Show and tell, Fredagstema.

När jag slutade tro på tomten/storken är Pettas sista tema. Det är verkligen klurigt för jag kan inte minnas att jag någonsin trott på någon av dem. Storken tror jag aldrig manpratade om hemma så det är kanske en enkel förklaring. Det här med tomten gör mig mer bekymrad. Jag inser, och jag har nämnt det här förut att jag inte har några minne från när jag var lite. I alla fall väldigt få och alla när jag blivit lite större. Inte en enda jul minns jag innan kanske 8 års åldern. Då var det två tomtar och jag minns hur jag funderade på vilka det kunde vara så då trodde jag uppenbarligen inte. Det blir så trist och tråkigt från mig. Tack Petta för denhär månaden. Nu tar Musikanta över. Jag har redan åkt till Stockholm över helgen så det blir inga kommentarer är jag rädd. Men jag ska be att få återkomma:-))

Några av mina tomtar som snart får komma ner från vinden:-))
Trevlig helg!!

Dinkytown, en kreativ fristad.

Förstod i går morse att Dinkytown som jag varit lite nyfiken på, skulle vara på kvällen. Tvekade på om det kunde vara något för mig, men det låter ju spännande. Försökte luska om det kunde vara så att jag var i fel åldersgrupp för att våga, men va sjutton, man kan ju dö och inte fått veta om det var rätt eller fel... Jag gav mig alltså av till Bohusläns museum frampå kvällen. Förstår att jag inte hade en aning om vad Dinkytown var. Trodde det var ett större begrepp med poetryslam och konst, men inser att jag blandat ihop begreppen.

Istället möttes jag av ett ommöblerat Café kajkanten, vin, öl, jordnötter och oliver...nåväl bor man utanför stan fick det duga med te och kanelbulle;-) Det var ingen stor publik, men den var hängiven. Det vi bjöds på var helt avskalad akustisk musik. Unplugged helt enkelt.
Först ut var A Vain Season. Fyra unga killar från Grundsund (tror jag det var)så himla mysiga, man får ett stort hopp för framtiden konstaterade jag och sällskapet vid bordet. I vanliga fall berättade de de gör vi hårdrock, men nu har vi gjort om våra låtar så de blir lite finare, hoppas ni tycker de passar här. Det tyckte vi!!

Kristoffer Hedberg (grundare av Dinkytown) pressenterar A vain season.

Nästa man ut var Kim Fransson. Ett nytt ansikte för mig, men när vi pratat runt bordet en stund förstod jag att jag visste lite i alla fall. Har hört honom i radion vid några tillfälle, då han kritiserat bland annat Laila Bagge för diverse saker. Har nu kontrakt med annat bolag förstod jag. Även detta var unplugged. Kim och en gitarr. Jag vet inte om jag är värst lättroad, snarare bortskämd på bra kultur... Men jag är helt såld på Dinkytown. Nästa gång är 23 november och jag tar med mig maken och går. Jag hoppas ni går också!!! Man la ett symboliskt utträde i en hatt så inte ens kostnaden går att skylla på.

Kim Fransson med gitarren, unplugged på Bohusläns museum.

Nedräkningen har börjat.

Åkte tidigt som sjutton till Göteborg för att vara på Östrasjukhuset 8.30, ett felaktigt filbyte och jag hamnade snett. Turligt nog gjorde maken precis samma fel senast så jag visste lösningen, en sväng genom Olskroken så är jag på rätt väg. Efter provtagningarna for vi till stan, då hade vi nästan 2 timmar till övers innan vi skulle träffa doktorn, eller hon är professor. Vi, eller sonen valde favoritbutiken på Andra Långgatan och jag blev många pengar fattigare. Han tittade på en väldigt exklusiv skinnrock och skor som passar en utomjording, allt medan han smider planer för nästa säsong eller nästa besök. Jag muttrar mantra om att det är en period som går över..måtte det gå över. Inköpen av t-shirts med pentagram fick mig att börja fundera, men betydelser i symboler, blir det först när vi vuxna väljer att tolka in det.... Jag låter honom hållas, och en del är ruskigt snyggt;-) Med lite tur är det nedräkning på perioden om ett par år.

Tillbaks till Östra som håller tiderna, doktorn kommer innan utsatt tid och besöket är över på en kvart. Nu vill hon träffa sonen när han är femton, efter det kan han avskrivas, då har hon haft honom sedan han var helt nyfödd. Utskrivning eller nedräkning av denna period i livet verkar börja.Tillbaks i Uddevalla har de nu börjat gräva vid vår infart. I snart ett år har det varit elfel på stoppljusen och extrastolpar med lösa kablar har svajat hit och dit. Länge trodde jag att de skulle få vara så eftersom vintern verkar komma utan att de gjort något. Igår stängde de av all ström och jag trodde nog att de skulle göra något mer provisorium, men idag ser jag att de gräver. Kanske är det nedräkning som börjat ,förhoppningsvis har att vi snart har ordningen återställd i korsningen igen. Förut var det onödigt spännande....

Ser också att det Rödgröna samarbetet går i graven. Lite Jakob Hellman eller vad hette han "Bara vara vänner" :-) Inte gör det mig något, att försvinna i en grupp är säkert inte det bästa, detta var säkert bara en tidsfråga. Kanske nedräkningen börjat för länge sedan.

