blir klart och allt flyter på.
Vädret verkar ok, ingen sol men heller inget regn. Igår när vi klev ut från Östrabo möttes vi av en ljum kväll, kändes fantastiskt.
Vi ska också så lite frö idag. Maken köpte rädisor, dill och sallad igår, det är så roligt att få lite egen skörd. Kanske hinner jag gräva upp de Clematis som strök med i vinter, jag får nya. En stor fördel med att handla på riktig plantskola, man får nytt om det dör första året.
En lugn dag alltså, det kan vi alla behöva. Om ni är trötta på mitt idag ska jag.......då kan ni ju ana hur maken har det;-)

Musik Direkt FINAL.

Tre timmar på Östrabo. Jag har jublat, lyssnat, njutit, varit stolt, gråtit, diggat och stampat takt. Oj så mycket duktiga musiker vi har. Av alla lovord och tacktal förstod jag också att Uddevalla fixat värdskapet med glans. Mycket glad att jag kom iväg på det här.

Bohusläningen skriver också.

Så mycket man hinner.

Det blev fika på Yerba idag. Maken den underbara åkte med som sällskap, inte för att han är nödbedd, men vi har egentligen annat att göra. Tog museet igen, lyssnade på ung musik, det är musikdirekt. Kul, vilken grupp jag lyckades pricka. Jazzbetonat och tjejen sjöng fantastiskt. För första gången på mycket länge var jag på övervåningen. Är inte helt förtjust i förändringen som blivit. Saknar det gamla kustsamhället med autentiska miljöer. Fast jag förstår att man måste ha nytt ibland. Men måste allt bestå av vepor? Det blir så samma. Ska ge det en god stund när jag är transportabel igen för det väcker ändå min nyfikenhet. Museet är faktiskt riktigt tillgängligt så dit tar jag mig med hjälp.
Skådade ytterligare en utställning men den var helt obegriplig. Vad hade den där att göra, frågade vi oss, och kan man verkligen göra utställningar hursomhelst.
Visade maken Bohuslänsk Krönika och kollade in VARSEL.
Nu förberedelse för kvällen. Ska ta med sonen till Ötrabo och kolla in final och vinnare i Musik Direkt. Det är roligt med unga musiker och jag kan ju alltid skylla på sonen när jag faller utanför åldersgruppen:-)
En händelserik dag hittills och mer blir. Man hinner mycket när man sätter manken till.

På äventyr med Syster Yster

Prick nio gick bilen mot Göteborg. Kryckor, kamera och tre jackor, man visste ju inte vad det skulle bli för väder. Fösta stopp Japps Antik vid Bäckebol. Har nog aldrig sett så mycket saker i hela mitt liv. Mycket vackert men som så ofta hos antikhandlare står det så knökat att jag får panik. Kan omöjligt urskilja om något är vackert eller så får mest ångest över röran...

IKEA nästa, ganska snabbt gjort. Dagens första kaffe intogs där och vi for vidare mot Botaniska. Parkerade vid Slottskogen och gick en gångbro över vägen. Hade inte tänkt på att det var klämdag och följaktligen folk precis överallt...I Göteborg har våren kommit mycket längre än här. Körsbären är påväg att blomma över, Rhododendron står i full prakt och lökarna är i det närmaste över. Inte första gången jag häpnar över den stora skillnaden.

Tre timmar i parken och jag var naturligtvis helt slut. Men smärtan var konstant konstaterade jag, så lite nöjd blev jag. Värre när det accelererar hela tiden. En trädgårdsvän från internet mötte oss och vi fick en guidad tur bland alla växter. Tänk så mycket mer man ser och uppfattar med en bra guide. For mot stan och i höjd med järntorget intogs dagen måltid. Indiskt, ett ganska sunkti ställe, men gott, väldigt gott. Utom kaffet som smakade urk..

