Nej tack Piratpartiet, jag föredrar Håkan Kragnert.

Har nu iklätt mig rollen som en god medborgare och besökt Fjordfestivalen:-) Nej nu ska jag väl vara sanningsenlig och erkänna att Fjordfestivalen blev det väl inte direkt. Men vi har gått Kungsgatan upp och ner för att titta i försäljningsstånden. Jämfört med förr om åren var det fort gjort, för det fanns väldigt få. Köpte utlovat godis till sonen sedvanlig langos och munkar till kaffet. Festivalområdet kikade vi in på men eftersom man inte kunde använda grusgången alls utan var hänvisad till gräset vände vi direkt, rullstolen funkar inte så.

Om det var dött på Kungsgatan var det faktiskt lite liv på torget. Det märks att det är valår. Vem kan annars tänka sig debatt på Fjordfestivalen. Vi stannade en stund, tillräckligt länge för att jag skulle bli upprörd. Moderaterna hävdade att de de gjort för att minska arbetslösheten för Kommunals medlemmar är rut och rotavdraget. Orkar inte ens sitta och lyssna på sån rappakalja!

Skönt att veta att kommunen haft en del för barn och ungdom. Barnteater på torget t.ex och på Studio 32 är det satsningen på CHILLA.

På torget hade Kommunen pirat Håkan Kragnert på plats att leda skattjak, han såg väldigt bra ut i sin roll;-) Från samma tält utgick tipspromenad med dragning ner i Hasselbacken. Påväg till bilen såg jag till min glädje att det var massor med familjer som gick tipspromenaden.

På Kungsgatan blev jag uppsökt av flygbladsutdelare för Piratpartiet. Nä tack sa jag bestämt, nån måtta får det vara!! Tyckte mycket bättre om Piraten på torget.

Inte rondellen som är problemet.

I dagens Bohusläningen finns en insändare om problemet med att vilja ha rondell vid korsningen Tavelgatan. Skribenten hävdar att stoppljus krävs för att få stopp i trafiken med jämna mellanrum så de som står i kö och vill in i nästkommande rondeller ges den möjligheten. Det är naturligtvis en möjlighet och det är såklart en tanke som kommit till när vi idag skådar problemen

Det som förvånar är att man tänker i så liten skala. Bygg om alla moten, bygg om 44:an, bygg ut motorvägen från Blomsterlandet så fler kommer över bron, gör stadsmotorvägen enfilig 70 eller varför inte 50 väg. Alltså ta ett helhetsgrepp om problemet. Inte har man löst problemet för att man flyttar köerna!!

Plockar fram några bilder som jag använt förut. Så här är det varadag att det ser ut på Riksväg 44.

Spola kröken.

Ibland, stundom, då och då..... när jag läser dagstidningar bland annat. Funderar jag på vad som hände om inte sprit fanns. Så många rubriker om brott i samband med sprit. Så många omhändertagande för fylleri, så mycket resurser som går åt i spritens fotspår.

Det går ju inte att begära förstås...inte ens jag vill avstå ett glas rött då och då. Men nog önskar jag att det låg någon sanning i uttalandet om landet lagom............ Nu är det bestämt dags att vakna och sluta drömma....

En båd e en båd....

Sitter och lyssnar på Radio Väst , Skoob är på kusten och rapporterar från Julleveckan. "Jölleveggå" skulle min morfar ha sagt. Det påminner mig om när jag som tonåring bodde i Karlstad. Skulle med min bästa kompis och hennes föräldrar ta husvagnen och vara i Bovallstrand en helg. Kompisens pappa och min morfar kom väl överens, måste säga att ingen kunde nog annat än gilla min morfar. I vilket fall.. Morfar bestämde efter nattamaten att de skulle fiska dagen därpå. Sätt klocka sa han så hämtar jag dig med "jöllen" innan fem.

De for på sjön och drog massor av makrill. En enorm upplevelse för denne man som var van vid Fryken och Vänern.

Flera år senare berättar kompisens pappa att han inte trodde sina ögon när morfar på morgonen kom i sin underbara båt som sa dun,dunk,dunk, en riktig tändkulemotor. Han hade aldrig hört julle som något annat än optimistjolle. SÅ han hade bävat resten av natten för att ge sig ut i en liten optimist och fiska. Förstår att förvåningen var stor när morfar dök upp i sin pärla:-)

Å för er som nu inget förstår har jag lånat bilder på nätet....

Kan inte riktigt svära på att detta är en optimistjolle, men något däråt, ni fattar liten segelbåt...det var vad han bävade för.

Istället dök det upp en riktig Bohusjolle. Det är inte riktigt sant att en båd e en båd:-)

Barnförbjudet och Idolartist.

