fredagen den 31:e december 2010

ETT GOTT NYTT ÅR!

Somliga frossar i vinter. Själv längtar jag efter vår, en bra start för det är ett nytt år!
Det blir inga fler fredagstema från mig. tack för den tid som varit.
Nu ser jag fram emot att piggna till så jag kan delta i festligheterna ikväll.
Hoppas vi ses....nästa år:-)

onsdagen den 29:e december 2010

Lyskraften ligger i betraktarens öga.

I veckan som gick tog samtalen om ny partiledare för Socialdemokraterna fart igen. Jag frågar mig 2 saker, har Ylva Johansson i och med detta utspel satt ribban för valberedningsarbetet som en öppen process? Eller kan hon möjligen stuckit ut hakan för långt och straffat ut sig? Hoppas inte. Socialdemokraterna behöver en öppning för att komma vidare. Som jag skrivit förut strävar vi på lokalplanet på men det är beklämmande tyst från Riksplanet, som en båt utan kapten. Kanske båten lagt sig för ankar förresten.
Ylva Johansson säger sig inte självklart vara intresserad av att bli partiledare hon tror sig sakna lyskraft för det. I mina ögon fick Ylva en ny lyskraft i och med att hon anmäler sitt intresse. Modigt att gå emot gamla inmurade regler som säger att man ska vara sval och svårtillgänglig. Så spännande det blir för oss i rörelsen när det står klart att valberedningen har kandidater som vill. Jag önskar att fler nu kliver fram ur skuggan och anmäler sig för tjänstgöring Då kan valberedningen arbeta med de bästa förutsättningar och vi få följa arbetet i en öppen process. Vad gäller lyskraften ligger den i betraktarens öga och tack och lov ser jag den i många.

tisdagen den 28:e december 2010

Skriande brist på lokaler.

Idag är maken med och flyttar naturskyddsföreningens saker än en gång. Undra hur mycket som kastas i panik den här gången.
När vi började som aktiva i föreningen hade man tillsammans med fågelskådare ett rum i Gula villan på Emaus. Men så blev de borgerligt styre i kommunen och man skulle inte äga några fastigheter. Alltså kastades föreningarna ut. Låt mig påpeka att det var innan man visste vad och om det skulle gå att göra något alls med/åt huset. Maken och jag ägnade dagar åt att gå igenom allt material en förening samlar på sig under 50 år. Mycket kastades, säkert för mycket. Historiskt skulle en del säkert varit värdefullt. Vi står och sorterar ut utan att ha någonstans att ta det som behöver sparas.

Museeiebiologen som varit aktiv i föreningen på olika sätt genom åren ställer en lokal på skalbanksmuseet till förfogande, men bara så länge det är stängt. Det ger oss lite andrum.
Vi kör massor till tippen och en del till skalbankarna.
Så frågar vi runt och så småningom får vi ett litet förråd hos ett studieförbund.
När Skalbanksmuseet öppnar är naturskyddsföreningens saker flyttade och på ny plats.
Så har det varit lugnt ett par år. Man är utan möteslokal, men har åtminstone ett litet förråd till prylar.
Nu ska studieförbundet flytta och plötsligt försvinner möjligheten till förvaring.
Därför står de nu maken och en person till och gör de omöjliga bedömningarna, vad ska kastas vad ska vara kvar? Den här gången finns det ingen annan plats för föreningen. Nu är det våra privata utrymme som tas i anspråk. Jag kan ha lite på jobbet säger någon. Vi kan ta lite på vinden säger vi. Det är vet vi av erfarenhet totalt värdelöst. Snart vet man inte vem som har vad och vad händer den dag någon inte längre är aktiv.

För en liten förening med minimal budget är lokalhyra näst intill uteslutet. Naturskyddsföreningen här är inte ens bidragsberättigad så man skulle få stå hyran själv.
En liten förening med minimal budget som uträttar stordåd. De svara på översiktsplaner, på samråd och de är bollplank för väldigt många "vanliga" som ringer och är upprörda eller frustrerade, de är aktiva så programpunkter finns med i "Uddevalla natur och kulturguide", de guidar och de sköter Bassholmen. Kort sagt en aktiv förening.

Det känns extra sorgligt tycker jag att Gula villan idag, flera år senare står lika tom och förstörd som när vi kastades ut!!! Sorgligt föresten, det gör mig arg! Här har vi brist på små lokaler för små föreningar och så kastas vi ut utan att de används till något annat. Nu väntar jag in hur mycket som hamnar på vår vind, inte alls någon bra lösning men det är i alla fall en lösning och vi tänker inte kräva att de tas omhand med kort varsel. Skönt vore det förstås om det plötsligt dök upp erbjudande så man kan samla materialet på ett ställe igen........