Klockan drog iväg och vi med den. Lätt som en plätt hittade vi till Eriksbergshallen. Allt var pampigt där. Hela området. Har visserligen aldrig sett så fåniga balkonger men jag gladdes åt att man kan få ett industriområde så snyggt. Något för Uddevalla att kolla på kanske...Utställningen så. Klart man är imponerad, över mer än själva konsten faktiskt. Ett stort antal original och ännu fler reproduktioner av Michelangelo, Leonardo da Vinchi och Rafaell fanns att beskåda. Man guidades av en röst i hörlurar så ordningen man tittade på verken var valfri. Måste nog smälta detta först sa jag igår när syrran frågade vad jag tyckte. Så mycket storheter på en gång är svårt att ta in.

Jag imponeras av mer än konstverken. Speakerrösten förklarar omständigheter runt verken, runt mästarna och man får ingående förklaringar av platser och händelser. Hur de använder avancerad teknik för att fastställa vem som målat vad och hur de säkerställer äkthet var också väldigt intressant. Så har man sett världens dyraste konstverk, dessutom förundrats över Nattvarden i sitt sönderfallande skick. En späckad dag tog slut och vid sju släpptes jag av hemma. Helt slut. Vart tog denhär dagen vägen?? Sa vi förvånade. Vi har inte hunnit med så mycket, samtidigt har vi sett och gjort massor, kort sagt en minnesvärd dag med Syster Yster.

En egen konstvandring.

Avbröt trädgårdsarbetet och for in till Bohusläns museum. Hade föresatt mig att se Carl Wilhelmson utställningen samt titta ordentligt på Bohuslänsk krönika.
Frusen efter lite trädgårdsarbete började jag inne. Betalade entrén och fick veta att det börjar med ett bildspel. Satt där hela visningen runt. Det var riktig intressant, kändes bra att börja med bildspelet så jag "visste" mer när jag sedan tittade på utställningen. Tavlorna är fantastiska men hos mig föds det så mycket tankar. Jag tycker alla Wilhelmsons kvinnor ser sjuka, bleka, magra, insjunkna, snipiga och alvarliga ut. Varför då?

Han var en man som förberedde sig noga. Fotograferade, lät modeller sitta länge, som hustrun 9 timmar blick still för att inte ett veck i kjolen skulle ändras. Motivet kyrkfolket på sjön, den sjuka flickan alla ser de ut som impulsbilder, men de är noga arrangerade. är det därför modellerna ser så hemskt olyckliga ut? Man tröttnade helt enkelt på att sitta där... Eller fanns det ingen glädje att förmedla? Inte ens målningarna från Spanien där färgerna nästan exploderar i ansiktet på besökaren förmedlar någon glädje. Intressant är det att se hur han utvecklas, både genom åren men också genom sina resor. En stor sak i livet var förstod jag att han förälskade sig i en elev, Agnes Cleve, men valde trots det att stanna hos sin hustru. Detta har jag bråkat min hjärna med sedan dess. Jag förstår att tiden var en annan, men vilken förnedring. Okej jag älskar en annan men stannar hos dig... Skulle man tycka synd om honom, Agnes eller frun? Alla tre kanske, men jag blev mest störd av informationen. Nåväl, trots min förmåga att fastna i konstiga detaljer är jag mycket glad att jag fått se utställningen och jag uppmanar alla som inte tagit sig dit än att göra det, men börja med bildspelet.