Fortsätter med förvåning att läsa om Fjordfestivalen. Hade funderat på att ta dit sonen, ni vet vara lite "på" nu när det händer något. Inte vara så förbannat tråkig helt enkelt....Sonen gillar Calle Kristiansson och vi båda Nordman, tydligen var Calle med i IDOL helt nyss. Har nästan bestämt mig för att offra mig och gå, när jag i dagens tidning läser att minderåriga får komma in på festivalområdet i sällskap med målsman, men klockan 22.00 måste de gå hem. Där stöp mina planer. ALLA uppträde är klockan 23.00!!! Hur tänker de?! Hur ska våra yngre musikintresserade få se liveuppträde??
För mig blir kontraproduktivt med artister från idol samtidigt som det är barnförbjudet. Men det förenklar för mig... Jag tar en tur dagtid, kollar stånden ser om jag kan få en Langos. Allt annat får vara.

Tillägger för att inga missförstånd ska uppstå. Sonen är 13 år alltså ingen "liten unge". Jag själv började gå i Folkparkerna för att dansa och lyssna på musik när jag var 12, då utan målsman....

Lysande eller idiotiskt....

Vet ju sedan tidigare att Uddevallaborna helst går på gratisevenemang. Så jag blir mycket förvånad när jag läser i dagens Bohusläningen att det ska vara depositionsavgift på Fjordfestivalen. 100 kronor som man får tillbaks om man lämnar området innan klockan 18.00.
Om detta kan man säga mycket, min fundering är om det verkligen fungerar. Om jag med familj har 500 kronor att gå på fjordfestivalen för och får lägga det i depositionsvgift, går jag då?
Eller ungdomar som får en hundring eller två och får lämna det vid ingången....
Jag undrar allt jag om detta är genomförbart eller ytterligare ett sätt att ta död på ett evenemang.

Det är inte okej! Inte ens i Uddevalla....

Planerade den barnfria dagen väl. Slog Göteborg ur hågen med tanke på hur otillgängligt det är där. Bestämde oss för en tur på öarna, Orust och Tjörn. Men först en tur in till city där det skulle vara marknad med närproducerat. Jag läste om marknaden i Bohusläningen på morgonen. Parkerade vid Hasselbackshuset för att få "gå" hela Kungsgatan ner till Gallionen där marknaden är. Döm om vår förvåning när det ser ut såhär vid Gallionen. Tog en tur inne också men där är lika tomt. Tänkte och sa till maken att jag måste läst fel, hur kunde jag göra det? Men så förstod jag att fler letade, hörde det på samtalen omkring oss. Räknade snabbt och vi var minst 10 personer som letade efter marknaden. Fick syn på informationsskylten och tog tog mig en närmare titt.... Jo minsann det står där, det är inte vi som har fel. Något är verkligen galet, dåligt skött. Inte ett meddelande eller någon på plats som förklarade. Marknaden fanns helt enkelt inte.
Vi for så till Orust. Ellös var inte det finaste vi såg, men de hade kaffe precis när jag ville ha...Vackrare var det i Skärhamn där jag också för första gången besökte Akvarellmuseet. Kaffe slank det ner även där och en Klingglass.Skärhamn hade utan tvivel den gladaste kyrkan på hela turen.Sundsbysäteri var mer en krigszon än ett besöksmål så vi for snabbt förbi när vi sett hur det såg ut på parkeringen.....Så småningom när hela dagen hade gått hamnade vi på slutmålet, strax utanför Kungälv, och kunde hämta sonen. Så kan en semesterdag gå till på hemmaplan. Men att marknaden inte fanns, det är inte okej, inte ens i Uddevalla.

Att leva i en värld som inte är anpassad.

Ska försöka förklarar varför en del saker i livet ter sig svårare eller rent av omöjliga för mig just nu. Jag hänvisar ofta till rullstolen, men kanske Du tänker, andra sitter i rullstol och kan ju...
Å precis så är det, andra rullstolsburna kan, fixar och gör saker som inte jag klarar av. En förklaring är naturligtvis att jag har ont. När det gör hemskt ont för att man hoppar och far i rullstolen undviker man de vägarna. Utöver det har jag en rullstol som är kass. När man inte blir i rullstol permanent får man en lånestol som är utformad för att passa så många som möjligt. Egentligen vill jag påstå, är det en stol för inomhusbruk.
Framhjulen är stenhårda och små, det räcker att köra på en mindre sten så blir det tvärstopp. För att inte tala om en knölighet i gatan, hål eller upphöjning spelar ingen roll det är lika ila. Om vägen lutar, och det gör det nästan jämt, känns det som om jag ska falla ur. Trottoarkanter eller för all del skarvar mellan plattor och stenar, känns i kroppen som stötar.

Hemma hos oss är det heller inte anpassat för rullstol. Vi har singel på infarten, inte en chans att köra rullstolen där. Tog alltså ganska lång tid innan jag kunde stå på kryckor såpass många meter att jag tog mig till bilen. Trappsteget till huset är för kort, jag får inte plats med rullstol eller rullator, funkar med kryckor men är krångligt.

Inne är det trösklar som det är i gamla 50-tals hus. Jag har smala dörrkarmar så de färgavskaven som blir kvar efter den här sejuouren kan få en att gråta. Köket är trångt, finns inte en chans att göra något där, rullstolen kommer inte närmare än 20 cm från bänkar och skåp, att "jobba" med den distansen är svårt. Badrummet kommer jag in i med rullstolen, om jag backar ut, jag får också plats med duschpall i duschen. Toa kommer jag inte in på, men det är så litet att jag kan parkera kloss intill, ta ett steg och vara på plats. Utöver detta är vårt hus tillbyggt på 80-talet, med en nivåskillnad på ca 15 centimeter. Därför behöver jag två hjälpmedel inne, rullstol och reumatikerrullator, för att det ska finnas i båda "planen". Det blir trångt och bökigt, ett av hjälpmedlen står alltid ivägen.