Jag hittar att jag bloggat om huset förut.

måndagen den 27:e december 2010

Mot bättre vetande......

Hjärtat tog ett skutt igår när det var reklam från ett resebolag. De blå vattnet, de fantastiska stränderna...ja ja Mikkelsen gjorde väl sitt till;-) Då tänkte jag en sekund, vad har jag gjort?!
Bra fråga. Vad var det jag gjorde.....
Jo jag satt mitt i letandet av solresor för familjen och kom på att det vore roligt för far och son i familjen att äntligen få göra sin gemensamma resa.....
De har pratat i många år om att göra London tillsammans, bara en långhelg, men ändå.
Aldrig har de kommit till skott. Något (det vill säga jag men min hälsa och alla operationer) har alltid kommit emellan.
Sagt och gjort, jag föreslår alltså för maken att vi skippar solresan tillsammans, till förmån för deras Londonresa. Lite villrådigt blev de. Menade jag verkligen de? Vad skulle jag göra? Ville jag inte följa med? Men nä det är verkligen helt okej.
Åker de på vårkanten är det både trädgård och fågelskådarssäsong, jag mår gott hemma.
Sonen ska dessutom konfirmeras nästa höst och då delvis i Spanien, så bad och sol får väl han där kan man tänka:-) Blir då maken som får vara utan och det bekommer honom inte nämnvärt. Han offrar sig för familjen när han åker med på solresor.
Ändå, just där när reklamen visas och det är minus 20 utanför knuten, då en sekund tänker jag att jag agerat mot bättre vetande.
Lite senare när jag hör far och son prata och planera bleknar tvivlet och när jag sedan hör sonen helt utan något sammanhang säga, rakt ut i luften, -du pappa, vi ska till London, då är tvivlet helt borta:-)

söndagen den 26:e december 2010

Ska vi skaffa ett barn till?

När maken sa, -ska vi skaffa ett barn till? tog det bråkdelen av en sekund innan jag insåg att han pratade välgörenhet *pust*
Vi är sedan förut flickfaddrar i Plan. Nu tänkte maken att vi skulle bli minoritets faddrar. En mycket klok tanke tänker jag. Funderar på om alla de som reser till dessa länder på semester, en enda gång tänker på situationen för barnen. Tänk om alla, åtminstone varje familj som reser till Asien, blev fadder, vilken skillnad det skulle göra.
Jag har absolut inget emot att bli minoritetsfadder men jag hade själv funderat lite på att bli månadsgivare hos VI SKOGEN, förut har jag inhandlat vykort, presentkort och almanackor, men att ge en bestämd summa varje månad ger ju projekten en annan möjlighet. Här har jag chans att vara till hjälp för både vuxna och barn runt Victoriasjön. Vi pratade lite om det och kom fram till att det ena inte utesluter det andra.
Jag vet att jag ibland gnäller om pengar, men då är det alltid något jag vill köpa, inget jag egentligen är i stort behov av eller saknar. Jämförelsevis lever vi väl och har det fantastiskt bra. Kanske fler har den möjligheten om man tänker lite på det. Vi hoppas det, kan vi kan många, många fler. Så vårt beslut blev att vi stöttar inte bara ett barn till, vi plussar dessutom på med en hel familj:-))

lördagen den 25:e december 2010

Lugnet har lägrat sig.

Dagen efter kvällen före är det idag. Vi går och skrotar utan vare sig måsten eller något att ta hand om. Bortbjudna igår, och det märks idag när vi lite villrådiga säger till varandra, vi har inte ens något att städa.
Ganska lagom med julmat slank ner igår. Jag hade en misslyckad äggost med mig, det gnager så nu ska jag göra en i dagarna bara för att se att jag faktiskt kan. Jag inbillar mig att den nya träformen är svårare....
Vi lekte julklappsleken, första gången för oss och trots att någon i min familj var hyfsat skeptisk till konceptet var de mycket skratt i de momentet. Roligt också när man så småningom öppnade och fick veta vad man nästan slagits om..
Laddar alltså för en dag med totalt lugn. Ligger i min soffa och läser helt utan dåligt samvete.
Planerar in en promenad men det är bra kallt så vi får väl se hur det går med det....Maken kan få gå med så jag inte behöver oroa mig för att ramla ensam.
Efter att ha haft jul hos oss i flera år är vi nästan lite handlingsförlamade nu när det inte är något att stå i. Det är väl bara att gilla läget och låta lugnet lägra sig.

fredagen den 24:e december 2010

En liten hälsning.


Fältbiologerna behöver din hjälp!

