Kan vi flytta på Vänern tror ni.....

30 november och jag är redan trött på kyla och snö. Trött är jag också på kaos. Har hela tiden en känsla av att någon driver med mig, inte kan det vara såhär?! Kanske vaknar jag imorgon och inser att det varit en mardröm.

Igår kväll drabbades jag också, för första gången. Inte direkt inblandad i någon olycka men fick ställa in mötet jag skulle gå på. Lastbilsolycka på Uddevalla bron gjorde att alla trafik fick ledas genom stan, ja ni fattar. Vi längs 44:an hade inte en suck.

Ändå hade jag trott vi skulle komma in men sena. Då smällde det i Rotviksbro, där satt "min"chaufför fast och allt ställdes in. Sonen som var hos kompis i Rotviksbro lämnade telefonrapport om alla blåljus och stillastående köer. Han gick inte att hämta hem.

Nu rapporterar Bohusläningen om ny extrem ishalka på morgonkvisten. Jag har avbokat dagens första möte men tänker försöka ta mig till museet tillsammans med maken mitt på dagen. Just nu snöar det ymnigt igen. Inte brukar det snöa när det är så kallt, tydligen är det väta från Vänern som gör att snön hamnar just hos oss. Man har ju talat om en tunnel från Vänern, kan vi inte flytta på den istället tror ni:-)

Idag är det Anders och Andreas som har namnsdag, en mig väldigt nära är i mina tankar idag. Annars är det väl bondepraktikan man funderar över....kommer verkligen julen att slaska??

En vit helg.

Glad att vi inte hade några långresor inplanerade denna helg. Ändrade alla planer på fredag för att handla på förmiddagen, budet om snökaos hade nått mig. Inser ändå när vi ser hur det var på Dalboslätten att vi är lindrigt drabbade. Vi har haft ström och telefon hela tiden, vi har använt bilen om än väldigt sparsamt. Att sitta inne och titta hur det viner runt knutarna kunde ju ha en viss mysfaktor men när det hela tiden driver igen och man ideligen måste (om man är som maken) skotta undan, sjunker myset. Räknade och han har lördag-söndag varit ute och skottat åtta gånger, minst en timma varje gång. Det märks att det nu förebyggs på ett annat sätt än i fjol. Ingen (av våra grannar i alla fall) skottar gångar och lägger vallar. Man flyttar på snön. Bort från huset, bort från altaner och bort från infarter. Det verkar bara vara kommunen som inte lärde sig något förra säsongen.........Gunnar beskriver bra :-)
Bohusläningen beskriver kaoset som vi inte märkte så värst mycket av,tack och lov.

Fredagstema, Show and tell.

Vad jag samlat på under årens lopp är temat Musikanta valt idag. Passar mig bra, jag är en samlare. Men på gamla dar har jag också blivit en fena på att rensa ut och har idag allt mindre vurm för att samla på mig saker.

En stor passion är glas. Tack och lov är maken likadan. Vi har betydligt fler än dehär, men allt ryms inte på ett ställe. Här finns ett spann från Skruf slipad Stockholm ca 1930-tal till Kosta Boda Line & Mine, nutid:-)

Kaffekannor är en annan samling, den byggs inte på såvärst nuförtiden, jag får någon ibland eller finner på loppis, men jag letar inte aktivt.

Saker det står Uddevalla på, souvenirer är det antar jag. Har fler man det är vaser som finns i ett annat skåp, dessa står framme och här "jagar" jag fortfarande:-)

Trätallriken står det Uddevalla på, men samlingen är egentligen en Uppsala Ekeby, Kios av Göran Andersson. Jag gillar Uppsala Ekeby väldigt mycket.

Dessa blomkrukor är också Uppsala Ekeby, de heter Svea och är 50-tal. Detta var lite kort om mina samlingar. Utöver det samlar jag öar, smycken och tomtar dessutom mer Uppsala Ekeby, Mullbär exempelvis:-))

Trevlig helg önskar jag med detta alla därute, nu ska här göras advent.

Inget romantiskt alls!

Tacksam att jag slutat som pedagog i barnomsorgen! Där måste man, har jag förstått verkligen romantisera det här att snön kommer. Passar mig dåligt. Jag gillar nämligen inte snön. Jag vet att det kommer snö på våra breddgrader, men nu har vi snart haft vinter en månad och det är redan för länge! Det blir så ljust och fint, barnen tycker det är så roligt, hör jag entusiasterna gå på, jo då, jag vet men måste väl inte gilla snön för det.... Det är kallt, svårt att gå, mycket att skotta (som maken gör) det är halt och bilen fryser. Jag tror de som jublar har det som överlevnadsstrategi för jag ser inget mysigt alls med denna vinter. Inte förra heller för den delen trots att minnet bleknat........

Show and tell, Fredagstema.

Några dagar försent men ändå, här kommer det. Musikanta håller i temat och denna gång är det "ett möte jag aldrig glömmer". Svårt! Jag hittar inget i minnet som lyser klarar än något annat. Några som gjort mig arg, men de har jag ingen lust att dela. Funderar på den enorma tur jag har som i vuxen ålder fått nya vänner. Men inte heller det är ett möte, snarare många. Nästan motvilligt hamnar jag i ett kändismöte.

Året är 1988 eller 1989 jag hade fått en dag för mig själv. Som ensamstående mamma var det en lyx jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med.

Satte mig i bilen och åkte till Smögen. Det var högsäsong och mycket folk, trångt på bryggan och i butikerna.

Vilket märkligt val tänker jag idag, nuförtiden längtar jag mer efter en öde ö:-) Men, men att gå hemma ensam med en liten påverkade säkert valet, jag antar att jag behövde se folk.