Sista nedräkningen som börjat får man väl säga är den att maken snart kommer hem. Han jobbar onsdag och halva torsdag sedan flyger han till Gbg för att vara hem torsdag natt. Så skönt att den perioden är över. Trist att jag fredag morgon åker till Stockholm för att stanna hela helgen... Planerat sedan länge så det var inget att göra något åt. Söndag kommer jag åter och då kanske livet här hemma återgår till att bli så normalt det kan bli hos oss....

Prio ett.

Helgen är över, ja den är faktiskt deletad;-) Behöver inte göra sig påmind igen... Nu går vi oroligt och studerar de andra tre marsvinen för at se om de verkar sjuka. Vi vet ju inte vad Fina drabbade av. Hoppas det inte är något smittsamt utan något som bara hon hade. Gullan, hennes kompis letar och låter konstigt. Stackars liten. Om allt verkar okej om 2 veckor ska vi se om de kan flytta ihop i ny konstellation Marsvin är flockdjur, de ska inte vara ensam.

Gårdagen gick åt till att städa och fixa lite ute. De jag satt på trappan som skulle vara fint i höst klarade inte den allt för tidiga vintern. Nu är det ljung och en i alla krukor, vinter helt enkelt..

Läste färdigt Blindheten som vi ska prata om på BOKTYCKARNA nästa gång. Tror det blir mycket samtal...

Har också med hjälp av sonen gjort ett litet röj och kört saker till en vän. Fylls av värme när jag tänker på vilket gäng jag finns i. Spelar ingen roll vem eller hur nöden slår, gänget sluts och man ställer upp. Har skrattat åt mig själv i sammanhanget. Vad är det nödvändigaste i ett hem? Kläder såklart, en säng, något att sitta på och lite köksattiraljer... Jag tar hink och trasor för städa måste man ju kunna och så oroar jag mig för hur man löser strykbräda och strykjärn. Man kan lugnt påstå att jag har något annorlunda prio ett än mina vänner:-)

Det som inte dödar härdar.

Det kan alltid bli värre har i många år varit mitt devis. Konstigt egentligen jag som är obotlig optimist, men vis av erfarenhet vet jag att så är, tyvärr, fallet. Det kan alltid bli värre. Fredagen var en ren katastrof. Att jag brände mig fick skjutas åt sidan för att Fina, mitt marsvin plötsligt var sjuk. Vi hade observerat henne ett tag pratat om att hon blivit väldigt lugn och stillsam. Först i samband med burstädningen såg jag att hon inte riktigt fick med sig bakdelen, inte underligt hon var stillsam.... Smärtsamt var det att ringa hem sonen från skolan, han fick sitt bryt där inför kamraterna. Men det var viktigt att han själv fick avgöra om han ville vara med vid avlivningen. Det gick lugnt och stilla tillväga, hon somnade i sonens famn, vi pussade, klappade och sa hejdå.
Väl hemma slängde jag in en maskin tvätt, kom överens med sonen om maten för kvällen, enligt ursprungsplanen skulle han inte vara hemma så vi behövde ändra lite, därefter for jag till Torp för inköp.
Hemma igen stoppade jag varorna på sin plats och gick därefter in i tvättstugan. Första klivet och jag blev blöt om fötterna. Mycket lugnt vred jag av kranen stängde dörren och gick ut. Inte en sak till tänkte jag. Det där får vara till imorgon....
Lite god mat, en cider, sällskap och Dobido på TV, det går nästan inte att tro att dagen varit som den varit.
En sömnlös natt, vet egentligen inte varför, kanske hjärnan som arbetade, men under den natten inser jag också att det inte bara är i pannan jag har ont, det gör också ont i ögat.
Funderar ett tag på det och tänker att sannolikheten för en vagel just idag visserligen finns men det är dumt att chansa. Ringer sjukvårdsupplysningen och de tycker absolut att jag ska komma.
Får en tid 14,45 på Uddevalla sjukhus.
För att göra en ganska lång väntan kort.. så satt jag sedan där till klockan 17.00, då blev jag flyttad in i ett rum där jag blev sittande i en timma till. Först efter sex någon gång dök det upp en doktor. Då var jag både hungrig och kaffetörstig. Kaffeautomater borde inte få vara trasiga på en akutmottagning...
Inget allvarligt med ögat men han trodde att värmen utifrån gett en lättare brännskada, därav svullnaden och att det var lite skadat på de små knottrorna (?). Salva i handen, i ögat och hem. Jäkligt besvärligt att köra bil med ett grått filter för ena ögat kan jag säga. Är det inte bättre imorgon får du komma tillbaks på dagtid sa doktorn...jag kom på dagtid, kunde jag inte låta bli att svara.
Tvättmaskinen då? jodå inget allvarligt, tömde ett filter på plektrum torkade golvet, provtvättade och nu är allt okej igen. Men jag säger som sonen när vi satt framför tvn igår kväll och åt MC Donalds (vem lagar mat när man sitter på akuten...) - En sån skithelg!
Någon gång kommer jag inse att jag har oanade krafter, jag klarade ut detta också. Vet ju att det går när man måste och något ligger det säkert i talesättet att det som inte dödar, det härdar.

Inget Show and tell, Fredagstema idag.