Så några meter därifrån och till konstverket av Ivana Machackova. Har sett det på TV, i tidningen och på bild förut men nu helt nära blev jag ännu mer imponerad.
Det är sex gigantiska reliefer som skildrar Bohusläns historia från dåtid till nutid. Jag uppfattar att det är hugget i tre block som man ser från två håll.Bronsåldern, vikingatiden och medeltiden på ena sidan. Jag är tvungen att klappa hästarna, de är ser så mjuka ut att det känns inbjudande.Som alltid faller jag för detaljerna, Runt om paret på hästar är det hällristningar, lätta att missa om man inte är observant. Under medeltiden syns denhär och jag blir snudd på arg för att jag inte lyckas räkna ut vad det står..Om första sidan var dåtid är nästa nutid. Sillperioden, stenindustrin och avslutningsvis turism. Skuggningar och detaljer är ibland bökigt i blyerts, hur är det då i granit Det tänker jag på mest hela tiden jag går här, runt runt. Jag känner på stenen mycket, hur hon med släta ytor och väldigt arbetade ytor skapar detta så levande. Jag väntar att stenblocket i biten om stenindustrin, ska falla ut. Jag är så imponerad.Under den sista delen, turism, faller jag för ännu mer detaljer. Svårt att fånga på bild men jag försökte. Ser ni att det är skyltssymboler? Alla är där, så häftigt. Mycket nöjd med min alldeles egna lilla konstvandring. Idag blir det mer. Idag ska jag se alla de största. Ska bli spännande!!

Att inte veta.

Mitt under ett samtal idag slog det mig varför ångesten accelererar. Eller min amatöranalys säger att detta säkerligen är en orsak i alla fall. Jag vet inte om jag får vara fortsatt sjukskriven! Min sjukersättning går ut sista juni. Om det inte blir beviljat sex månader till skall jag alltså börja arbeta första juli. Då är jag troligen inte ens kontrollröntgad eller har fått börja gå. Dagligen hör och läser jag om människor, sjuka människor som blir nekade förlängning alltså tar jag inget för givet. Egentligen borde jag inte operera mig innan jag fått ett besked, men sjukvården och försäkringskassan går inte hand i hand så det funkar ju inte. Jag får alltså lägga mig under kniven utan att veta.

Lite trädgård.

Efter telefonmöte på morgonen har det klarnat:-) Nu ägnar jag dagen åt lite trädgård. Skönt att inte springa i panik hela tiden. Får se vad som händer framåt dagen.

Svårt fall, ring en vän.

Idag vet jag inte hur jag ska välja. Vad jag ska göra. Blåsippsutflykt lockar inte det är blött och kallt. Å andra sidan blir man fort varm i det sällskapet.
Maken ska plocka ner plastväxthuset från vinden. Mina fådda plantor har anlänt. Maken lovade ju att ta hand om urnor om det är ätbart, så här är de;-)
Måste nog ta mig i kragen och bestämma inriktning för dagen nu. Svårt fall doktorn grät skulle mamma ha sagt, jag säger nog mer att jag ringer en vän och frågar;-)

Allt jag inte hann.

Fikat ett par timmar med vännen Å idag. Valde Snäckan, har inte varit där i år. Det känns dessutom som om jag inte kommer dit i år. Jag har definitivt enorm prestationsångest, har döpt om det från dödsångets;-) Jag tänker och planerar som om livet tar slut 19 maj. Tänk då vad mycket jag måste hinna innan dess. Verkar som om det blir ändrade planer imorgon. Utflykt till Vägerödsdalar verkar inte riktigt genomförbar i det väder som utlovats. Kanske kan jag hinna med Wilhelmson utställningen, den tror jag annars inte jag hinner med. Det blev inget Ramsvik i vår, inget Svartedalen, ingen tur med Byfjorden plus tusen andra saker jag så gärna hade gjort innan dagen D. Nu ska jag försöka glädjas åt det jag hann. Tänker också försöka förstå att det fortfarande är några dagar kvar, kan hinna lite till då.....

Fånigt...

Får jag en tjuga direkt eller måste jag lägga tanden i en äggkopp och ta vägen om tandfen, frågade sonen igår.
Jag delar inte ut pengar svarade jag, det gör tandfen, har hon alltid gjort och kommer hon alltid att göra.
Att han inte tror på tomten kan jag väl ta, men tandfen kan ju få vara kvar;-)

Passa på och tyck till om Uddevalla.