Fältbiologerna behöver fler nya medlemmar före nyår för att nå de 1 000 medlemmar i åldern 7-25 år som krävs för att få stadsbidrag. Bli medlem genom att sätta in 20 kronor på pg 77 64 82-2.
Läs mer om deras verksamhet HÄR.
Många av er är säkert medlemmar i Naturskyddsföreningen utan att ha haft en tanke på att ansluta barnen till fältbiologerna. Gör det nu!
Hjälp gärna till att sprida det här uppropet. Vilken bra julklapp det blir, för den som får bli medlem och för fältbiologerna som får fler medlemmar.
GOD JUL på er.

torsdagen den 23:e december 2010

Tuffa tider.

Tog en liten promenad kring kyrkan och Hasselbacken idag. Letade motiv för det perfekta julkortet. Hittade inget men väl en del annat.

Sannerligen är det stentufft att gå nu och inte blir det bättre när man använder en skottad trappa och strävar uppåt, för att mötas av en snövall.... Hur tänkte ni nu, börjar bli en vanlig fråga hos mig. Jag klättrade över vallen och föll, inte särskilt snyggt ner på andra sidan. AJ!
Fick också syn på denna märkligt märkta sångsvan. Är det ett sätt att märka eller har den råkat ut för något annat?? Någon som kan hjälpa mig med svaret...Värst är det ändå att de börja dö nu. Vet inte om det är kylan eller sjukdom, men blir lite ledsen i ögat när de ligger en fastfrusen unge och guppar. Det är sannerligen tuffa tider.

onsdagen den 22:e december 2010

Jul och ledighet.

Idag är det skolavslutning på sonen skola. Det första vi sa till varandra i morse var -nu dröjer det länge tills klockan ringer på morgonen igen. Maken har en dag kvar men för övriga familjen är det jullov. JIPPI! Ledighet vi är förtjänta av känner jag. Sonen gav sig av uppklädd till tänderna, så här kommer dagens låt, till alla som klätt sig för skolavslutning:-)

tisdagen den 21:e december 2010

Julstressen som försvann.

Är vi verkligen färdiga med allt? frågade jag maken igår.
Jag tycker vi har så lite mat. Jag tycker det är oroväckande lugnt och jag tycker vi stressar så lite.
Gick en vända och kollade i skåp och lådor. Funderade och kom fram till att vi har all anledning att ta det lugnt. Vi är klara med det som ska göras. Efter de sista matinköpen jag ska göra idag är allt under kontroll.
Vi till och med pratade på att med kort varsel bjuda hit någon på uppesittarkväll, för att få snärja lite. Vi har inte avskaffat julen, vi har vetat länge att den skulle komma och planerat efter det. En fördel med återkommande högtider, man blir sällan överaskad:-)
Idag ska jag på 75:årskalas på dagen och ikväll är det äntligen dags för träff med Boktyckarna, vi ska prata om "vägen". Det blir spännande!! Vi ska vara hos mig så jag ska lyxa till det lite med glögg, pepparkakor och mögelost utöver sedvanligt te och mackor.
Tänkte sätta en deg nu, fick mycket gott över efter äggosten igår och eftersom jag är lugn som en filbunke tänkte jag passa på att baka. Får försöka känna mig lite stressad i alla fall:-)
Extra lugnt blir det idag eftersom Facebook inte släpper in mig.....

måndagen den 20:e december 2010

Politik, nära och långt ifrån.

På löpsedlar, bloggar och i debattartiklar läser jag om krisen i Socialdemokratin. Siffrorna visar att det är ett parti i fritt fall. Känner mig konstigt oberörd av det. Socialdemokraterna, de där borta i Stockholm, vad gör de? Vad säger de? vad visar de? Inte ens en fasad utåt. Om jag som redan frälst väljer att distansera mig kan jag bara ana vad andra gör/tänker.

Den massmediala bevakningen är också absurd. Är det ingen som reagerar på det?? Fredrik Reinfeldt styr landet genom att vara totalt osynlig. Människor utförsäkras på löpande band, räntan höjs, elpriset skenar, ungdomsarbetslösheten är en katastrof, och pressen skriver om Socialdemokraterna. Något är fel, väldigt fel.

Tur då att det finns en bottenplatta att stå på. Vi alla Socialdemokrater som läst partiprogrammet, som vet att politiken och viljan att få ett solidariskt samhälle inte hänger på partiledaren, den media väljer att fokusera på.

På bottenplanen finns vi som är aktiva lokalt och vi kämpar som Sanna Socialdemokrater. Vi håller på att forma de nya nämnderna, vi har ny fullmäktigegrupp, vi har en massa utmaningar framför oss. Skönt tänker jag att det finns politik som fungerar här och att man på avstånd kan iaktta den därborta........

söndagen den 19:e december 2010

Dagen i bilder.

4 advent, en stilla dag med familjen och i matens tecken. Bara några få dagar nu sedan är alla lediga länge!
Imorgon är det inköp av enda julklappen. Den från min mor till yngste sonen, jag är skickebud:-) Maken föreslog precis att vi skulle köpa oss en skrivare i julklapp. Bra idé, det är nästan hopplöst att leva utan skrivare. Mellandagsrean kanske har någon, o ja, jag har letat begagnat men inte hittat någon.