I en av butikerna fick jag syn på en väldigt snygg tröja. En stickad den gick i orange toner och hade något som jag minns att jag liknade med indianmönster. Snygg, väldigt snygg och annorlunda.

Jag tog ner den från väggen höll den framför mig och gick mot spegeln.

Lite mycket orange tänkte jag, inte för attjag inte uppskattade färgen, jag var mer rädd att sticka ut, att synas. Granskade den kritiskt när en kvinna som såg bekant ut tog ett steg fram.

- Vilka färger, vilken tröja, den skulle klä dig perfekt! Hon log uppmuntrande. Nja minns jag att jag sa, jag tror jag kommer synas för mycket.

- Det är inget du ska vara rädd för sa hon, du tål att titta på.

Så gick hon vidare med sina väninnor. Jag valde att inte köpa tröjan, fegt men sådan är jag..

Lite senare mötte jag dem igen och då slog det mig att det inte var någon Uddevallabo jag kände igen. Det var Lillbabs:-)

Har träffat Lillbabs efter det:-)

Helgen som försvann.

Min tanke när jag for till Stockholm i torsdags var att hinna göra små korta inlägg därifrån. Som ni märkt blev det inte så. Det fanns inga datorer i Hallunda att tillgå för oss som besökte Teaterdagarna, i hotellobbyn blir det bara väldigt korta stunder så det stöp helt enkelt.

Kanske hade jag ändå inte orkat. Det har varit hektiska dagar. Vi, kassören och jag, är fullmatade med intryck, idéer och upplevelser. Nu ska de sorteras i hjärnan och förhoppningsvis komma ut i något kreativt.

Fredagstemat har jag tänkt skriva. Först ska jag vila, klara av 3 möten och sortera helgens bilder. Absolut först tycker jag ändå ni ska kolla Riksteaterns nya hemsida. http://www.riksteatern.se/ Jag har ingått i referensgruppen som varit med att forma den. Fick mina tre minuter i rampljuset när den skulle presenteras i fredags. Kika runt, det är den värd.

Återkommer, nu när jag återkommit:-)

Nämndmöte med studiebesök.

Hade förväntat mig och planerat för ett långt nämndmöte igår. Ändå blev jag överraskad av hur rörigt det kändes Det var liksom ingen styrsel på oss. Kanske börjar vi släppa taget? Åtminstone vi i S-gruppen vet ju ännu inte vilka som sitter i nämnderna kommande period. Kanske beror det på helt andra saker, vad vet jag?! Jag lärde mig som vanligt saker. T.ex. att det finns ärende som står och faller med en person, inte betryggande. Då gäller det att nämndens ledamöter är pålästa eller åtminstone fått rätt riktlinjer. Igår blev det, tyckte jag onödigt spännande. Jag hade gissat rätt och mötet blev långt. När det var avslutat for vi vidare för att titta på Rimnershallen. Nämnden har varit där förr, men för mig var det första besöket. Det känns stort och mäktigt! Vi har beslutat om hallen, följt med och varit delaktiga i alla detaljer, utformning, läge, innehåll, utsmyckning och miljö runt omkring. Att se det bli färdigt är en lycka.

Simbassäng?! Nä hopp, här fyller man med madrassser om jag fattade rätt, fast det ska man inte ge sig på att jag gjorde Blir spännande att se nästa gång:-)

Detta fönster har vi pratat mycket om. Det är smalare än jag trodde, men det ger lite liv till den långa vägg som betecknas "baksidan". Vad som helst kan inte ske där, man kan både se och ses.

Grafittin är återkommande i huset, undrar vad skeptiker och kritiker säger om det valet.... För något säger de ju;-) På de gula stolparna ser man också delar av utsmyckningen. Målade Uddevallamotiv, har inget med idrott att göra. Kanske också kan kritiseras....

Ett omöjligt fotoljus, men jag hoppas trädet ändå skymtas. Också ett strategiskt tänkt i utsmyckningen. Trädet delar sig när skjutdörren glider upp och man träder in i hallen. Det är väldigt snyggt enligt mig. Jag gillar för övrigt alltihop och tycker vi tagit modiga och roliga konstverk till utsmyckning.

Efter rundvandringen här fick jag kasta mig hem, då satt barnet sedan lång tid på trappan, utelåst. Men det är en annan historia.

Tig min mun så får du socker......

Ibland undrar jag vem hon är, kvinnan som bor i min kropp. Hon är inte riktigt att lita på. Jag hör henne säga saker som får mig att stå kvar och fundera..... vem sa det?!
Jag får nästa känna efter, sa JAG verkligen det?!
Hon sade t.ex. i Stockholm senast när det pratades om vilka som ska stå på scenen på invigningen och presentera projektet......- Det kan jag göra, det går bra bara vi förbereder oss. Hur tänkte hon då? Idag 2 dagar innan är fortfarande inget förberett, det hade man kunnat räkna ut med bakdelen eftersom det är långt mellan Stockholm och Uddevalla. Ska nu jag stå på scen och improvisera för att "hon" inte kan hålla klaffen...

Idag gjorde hon det igen! Människan är inte klok.....
Satt på ett styrelsemöte där man föreslog att kommande möte ska inledas med en studiecirkel så styrelsen får samma bas att stå på. Ett fd kommunalråd skulle leda cirkeln.
Jag är utbildad cirkelledare säger hon då och tittar på det före detta kommunalrådet, är du det?
Efter det gick det snabbt. plötsligt är jag cirkelledare på de kommande mötena och jag ska nu planera för första träffen som är redan i början av december. Jösses!! Sicken tokig människa, ingen sans ingen balans Jag kan inte förstå var hon kommer ifrån, bara dyka upp sådär plötsligt när jag minst anar......
Ska hålla henne i schak på möte i fortsättningen, funderar på att muta henne.... TIG MIN MUN SÅ FÅR DU SOCKER!!