Som den ambassadör jag försöker vara vill jag slå ett slag för en enkät på kommunens hemsida. Det är "fylleriuppgifter" om vad man tänker och associerar, bra och mindre bra om Uddevalla. Detta ingår i ett större arbete om att ta reda på vad vi tycker om Uddevalla, allt för att få fokus på rätt saker. Ingen ny logga alltså....SÅ ta chansen att tycka till om Uddevalla.

Välkomna och mindre välkomna...

Har tillbringat kvällen på Bassholmen. På arbetsdagen hann vi trots åtta timmars hårt arbete, inte med allt. Fler har arbetat under veckan som gått och idag var det vår tur. Maken är inte hemma förrän efter fyra men vi for direkt. Lastade en gammal fåtölj med oss, den ska ersätta den vi eldade upp. Gräsklippning och trimning stod på schemat. Jag trimmade runt huset, längs en del stigar och lite ytor som står i träda. Maken tog gräsklipparen och gick och gick och gick... Drygt 2 timmar, sedan var det full fart hem igen, vi hade en tid att passa. Eftersom batteriet på trimmern inte höll så länge fick jag lite tid över. Tog kameran på en tur och konstaterar att det kommit alla sorters gäster. Mindre välkomna och....
Varmt välkomna.

Trots iskall vind är det lätt att bli tillfreds när det ser ut på det här sättet. Nu är det så fint så fint, gästerna är på ingång och vi längtar efter vår tur.

Kritik som svider.

Har sedan ett tag funderat på att ta upp om vi skulle kunna få bättre och kanske regelbunden information om saker, tillställningar och evenemang som Kultur och fritid Uddevalla arrangerar eller är med och arrangerar. Idag på nämnden passade jag på att ställa frågan.
Jag har en hög ambitionsnivå och jag försöker verkligen gå på så mycket som möjligt. Deltaga i så många olika aktiviteter som möjlig inom nämndens ansvarsområde, men jag tycker det är svårt att hitta informationen.
SJÄLVKLART ska jag som alla andra läsa annonser och ta egna initiativ, men i ärlighetens namn det är inte alltid så lätt.
En annons i tidningen kan man lätt bläddra förbi för att man är slarvig eller stressad. Dessutom är det ibland svårt att se vem som arrangerar.
Jag behöver ofta välja mellan evenemang/arrangemang jag ska gå på. Har varken tid eller råd att gå på allt. Om jag då hade information om vad Kultur och Fritid står för skulle jag kunna prioritera just dem.
Mitt förslag idag föll inte i god jord.
Först kom diskussionen att handla om invigningar, men det är jag inte värst intresserad av, det är för ordföringarna...
Kritiken skulle sa fritidschefen falla tillbaks på mig för det är mitt uppdrag och ansvar att ta reda på. Det sved. Jag är vågar jag påstå, en av två som är mycket flitig när det gäller att närvara vid evenemang, men jag sliter för det. Om man på ett lättare sätt fick informationen skulle det kanske finnas ett större intresse från fler. Dessutom skulle jag kanske inte prioritera fel, vilket tyvärr händer ibland. Mitt försök till förbättrings blev kritik till mig själv....
Jag tar kritik, och jag försöker ändra mig, men kritiken idag den sved extra mycket. Jag är nog faktiskt riktigt upprörd.

The spirit of Elvis Presly var påtagligt nära.

Tre timmar fantastisk underhållning bjöds det på Östraboteatern igår. Mellansnacket är lika värdefullt som musicerandet och Göran Engman och Kettil Medelius har ett härligt samspel. Ur Elvis repertoar är det naturligtvis omöjligt att få med allt, men de lyckades bra tycker jag. Föll också för de egna tolkningarna och att det inte på något sätt handlade om att imitera Att göra Elvis det var Elvis bäst på konstaterade Göran Engman vid något tillfälle. Nog är det så, men Göran Engman räckte långt, riktigt långt! Efter paus steg körerna upp på scenen. Chorus Novus och MI kören fullkomligt lyste. Det var strålande bra. Under ledning av Annika Brorsson lyfte de resten av föreställningen till oanade höjder. Jag inte bara njöt, jag var stolt, stolt som en tupp! Det tog lång tid att somna igårkväll, kanske var det för att Elvis varit så påtagligt nära hela kvällen.