Och vinsten är......

Vi startade tidigt, det hade varnats för dåligt väglag. Det visade sig inte alls vara någon fara, skönt. Första stoppet var Ostbutiken i Mölndal, världens bästa ost/charkbutik. Fullastade med godsaker for vi vidare mot Ikea (det gamla), en kökspall skulle inhandlas. Planen var att vi skulle luncha där för att vara mätta när vi startade på Liseberg. Sagt och gjort, mot restaurangen med stormsteg och det hade julbord. 79 kronor om man var medlem, så vi blev det:-) Kanske på tiden ändå resonerade vi. Mätta till bristningsgränsen, men utan pall...for vi till Liseberg.

Klockan 15.00 klev vi innanför grindarna, släppte killarna lösa med pengar på fickan och orden, -ring när ni har tröttnat eller är hungriga. Så skönt det är med stora barn:-) Jag hade hoppats på ett bra snöröjt Liseberg, den förhoppningen grusades rejält. En tjock isskorpa täckt med en decimeter upptrampad snömodd. Fruktansvärt att gå. Två steg fram och ett tillbaks får en ny innebörd där. Rullatorer, barnvagnar och folk med kryckor slet som djur. Redan efter en timma hade jag kramp i vaderna, ont gör det at gå då vill jag lova. Ingenstans att sitta ner fann det, men tack vare min rädsla att frysa hade jag termobyxor och satte mig ändå...

Vid 18-tiden hörde killarna av sig och var hungriga. Då blev det souvas, årets höjdpunkt! Därefter sa de hejdå och försvann igen. Nja, de hade fått lite mer pengar på fickan också:-) Jag bestämde mig för en fotorunda. Inte så många nya vinklar kanske när man fotograferat varje år... men jag försökte. Ganska snart tog batterierna slut. Ingen fara jag har alltid en uppsättning till med mig. Men redan efter några få bilder säger den stopp igen. Byt batteri står det. Så arg jag blev!! Vilken orutin. 2 uppsättningar oladdade batterier. GRRRR och tror ni att det på Liseberg bara sådär går att hitta batterier, det är änglashoppar, polkagrisshoppar, tomteshoppar och jag vet inte allt. När jag till sist fick frågat en värd och fått anvisning insåg jag att vi skulle vara kvar så kort stund till att jag då avstod från köpet. Att ladda när jag kom hem fick bli alternativet
Nu ska jag kolla att de verkligen får ladda klart. Jag tror att någon tagit ur kontakten för att använda till något annat och det har jag tolkat som färdigladdade.... Eller så har de gjort sitt och går inte längre att ladda upp, det får jag snart veta. Några få bilder fick jag, och kanske också en och annan vinkel jag inte provat förut:-) Håll till godo.
Killarna höll ut ända till 19.30. Då var pengarna slut och de började bli rejält trötta och blöta om fötterna. En chipåse och en twistpåse var vinsten efter en hel kvälls spelande. Inte mycket att hurra för. Som vanligt konstateras att det varit billigare att köpa det i butik... Men för mig är största vinsten att vi haft en trevlig dag tillsammans och att barnen var helt nöjda.
Snövädret alla varnat för märkte vi inte alls. Det snöade inte i Göteborg och på hemvägen kom vi ända till Ljungskile innan det började.

lördagen den 18:e december 2010

Jakten på julen.

Nu droppar det ur äggostformen och jag hoppas den satt sig ordentligt så serveringen blir bra tills imorgon. Äggost hör julen till även om vi äter det andra gånger på året också, julen är den speciellt viktig.
Julbord igår med styrelsen för Uddevalla Riksteaterförening på Lyckorna brygga. Väldigt god mat och en del inte så vanliga rätter. Har aldrig sett så många fulla människor på ett ställe tror jag. Vi hade valt det för vi var nyfikna på Ulf Michal i show-sammanhanget. Uppenbarligen var vi de enda. Otacksammare publik finns nog inte att hitta. Stackars de på scen. De pratade högljutt, gapade, skrek och skrålade, att det var en show tror jag inte ens somliga märkte. Vi hade tur och satt bra, så vi både såg och hörde utan att de värsta skränarna störde.

Hade ett spännande samtal med en herre i kön till efterrätten.

-Var ni uppe och sjöng? sa han (ett lekmoment i showen en stund innan)
-Nej bevare mig, vi sittstrejkade.
-Men det verkade roligt.
-Kanske det, men vi är nog alldeles för nyktra för att tycka det.
-Vad är ni med för företag?
-Inget vi är här på eget bevåg.
-Då förstår jag ni är nyktra, man vill väl inte betala själv.
-Det vill man nog, men man kanske inte vill vara drängfull på lokal och skämma ut sig. Vi äter gott, umgås och tittar på showen.