Låt oss tillsätta en valberdning och se framåt.

Är verkligt trött på alla spekulationer om partiledare nu, dels de i pressen men också de från er kära partikamrater. Att vi talar om att det finns fullgoda kandidater är i och för sig inget fel men detta ständiga lanserande av "min" kandidat är inget jag gillar, alls faktiskt.
4 december tillsäts såvitt jag förstår en valberedning. Det är den vi ska förse med förslag, inte pressen. Visst är det en skön sits att vi har flera fullgoda kandidater att föreslå. Låt dem få veta er iver att se dem i täten. Säg det till dem så de vänjer sig vid tanken, hinner reflektera och så småningom, om valberedningen frågar, svarar klokt utifrån vad de kommit fram till.
Att många, snart sagt alla får en journalist i luren, eller en mikrofon framför sig där de i panik säger nej, nej nej, för att inte föregå processen blir snart löjligt. Vi vet att inte alla säger nej. Vi vet att det finns folk som vill, vågar och kan. Ge dem en rimlig chans och ge valberedningen mandat att arbeta i lugn och ro. Vi måste gå vidare och det gör vi bäst genom att ta ett steg i taget, framåt.

Vem vill, vågar och kan, ta över?

Mona Sahlin avgår, beskedet är inte oväntat, med den hetsjakt som pågått senaste året är jag inte förvånad, däremot besviken. Vi har ingen självklar tronföljare. Av de utpekade kandidaterna finns inte ens någon som vill.

En ny partiledare bör ha bred förankring. Ropen på förnyelse gör att ingen med bred förankring kan ta rollen. Vår nya partiledare ska vara oprövad och ung men ha mycket erfarenhet, helst från ett långt yrkesliv och från politiskt arbete. Inte enligt mig, men om jag tolkar allt jag läser.

Vi har haft en partiledare med framtidstro, med jävlaranamma, som varit beredd att tänka nytt och omvärdera. En partiledare som börjat förnyelsearbetet av politiken och av organisationen Om inte det räcker till vad krävs då?

Jag tror vi alla är överens att man inte ska behöva komma via unga örnar och SSU, men man ska heller inte behöva komma från de fackliga leden, var ska man komma ifrån då? Inte är det rimligt att plocka folk från gatan. Att man visat vilja, deltagit i möten och prövats lite tycker inte jag är en orimlig begäran. Det är inte ens rättvist mot personer utan erfarenhet att kasta in dem i politiska sammanhang, det är inte på något sätt så att Socialdemokratin styr den politiska ordningen i Sverige Det är lagstiftat och inget man ändrar på, det gäller att lära sig systemet. Precis som vi nykomlingar får kämpa i kommunen och regionen, man måste lära sig systemet.

För mig är detta en sorgens dag. Jag befinner mig på en skuta utan kapten, ett spökskepp och jag ser ingen kapten komma stormande för att rädda oss från att gå i kvav. För mig är det långtifrån självklart att ny partiledare betyder något annat än just ny partiledare. Jag tro många blir besvikna över uteblivna revolutioner vad det lider. Partiprogrammet, vår politik har vi tagit tillsammans.....
Finns det undrar jag, någon som efter allt detta ens vågar ta över??

läs också Ulla Wall.

Inte blir Socialdemokraterna automatiskt historielöst för att man bir ett modernt parti.

Det fortsätter att storma. Oavsett om man kallar det kris eller utveckling..eller varför inte självsanering föresten... Så händer det saker i och med partiet som inte ger några bra signaler. Mitt inlägg igår genererade flera långa tänkvärda kommentarer, detta inlägg får i någon mån ses som ett svar, eller i varje fall en uppföljning.
Först vill jag säga att mitt inlägg igår inte presenterade någon lösning. Det ifrågasatte en del och jag vänder och vrider på en del, men ger inga svar.
Därefter vill jag direkt avfärda de som vill putta in mig i högerfallangen, ni är anonyma, okända för mig, ni känner mig inte så bara glöm etiketten. Det jag vill med mitt inlägg är att väcka frågan hur vi går vidare. Hur blir vi ett modernt Socialdemokraterna? Att då gå på promenad vilket håll det är är åt, menar jag, är inte lösningen.

När jag i början av 80-talet blev aktiv i Socialdemokraterna såg samhället annorlunda ut än det gör idag. Socialdemokraterna som alltid pratar om alla människors lika värde, var t.ex. ganska nedlåtande mot partikamrater med pengar. Uttrycket gråsosse användes i nedlåtande ordalag om de som hade Volvo, villa och pengar men ändå var Socialdemokrater. Då tänkte jag inte på det. Jag var själv industriarbetare och fackligt aktiv. Jag ville förändra världen, göra världen bättre för alla. För att korta ner historiebeskrivningen skulle man kunna säga att världen sannerligen har förändrats, men inte Socialdemokratin. Väldigt många har idag fått det bättre.
Vi har stora bilar, vi bor i hus, vi reser utomlands och vi har de ganska gott. Det finns motsatsen också, men inte ens de är lika uttalat och tydligt som det var förr.

Socialdemokraterna presenterar sin politik som man gjorde på 80-talet, reformer och domedagsprofetior av alla möjliga slag faktiskt, man pratar om pigavdrag i nedlåtande form när det handlar om vanligt hederligt arbete. (med det inte sagt att jag är för rutavdraget). Man presenterar helt enkelt en värld människor inte känner igen sig i. Jag som läst partiprogrammet och som slår upp hemsidan för att få nyheterna vet vad vi vill, men är det självklart för alla? Folk vet vad Socialdemokraterna vill, säger någon. Är vi verkligen säkra på det?!