Hoppar över det spännande temat idag. Verkligheten är plötsligt mer spännande än man orkar med. Börjat med att skålla mig i pannan på hett vatten när duschslangen sprack. Därefter har jag insett att ett av marsvinen är sjuk och behöver avlivas.
Vilken dag. Kan man ta bort den tror ni...återkommer en annan dag....

Mycket ska man vara med om....

Jag vet att det snöade 12 oktober en gång när jag bodde i Karlstad. Jag vet det, ändå tycker jag 21 oktober är allt för tidigt för vintern att göra debut. I Uddevalla har det snöat kraftigt vid flera tillfälle idag. Nattens köld och underkylda vägbanor gjorde det dessutom snorhalt. Jag som har vinterdäck låg i 30 på 90vägen och ändå jazzade bilen. När långtradaren framför fick släpp på släpet så det började glida åt olika håll då kände jag mig riktigt riktigt liten. Jag tog mig hem men det låg bilar i diket på många ställen, riktigt otäckt.

Förkylningen är värre, man kanske måste bli sämre för att bi bättre. Orkade i alla fall klippa mig och inhandla solrosfrö, viltfågelfrö, nötter och talgbollar fanns inte...grrr långt i dåligt väglag helt i onödan.

Samlade sista kraften och mötte upp vännen Åse vid Byfjorden, vi skulle lusta oss med fisksoppa och prat på Byfjorden. Tog med kameran och tänkte ta fina bilder i skymningsljuset...hahaha vad jag bedrog mig. Snöstorm och kolsvart var det, men soppan var god och sällskapet är ju som vanligt perfekt. Får glädjas åt att jag hann leka lite med kameran häromdagen!!

Lånade skor i härligt skymningsljus höll mig sysselsatt en hel kväll:-)

Fortsättningsvis blir det väl mer....vitt;-) Ishalka, förkylning och båttur i snöstorm, ibland är det inte klokt så mycket man får vara med om.

De e mycket nu!

Tisdagen försvann i ett enda huj. Näl, tandläkare och möte om Uddevallas varumärke. Lägg därtill sjuk tonåring och att jag handlade. Idag har det varit lika illa. Fast jag har suttit klistrad på ett ställe. Vi har haft möte i Kultur och Fritidsnämnden. Alltid lika roligt och intressant, men också oerhört jobbigt. Det krävs massor av koncentration och man ska vara allert om det blir frågeställningar för ett svar eller en fråga kan ändra hela svaret..... Som vanligt ställer jag för många frågor, men jag vägrar sitta och känna mig dum. Idag var det tydligen en omorganisation jag skulle känt till. Antingen har jag missat informationen på det enda mötet jag missat eller inte förstått när jag fått den, men efter att ha frågat vet jag och fler med mig, känns gott trots att jag säkert verkar korkad.

Även idag har jag sonen ensam hemma och är sjuk, bättre för det blir skola imorgon. Själv har jag använt nässpray idag men känner inte av mina frossbrytningar eller kli i halsen som hotade mig igår. Kanske är jag bara trött, med rinnig näsa.......

Ikväll blir det mera uteliv. Ska till Bokenäs Bygdgård och se på Fru Mozart. Riksteaterföreningen där jag är ordförande är medarrangörer så det blir inte bara att sitta och njuta. Vi ska mingla, hälsa välkomna, sprida vårt program och vara allmänt trevliga:-)

Lugnare imorgon med bara sjukgymnastik och After Work:-) Helledig sedan tre dagar då jag tänkte sonen skulle få bestämma det mesta. Kanske vi hyr lite film eller rent av går på bio.

Några inköp blir det också. Måste få fatt i allt till fågelmatningen har bara solrosfrö och det blir lite tråkigt. Är glad att se många fåglar hittat hit redan men jag vill som alla andra ha mer. Fågelsorter alltså...
Dessutom mer tid.. hur kan det redan vara tre dagar sedan maken åkte? Vi längtar, alla tre på var sitt håll. Ska bli skönt när Belgien är avklarat och ordningen återställd.

DONERA MERA!

23 oktober är europeiska donationsdagen. I Sverige har vi tagit det ett steg längre och har donationsvecka enligt DONATIONSRÅDET. Behovet av donerade organ och vävnader är stort. Väntelistan för organtransplantation är idag längre än någonsin. Bara sedan den 1 januari har antalet svårt sjuka som behöver ett eller flera organ vuxit från 628 personer till 750.
- Donatorerna är helt enkelt för få. Det räcker inte att vi i Sverige är duktiga på att ta tillvara flera organ från varje donator, säger Donationsrådets ordförande Eva Fernvall.
För att rädda fler liv uppmanas nu svenskarna att aktivt ta ställning till organ- och vävnadsdonation och tillsammans sprida budskapet under Donationsveckan den 18-24 oktober.

Den vanligaste frågan är "Jag har tagit ställning, har du?". Lätt är det kanske när det kommer till en själv, men barnen, om det otänkbara drabbar oss. Har vi DÅ tagit ställning??
En som fått mig att tänka och ta ställning är ABBES PAPPA, alltid mycket läsvärd.

Under DONATIONSVECKAN förekommer nationella såväl som lokala satsningar.
På Uddevalla och Näl-sjukhus har de satt upp ett gediget program!!

Tisdag 19/10
08.00-12.00 Uddevalla sjukhus
Bord Plan 1 (vid hissarna) - Information till anställda och
allmänhet, utdelning av informationsmaterial, donationskort m m.