Man kan fundera över varför företag en gång om året låter de anställda supa skallen av sig? Så många som inte klarade kvällen, så många som ligger sjuka idag. Fy så tråkigt. Gratis är gott fick en ny innebörd.

Idag blir det inte och det var det ju inte heller igår) gratis...Vi ska till Liseberg. Vi spelar på lite hjul och strosar omkring i många timmar. Sonen har med en kompis så det sköter sina saker på egen hand, vi fikar och äter tillsammans med jämna mellanrum. Årets höjdpinkt i matväg får vi också, souvas, hela året väntar vi på detta mål mat!

Innan Liseberg klämmer vi in världens bästa ostbutik. Den i Mölndal, får nog ha kylbag som skyddar osten i bilen, det lär bli kallt. Snöstorm utanför fönstret nu. USCH, vem beställde den just idag...
Enligt YR är det inte lika illa i Göteborg. Men idag kan man nog inte klä sig för varmt.
Så vi fortsätter jakten på julen och hoppas Liseberg och alla lampor hjälper till.
Stressa inte omkring därute för mycket nu och ta det lugnt med julklapparna också, det lär bli jul ändå, hur mycket eller lite vi än hinner:-)

fredagen den 17:e december 2010

Fredagstema, Show and tell.

Fredagstema är en utmaning för vem som helst som vill, att delta i. En månad var bestämmer vi temat för fredagen och alla deltagare tolkar temat efter eget huvud. Det heter Show and tell så bilder är lika viktigt som text. December är det Pitetjej som bestämmer och idag är temat "Halvårskoll". Jag bläddrar i bloggen för att få lite koll, vad har jag gjort och fotograferat de sista 6 månaderna..
Juli. Jag satt fortfarande i rullstol efter operationen. men hade fått börja belasta lite smått. Följden blev mycket sitta hemma, oftast med en god bok i skuggan på altanen. Ibland små turer i närmiljön. Augusti. Sista veckan på sommarlovet och vi var på Bassholmen som sig bör. Det fungerade trots att benen inte var okej. Utsikten blev en annan när jag satt...
Jag började på Facebook efter mycket tjat och påstötningar. Där dök det upp många vänner från förr som chockades över min hälsa så jag skrev två långa inlägg för att förklara. De går att läsa här. DEL 1 DEL 2

September. Valet innebar valrörelse och jag med min begränsade rörlighet kunde då med gott samvete sitta i valstugan. Det gjorde jag väldigt många gånger och det var nästan lika roligt varje gång. September var också utbudsdagar hos Riksteaterns i Stockholm och jag åkte till Göteborg och gick på bokmässan. Oktober. Mest påtagligt är väl minnet av att jag började röra mig mer. Jag gick den första skogspromenaden och var helt lyrisk efteråt. Började promenera regelbundet på Mollön. Var i Göteborg visserligen på kryckor, men en heldag i roliga butiker o s v. Maken arbetade en period i Belgien och vi klarade av det bra hemma, sonen och jag. Kort sagt det blev påtagligt att jag var på G. November. Första snön med all kaos det innebär. Snön som visade sig ligga kvar och vi var alla snopna och väntade på hösten. Det blir en lång vinter är vanligaste frasen och vi tar upp ordet vänersnö från i fjol. Jag gör ännu en resa till Stockholm, den här gången med webbgruppen hos Riksteatern. Går på Södra teatern och ser och hör Carl- Johan Vallgren för första gången, det är kärlek vid första ögonkastet.
December. Snön fortsätter och vintern håller oss i ett stadigt grepp. Jag är tillräckligt röreslehindrad för att tycka det är besvärligt. Blir mycket sitta inne eller åka bil även helt korta sträckor. Jag är på vernissage på Bohusläns museum och gör en trevlig bekantskap. Magnus Gustafsson, konstnär från Uddevalla.
Jag fotograferar och medger fast jag inte gillar det att snö är åtminstone vackert.Nu önskar jag alla en trevlig helg. Själv ska jag söka julstämning på Liseberg:-))
Fler Fredagsbloggare hittar du i länkar hos Pitetjej.

onsdagen den 15:e december 2010

Politiker som lyssnar, finns det?