I ett tvprogram frågade man unga om de olika partierna. Socialdemokraterna är de partiet som "är för de som de är synd om", var det vanligaste svaret. Det var ett olyckligt svar tänkte jag då, och jag tänker det nu. Socialdemokraterna har den politik som absolut flest i samhället vinner på, varför vet inte alla det? Varför lyckas vi inte förklara det?

När jag i inlägget igår skrev att vi måste sluta skrämmas med högerspöke, så menar jag just det. Högermänniskor är inga monster, de är våra grannar, de är våra arbetskamrater, de vilar på en annan ideologisk grund än vi men när de blir utmålade som hot blir vi förvirrade. De är så förtvivlat lika oss. Jag skrev också att människor idag är välutbildade, man känner inte igen sig i den Socialdemokratiska arbetarrörelsen. Idag ser arbetaren annorlunda ut, likaså arbetarrörelsen. Vi har småföretagare, högskoleutbildade, löntagare som har möjlighet att påverka sin arbetssituation, skulle tro utan att veta att industriarbetaren är i minoritet i samhället idag.

Så hur går man då vidare? Jag sitter tyvärr inte inne på något svar. Däremot önskar jag att man fortsätter förvalta och slåss för det Socialdemokratin skapat, att man också berätar om det. Välfärden t.ex, varför vi har den och var den kommer ifrån. Många hörde ordet välfärd eller välfärdenskärna i årets valrörelse men har inte en susning om att det inte är något självklart, något givet. Jag önskar att Socialdemokraterna står med röterna i historien men riktar blicken framåt och pratar om ett samhälle, en levnadsituation som alla känner igen sig i. Att man blir modern betyder inte att man måste bli historielös.

Många skriver i ämnet men smått genial tycker jag Peter Karlberg är.

Ska Socialdemokraterna ut och gå?

Bilden är från google bildsök.Jag är förvirrad! Jag har stått i valstugan och försvarat Mona Sahlins kompetens med glöd. Jag har inte en sekund tvekat, ett enhälligt beslut finns bakom vår partiledare. Jag har heller aldrig mött någon som ifrågasatt kompetensen, man har ifrågasatt henne.. mascaran, huvudet på sne, sättet att tala och inte att förglömma trasslig privatekonomi. Jag insåg på ett tidigt stadium att de som röstar inte ville ha den partiledare vi presenterade. Jag kan köpa det. Däremot köper jag inte att man nu för debatten om just partiledaren på löpsedlarna.

Tror ni verkligen att Maud Olofsson sitter säkert? Knappast, hon kommer göra en snygg sorti vad det lider men den debatten sker inom paritet. Jag fattar inte varför jag HELA TIDEN ska behöva läsa om mitt partis interna frågor på löpsedlarna.

Om vi nu inte kan ha kvar partiledaren ska hon väl ändå inte avrättas offentligt. Ensam har hon inte förlorat ett val. Har vi inget ansvar alls för att vi envisades med valet av partiledare trots att motståndet redan initialt var påtagligt? Jag känner mig sviken och jag känner mig som en svikare.

Mycket kan sägas om valförlusten och kanske också om valarbetet. Den absolut största kritiken borde ligga internt med fokus på att vi inte fick ut budskapet. Vi borde pratat sjukförsäkring men när vi gjorde det handlade det om några specifika fall och uppfattades populistiskt eftersom en översyn lovades. Vi borde pratat arbete för alla friska. Rätten att flytta hemifrån till egen bostad och chans att klara sig själv. Istället stod vi och sa nej till andras förslag. Vi framstår än en gång som nejsägare. Vi som kan och vill skapa ett Sverige för alla att leva i. Vi säger nej..... Inte undra på att folket tappade bort oss.

I spåren av detta blossar det upp ytterligare en debatt. Socialdemokraterna ska tydligen ut och gå... Vi måste gå åt vänster säger en del, vi måste gå åt höger säger andra, stå kvar och knö i mitten är också ett alternativ. Är det så enkelt?! Kan man ens dela in samhället idag i vänster och höger? Tack vare Socialdemokratiskt styre under många år är människor idag utbildade, vi har stora delar som är högutbildade, känner de igen sig i arbetarrörelsen? Skrämmer vi bort dem med vårt eviga tjat om borgare med höga inkomster som hotet mot samhället? Om vi ska ha nytt folk i partiledningen med erfarenhet från arbete på golvet, har vi inte diskvalificerat just de vi i valet inte lyckades nå fram till?!

Om ett parti ska ut och gå måste man kanske se vart folket finns. Inte gick de till vänster i alla fall!! Då hade Vänsterpartiet blivit större.... kanske måste vi stanna upp och fråga oss vad vi letar efter. Är det människorna med sympatier för oss, då måste vi vara ett parti som sträcker ut sig åt både höger och vänster och inte likriktat hoppas på en grupp i samhället, vi behöver alla och alla behöver Socialdemokratin.

Show and tell, Fredagstema.

Kultur och fritid?

Jag satt på ett möte häromkvällen, det gällde nomineringar. Då fick jag klart för mig att människor i min omgivning tror att kultur är hela min grej. Vad kommer denna okunskap av?! Kanske för att ingen någonsin frågat......
Jag tycker nog att mångårigt ledarskap och så småningom styrelsearbete i Friski&Svettis kan räknas till föreningsarbete.
Hela familjens engagemang i Naturskyddsföreningen likaså. Utöver det är vi medlemmar i fiskeklubben och vi skådar fågel.
ABF´s fotoklubb, jag är inte väldigt aktiv men medlem och önskar mer tid.
Uddevalla Hembygdsförening, där är jag inte aktiv alls men medlem och har deltagit när det passat.Jag är trädgårdsamatör och med i den föreningen. Jag är utbildad cirkelledare och umgås tack vare det med mängder av olika föreningsmänniskor. Folkrörelse ni vet:-)
Jag kommer att bli medlem i Bångens hembygdsförening under året.
Utöver det är jag förälder till killar som testat allt i idrottsföreningar.