Tack och lov eller min smala lycka är att jag kommer ut på altanen. Det ger mig en liten frihetskänsla. Försöker förtränga att jag har en framsida som jag inte kommer till och som har fått stå helt orörd en hel säsong...

Att åka och bada, eller ens att ta sig till stranden för att sola och fika är därför inte helt självklart. Det finns badramper både i Skeppsviken och på Mollön. På Mollön är det trappa med räcke, kanske kan jag använda det någon gång innan sommaren är slut. Rampen i Skeppsviken är inget alternativ eftersom jag inte kan köras i med rullstolen. Skulle ändå tro att jag inom kort försöker mig på att åtminstone solbada på Mollön, med makens hjälp och tack vare handikapptillståndet kommer vi hyfsat nära. Fast grus och brant nerförsbacke från parkeringen till bryggan ger mig ont i magen.......Tänker att maken först kan köra mig helt ner och sedan parkera på anvisa plats.

En annan sak jag är tacksam för är den bil vi har. Vi får in rullstolen i bilen. Det är inte självklart i alla bilar. Hoppas det här blev lite tydliggörande (heter det så...?) och inte upplevs som gnäll. Men det är verkligen en sak för sig själv att leva i en värld som inte är anpassad.

Liten uppdatering.

Märker på besöken att det är sommar och semester. Känner också av det när det gäller orken att hitta något att skriva om. Kanske ska omprioritera det där med att skriva en gång om dagen. Sommartid kanske då och då räcker.
Hur som helst, här har vi nu äntligen fått regn så torkan är över. Sammanlagtnärmar det sig 30 mm, fullt godkänt. Maken har fått ner ramen runt den upphöjda rabatten. Första gången han försökte studsade den tillbaks, det var som betong inunder. Ser på YR att det kommer bättre väder igen. skönt, saknar att ligga på altanen och steka mig.

Har tagit och fått svar på infektionsproverna, visade inget som tur är. Tyvärr är det ändå väldigt svullet och gör ont. Går hos sjukgymnasten en gång i veckan men det är nästan bara rörelseövningar att göra, så fort det blir styrka och minsta belastning svullnar knät till storlek av en handboll. Är tillbaks på full medicinering, dvs, lika mycket som direkt efter operation. Gör mig degig i huvudet men jag mår inte illa längre, tack och lov.

Maken har äntligen gått på semester, praktiskt innebär det att allt blir lättare. Jag kommer ur huset, jag får följa med när han gör något och jag har någon att prata med under dagarna. Dessutom hittar han på saker med sonen, då vilar jag extra bra.

I trädgården har sonen rensat ogräs på baksidan huset och han har lovat ge sig på framsidan också, även det gör att jag lugnat ner mig och mår bättre.

Har suttit och uppdaterat Uddevalla Riksteaterförenings hemsida så det syns att höstens program är klart. Viktigt att få ut det medan folk har tomma almanackor.

Har fastnat på Facebook så om det blir lite tomt här kan ni ju titta där:-)

SJ och de lyckade utförsäljningarna.

Läser att folk är ursinniga på SJ igen. Förstår att de som suttit instängda på det omtalade tåget är arga, men alla dessa andra som liksom alltid passar på att berätta hur dåligt SJ fungerar, hur tänker det?

SJ har inte sedan lång tid tillbaka gjort investeringar. SJ måste vara lönsamt. Dessutom har SJ blivit uppdelat ja rent av slaktat och delar har sålts ut. Följden blir att investeringar av större pengar inte är att tänka på, för med upphandlingslagarna följer att begränsat antal år med kontraktet. Vem kan investera miljarder i nya sovvagnar, frächa vagnar, nya spår och växlar, om avskrivningstiden blir 10 år, för sedan löper kontraktet ut.

Hur många bolag är det inte som nu delar på "rälsen"..... Det blir inte bara krångligare för oss resenärer som plötsligt reser med olika bolag. Det blir omöjligt att göra vinst och se vinst är ett måste i Sverige idag.

Så ser jag på saken, Posten, TELIA, Apoteket och SJ, fantastiska misslyckande som inte gett något mer än en valfrihet jag inte frågade efter.

Måste det hända en olycka först?

Läste Johan Ehrenberg i fredags och som vanligt tänker jag så sant, så sant. Johan skriver i sin krönika om katastrofer som blir maktfaktorer, så tänkvärt. Mina tankar fastnar i den eviga kommentaren, måste det hända en olycka först... Hur många gånger säger vi inte det? Tyvärr är svaret oftast ja. Problemet är att inte ens efter olycka och eventuell åtgärd lärt oss något. På det spinner mina tankar vidare.