Så hände det i morse igen, maken kastade tidningen på mig där jag låg i sängen. Denhär gången var det inte mina korkade partikamrater som sagt något... Däremot hade kommunalrådet Svennberg uttalat sig om vägarna runt IKEA. Och visst, jag håller med maken, DET ÄR MYCKET MÄRKLIGT ATT FÖREGRIPA PROCESSEN på det viset. Samrådet går ut imorgon! Är det någon som helst idé att människor i området omkring engagerar sig, lägger ner massor av tid för att svara på samrådet, när politiken bestämt sig innan samrådstiden ens är slut. Det finns ingen miljökonsekvensbeskrivning på det valda vägavsnittet, kanske det också är oviktigt?! Man ska spränga bort ett halvt berg för att underlätta avfart från de två håll det kommer minst trafik. 44:an som är hårdast drabbad kommer inte avlastas.
Man undrar vem eller vilka dessa politiker lyssnat och varför man ens har ett samråd och man inte bryr sig om att vänta in svaren. Märkligt att inte ens pressen ställer sig den frågan....läs artikeln HÄR,
Det var makens ilska det.

Sedan bar det sig inte bättre än att jag också blev arg. Eller trött, kanske är en bättre beskrivning. I den fortsatta läsningen ser jag att ordförande för Kultur och fritidsnämnden och samma Kommunalråd som ovan bestämt att Folkets hus kulturhusalternativ inte längre är är aktuellt. Man ska från det Moderata hållet istället samla alla kulturföreningar och fråga vad de behöver.
Jösses! Det har Folkets hus gjort i flera vändor. Svaren man fått passar tydligen inte Moderaterna, så de måste fråga en gång till. Och tänker jag, och nu blir jag riktigt trött. Om min ordförande i Kultur och Fritidsnämnden inte glömt bort mig när jag ville lämna en rapport, för andra mötet i rad, hade han inte behövt delta i dethär merarbetet. Om jag hade fått rapportera igår hade ordförande och sittande nämnd vetat att det helt nyss varit ett stort kulturrådsmöte där enigheten om ett Kulturhus på Kampenhof var stor. I kulturrådet sitter alla de föreningar de nu ska prata med.... Personligen tycker jag det vore bättre att sluta prata och vrida på allt så fort svaren inte passar. Det är dags att politiken lyssnar!!

måndagen den 13:e december 2010

Tomtar på loftet.

Lördag, söndag och idag, sedan är nog alla tomtar, gardiner och alla måsten på plats. Bered den väg för herran sjunger jag, men bereda väg för julen tar mer tid i anspråk. 77 tomtar har nu funnit sin plats. Har jag inte fler tänker jag när jag kontrollräknar. Sedan efter ett 40-tal, skriker jag att jag inte har nog med plats... Ersätter varenda pinal med tomtar, i år har dessutom krukväxterna i matsalen fått ge vika. Tröstar mig med att det blir roligt att göra lite vårfint sedan, när jag behöver andra att sätta dit. Sonen har adopterat en tomte. Storebror i familjen har en jättestor som blivit kvar på vinden. Nä sa lillebror, inga tomtar på loftet! Den får bo i mitt rum tills han vill ha den. Så fick det bli. Jag har samlat 1 tomte per år till pojkarna så det har mer julsaker än annat när de väl flyttar hemifrån:-)) Nu blir det finlir och så sätter maken upp julgardinerna i matsalen ikväll, därefter kan den infinna sig, julefriden.

lördagen den 11:e december 2010

Inleder de egna paraderna.

Jag har längtat efter den här dagen, det pirrar av förväntning i kroppen. Idag plockar maken ner alla jullådor från vinden. Jag packar sakta upp allt och imorgon och några dagar fram pyntar jag huset så det märks att det är jul. Då ställer jag alla mina tomtar på hedersplats och plockar undan allt annat. Jag gör nya konstellationer och inget är liksom givet förrän det är klart. Tjuvstartade idag på gammaldags jul på torget, med att köpa några nya tomtar. Har helt snöat in på de handmålade. Kan inte förmå mig köpa massproducerade efter att ha sett dessa fantastiska skapelser. Sonen verka ha fått min goda smak för han bestämde på stående fot att en sådan skulle ha också ha i år. Återkommer så småningom med lite tomtebilder, då när jag vet hur årets parader kommer stå:-) Tills dess kan vi väl njuta en ny favorit, hörde den på radio idag och den är bra.

fredagen den 10:e december 2010

Show and tell, Fredagstema.

Pitetjejen fortsätter med valen av fredagstemat och undrar idag vad som får mig att skratta.
Det borde inte vara svårt för jag är en lättskrattad person, kanske är det det som krånglar till det.... Vad väljer jag? ??? Manligt kvinnligt är ett tema jag ofta skrattar åt. Här t.ex. Ronny Eriksson är säkert rolig i allt han gör men just det här klippet är skitkul!