14.30-15.10 NÄL
Öppen föreläsning för allmänheten: Utbildningsenheten, IVA
Organ- och vävnadsdonation DAL Per Hederström/DAS
Mona-Lisa Axelsson
15.15-16.00

Föreläsning för anställda: Utbildningsenheten, IVA Organ- och
vävnadsdonation DAL Per Hederström (DAS Mona-Lisa
Axelsson)

Onsdag 20/10
08.00-12.00 NÄL
Bord vid biblioteket - Information till anställda och
allmänhet, utdelning av informationsmaterial, donationskort m m.

14.30-15.10 NÄL
Öppen föreläsning för allmänheten: Utbildningsenheten, IVA
Organ- och vävnadsdonation DAL Per Hederström/DAS
Mona-Lisa Axelsson

15.15-16.00

Föreläsning för anställda: Utbildningsenheten, IVA Organ- och
vävnadsdonation DAL Per Hederström/DAS Mona-Lisa Axelsson

Torsdag 21/10
08.00-12.00 NÄL
Bord vid biblioteket - Information till anställda och
allmänhet, utdelning av informationsmaterial, donationskort m m.

14.30-15.10 NÄL
Öppen föreläsning för allmänheten: Utbildningsenheten, IVA
”Att leva som transplanterad” - Patientberättelse

15.15-16.00

Föreläsning för anställda: Utbildningsenheten, IVA ”Att leva som
transplanterad” - Patientberättelse

Låt oss nu göra en bloggbävning! Skriv om donationsveckan så fler tar ställning.

Ensam mamma söker.........

En intensiv helg har passerat och jag har knappt hunnit blinka. Tre är vi som tankat kärlek i alla fall. Det har varit mycket pussande och kramande, två veckor är lång tid när man inte alls är van. VI har klarat det bra sonen och jag, att maken arbetar i Belgien. Saknade är en sak förstås, men rent praktiskt har det fungerat. Nu är jag glad att trädgården är stängd. Inget mer slit för mig, inga mera måsten innan snön.... Full koncentration på hemmet och sonen. Kommer bli betydligt mindre slitsamt.

Satte mig med sonen och almanackan vid frukosten idag och radade upp allt vi ska göra de kommande 14 dagarna. FULLTECKNAT! Hjälp. Men vi hade ju inte planerat att maken skulle arbeta borta på dethär viset. Några ensamma kvällar blir det för sonen, men aldrig så han behöver lägga sig utan en vuxen hemma. Så har han självklart valet att följa med men opera, politik och after work fick honom inte att jubla precis:-)

Det har gått bra och det kommer att gå bra. Jag växer med uppgiften och det är roligt att klara sker ingen förväntat sig. Maken satte upp fågelbordet men jag ser direkt att det blir skatinvasion. Måste lösas. Kollade in hönsnätet men hålen är för små, det blir dagens jakt tror jag. Sedan ett par möten..

Imorgon NÄL, spännande att träffa ortopeden och höra vad han har att säga...
Skulle det köra ihop sig har jag en arsenal av folk att be om hjälp..... Det är ju helt okej nuförtiden att ensam mamma söker;-)

Fredagstema, Show and tell.

Gränser kort och gott säger Pettas att vi ska skriva om idag. DÅ gäller det att bestämma inriktning, gränser kan vara mycket. Jorden t.ex har vi delat in i länder och omgärdat med gränser. Gränser ifrågasätts ofta. Det tycks mig som om någon alltid vill flytta en gräns för egen vinning. Svårast att förstå just nu är Israel-Palestina konflikten. Hur kan det heta bosättningar i pressen som ett vedertaget uttryck? Borde vi inte tala och skriva om ockuperad mark?? Men det är så stort att det får stanna där.. På 70-talet när jag började resa utomlands var det spännande med gränser. Det innebar kontroller av passet och stationer med uniformerade människor som stirrade på en när man skulle in i något land. Hade man tur fick man stämpel också. Mitt nu 10 år gamla pass har inte en enda stämpel. Det innebär inte att jag inte passerat några gränser, mer bara att sättet att passera en gräns luckrats upp lite. Så finns det naturligtvis personliga gränser. De gränserna hävdar jag, sätter vi själv. EN av de vanligaste frågorna jag får är,
-Hur kan du vara så positiv?
Mitt svar är alltid detsamma.
-Nog skulle jag kunna sätta mig och tänka på hur djävligt livet egentligen är, och därefter grotta ner mig i det och må dåligt. Men vem skulle det gynna. Jag skulle snabbt må riktigt dåligt.
Jag har alltså satt en gräns! Att inte bejaka eländet utan ta tillvara allt som faktiskt också är bra. En viktig gräns som jag tror fler skulle må bra av att ha.