Bohusläningen var inte där men TTela kollade in Hebeteatern kvällen innan.

Always on my mind- The spirit of Elvis Presley, på Östrabo och i radion.

Satt vid radion och plötsligt är det en intervju med Göran Engman. Nu längtar jag ännu mer tills ikväll! Direkt efter nyheterna kommer musik och intervjun.

Eftersom inte Bosse Adriansson visste vilka körer det är ska jag berätta:-)

Chorus Novus och MI-kören, sammanslagna för detta unika tillfälle.

Jag har tjuvlyssnat, det blir bättre än bra, det blir makalöst!!!!!

Du kommer väl också?!

Östraboteatern klockan 19.30.

Biljetter finns att köpa ca 45 minuter innan på plats. Kostar endast 200 kronor, 150 för medlemmar. Inte många kvar så skynda er.

Vem orkar med partiledardebatter?!

15 minuter orkade jag sedan bytte jag kanal och såg på hockey. Fick dåligt samvete och sa till maken;
- Jag är nog inte intresserad av politik när allt kommer kring..
- Du är mycket intresserad av politik, det är nog själva pajkastningen du inte uppskattar, konstaterade han.
Så är det förhoppningsvis Jag blir otroligt frustrerad vid debatter när allt handlar om motståndarens argument. Hur förmedlar man budskapet om vad det egna partiet vill, när man bara sticker hål på det andra...
Ju mer jag tänker på det ju smartare syns det mig med samtal, samtal och dialoger, det är så vi vinner människor, det är så vi vinner valet. Vem orkar lyssna på partiledardebatter....

Fiskelycka.

Första SMSet kom redan efter en timma. Sonens första forell var uppdragen. Resultatet blev så småningom hela 5! Vilken dag de fick grabbarna. Jag låg pall och slukade den påbörjade boken. Solen stod mig bi och jag har haft en skön dag. Forell till kvällsmat smakade mumma:-)

Fiskedrag.

Efter sambatåget ändrade huset form en stund. Det var linor, drag och spö precis överallt. Männen i familjen förberedde dagens fisketur. Redan klockan sju i morse rådde full aktivitet, mackor smörades, te kokades och väskor packades. Nu hoppas jag verkligen de får fisk idag, de är de värda efter alla dessa förberedelser
Själv är jag förvisad till kökstjänst;-) Maken ska ha möte här hemma i eftermiddag och ett krav är mitt bröd... Har funderat ut att det blir morotsbröd idag.
Annars hoppas jag få se mer av solen, det har börjat bra.
Ska också flytta ut alla mina kaktusar, Kristitörnekrona, och plantera om dem. Det är mycket som ska vara avklarat när jag snart sätter mig ner. Tur för mig att nuvarande bok är svår att lägga ifrån sig, det blir lagom portioner arbete och mycket sitta och vila, helst i solen....

Ett sambatåg som värmer.

Solen lyste med sin frånvaro, MEN, vädret var inte så illa som befarat. En timma innan avgång lämnade vi och alla andra föräldrar barnen vid museet. Där sjöd av aktivitet, leden bildades man värmde upp och kom i stämning. Den kommunala Kulturskolan laddade för sambatåg. Frusna föräldrar stack iväg och fikade i väntan på att tåget skulle komma Kungsgatan upp. Utanför Wienerkonditoriet stod vi först. När tåget passerat tog vi en tvärgata upp för att åter möta upp vi torget. Hela tiden ljöd härlig sambamusik.Från torget vidare till Kulturskolan där det blev trångt.Somliga lärare är snyggare än andra:-)Väl på plats var det mer samba, dans, schlager och högtidligt tal. Därefter var det invigning av en ny skylt. Vi behöver synas mer sa rektorn i talet. Smart, många har nog undrat vad som händer i detta vackra hus. Trots kyla och snålblåst blir man varm inombords av ett evenemang som detta. Jag tänker på alla fantastiska lärare som med energi utöver det vanliga fixar det här, och mycket annat. Det var inte bara sambatåget som värmde, känslan att får vara delaktig i denna fantastiska skola värmer också.
Bohusläningen skriver också.