Jonas Gardell är annars min favoritkomiker och jag har sett, hört och läst allt han gjort.
Hade med mig den snart 14-årige sonen helt nyss när Gardell gjorde Trafikplats Glädjenoch det var roligt i dubbel bemärkelse. Jag iakttog sonen och blev så glad när jag såg att han både förstod och tyckte det var roligt. Gardell har avsnitt som blir väldigt djupa och alvarliga, men även det fungerade fint. Hysteriskt roligt har det sedan varit att höra sonen när han går här och rabblar repliker från föreställningen. Hittar inget från den föreställningen men denhär är fullkomligt hysterisk så den duger bra:-)

Annars är jag som sagt en lättskrattad person och jag blir glad när andra människor skrattar och är glada. Jag har noterat att make och jag skrattar mycket tillsammans, vi har inte riktigt samma humor men roligt ihop. Han gillar buskis och Stefan och krister, det står jag ut med men uppskattar det inte såvärst om jag ska vara ärlig. Vi har nog under alla våra år ihop sett en film som båda uppskattat.

Jag tycker livet är fullt av glädjeämne även om jag inte precis gapskrattar hela tiden ... Igår t.ex. gick jag en promenad i snön. Det var så gnistrande vackert. Blått och vitt i skarpa kontraster. Fotograferade tills fingrarna stelnade. Skrattade också lite lätt åt hur det är att vara rörelsehindrad och kunna ta sig fram nu i all snö. Jag fick låtsas att jag gick i skogen:-)) Av bilderna kan man tro de....
Nu önskar jag alla en trevlig helg och en skön tredje advent:-)

torsdagen den 9:e december 2010

Det här med valtekniskt samarbete.

Försöker samla mina tankar efter fullmäktigemötet igår. Hans Jonasson gör på stående fot upp med Sverigedemokraterna om valtekniskt samarbete Det får ganska många konsekvenser som säkert får oanade följder. Jag är fortfarande stum av det som hände. Tom inombords och kan inte riktigt förstå, på direkta frågor har svaret enligt andra varit nej, men nu var Linda Tamm sjuk och då kunde partiledaren göra som han ville. Det sätter demokratin i ett nytt ljus.
Jag har inga kloka kommentarer om detta. Tänker mer att det är viktigt att alla vet vad som hände.
Andra har skrivit och många tänker och tycker sig veta precis....

Bohusläningen
Uddevallabloggen
Krister Kronlid

onsdagen den 8:e december 2010

Hur ska det gå?!

En olycka idag igen! Igår grävde de upp stoppljuset som olyckan för ett par dagar sedan orsakade. Minst varje vecka smäller det eller är svåra incidenter i korsningen på RV 44. Nu planerar man mer trafik men inga åtgärder. Hur sjutton ska det gå?!
Bohusläningen skriver.

tisdagen den 7:e december 2010

Gör mig till 2!

December är en rolig månad. December är en hemsk månad. Var god välj ditt eget alternativ..
Just nu undrar jag varför man inte stundom kan bli 2. Sedan stör det mig att man kallar till möte och seminarier med 2 dagars varsel, men det är en organisatorisk fråga...
Jag får inse att det inte är mig det är fel på, ingen kan vara på mer än ett ställe åt gången. Utom möjligen Dolly...kanske skulle det vara en finess i kloning just i december.
På TEATERDAGARNA 2010 sa en teaterkonsulent från Jönköping till mig, -sörj aldrig det du missar gläds åt det du hinner med. Ska försöka, livet skulle kännas lättare om det gick.

SÅ lite väderbabbel, vi har fått mer snö och jag börjar få ångest av tanken att det kommer vara vinter till i mars-april. BLÄ! Inte ens barnen tycker det är så kul längre....

måndagen den 6:e december 2010

Ska man eller ska man inte?!

Hur har ni det med empatin gott folk? Skänker ni pengar i varje gala? stöttar ni varje kampanj? Det gör inte jag. Precis som i det mesta annat vi i familjen gör ligger det tankearbete bakom varje beslut.
Sedan jag i fredags sett Skavland har jag funderat, jag förstod inte. Den hemlöse författaren babblade på om härbärge som frälsis tjänar miljoner på och han pratade om Situation Stockholm. Men jag lyckades inte reda ut begreppen om det var bra eller dåligt att köpa Situation Stockholm. Var det någon som förstod?? Jag fattar att man är behöver lika mycket hjälp i januari som innan jul. Jag fattar också att folks hjärta blöder extra före jul och lite mindre efter. Mänskligheten är sådan tror jag. Men Situation Stockholm då?!
Jag köper den varje gång jag är i Stockholm. Det innebär att jag kan köpa samma nummer ett par gånger om jag åker ofta. Det är grejen att köpa som styr, inte vad jag vill läsa.
Efter inslaget kände jag viss tveksamhet mot vad budskapet egentligen var....
Upplys mig är ni snälla, viljan att göra en medmänsklig handling finns, men hur och när? Ska man eller ska man inte?!

söndagen den 5:e december 2010

Aktiv kulturlördag.