En gräns som också skapas av oss själva är hur fysiska vi är. Jag är en fysisk person. Kramar folk, tar och klappar på dom. Öppnar alltid min famn om jag möter någon kär vän. Älskar dessutom att bli kramad:-) Passar väl bra idag på internationella kramdagen...
Här märker jag ibland att jag stiger över en gräns. Alla är inte fysiska som jag och man vet inte det med en gång i en bekantskap. Känslan blir omedelbar och jag känner mig både dum och förtvivlad när jag märker att någon verkligen har sin gräns bra långt mycket längre bort än där jag just står.... Ett sådant gränsövertramp gör man bara en gång. Det är aldrig meningen att kliva innanför någons gräns det är bara lite svårt att veta var alla har sina gräser.Jag tycker också det är roligt att utmana gränser. Ja inte smyga över internationella gränser och bli jagad av gränspolis utan mer de egna. Känslan i att överbevisa någon som tvekat eller sagt, det går aldrig, är enorm. Den viktigaste gränssättaren är alltså jag själv och tänk så långt man kommer om man faktiskt tror att inget är omöjligt!

Dehär gången kommer alla bilder från googlebildsök.

Försöker uppfylla en dröm.....

Sonen önskar sig en svart fåtölj och en schäslong/divan. En svart fåtölj lär man ju hitta, men en schäslong/divan är väl inte helt lätt.
Så jag ber er hålla ögon och öron öppna. Eller om ni har en som ni tvekat på om den ska vara kvar eller inte...här finns ett skriande behov. Jag försöker uppfylla sonens dröm!

Flitig som en myra.

Provar var gränserna går och jag finner dem med besked. Helt klart har jag överskattat in förmåga och lider nu rätt rejält av att försöka hålla hemmet och trädgården i ordning. Vill så gärna ha det fint när maken kommer hem så hans två dagar hemma inte ska gå åt till att fixa förfall.... Räknar med bannor, han gillar inte när jag har ont. Brukar försöka att inget säga men det märks väl ändå.

Har ändå haft några underbara dagar i trädgården. Vädret har visat sig från sin bästa sida och jag har njutit av att sitta i solen. Nu är stenarna flyttade och lagda på rättplats. Runt min torvrabatt. Jag tycker det blir jättefint. I takt med att torven åldras bäddas den in i mossa så det kommer bli finare och finare.

Har också snärjt runt med affischer om extraföreställningen av VIVAGINA. Då på min väg har jag alltid kameran med mig. När som helst kan det uppenbara sig en bild.

Idag blir det vilodag, är man flitig som en myra måste man vila också. Bestämde mig precis för att gå på lunchteatern på Regionteater Väst. Med andra ord bäst att komma iordning.

I huvudet på en krönikör.

I torsdags skrev jag ett inlägg här på bloggen om en krönika i Bohusläningen som på ett inte helt okej sätt nedvärderade Uddevalla Riksteaterförening. Den nedvärderade också Regionteater Väst, men de är kapabla att svara själva. Idag hade vi så replik i tidningen, både föreningen och Regionteater Väst. Naturligtvis har krönikören svar direkt. Jag blir bara trött. Svammel tycker jag det blir i svaret. Å som om hon inte hittar nog med argument svarar hon med händelser som inte alls är nämnt varesig i krönikan eller mitt svar.Inser att det är hon som framstår som sur snobb Föreningen strävar på, som alla andra föreningar har vi med och motgångar. Men vi ältar inte, vi tar lärdom, lägger bakom oss och går vidare. Livet vore bra tråkigt annars. Kanske är det så för krönikören som inte släpper det förgångna Jag vet inte när det var storhets period för kultur i Uddevalla med hennes mått mätt. Men konstaterar att bara en vanlig vecka som denhär. erbjuds Uddevallaborna

Vår svenska historia. Föreläsning med Dick Harrysson, Owe Thörnquist, Rolf Wikström, Berättarkväll, lunchteater, lunchmusik, Uddevalla Kammarorkester med den välkände klarinettisten Håkan Rosengren, Allsång, Konsert med Slowman Band,och VIVAGINA, som dessutom ger extraföreställlning av. Till detta är det utställningar, flera öppet hus och filmer på olika biografer.

I lilla Uddevalla där det aldrig händer något....... Med detta i sinnet är det svårt att förstå vad som rör sig i huvudet på vår kulturkrönikör.

Sicken vecka!!

Ensam hemma har jag skrivit många gånger förr, då har det handlat om en helg eller så. NU är det mer på riktigt. Maken arbetar i Gent och jag är ensam med allt. Sonen är för all del stor men den som någon gång haft en tonåring vet att det inte automatiskt innebär en massa hjälp....
Tycker ändå att det flyter på. Visst känns det tomt, jag saknar maken att prata med har insett hur otroligt mycket vi ventilerar varje dag.

Får lite dåligt samvete när jag är borta kvällstid, men det ligger hos mig sonen har inte ont av det. Jag är inte borta många kvällar men ett par i veckan.

Helgen har varit bra. Fredag bjöd jag in oss på fredagsmys hos bror, svägerska och lillkusin. Där fick vi tackos och blev väl omhändertagna.

Lördag var jag på museet nästan hela dagen. Efter att ha stått där i en monter i en lokal utan luft var jag helt slut. Valde att inte åka hem utan for till Lindesnäs och Rödön för att få sol, vind och vatten. Sådana stunder är jag stolt och glad att jag tar mig. Även om jag när jag klättrar en stund brukar undra vad jag håller på med... glömmer liksom bort att benen inte riktigt är att lita på. Såg en säl och blev uppspelt, men hann inte få den i fokus innan den simmade under vattnet.