Oljekatastrofen skriver Johan om. Har vi lärt oss något av den? Jag tror inte det tyvärr. Jag tror att nu när läckan verkar tätad är det den känslan man tar fram, så skönt det gick ju bra tillslut. Därmed har olyckan inte lärt oss ett dyft. Folk i min omgivningen fortsätter att köra bil som förut och skälla över bensinpriset. När olyckan borde gjort oss mer medvetna om sårbarheten i oljeanvändningen och sett över egna alternativ.

Samma sak med kärnkraften. Nu är det 30 år sedan Tjernobyl, tillräckligt många år för att den oro och skräck vi kände då har bleknat. Nu vill man ha kärnkraft igen, med argument som att det är ju den renaste energikällan. Jag blir helt matt. Att bryta uran är väl för F.. inte rent! Att ta hand om avfallet likaså och dessutom är olycksriskerna överhängade. I Sverige blir det inte några olyckor säger folk. Nej och?? Att det sker i andra delar av världen gör inte saken bättre. Som jag brukar säga, två fel gör inte ett rätt...

Såhär skulle jag kunna hålla på i en evighet. Det känns så sorgligt. Inte nog med att det måste hända en olycka först, vi lär oss visst ingentig av olyckorna heller. Det är så tragiskt!

Min utlovade boklista. Uppdaterad.

Började läsa redan på sjukhuset 19 maj och det har på dessa veckor blivit några böcker. Somligt bra, somligt mindre bra, men det är just det som är charmen. Allt passar mig inte.

• Tusen strålande solar. Khaled Hosseini. Som sin företrädare Flyga drake, en fantastisk bok, krävande engagerande, en sann läsupplevelse.



• Från din syster Lovisa. Maria Gustafsdotter. Min första lästa bok av denna kvinna från Uddevalla... En häpnadsväckande historia, en välskriven bok. Har förut läst böcker baserade på brev och inte gillat det alls, men den här är underbar.



• Picasso valde också Kristinehamn. Marcus Grahn. En märklig historia i en märklig bok. Jag väntade hela tiden på att jag skulle komma in i den. Jämförde den med Doppler i Erlend Loes bok, men nej det här var inget bra. Jag dömde ut den som en manlig bok.



• Kära Syster. Tawni O´Dell. Tveksamt, det fattas något, den lyfter aldrig. En bok med förljugen historia och den borde beröra men jag får mest brått att bli klar. Inget vidare...



• Shantaram. Gregory David Roberts. Mig veterligen den tjockaste bok jag läst. En spännande historia, i synnerhet när man tänker på att den är sann. Men det blir långt, långsamt och väldigt mycket våld. Fick läsa stötvis med jämna mellanrum. De sista 200 sidorna längtade jag efter att den skulle ta slut. Ändå tycker jag det är en läsvärd bok.



• Enheten. Ninni Holmqvist. Usch! Antar att det ligger mig i fatet att jag inte uppskattar Fantasy eller Science fiction. Jag tycker verkligen inte om denhär. En mörk historia och dessutom ett dåligt slut, nej fy.



• Rösterna. Christa von Bernuth. En deckare helt enkelt. Ok för att vara det. Lite knepigt med tyska miljöer, mentalitet och lite underliga jargonger, men, men spännande är den.



• Kärlekens olika ansikten. Lena Nevande Friström. En bok skriven av en stark kvinna som är hårt prövad av bland annat cancer. Den ger en del tankeställare och man omprövar en del man tar som givet. En läsvärd bok.



• Håll käft eller håll med. Åsa Linderborg. Samlade texter kan man säga. Artiklar från 2004 och framåt. Intressant och trots att en del är riktigt gammal känns det aktuellt. Jag blir nyfiken på henne och ska läsa mer.

• Flykten Ffrån Irak. Sandra Lee. En intressant och gripande bok. Får mig att ifrågasätta mig själv, mitt kunnande om konflikten och vad nyheterna väljer att rapportera. Rik på historiska förklaringar. En bok jag inte vill vara utan.

• Godnatt min älskade. Inger Frimansson. Har för mig att jag läst böcker av henne förr som jag gillat, men denhär är ganska tråkig. Det blir inte spännande bara dumt, fortsättningen som finns får vara.

• Inte bara tennis. Peter Barlach. Denhär har jag varit påväg att läsa i 2 år. En ungdomsbok om hur det är att förlora en förälder, eller hur det är att förlora sin mamma. Den känns så äkta är välskriven och jag berörs hela tiden. Vi borde alla läsa en ungdomsbok då och då.

• Dödgrävarens dotter. Joyce Carol. Jag är tacksam över rådet att läsa denhär när jag mår bra! Det är en fruktansvärt tragisk historia. Så mycket känslor, så mycket ilska, fruktan och hat, men också kärlek och hopp. Detta är tror jag den första bok jag någonsin vill läsa om omedelbart, för att hitta fler infallsvinklar, jag blir liksom inte klok på varför det blir som det blir..... Bland de bästa böcker jag läst.

• Tillbaka till Kreta. Byron Ayanoglu. Kort och gott en trevlig lättläst bok som späder på längtan efter maten, dofterna, vyerna, folket, havet. En måbrabok helt enkelt.