Så jag tycker det känns lite orättvist att påstå att jag "bara" står för kultur. Jag vill nog gärna påstå att jag är både Kultur och Fritid.

Fotorunda, fullmäktige och bokcirkel, samma dag.

När jag slog upp mina blå igår och såg snön ligga fick jag en väldig lust att fotografera. Jag ville inte starta bilen så jag sköt tanken åt sidan. Försökte ta mig an de papper som ska skickas till kommunal, till regionen o s v. Lyckades inget vidare. Så fick jag ett samtal om ännu en nödutryckning och då när bilen ändå behövde gå tog jag med kameran. Lite trist kanske att jag alltid hamnar på Mollön, men det beror helt enkelt på att jag kan gå där. En timma och ganska få bilder senare satt jag åter i stugvärmen. Då var jag sen med allt. En konstig dag.. Lagade mat i hast och gjorde mig klar för fullmäktige.Kom till den sittning man hade för nya ledamöter med information och chans till frågor. Socialdemokraterna har flest nykomlingar.

Själva fullmäktige avlöpte väl. Torrt och formellt. Det blev mycket replikskifte om en speciell motion och jag hann fundera flera gånger var gränsen går för att vara hövlig ifrån talarstolen. Otrevligare ton har jag inte hört därifrån förut. Det förvånade mig stort att inte ordförande för mötet bankade klubban i bordet och begärde rättning i ledet. Frågan är vad som krävs för det.... Jag blev illa till mods och överlade med mig själv att gå upp och säga något om just det, men insåg att det är vettigt att inte lägga mer bränsle på elden.

Trots att det tog onödigt lång tid var vi färdiga till åtta. Jag hade lovat mig själv att om det skulle bli så, fara vidare till bokcirkeln.

Blindheten vi läst sedan sist väckte massor av känslor i mig, så jag ville verkligen diskutera den. Det blev en härlig avslutning på en ganska dålig dag. Boksnack med de bästa tjejerna i världen. Te, goda mackor och så naturligtvis chans att dryfta fullmäktige vi just avverkat. Jag är lyckligt lottad som får vara med om allt och omges av detta sociala nätverk.

Debut i fullmäktige.....

I kväll är det första gången. Ny mandatperiod och det nya fullmäktige ska ha sammanträde I Gruppen med Socialdemokrater har vi haft ett internt möte och med det ska vi vara förberedda. Luntan, sa de världsvana som suttit länge, är ovanligt tunn. Jag log.... Den kändes tjock. En del upplever jag som helt ointressant ändå måste jag kunna, eller lära mig att förstå. Det är en trygghet att det finns folk representerade från de olika nämnderna. Man får en förklaring på hur arbetet varit där och vad saker och ting egentligen handlar om.
Jag kommer, har jag bestämt mig för, att iaktta några möten. Inte för att jag kan förbli tyst om det dyker upp en hjärtefråga, nej mer att dagordningen säger att det borde gå bra.
Det känns spännande. Det känns lite högtidligt. Jag är lite stolt. Jag är också lite rädd att göra fel. Får väl hoppas på de mer erfarna i sammanhanget, att de guidar oss nykomlingar ifrån de värsta fadäserna.... debut och debut föresten, jag har varit och talat när fullmäktige hade frågestund för allmänheten, även om jag blev hysteriskt arg och förolämpad. Dessutom har jag försvarat 2 medborgarförslag, ett i tekniska nämnden och ett i fullmäktige, så debut är kanske att ta i Men nu är det i alla fall på riktigt. Jag är vald och det tackar jag för, ska bli så roligt och spännande!!

Is i magen och på vägen.

Det var faktiskt snökaos i Uddevalla igår. Radion stod på hela dagen och den överdrev inte. Folk frågar sig hur det kan vara så svårt att planera lite snö, man kan ju i norra Sverige och så skäller man på kommunen och på vägverket. Men det är inte varken kommunen eller vägverkets fel att det blir stopp! Man kan inte ploga innan snön i förebyggande syfte... Man kan inte salta bort 20 centimeters snö heller för den delen. Kaosen beror väl på den nonchalans alla med sommardäck står för när de ger sig ut i trafiken. Alla de som orsakar köerna alltså, vilket de är långtradare eller ej. När det redan stoppat en långtradare kommer ju inte ens snösvängen fram... Under snön igår var ett tjockt lager is, kompakt knögligt och svårt att köra på. Jag har dubbdäck och körde väldigt försiktigt. Hade jag inte varit tvungen hade jag aldrig tagit bilen igår. I det ger sig folk ut med sommardäck. Sluta skäll på vägverket och kommunen!!

Oj oj, här sliras det..eller nä det står still. Jag fick smita på insidan för jag skulle av och på mortorvägen.

Jag tog mig till centrum utan problem. Väl där hade jag huvudbry med parkering. Utanför Försäkringskassan finns handikapplats men skulle jag då få fram bilen ur snön en timma senare? Jag vågade inte chansa utan for till p-huset på Willys. Jag jazzade upp för den backen, läskigt. Bättre stå under tak och gå några metar på plan mark. Mötet kändes, ursäkta mig. Fullkomligt bortkastat. Jag fick en blankett som ska skickas till kommunal. I övrigt fick jag på 3 minuter redogöra för de senaste 10 årens skador, mitt tillstånd alltså.