Söndag var det föreställningen I krig och kärlek. Oj, så bra den var och vilka skådespelare En föreställning med mycket känslor det var hjärtat i halsgropen av både spänning och oro. Mäktigt kändes det. Är så glad att jag får vara aktiv i denna fantastiska förening. Idag ska jag göra något FANTASTISKT! Jag tror det alla fall. För mig något helt nytt. Jag ska börja bassängträning i grupp. Förut har jag bassängtränat efter eget schema med gång och knäböj. Nu blir det regelrätt jympa ledd av en sjukgymnast och med hög musik. Som jag längtar!!! Visserligen är det långt ifrån jympapassen på friskis men det är närmre än jag varit på flera år!!

Dessutom ska jag åka runt med affischer om att det är extraföreställning på söndag...VIVAGINA körs 2 gånger! Första kl. 17.00 sålde slut innan vi hann blinka så nu har vi övertalat Kim Anderzon så det blir en föreställning 19.30 också.
Avslutar med en ny favoritlåt. Passar en måndagsmorgon tycker jag.

Show and tell, Fredagstema.

Pettas säger att vi idag ska skriva på temat "Historien upprepar sig". Jag får storslagna tankar men blir lätt politiks och det har jag ingen lust med. Även om det idag är lätt att prata om fascismen och nazismens framfart och fråga om vi inget lärt av historien...... Men jag släpper det. Får en textrad av Björn Afzelius på pannloben, men får inte fram den...i vilken låt är det han sjunger om att historien upprepar sig?

Nåväl jag VILL ha lite ha gladare tongångar och det är väl jag som bestämmer här?!
Alltså historien upprepar sig, gång på gång, år efter år och jag är så tacksam. När det är vår längtar jag till sommar, när det är sommar väntar jag på höst. Vinter väntar jag väl aldrig speciellt mycket på, men snö till jul det vill jag ha. Därefterter det dags för våren igen. Vilken underbar historia att upprepa sig, årstiderna verkligen något att lita på. Nu hade det ju varit snyggt om jag hade bild från exakt samma ställe vid fyra olika årstider, men det är inget jag direkt skakar fram....... Men idén är bra, tror jag ska sikta på att samla på mig det. Icke desto mindre blir det lite årstidsbilder.

Hösten med sin underbart mustiga färger.

Vinter, sålänge den inte slaskar tycker jag den är helt okej. Våren, finns det något ljuvligare än de första livstecknen från naturen...Sommar, inte vill jag vara utan den heller. Är tacksam att historien upprepar sig.

För er utlandssvenskar vill jag rekommendera mitt album från igår så ni får följa med på en HÖSTPROMENAD. Med detta önskar jag alla en trevlig helg.

Steget är långt.

Läser kulturkrönikan i Bohusläningen idag, ögnar först och nickar instämmande. En mer intolerant politik i kommunerna får genomslag när regeringen nu satsar på delegering och SD faktisk har makt på kommunala planet. Portföljvägen i kulturpolitiken kommer kunna få inskränkande effekter, jo vi är överens. Så kommer det avslutande stycket. Krönikören beklagar att Regionteater Väst sällat in sig i ledet och satsar på barn och ungdom föreställningar, om än välspelade i gott syfte, få vuxna har möjlighet att se, eller dela med sina barn. Även här håller jag med, det är en utarmning när allt fokus alltid ligger på barn och ungdom. På kulturrådet i måndags pratade jag om detta apropå kulturföreningars villkor. Det är farligt att som Uddevalla kommunfullmäktige gör, alltid ställa vuxna i andra ledet, för vem ska då guida barnen?

Åter till krönikan som tyvärr inte tog slut där.... För plötsligt skriver krönikören om gårdagens soppteater och hur Riksteaterföreningen försöker vinna tillbaks vuxenpubliken. Famlande i efterdyningar av tidigare glansperiod har man nu valt mindre produktioner och mindre scener än Östrabo, skrivs det. Nu börjar min puls stiga!! Vadå famlande efter glansperiod?? Och vad hade det alls med sopplunchen att göra?? Den har Regionteater Väst, inte Riksteaterföreningen.
Var det våra flyers som låg där, som föranledde denna slutsats?? I så fall vill jag berätta att på lördag delar vi alltså Riksteaterföreningen ut flyers för Regionteater Väst! Samarbete kallas det....... Att vi denhär säsongen har flera små produktioner beror på vad som fanns på utbudet naturligtvis!!!! Nästa säsong finns där större igen för utbudet ser ut så. Hur vore det att fråga oss innan man drar egna slutsatser och framställer som sanningar i tidningen??
Även stycket om MOVE2 gör mig upprörd. Där skriver krönikören att citat, "Att bara en kvällsföreställning getts av MOVE2 måste vara en miss. Vi får hoppas på en återkomst efter gästspelet just nu i Tanzania. " Slut citat.

Uddevalla Riksteaterförening ingår i Dans NU! ett samarbete kring samtida dans i Uddevalla, det var alltså vi som tog hit MOVE2. Vi beställde den och hade en kvällsföreställning. Krönikören kunde lika gärna skrivit, Vilken tur att Uddevalla Riksteaterförening vågade satsa på MOVE2 så att den åtminstone gästade Uddevalla en kväll.