Sol och böcker.

Så kom hon då äntligen. Lite svårflörtad på förmiddagen men fullkomligt flödande lite senare. Jag har lapat sol och slukat bra böcker. En helt makalös dag. Imorgon ska det återgå och bli kallt som vanligt. Man får vara nöjd med det lilla:-)
Oscar och den rosa damen har jag läst idag. Gör det du också. Jag ska genast läsa den en gång till. VILKEN BOK!
Sedan har jag börjat med Guernseys litteratur och potatisskalspajsällskap. Bara hunnit 50 sidor men är redan kär. Det är en underbar tillgång att få läsa.

När Bohusläningen vill vara tydliga försvårar de för vanligt folk.

För någon vecka sedan hade Sundhage Den här texten i Bohusläningen. (finns tyvärr ej på nätet)
//
REDAKTÖREN

Vi ska vara tydliga mot läsaren

När jag jobbade som reporter i Ulricehamn och Borås var det alltid viktigt att partibeteckningen kom med i artiklarna när politikerna intervjuades. Det var ett sätt för dem att profilera sig, visa väljarna vad de ville i konkreta frågor. Följaktligen var det också viktigt att även insändarna, där politikern själv hade fattat pennan för att torgföra sin uppfattning i olika frågor, hade partibeteckningen med efter namnet.

Här har det visat sig finnas en annan uppfattning. Nu vet jag inte hur utbredd den är, men då och då tar vi emot insändare där vissa politiker inte vill skriva under med sin politiska tillhörighet.

Några har hävdat att detta är en överenskommelse inom och mellan partier, andra att det helt enkelt inte är tillåtet att självständigt tycka till i en fråga och samtidigt ha partibeckningen med. För då talar man inte för sig själv längre utan för hela sitt parti, är argumentet.

Jag antar att uppfattningar och åsikter i alla partier om högt och lågt, stort och smått är olika. En politiker måste kunna ha åsikter om exempelvis akuten eller parkeringssituationen i Uddevalla i en insändare utan att först behöva kolla med partiet. Det är väl ändå åsikterna som gör personval intressant och som avgör var folk lägger sin röst.

Nu visar det sig att frågan har diskuterats i vissa partier. Moderaterna till exempel vill hålla den interna debatten intern, men att det i princip inte finns några begränsningar att använda partibeteckningen – bara man är medlem.

Socialdemokraternas resonemang går ut på att man kan söka stöd hos partiet med sin insändare, men att det i övrigt är fritt fram att skriva insändare.

Jag ser det här utifrån ett läsarperspektiv och då är tydlighet det viktigaste ordet. Läsaren ska ha helt klart för sig om den som uttrycker en åsikt är politiker eller inte. Och skribenten å sin sida ska slippa bli misstänkliggjord för att ha en dold agenda och driva partipolitik i lönndom genom att kritisera beslut och förändringar vars enda syftet att smutskasta den andra sidan.