• Vägar till visdom. Stefan Einhorn. En bok om visdom, vad annars... vet inte om man blir vis, men den ger en och annan tankeställare och jag antar att det är meningen.

Fler blir det:-)

Vi och Kungafamiljen....

Idag fyller min käre make år. I Sverige flaggas det för fullt, han delar födelsedagen med en kunglighet...

Jag fyller 19 juni, 2 gånger har det infallit kungliga bröllop att dela uppmärksamheten med.

Min farmor, död sedan länge, fyllde år 30 april, en kunglig födelsedag. Hon konstaterade torrt att jag var allt först;-)

Lite lustigt för en familj som är så ointresserade av kungligheter att det faller samman så....

Maken ska ändå få en uppvaktning av kungliga mått. Han slapp matlådan idag och ska äta lunch på jobbet, bara en sån sak:-)
Sonen säger att födelsedag kräver tårta, men maken vill hellre ha jordgubbar och glass.

Dessutom, så mycket kan jag väl avslöja ligger det paket här och väntar. Tack vare vänner har jag lyckats införskaffa det. Återigen vad gjorde man utan vänner? Tänker använda en vän även idag för att kunna köpa de efterfrågade jordgubbarna. Maken är allt beredd på att åka och handla själv efter jobbet, men jag har andra planer.

Lite ågren har jag naturligtvis för att jag inte gör tårta och dukar fint. Men jag tänkte, eftersom jag vet att han tjuvläser här ibland...;-) Att om jag visar bilder på vad jag brukar åstadkomma, kanske jag kan få uppskov tills jag är på benen.

Med löfte om kompensation, får detta duga så länge.
GRATTIS ÄLSKLING:-)

Turisterna kanske betalar men gör Uddevallaborna det?

Satt och kollade Bohusläningen och blev nyfiken på annonsen för VM-offshore, båtracet alltså. Maken och jag bestämde tidigt att för oss är det totalt ointressant, men vi har ändå följt debatten. Bland annat det föga smickrande priset BRÄNNMANETEN som Uddevallakommun tilldelats i sammanhanget. Vi är förvånade, maken och jag över dessa enorma folkmängder som räknas invadera staden. Om WM på Glimmingen drar 22 000 pers och anses vara en bra publiksiffra, var får man då 150 000 för till båtracet? Är båtfolk mer intresserade kanske?

En sak tänker jag i alla fall. Det är inget för Uddevallaborna. I dagens Bohusläningen fanns en insändare om att det är trist att allt i Uddevalla kostar pengar. Det är kravallstaket och inträde vid varje evenemang, till skillnad från andra städer. Lägg till det bakslaget för Bluesfestivalen, i år, där det bland annat refererats till för höga inträde. Då förstår jag att folk blir grymt besvikna när de inser att båtracet kommer kosta massor. Nja man kan kan säkert sitta på en klippa utmed fjorden och titta gratis, men alla festligheter runtomkring som folk ser fram emot, det kostar.

För det första måste man ta sig till Pinifarinas område. Där är inträdet just idag 120 kronor, tydligen ganska mycket rabatterat, jag ser 250 som prisuppgift på hemsidan. Vill du parkera på området kostar det 100 kronor till....annars får man stå gratis på Torp och åka pendel. Vill man ha en guidad tur i depåområdet kostar det ytterligare 480 kronor. Till det anatar jag att det kostar på området...mat, dryck kanske lite spelhjul och vad vet jag... Låter som om det kan bli en dyr tillställning. Jag vet inte vad för artister man lockar med, kanske är det riktigt bra.....
Vi har ju som sagt bestämt oss för att det är ointressant så det blir billigt för oss.
Jag funderar ändå på det verkligen kommer något folk? Turisterna kanske betalar men gör Uddevallaborna det?

Det är utsikten som skiljer.....

Något begränsad utsikt när jag sitter hemma......

Ibland blir jag "rastad" och utsikten en annan, även om jag sitter på samma sätt....

Nog var det märkligt att stöta på den här bekantingen i Trollhättan....

Men vad sjutton...kör han tandem nu? En med och en utan motor? Eller....

Ska tilläggas att Slussområdet var okej vad gällde tillgängligheten, MEN, det saknades handikapparkering. Riktigt svårt att stå bra och få ut rullstolen. Detta till trots var det skönt att lämna huset och få en annan utsikt, om så bara för en stund.

Christina Husmark Pehrsson, kom hit jag vill prata med dig.

Inte ska man skriv att man har en skitdag, så det gör jag inte...... Det är tufft att sitta där man sitter och inte ha något val. Det är sommar och semester, folk är fullt upptagna med sitt , och här sitter jag. Det finns saker jag är glad för. Att allt kring sonen fungerat t.ex. Han använder sin nya cykel hela tiden och får på så sätt dagar på Unda trots att jag sitter här.

Däremot är det ett bakslag att jag fortfarande inte lämnat rullstolen, ens för kort stunder.Utöver att benet inte bär,värker , svider och bränner det hela tiden. Nätterna är hemska, dagarna inge bra. Jag äter mer medicin och tränar mindre, tyvärr tycks det inte hjälpa. Idag eller imorgon ska jag till VC för ett CRP, ett infektionsprov..... Det får bara inte vara så, inte denhär gången också.