Det är inte första gången jag studsar till för just denna krönikörs åsikter och okunskap om Riksteaterföreningen. Förra gången gjordes jämförelsen mellan Uddevalla och Skövdes föreningar. Krönikören kommenterade även den gången utbudet och hyllade Skövde som hade både Cullbergbaletten och Jonas Gardell. Om man är det minsta insatt kan man inte göra den jämförelsen. Det där med äpple och päron ni vet. Skövde har en heltidsanställd, de har kontor och en budget på 2 miljoner. I Skövde finns kulturhus och operahus.

I Uddevalla har vi inte ens halva den budgeten, vi har ingen anställd föreningen är helt ideell. Uddevalla saknar kulturhus, det är till och med så att vi saknar scen som är godkänd för t.ex. Cullbergbaletten. Jonas Gardell är i Uddevalla minst en gång om året på eget initiativ, varför ska då föreningen jobba med det?? År 2008 var det 38 externa evenemangsbolag som lade föreställningar på Östraboteatern och i Agnebergshallen, det är Uddevallaföreningens verklighet.

SÅ trots att namnet på krönikan är "steget är inte långt" vill jag hävda, att det är det! Det är jäkligt långt mellan äpple och päron eller mellan Skövde och Uddevallas förutsättningar.

Tiden går....

Bilden från Gardells hemsida.

Laddar inför kvällen på Östrabo. Trafikplatsglädjen är till min stora glädje här. Missade den i våras eftersom det strulade med operationerna. Annars har jag sett allt Gardell gjort. För första gången får sonen följa med. På Gardell alltså, annars är han snart en kulturräv, vore väl dåligt annars med denna mor;-) Men jag tror och hoppas att han klarar Gardell utan att smälla av, minns ju väldigt väl när han pekade fuck you, till Babben....... Men det är 2 år sedan hoppas han klarar mer ikväll.

Jag inser så påtagligt att tiden går och han växer. Satt och funderade över om vi skulle ta med en kudde till honom, vi sitter ju alltid på första raden, inte alltid optimalt för man kan se lite dåligt....lät tanken stanna och inser att han är längre än jag!! Stora killen, jösses vad tiden går.

Mollön, kameran och jag.

Fick inte logistiken att fungera idag. Kände mig tvungen att avboka tiden hos sjukgymnasten för att rodda iland eftermiddagen.... Ville inte låta bli att träna för det, bara få till en tid som passar. Gav mig när jag såg ljuset och solen, av till Mollön för att ta en promenad. Bra sjukgymnastik:-)
Vraket ser ganska oförändrat ut, har legat ett par år nu.Passerade hästhagen och fick 200 i puls när hästen plötsligt visade mig intresse. HJÄLP... Spände upp mitt stativ och började sjunga. DÅ vände den, pust. Är så otroligt rädd för dem.

Ett med naturen.....
Stundom är det som att gå på rena autostradan. Stigen är täckt med tallbarr, området är ett natrreservat och erbjuder en fantastisk blandskog i havsnära bergspartier.
HOPPLA!! Ja vad vet jag, kanske bästa sättet att använda stringtrosor;-)

Vilket underbart krypin, en björkdunge där soldiset gjorde miljön förtrollad.Inte autostrada precis, men en naturlig trapp underlättar en del det också.

Knack knack hördes försynt och jag spanade. Där satt den, lite dum vinkel men ändå... Tyckte först den verkade så märkvärdig. Inser efter rätt lång spaning att det är en "vanlig" Större hackspett. MEN jag tycker den är väldigt liten...Havet är ständigt närvarande.Kala klippor, stränder och skog, här är så otroligt vackert!!

Här slog jag mig ner en stund, njöt av vinden i håret och en rovfågel som svävade ovanför. Saknade kaffet man hade valt att gå utan ryggsäck. Ska inte upprepas...Vad gör man inte för bästa bilden....rätt upp och jag gick:-)Bron var målet och det blev en rätt fin vinkel tycker jag.Vände sedan in i skogen igen för att till sist hamna.....

I mer civiliserade trakter. Brygga, badplats och 4 H-gård. En hel del båtar kvar i sjön men jag såg arbete med att ta upp flera. En 2,5 timmars tur är över, jag tror absolut det kompenserar timman i bassängen.
Dessa bilder och fler finns i ett ALBUM

Som att stjäla lagligt.

Bild från GoogleVilken tur vi bestämde oss för att skjuta på restresan vi drömmer om! I helgen bet jag sönder en tand, fick akuttid direkt på måndag morgon och också dommen. Kalaset kommer att kosta 5 300:-. Jag höll på att svimma!! Nu är det så sa tandläkaren,- att försäkringskassan har bestämt att den tanden inte ska ersättas alls, du betalar 100 %. Anledningen fick jag veta är att den sitter så långt bak i munnen att den inte syns särskilt viktig. På ett sätt försår jag det, skillnad om det vore en framtand... Regler måste finnas. Problemet för mig är att jag saknar tand på andra sidan och därför har jag ingen tuggyta. Med andra ord är denna viktigare för mig än många andra. Det tar naturligtvis inte reglerna hänsyn till..... Bara att gilla läget och hoppas att inte bilen eller tvättmaskinen går sönder..... Förklarade för sonen som jag ju tänkt skämma bort när maken är i Belgien att det inte blir något med det. Ingen Robert Gustafsson show, inget Göteborgsbesök när vi ändå är på Östra o s v. Sonen visar stor förståelse även om han såklart blir besviken. Han funderar en stund och utbrister, -Det är som att stjäla, fast det är lagligt!!
En perfekt beskrivning på hur det känns.