Man pratade hela tiden om att det är så gott om tid för mig. Säger kanske en del om hur andra som utförsäkras har det, men jag tycker inte december är långt bort....

Vi har bokat ett nytt möte. Jag är överlämnad men inte inskriven. Jag fick information om att jag kan gå tillbaks till min arbetsplats med lönebidrag.... Vg kan väl för sjutton ordna en anpassad tjänst åt mig ändå tänker jag och blir på krigsstigen... Ska jag gå på lönebidrag ska det vara hos någon som behöver mig! Vi har utbildningsmöjligheter sa de, men de är riktigt dåligt utbud.

Så rök då den drömmen....... Ska jag börja titta på våra möjligheter? sa representanten från arbetsgivaren. Nej tack sa jag. Om de tittar nu sägs jag upp om 4 veckor. Jag vill att de tittar i mars, då jag haft mina 3 månader med arbetsförmedlingen. Inte för att jag efter detta första möte förstår vad det ska leda till men jag tänker inte tappa hoppet......

Oj sa hon som läste utlåtandet om mig. Har ni aldrig sökt full sjukersättning permanent??

Nej vi har inte det. Faktiskt.....

Summan av kardemumman är alltså att mitt vakuum fortsätter. jag vet inte ett spår mer idag än innan mötet. Får ha is i magen ett tag till.

Dagen imorgon, början på något nytt eller en katastrof i antågande?

Snöstormen som lovas kommer bara förstärka stämningen. Det känns som om jag närmar mig ättestupan. Kanske inte direkt avrättning men bra nära. Tidigt imorgon är jag kallad på ett möte med arbetsgivaren, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Snacka om onödigt spännande. Vad har de att erbjuda? Vad ska jag säga? Säger de upp mig direkt eller får jag en chans? Min plan är klar, jag kommer göra exakt vad de säger åt mig att göra. Hur långt det håller, eller vad det leder till har jag ingen aning om. Men att skriva ett CV, söka arbete på öppna marknaden och beskriva min arbetsförmåga, det tror jag inte på... Så egentligen kanske dagen imorgon är starten på något nytt riktigt bra.... eller inte.

En stilla tår och goda vänner, en bra helg.

Fredag blev ganska hektisk, jag fick lite oväntat att stå i. Sköt upp en del måsten till lördagen och hade lugnt med familjen på fredag kväll.
Lördag morgon när jag inte fick någon tidning insåg jag att det var röd dag. Jag visste det, men hade i virrvarret på fredagen helt förträngt det. Det ställde en del på sin spets, att åka till tippen var ju bara att ställa in för det är stängt, men att fixa vin till kvällens bjudning, det blev en utmaning... Efter några telefonsamtal hade vi plötsligt några flaskor vin, visserligen av okänd sort men ändå;-)

Jag tillbringade nån timma på Regionteater Väst där Uddevalla Riksteaterförening hade familjeföreställningen Hela världen i ditt huvud. En bra tänkvärd pjäs som gav mycket kommentarer från barnen efteråt. Ungefär samtidigt var maken på Mortens krog och pratade om Naturskyddsföreningen och klimatsmart mat. Vi är sannerligen en engagerad föreningsfamilj:-)

Lite logistisk samverkan och vi kunde samåka hem. Väl hemma var det dags att förbereda mat för kvällens begivenhet. Goda vänner, en föreställning med höga förväntningar och så den berömda kräftsoppan.

Vi for mot Östraboteatern, Tisdagarna med Morrie stod på schemat Lars-Erik Berenett spelar rollen som professor Morrie. Jag skrattade allt lite åt att jag just den här dagen inte skulle vara med föreningen vid föreställningen. Jag hade ledigt och var privat. Det innebar också att jag inte delade ut blommor till ensemblen Vilken miss... stora delar av 80-talet var jag "kär" i Hassel:-) Här stod han framför mig och jag missade chansen. I veckan hade jag också fått hans telefonnummer, då skrattade jag högt och suckade, "det skulle varit för 20 år sedan":-)) Åse, bästa Åse fick dela ut blommor och det var nästan lika roligt att se som om jag gjort det själv.

Föreställningen var bra, riktigt bra! Jag grät nästan från första stund. Jag vågar påstå att nästan alla grät. De mest matcho män torkade diskret tårar i mörkret. Efteråt är jag förvånad över hur mycket detaljer från boken de lyckats få med. Skådespeleriet är storartat, att förtvina på scen måste vara svårt men det gjordes mästerligt. Till och med det sludriga talet, men så bra att man ändå hörde. Mitch, spelad av Christian Arin genomgick en synbar förändring i sin roll och jag njöt verkligen av deras samspel. Har ni chansen så se den, låt er inte skärmmas av att ni läst boken, den klarar det.

Det är alltid trevligt att fortsätta någonstans efter en föreställning, att prata om det man sett ger en dimension till. Att man dessutom pratar en massa annat är bonus. Soppan var god, efterätten likaså och vinet ja det gick med tvekan att dricka....

Söndag morgon är vi uppe före tuppen. Son och make ska skjutsas till stationen för vidare färd till ett äventyr där de skulle ringmärka fåglar. Jag släppte av dem och hade sedan en lugn morgon. Strax innan 12 var det min tur att träda i föreningstjänst igen. Nu Naturskyddsföreningen. Jag stod i spisrummet på Bohuläns museum och bjöd på smakprov av klimatsmart soppa. Det var roligt att föra samtalen med de som tittade in. De blev nästan lite förvånade att det inte är svårare att vara mer klimatsmart när det gäller maten.