Därför är det bra att föra flagg och berätta sin politiska ståndpunkt.
Ingalill Sundhage //

Sedan dess har jag funderat!
Jag är politiker, inget snack om saken, men jag är också väldigt mycket annat. Jag är en engagerad person, aktiv i flera föreningar, medlem i ännu fler. Jag strävar idag på stort allvar för att hålla isär mina roller. Ingalill Sundhages ambition kommer att försvåra det, åtminstone för mig.
När jag är Uddevalla Riksteaterförenings ordförande är jag just det och inte politiker. De gånger vi från föreningen skrivit insändare, lämnat medborgarförslag etc har det varit i den rollen, inte politisk.
Det är viktigt för mig att kunna skilja på rollerna. I de föreningar jag är med arbetar man opolitiskt, skulle jag helt plötsligt behöva skriva S bakom om vi skriver insändare Det verkar direkt konstigt.
Nu tycker kanske vän av ordning att man inte skriver insändare från föreningar, men det händer faktiskt. Naturskyddsförening är med i miljödebatten, Riksteaterföreningen är med i kulturdebatten, listan kan göras lång. Jag som hittills strävat efter att noga skilja på mina roller ska plötsligt inte kunna göra det, ELLER?
Jag får kanske sluta skriva insändare.

Praktisk dubbelbokning.

Utvärderingsmöte med Kulturrådet klockan 17.00. Styrelsemöte med Riksteatern 18.00. Aj aj en dubbelbokning. Jag fjäskar med styrelsen så de möter upp på samma plats som kulturrådet! Då kan jag vara med kulturrådet första timman, för att sedan bara byta rum och gå till styrelsen. Praktiskt när det nu ändå är en krock.

Man undrar....

Varför den klarblå himlen förvandlas till svart såfort jag tänker sätta mig.
Planterade 5 krukor persilja, en Rosmarin och en Timjan fast i rabatten. Därefter skulle jag slå mig ner ute med kaffe och en god bok.
Hinner inte ens fram till dörren innan regnet står som spö i backen.
Jag undrar om det alls tänker bli någon värme och skönare den här våren....

Passar på.

Solen skiner från en klarblå himmel. plötsligt är jag glad att inte ha bestämt något idag. Ger mig ut i trädgården och piffar lite. Ska plantera mina persiljeplantor och sätta lite frö. Kanske till och med slå mig ner och lapa lite sol. Med tanke på kylan som verkar hålla i sig gäller det att passa på.

Skatter att överleva med och på.

I ett par dagar nu har allt dominerats av skattehöjningar. Löpsedlar, nyheter på TV, samtal o s v. Bensinskatten ska höjas, det sa en äldre mig närstående, förlorar ni valet på. Oj då tänkte jag och så började jag räkna. Vår tank rymmer 55 liter, jag tankar fullt 2 gånger i månaden. Det skulle alltså bli en ökning för mig med 54 kronor i månaden. På årsbasis hamnar det på 650 kronor fördelat över 3 år. Vi har en gång förut sett över våra körvanor. Då minskade vi från 3 till 2 tankningar per månad. Det skulle all kunna gör, man kör på rutin för att man alltid gjort det. Jag ser inte bensinskattehöjningen som något bekymmer.

Ett bekymmer har det däremot varit att jag på grund av min sjukskrivning betalt högre skatt än andra. Min inkomst är avsevärt mycket lägre än t.ex. makens men skatten jag betalt är 20 000 mer.
Det kommer rätta till sig med en Socialdemokratisk politik.
För så tänker jag när löpsedlarna dignar av skattechocker. Frågan är ju vad man gör med de skatteintäkter man planerar budgeten för.
Är det att ge skatteavdrag för redan rika och skuldeblägga redan fattiga, som Den Moderatstyrda alliansen har gjort, då vill jag inte vara med.
Men det Socialdemokratiska alternativet ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet går åt motsatt håll. Vi ska slippa stupstock i sjukförsäkringen, vi ska öka pengarna till kommunerna, vi ska höja A-Kassan. Det är ju det som räknas, vad man gör med pengarna, och tänk jag gillar det Rödgröna alternativet.

När cleenex inte räcker till.