Sitt still i båten säger Reinfeldt.

Nu är jag arg! Riktigt förbannad faktiskt. Den Moderatstyrda regeringen fick ingen egen majoritet, det kommer att krävas en hel del modig steg för att rå en sådan sits iland. Fredrik Reinfeldt visar redan första dagen i nya riksdagen att han inte kommer klara det. Reinfeldt lägger allt ansvar i knät på Socialdemokraterna med orden att det är upp till Socialdemokraterna att inte ge SD chansen att bli vågmästar. MMM nickar folk instämmande för det står i tidningen, då måste det väl vara så...
NEJ, för sjutton, nej! Det är inte Socialdemokraternas ansvar. Skulle Socialdemokraterna göra det Reinfeldt påstår är enda lösningen skulle vi i princip inte se någon opinionspolitik alls. Inte komma med något eget på fyra år. Så bekvämt ska vi absolut inte göra det för Reinfeldt. Det är upp till stadsministern att styra landet, det är upp till opinionen att föra opinionspolitik, det är inte Socialdemokraternas sak att sitta still i båten och vänta handlingsförlamade i fyra år. Aldrig i livet, Reinfeldt det är din sak att ro det här iland, utan att alla sitter still i båten.

En intensiv lördag.

En lista med tre butiker som tonåringen skulle besöka, Myrorna som vi alla ville besöka samt IKEA på vägen hem. Så låg planen för lördag i Göteborg. Hittade Xplosion, första butiken med sonens klädstil utan bekymmer. Tvivelsutan en butik jag gärna hade handlat också...om det nu inte vore för mina ben.....Sörjer fortfarande alla skrotade fantastiska skor jag ägt.Sonen den stackarn får jag väl säga, köpte två par byxor och en jacka varpå budgeten var slut. (dyrt dyrt dyrt) Alltså fanns ingen anledning att besöka de övriga butikerna på hans lista. Såg att ha tyckte det var märkligt, skitnöjd och mallig å ena sidan och snopen å andra. Har lovat en vända till innan jul och att vi då startar i en annan butik, nu vet vi ju att denhär är bra.

Myrorna var fort gjort, vi hade nog tagit ut oss alla tre. Hittade till GotteBorg och köpte smågodis, ni vet sådär ohälsosamt mycket...... Därefter stod vi rådvilla, vad gör vi nu? Haga kanske, men nä vi var rätt trötta.... Mot bilen, Ikea och hem bestämde vi ända tills maken sa, -men jag, vet vi åker till Kenneth, så har vi ostbricka ikväll!!! Sonen och jag jublade. Såklart vi åker om Kenneth. Vände bilen mot Mölndal och världens bästa OSTBUTIK. Som vanligt handlade vi för bra mycket mer än vi tänkt, men så är vi bara där en tre fyra gånger om året, å vi varken röker eller super som jag sa till maken:-) Någon last får man ha. Brukar köpa Blå Kornblomst men nu föll jag för reklamen och köpte Bredsjö Blå, herre min je vilken smakupplevelse! Kostade multum men jag köpte en rejäl bit. Här ska frossas. Den godaste ost jag någonsin smakat. Synd att svensk delikatessost är så dyr....tur att Kenneth har sin butik så långt bort...

Vidare mot IKEA där vi tänkt äta middag, haha, vilket skämt. När vi såg kön sa vi, -några korvar o hem. Så via alla genvägar i huset, bara en kvart senare betalade maken alla inköpta stearinljus, då stod sonen och jag redan i korvkön. Nu är sonen otroligt nöjd, jag är otroligt trött och maken, säger han är otroligt fattig:-) Det blev i alla fall en intensiv dag i Göteborg.

Show and tell, Fredagstema.

Med öppet sinne tar jag emot...... Pettas första tema är minsann att bita i. Funderar på att göra det verkligt enkelt för mig och säga allt;-) Jag tror och hoppas att jag är en person med öppet sinne, jag tar nyfiket emot........
Kärlek, andra människor, spännande möte, främmande kulturer, utmaningar, vardagen och svårigheter.
Det tydligaste just nu är att jag med öppet sinne tar emot framtiden. Jag som fortfarande är sjuk eller åtminstone skadad ska börja arbeta. Den Moderatstyrda regeringen anser mig frisk. Mina sjukdagar är slut i december, i januari börjar mitt nya liv. Jag tar med öppet sinne emot....vad det månde bliva. Risken är överhängande att det blir ut i arbetslöshet. Dristar mig ändå till att hoppas på att någon vill ha mig, om inte annat på en lönebidragsanställning. Försöker att inte vara rädd, försöker att inte vara negativ, försöker att tro på det jag hela tiden säger...De vill mig inget illa, de som arbetar med detta. Ändå är allt just nu ett stort frågetecken och som jag brukar säga......ONÖDIGT SPÄNNANDE!
Skulle vilja avsluta detta tema med ett inlägg jag gjort en gång förut. . TRO HOPP och KÄRLEK . När jag funderade på dagens tema slog det mig att det skulle passa så bra. Hoppas ni håller med. Det knyter ihop säcken på något vis, visar tydligt, tycker jag, mitt öppna sinne.

Trevlig helg önskar jag er alla:-)