Väl hemma var jag såpass inspirerad att jag slängde ihop en klimatsmart soppa till familjen också:-)) Det har helt klart varit en givande helg, föreningsarbete, familjemys, bra teater med både skratt och gråt, dessutom familj och vänner. Jag är mycket nöjd med min helg, känns som bra uppladdning för en tuff oviss vecka.

Show and tell, Fredagstema.

Bara en slump eller? det är temat Musikanta valt idag. Jag tror på slumpen, jag tror på ödet jag tror att det finns en mening. Bara för att jag vill tro det. Så mycket tråkigare det vore att inte tro på ödet;-) Jag tillåter mig bli glad av slumpartade möten, av personer som råkar korsa min väg just för att jag gick fel, eller valde vänster istället för höger o s v. Jag leker med tanken att det finns en mening, att någon håller en plan i sin hand och styr mig när jag irrar omkring, för irrar det gör jag. Ibland undrar jag om Gud och ödet är samma, men ödet är nog snarare Guds kusin;-) Tänker inte bli djupare än så utan avslutar med en låt, perfekt för temat, från min nyupptäckta kärlek, Carl-Johan Vallgren.

Om nya kärlekar och lite besvikelser.

Lördag klockan 19.30 bänkade vi oss, jag och mannen från Säffle, låt mig säga att han är långtifrån vedervärdig:-). Det var vi som tackat ja till avslut på Södra teatern, på scenen stod Carl-Johan Vallgren för mig helt okänd. Mannen från Säffle hade lyssnat in sig lite på Spotify för att ha en aning men jag var totalt utan förväntningar. Fullsatt och blandad publik, min nyfikenhet blev större. Det räckte med en låt så var jag såld. Det räckte med första mellansnacket så var jag kär:-) Carl-Johan är en verbal person med en förmåga att använda språket vackert. Han gjorde låtar från nya skivan NATTBOK vilket gjorde att fler än jag inte kände igen texterna. Det blev stående ovationer och jag var i ett saligt tillstånd när jag gick mot -T-banan, tänk vad jag får vara med om. Ett mål mat på hotellrummet, Stockholm är rätt läskigt på kvällen, det var så mycket jag inte ville ha sett.... Sedan en god natt sömn. Tacksam på söndagen att jag vaknade pigg och kunde därmed njuta av en lång hotellfrukost. Valde sedan att ligga kvar på rummet och läsa en god bok. Checkade ut vid halv 12 och hade då 5 timmar att fördriva.

Shopping hade jag tröttnat på redan på fredag så nu tänkte jag kolla område i stan jag inte sett. lite museer och annat. Inträdesavgifterna fick mig att tänka nytt... Det blev T-banan till Globen. Globen har jag bara sett på TV. I efterhand kan jag konstatera att det kunde räckt. Inte var det mycket att se... Man har byggt in hela Globen med byggnader runtomkring så att se en hel glob någonstans är omöjligt, man ser toppen. Att arbeta med event på Globen verkar också sådär, sådant här mottagande får man i alla fall inte om man arbetar med Uddevalla Riksteaterförening...I området bygger man mer, en helt ny arena det såg mäktigt ut!Där låg också en galleria där jag fikade sedan åkte jag tillbaks. Inne i stan vandrade jag på måfå, hamnade på Hötorget där det till min stora lycka var loppis. Strosade där länge, köpte inget men vände och vred på många saker. Åt en lång stund på London, Grekiskt... För att därefter hämta väskan på hotellet och gå till stationen. Tåget hem avgick i tid. Under resans gång skedde något så vi var ganska snabbt 15 minuter sena. Vi fick mycket information och de som skulle vidare informerades hela tiden om var de skulle ta vägen och att tåg och bussar väntade på dem. Stämde dåligt med det jag hört och läst. att SJ brister totalt i informationen. Skönt att sitta kvar till slutstationen, då behöver man inte oroa sig för byten i alla fall:-)

Skönt var det att komma hem till maken, vi är äntligen hemma båda två!! Nu har jag beställt Carl-Johan Vallgrens 2 senaste böcker och jag ska se om jag hittar hans musik på biblioteket, annars köper jag nog den med, åtminstone Nattbok som jag verkligen uppskattade att lyssna till.

Lördagen en arbetsdag i Stockholm.

Lördagsmorgonen slog jag upp mina blå redan vid 6-tiden, jag vaknade av en gräslig huvudvärk. Egentligen var jag inte förvånad hade ju känt mig rent sjuk på fredagskvällen, men blev såklart bekymrad, jag kulle ju "arbeta" på lördagen. Svalde flera olika sorters medicin, ibland är det bra att vara eget apotek... Vaknade nästa gång 8.30, med betydligt mer uthärdlig huvudvärk men sen. Det blev till att skynda sig i duschen, att hoppa hotellfrukosten för att få i sig kaffe och lite fil, fy bubblan, hotellsfrukost som är halva nöjet...

Skyndar till T-banan med noggranna anvisningar om var jag ska gå av samt vilken uppgång jag ska välja för att komma till Katarinahissen, bästa sättet räknade jag ut när jag rekade, att ta sig till Mosebacke. Döm om min förvåning när jag 20 minuter i 10 stod vid hissen och den var stäng. Startar 10.00, det är då mitt möte startar och jag vet inte ens i vilken lokal så att komma sent är uteslutet... Ser mig omkring. Här var jag inte dagen innan, Katarinahissen som uppfart luskade jag ut när jag var på Mosebacke. Börjar gå upp för backen men den går liksom i en vänstersväng och när jag tittar ligger Södra teatern på en klippa till höger om mig... Jag blev rädd att gå fel igen. Ser då på flera platser utmed berget trappor rätt upp till Mosebacke. Ser mig ingen annan råd än att ta en av dem. Sakta, sakta, ett steg i taget segar jag mig så uppåt. Tack och lov är det lättare att gå uppåt än nedåt.... Jag klarar det, såklart, trodde inget annat. Alternativet fanns inte.