I detta är jag superstressad över att mina sjukdagar är påväg att ta slut. Sista december ska jag vara frisk för att första januari börja jobba. Första mötet med försäkringskassan är planerat i september, måste börja arbetsträna i oktober, det är mitten på juli och jag gör inga framsteg.

Jag skulle vilja berätta vad det gör med en när rädslan griper tag och man inte ser någon framtid. När rädslan för att inte bli frisk igen övertrumfas av rädslan att bli utförsäkrad och utan inkomst. Den Moderatstryda regeringen tror på fullt allvar att bara för att de säger att det finns en rehabiliteringskedja, gör det de. Jag vet att på min arbetsplats säger de inget om rehabiliteringskedjan. De säger, vi söker arbete till dig i fyra veckor från din friskdag, sedan sägs du upp. Inga anpassade tjänster, inget extra, befintlig tjänst som ska vara ledig just då. Jag kommer naturligtvis att infinna mig på arbetsförmedlingen i vilket skick som helst, men jag tycker inte om vad alla dessa tankar och funderingar gör med mig.
Jag undrar så hur de tänker de som bestämt allt dethär.......Christina Husmark Pehrsson, kom hit jag vill prata med dig.

Det finns pucko i alla partier så låt debatten handla om politik.

Det skrivs om Littorin och den påstådda sexköpsaffären i varje tidning. Representanter från alla partier ska och förväntas lämna kommentarer. Tänk jag tycker det är ett sundhetstecken när flera av dem säger, de tär inte vår sak att kommentera, eller som MP säger, man ska vänta att döma folk tills de är dömda.

Tittar man i cyberrymden är det inte lika försiktigt. Littorin blir kallad både det ena och det andra. Trots att ingen ännu vet något, egentligen.

Jag önskar att vi fort som sjutton tar tillbaks debatten till politiken. Låt vara att sexköpslagen diskuteras i kölvattnet av detta. Men låt det handla om politik. Jag vill höra mer om att ungdomsarbetslösheten har skjutit i höjden, jag vill höra mer om att klyftorna i samhället har ökat, att fattigdommen blivit större, jag vill höra mer om sjukförsäkringen och de utförsäkrade, och om den påstådda rehabkedjan som bara är ett namn som inte fungerar. Jag vill kort sagt prata politik, då tror jag nämligen De Rödgröna har chans att vinna valet.

Littorin är inte Moderaterna, varken nya eller gamla, han är en partimedlem och det vet vi väl alla att ingen i något parti kan stå för vad andra faktiskt gör. Man kan hoppas att alla är sunda och bra människor, men det finns pucko i alla partier, vi får inte glömma det. Låt därför debatten handla om politik.

Expressen skriver
SVD skriver
Aftonbladet skriver

Var dag är en sällsam gåva.

Carpe diem, fånga dagen, just när man hör det kanske man reflekterar en stund, men allt för snabbt rinner det av och man ångar på som vanligt. Läget blir onekligen ett annat när man inte längre kan ånga på. Man tänker mer, reflekterar oftare men också, åtminstone jag, försöker se det positiva i tillvaron ändå. Alltså jag försöker fånga dagen.

Det var tufft hos sjukgymnasten igår. Det går inte som på räls som jag önskar och behöver. Det är bara nio dagar och tre sjukgymnast besök sedan jag fick klartecken och belastar benet. Redan är det överansträngt och jag har inflammation. Jag anklagar mig inte för att ha tränat för mycket, det har gjort allt för ont från början så det har blivit ganska lagom, ändå är det för mycket.

Vännen som körde mig såg min nöd, inte nog med att hon har sympationt, hon stannade hos mig precis hela dagen efteråt, för att hjälpa mig skingra tankarna. Vi lagade lunch och åt och vi drack kaffe och skvallrade, satt i solen och hade det skönt ända tills maken kom från jobbet.
Jag har verkligen fantastiska vänner!!

Fick, visserligen efter 4 samtal, tag på orteopedsyster och sedan också doktor, trots att det var fredag eftermiddag. Det är viktigt att hela tiden få anteckningar om vad som händer, samt rätt rådgivning. Jag hade ju valt medicin mot inflammationen, men se det fick jag inte. Nu ska jag tillbaks till medicinen som gör mig knasig i huvudet... och så ska jag vila. Bara träna rörelser som är avlastade. (Undra om det heter så...) Det är ett bakslag som heter duga och jag har lust att skrika och gråta. Men vad hjälper det?!

Istället gläds jag åt att vi ska tillbringa dagen i trädgården tillsammans. Maken har skaffat plåtkanterna till rabattkanter, grannen ska svetsa ihop dem, Jippi! Sedan ska vi flytta växter som hamnat fel eller inte mår så bra. Den upphöjda surjordsrabatten kommer bli grymt snygg.
Trots att jag inte kommer göra något känner jag mig delaktig, det är jag som har koll;-) Jag vet vad som är vad och vart det ska, vi kan väl kalla det arbetsledning....