Har läst färdig Flyga drake. Ska göra minnesanteckningar idag som jag har när vi diskuterar, det är inte helt bra att ha läst den såpass långt innan. Nu ska jag andas ett par dagar innan jag börjar med nästa bok. Flyga drake sög all kraft ur mig. Det sista räckte näsdukar inte till, det blev en diskhanduk. Ingen lättvindig bok men n läsupplevelse utöver det vanliga.

Drakfångad.

Läser BOKTYCKARNAS nästa bok, Flyga Drake. Vill ha läst den innan operationen eftersom jag räknar med ett par dimmiga veckor då. Det blir inte mycket gjort. Jag får väl kontakta dig när boken är slut säger maken som inser att jag är fast. Det går bara inte att sluta läsa. Vilken tur att jag fortfarande har ont efter helgens bravader och måste vila;-)

En speciell 1:a Maj.

Visst borde man som Anders skriver, demonstrerat igår. Men det handlar också om att prioritera. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte valde att stanna hemma. Kanske skapar vi en ny tradition, för precis som i fjol var vi på Bassholmen. När man ingår i ett gäng ideella eldsjälar gäller det att almanackorna synkroniseras. Det fick bli prioritet arbetsdag på Bassholmen.

Jag tog långkalsonger, tjocka jeans, dubbla underställströjor, fleecejacka och min vinterjacka. Skillnad mot i fjol när det var bikiniväder! Båtresan över blev en blöt stund och småfrusna och våta satte vi igång med olika sysslor. 6 personer hade vi lyckats bli. 3 arbetslag alltså. 2 tömde hela uthuset/ladugården. 2 städade hela huset, ska vara fint och rent till första uthyrningsgästen. 2 tog sig an trädgården och eldade, jag var en av dem.

Vi som eldade frös inte och vinterjackan åkte så småningom av, men kallt var det igår, mycket kallt.

Uthuset är eftersatt, det kräver renovering. Förstår så väl att de 2 som skött stället i många år haft fullt upp med att klara torpet. Därför är det extra värdefullt att vi nu blivit en större grupp och kan beta av olika behov och komma i kapp.

Hösten 2010 och våren 2011 är planerade för utvändig renoveringen, därefter hoppas vi kunna göra något åt insidan. 2012 ska allt vara klart. För att kunna börja måste 40 års samlad skit bort....

De sorterade och bar precis hela dagen. Allt brännbart tog vi i uteteamet hand om. Allt annat bars ner till sjön, kördes i båt till fastlandet och lastades i en buss. Tippen nästa. Det blev så tomt att det ekade:-)
Jag var inte bara i utegruppen. Jag hade också kökstjänst, ute. Så 11 kaffe, lunch och eftermiddagskaffe var mitt uppdrag. Man ska inte underskatta maten och kaffet sådana här dagar. Energin behövs och vi har så roligt i pauserna.

Det blåste rejält hela dagen, vi var först tveksamma till att elda, men torpet ligger bra (man visste hur och var man byggde förr) så vi hittade ett bra ställe i lä där elden brann precis hela dagen.När vi inte eldade skräp från uthuset röjde vi på gården. Sly, gamla döda Rugorosa som man sticker ihjäl sig på. Slån och syrener som inte visat liv på många år. Dessutom bar vi från förra årets stora hög efter Sälgen som då fick tas ner. Den högen har sjunkit ihop under året och nu släpade vi de spretigaste till elden. Inte blev det tomt i den högen, men den krympte märkbart.

Efter 8 timmar var torpet färdigt,luktade det gott och riktigt gnistrade.

Utegruppen avslutade med att olja alla utemöbler.

Uthuset är tömt och allt bortforslat.

Det finns väldigt mycket mer att göra men vi var nöjda när vi åkte hemåt igen. Så mycket vi hade fått gjort. Så roligt vi haft. Det blev en speciell 1:a Maj.

Ett rejält dagsverke.

Halv 10 landade vi på Bassholmen. Prick halv 6 steg vi iland igen. Där emellan 8 timmars hårt arbete. Vilken dag! Återkommer med bilder imorgon.