Började dagen i sakta mak med lite fix och don varvat med läsning. Har tre böcker på g samtidigt just nu, inte helt tillfreds med det så jag försöker läsa ut en i taget,,,
SMSade Åse och undrade om hennes planer för dagen. Självklart hade hon planer men inte värre än att de gick att ändra. Det var längesedan vi sågs och hon ville det lika mycket som jag.
Vid halv ett anlände jag museet och slogs av hur trångt det var. Dörren till hörsalen var stängd och utanför stod "proppen Orvar". Irritationen var påtaglig eftersom det inte gick att komma till toaletten eller att hänga av sig.

Tålmodigt kryssade jag mot skåpen för att bli av med jackan. Inte ett enda ledigt. Kände min irritation komma, fick fatt i ett trasigt och la jackan där..... Önskar personalen kunde ställa ut tamburmajorer vid de tillfälle man behöver extra. Sedan de vanliga upphängningsbåsen togs bort är det väldigt mycket färre platser att hänga av sig på.

Försökte nu glädja mig åt att det var mycket folk...... Bohusläningens dag lockade och något med dragspel. därav krockarna redan i entrén Jag drog mig inåt och kom precis lagom för att vara med på Vernissage av Bohussalongen 2010. Skumtomtar och cider är väldigt sött....

Ordförande för Uddevalla konstförening höll invigningstal framför ett av mina favoritverk.Mycket konst som föll mig i smaken i år. Filmen uppskattade jag mycket men det fanns inte sittplats och ljudet krockade med all aktivitet, det innebär att det blir minst ett besök till för mig.En trevlig bekantskap fick jag också i och med att vi stannade till vid tre väldigt speciella målningar. De väckte något i mig, jag visste till att börja med inte riktigt vad. Åse tände på alla cylindrar och det visade sig att hon kände konstnären, Magnus Gustafsson-Uddevalla Här framför "Post apocalypse electronicus pondion haliaetus", Efterapokalyptiska elektroniska fiskgjusar.

Efter ett långt samtal om färg, form teknik, tematik, budskap och pengar till offentlig konst kände jag ett stort behov att att få sitta ner. Ibland glömmer jag att mina ben är som de är. Vi sökte oss till spisrummet där Bohusläningen bjöd på glögg och pepparkakor. Satt där nästan en timma och pratade av oss:-) Strax innan tre gick vi till hörsalen där vår vän Lasse Edwartz hade bildvisning. Många Oh och Ah ljöd genom salen. Det väckte minnen som fallit i glömska, de väckte frågor om hur, när och var, blandat med den skönhet som alltid finns i Lasses bilder.
Precis när bildspelet var avslutat ringde min telefon och maken meddelade att maten var klar, Perfekt timing. Hem och åt innan det var dags för nästa sejour i centrum. Denna gång på Studio 32. Sören Albertsson gjorde monologen Synd, med text av Anders Dejke, får ni chansen att se den, ta den. Den gav mig så mycket tankar. Trots att jag bestämt mig för att avvika direkt satt jag kvar på eftersnacket nästan 30 minuter.

Hann hem för att precis få på TV4 och Så mycket bättre, inte vill jag missa Pluras dag. Sannerligen blev det en mycket aktiv lördag och får man väl säga, kultur var huvudtemat.

fredagen den 3:e december 2010

Fredagstema, Show and tell.

Pitetjejen roddar decembertemat och startar med JULSÅNGER. DÅ gäller det att gräva i minnet och komma på personliga favoriter och stämningshöjare, som finns på Youtube......
Förra veckan när vi skrev om samlingar glömde jag kanske nämna denna min passion....julmusik har räknade jag nu på morgonen 26 CD, det innebär åtminstone 30 cd med full spellängd. Ni kanske kan gissa att jag gillar julmusik. Har svårt att peka på en bestämd favorit, har många och ofta får dagsformen avgöra vilken jag känner för. En jag spelar ofta och alltid gråter till är denna.

*snyft* SÅ får jag torka tårarna och spinna vidare.
En annan favorit är ;



Tycker den är vacker, pappa och jag sjunger den ihop de jular vi ses. Min pappa är en fena på dragspel så det har alltid varit mycket sång och musik i mitt liv.
Kära nån jag skulle kunna fortsätta i all evighet men ingen orkar med det. Avslutningsvis får jag då välja de här;


Var i Scandinavium för ett par år sedan och hörde den här live. Var rörd länge efteråt.
För mig är det också viktigt med psalmer kring jul. Att gå till kyrkan på första advent kan nästan inget hindra mig från. Min församling gör också sitt till för att skapa STÄMNING MED MUSIK.

Å fast jag sa jag var klar slänger jag in en till, kalla den bonus. Vi måste ju få ett skratt också:-)

onsdagen den 1:e december 2010