Maken väljer än en gång att skjuta på sjösättningen, nästa helg, då.... Troligen blir det av då eftersom det då är semester och allt blir lättare.
Med facit i hand är det knappast någon idé att sörja över de bakslag som kommer. Leta reda på det positiva i tillvaron och gläds åt det. Maken, goda vänner, god mat, gott väder och en heldag i trädgården. Sämre kan man ha det!

Så därför slutar jag med den vackraste dikt jag vet. En psalm, det kan inte sägas bättre.
Jag vet att jag har svar på de frågor som ställs, det är en gåva i sig.
Ha nu en bra dag därute IRL;-)

Var dag är en sällsam gåva

Var dag är en sällsam gåva
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

Var morgon är nåd och ansvar
med löften och nya krav.
Var afton står klara stjärnor
och frågar dig vad du gav.

Var afton står fjärran stjärnor
i glans över dag som flytt.
Var morgon dig Herren kallar
och väcker din vilja på nytt.

Framsteg och motgångar.

Jag brukar surt klaga över att det är mycket tvätt. Nu blir jag hysteriskt glad av att komma in i tvättstugan och köra en maskin. Det är nyttigt att inte kunna.

Ännu en dålig natt, så fort jag tränar blir svullnaden enorm och det känns som att ha en planka till ben. Totalt orörligt och svårt att hitta en bekväm ställning att sova. Frågan är om man ska öka smärtlindringen när man börjar träna...
Gjorde inga av övningarna igår, valde att gå istället. Vet ännu inte om det är klokt eller korkat, men det känns så trögt att inte komma igång att gå. Använde kryckor inne.
Sjukgymnasten idag igen, får se vad han säger.

Jag dammade två rum igår, delvis från rullstolen, men också stående, gående, det är en skön känsla att bidra lite till att det ser okej ut. Maken damsög och torkade golv när han kom hem, så nu är det inte en massa arbete innan vi kan ta helg.

Jag undrar var solen är?! Visserligen behöver vi regn, massor mer, men jag känner för Martini ikväll och det dricker jag ju bara när solen skiner;-) Enligt YR ska solen skina prick 18.00, får väl vara beredd då.

Imorgon ska båten äntligen i sjön! Hoppas så att det verkligen blir av, då kan killarna åtminstone komma med makrill till hösten. Jag kommer inte i den denhär säsongen men det vore så roligt för killarna ändå. Om de har de bra har jag det bra.

Ska hämta kött idag! 25 kilo från Gröna Gårdar. Det blir ett pyssel. Först åker vi till slakteriet där killarna får bära ut i bilen. Sedan åker vi och hämtar upp maken som får bära in det, därefter får han ha skjuts tillbaks till jobbet. Tur jag har chaufför! Har funderat på bilkörning för egen del, ska prata med sjukgymnasten idag. En förutsättning är ju att ta sig till bilen utan hjälp och där är jag inte riktigt än..... Det är väl så livet är just nu. Lite framåt, lite bakåt, eller föresten är det inte alltid just så.....

Vad gör Reinfeldt för att få sova?!

Har inte följt Almedalstjajet speciellt mycket, men hörde en snuttifikation av den omvände Reinfeldt. Inte nog med att han blivit pastor på gamla dar han tror han är rolig också. Eller ska man kanske tillstå att hans talskrivare försöker göra honom rolig...

De Rödgröna hävdade han, å de här är citat ur minnet, inte ordagrant, kunde inte sova om de inte fick höja skatterna. Så urbota löjligt så jag blir arg.

Reinfeldt, du då, vad får dig att sova gott?
Ännu en utförsäkrad? Eller att skänka miljoner till de 10 % av befolkningen som har mest, alltså att öka klyftorna. Eller att späda på folks osäkerhet inför framtiden?

Jag skulle sova gott om jag visste att jag inte riskerade att bli utförsäkrad, om jag visste att pengarna till kommunen säkrar en bra äldreomsorg, en bra skola och bra barnomsorg. Om jag dessutom kunde lita på att min arbetsgivare faktiskt anpassar en tjänst åt mig efter min arbetsskada, skulle jag sova gott.

Nu är jag ju frälst sedan förut så jag går inte på några Nya Moderater i deras försök att frälsa oss. För att säga som Alexander Bard sa, (det var helt enkelt underbart sagt) Det räcker inte att Reinfeldt står och säger att de är nya Moderater för det räcker att Beatrice Ask, Mats Odell (eller lägger jag till) Gunilla Karlsson börjar pratat så hör man ju att det är samma gamla Moderater. Det sover inte jag gott av i alla fall!

Facebook, läskigt och roligt.

Jag tro jag är bland de sista, inte sist fick jag veta, som gått med i facebook. Har blandade känslor för det. Inser, eller tänker att jag bör vara där, alla andra är det, man missar mycket annars. Men lite kusligt blir det när det dyker upp folk från höger och vänster och vill bli vänner, alltså hur vet datorn att vi kanske eventuellt känner varandra... Det får jag aldrig rett ut så det är bara att släppa. Själv söker jag omedelbart efter gamla vänner i Karlstad och faktiskt på Singö. Hittade ingen men blev hittad, konstigt. Karlstad är svårare, mina tjejkompisar har väl gift sig och bytt efternamn. Kontakten i Spanien är återtagen i alla fall. Kul. Jo det blir nog kul, eller det är klart det blir. Bara jag lär mig, det är så otroligt rörigt, måste vara en inställning.....