Lite innan utsatt tid står jag och tittar på Södra teaterns entré. Ingen av de övriga syns. Jag börjar bli orolig över att jag inte vet var exakt jag ska vara. Tar fram lappen ur väskan med telefonnumret till projektledaren. På lappen står numret till hotellet! Jag har på morgonen stoppat fel lapp i väskan. SUCK! Ringer hem, maken får gå in i min mejl och leta sedan ringer han mig och äntligen har jag rätt nummer. Svett av promenaden, med en huvudvärk som hotar komma tillbaks kliver jag in i Riksteaterns lokaler för att börja dagens arbete.
Dagens arbete har jag sett fram emot. Jag har förmånen att sitta med i en referensgrupp som under nästan ett års tid arbetat med Riksteaterns nya hemsida. Det är otroligt stimulerande när man ingår i något där åsikter och synpunkter tas på allvar, där man ser det i resultatet.

Gruppen är väldigt bra sammansatt, olika kunskap, olika erfarenheter och från olika delar av landet. Dessutom har vi blivit väldigt bra guidade och stöttade av projektledaren, Fredrik. Han är en riktig pärla tycker vi samstämt!

Dagen förflöt i ett flygande fläng med mycket konkret arbete, lagom mycket kaffe, frukt, mat och bensträckare. En av bensträckarna fick vi en liten visning på Södra teatern. Vyerna är läckra och teatern charmig. Dessutom var det smart att vi fick veta vart vi skulle senare på kvällen.Vi drar över tiden lite men är färdiga innan Katarinahissen stänger så ner kommer jag den vägen:-)

Tillbaks till hotellet, bara en snabbis för att duscha bort svetten, byta skor och så tillbaks till Södra teatern. Så praktiskt det är med T-banan. Nu visste jag också var jag skulle gå av och upp för att ta minsta backen:-)

19.30 var det så dags för kvällens begivenhet. Riksteatern hade försett oss med biljetter så jag hade inte en aning om vad det var. Kul när man är nyfiken som jag.

Stockholm i mina fötter.....

Kanske lite i mitt hjärta också, men mest känns det i fötterna. Tåget både avgick och ankom i tid. Jag ställde väskan på hotellet, incheckningen är mycket senare, så började jag promenera. Först lite på måfå utan större plan, men vädret var strålande om än blåsigt, så en båttur skulle sitta bra tänkte jag. Fina fotomöjligheter och möjlighet att sitta ner en bra stund. Till T-banan, köpte kort och for till Kungsträdgården. Jag är själv imponerad över hur rörlig och hur säkert jag numera rör mig i Stockholm. För 10 år sedan gick jag vilse hela tiden. Det händer nu med men har jag bara koll på att det finns tunnelbana att ta till fixar jag även det.

Däremot fixade jag inte att inte båtarna låg där de skulle. Båtarna är flyttade 400 meter, till Nybroplan stod det på en skylt, på en karta visade de var jag var.... Sa mig inte ett dugg. Jag hade 50 % chans att gå rätt, höger eller vänster. Tittade mot slottet och såg flera båtar ligga där, funderade om de sagt Nybroplan någon gång under prinsessbröllopet, båten la ju till där då. Valde till slut det, och det var såklart fel. Att gå tillbaks 400 meter för att sedan gå 400 meter till åt andra hållet orkade jag inte så jag gick istället upp och vandrade i gamla stan. Hittade en Indiska, fast inte i kedjan och köpte mig en tunika. Gick gott och väl mer än de metrar de blivit om jag gått tillbaks till båten....

Hamnade på drottninggatan och affärer som sonen bestämt att jag skulle till. Boot strap, piercing och något långärmat, var beställt. Det tog mig flera affärer, men till slut hade jag fixat hela beställningen. Bestämde mig för att leta reda på Södra teatern där jag skulle tillbringa hela lördagen. Vis av erfarenhet, vill jag ha ett hum om hur man tar sig dit. Lägga upp en rutt alltså. Söder tänkte jag, hur svårt kan det va.... Det kunde vara väldigt svårt! Frågade folk och fick vägbeskrivning, gick ändå åt fel håll. Var halvvägs till Globen när jag fick klart för mig att det var fel håll. Hittade så småningom rätt och var då nära döden kändes det som. Så backigt och svårt att gå, pust. T-banan och äntligen fick jag checka in på hotellet. La mig på sängen och försökte hitta kraft Skulle ju gå på Opera på kvällen. Kraften kom inte, det gjorde däremot Annaa, och hon sa att jag såg trött ut. Då bestämde jag mig för att stanna på rummet och vila, sova tidigt kändes som en bra plan. Så hade jag avverkat en hel dag i Stockholm, inte tagit ett enda foto men fått fötter och ben som värkte. Skönt då att lördagen skulle vara arbetsdag, det brukar ge mer lugn och ro:-)

Kom igen tjejer vicka på häcken!!

Efter en hel helg i Stockholm där det hänt massor är det många intryck som bråkar i huvudet. Men en sak som verkligen fångat min uppmärksamhet är alla dessa tjejer som stolpar fram i högklackat. Tjejer i alla åldrar faller för det skyhöga skomodet och kan sedan inte gå. Det ser så hemskt ut. Vad är det som gör att man låser knäna i starkt läge för att stolpa fram. Är man rädd att falla ner kansk. Det finns bara ett sätt att gå snyggt i skyhöga skor, böj på knäna och vicka på rumpan. Ju mer man vickar på rumpan desto snyggare går man. Jag lovar, har varit expert;-) Kom igen nu tjejer, sluta stolpa omkring, vicka på häcken!