Mysteriet med linneservetterna har fått en lösning, just på facebook..... Ralph H Olsson ägde Restaurang Skagerack i Strömstad.
En Strömstadsbo i förskingringen kom med den lösningen. Kul.

Idag är det vilodag, träningen igår förstörde nattsömnen och jag har sjukgymnasten imorgon. Kanske tur då med datorns värld, lite kontakter kan ju aldrig skada....

Så kan man också se på saken.

Lille kusinen dök upp här nu på morgonen. Han tittar en gång extra när jag förflyttar mig och säger, du sätter ner foten nu! Får du det?

Ja då sedan i onsdags får jag testa och övar mig att gå.

COOLT! Säger han.

Om en vecka har jag nog ingen rullstol inne utan bara hjälpmedel att gå med, svara jag.

COOLT! Säger han.

Ja så kan man faktiskt också se på saken:-)

Vårt kreativa barn.

Sonen lyckades på något sätt övertyga mig och maken igår att det är dags att göra iordning hans rum. Konstigt! Hans rum är det vi senast gjorde iordning..... Kanske ligger det i just det, där blir minst arbete. Resten av huset är så slitet att det blir stora renoveringar om vi ska göra något. Lättast inne hos honom där elen är omdragen, gipsskivor uppsatta, han har både nytt golv och tak. Alltså är det färgerna det gäller. Redan idag har han målade väggar. Drömmen nu är tre väggar i aubergin och en fondvägg i svart. På de auberginfärgade väggarna vill han "bygga" ramar och i ramarna ska han ha svart sammetstapet med silverstänk. Ut med soffan, in med en fåtölj. Bort med tv-bänk och en platt-tv på väggen istället.

Det är roligt att höra honom! Han har redan designat både sitt rum och vårt. Nu känner man sig som Simon och Thomas säger han och myser:-)
Vi sa ja ganska direkt. Att måla om är inte besvärligt. Soffan han inte längre vill ha är bättre än den vi har i TV-rummet så den tar vi gärna. Fåtöljen han vill ha ska han själv leta efter på secondhand, tills han finner den duger vår gamla säger han. Hoppas kunna övertyga honom om schabloner i ramarna istället för tapet, så att det blir fortsatt lätt att måla om när han vill. Får se om jag lyckas.

Nya tider, nya färger ny design, jag tycker det är spännande och roligt med kreativa barn, att han är min är bara bonus:-)

Tur i oturen.

Fick ett brev om sonens läger, tyckte datumet var i otakt med hur vi bokat hotell. Ringde och kollade. Upptäckte då att vi (maken) bokat en hel månad fel!!! Vilken tur att jag ringde just då. Annars hade vi stått där i augusti, barnlediga och utan bokat hotell. Det var tack och lov inget problem att boka om. Pust...
Vännen Å hämtade mig och rullstolen för att ta mig till sjukgymnasten. Väl framme plockade hon ut rullstolen men när vi skulle sätta på benstöden ramlade det ena i 2 delar. Vi letade skruvar men hittade inget som ramlat av.
Vilken tur att det ramlade isär just där! Raka vägen in till hjälpmedlsvännen B och där fick vi inte bara ihopsatt det som ramlat isär, vi fick en extra uppsättning ifall det händer igen.
Ibland känns det som om man har tur, mitt i all otur:-)

Ett bryskt uppvaknande.

Tog mig ut i trädgården idag. Tänkte få en bild över hur illa det gått med rabatterna nu när de fått stå orörda. Det var mycket värre än jag trodde. Jag blir gråtfärdig. Inte räknar jag med att kunna göra något på långa tider än. Måste nog överlägga med maken att ta in arbetskraft. Inte bara att de förväxt sig, saker som dött i vinter är inte bortplockat, ogräset har exploderat och eftersom de fått gå i frö får jag lida fler säsonger. Om jag visste att jag kunde börja nästa vecka, men så är de ju verkligen inte. Jag som jublande tyckte det var så mycket sommar kvar börjar inse att den är över innan jag är på benen. Skulle låtit bli att ta mig ut idag om jag anat vad som skulle möta mig. Från fönstren ser det inte fullt så illa ut. Detta gör ont, det är skitjobbigt, ett riktigt bryskt uppvaknande.

Må bästa politiken vinna.

Försöker engagera mig och följa tvsändningarna från Almedalen. Tycker inte att det tänder till. Frågar mig om det inte är väl enkelt att vara Reinfeldt. Vem granskade honom eller Moderaterna kritiskt senast? Man talar om Ohlys förflutna, man talar om Sahlins förflutna, men aldrig något om Reinfeldt eller Moderaterna. I alla fall inte som jag ser eller hör.
Man talar inte ens om de senaste fyra åren. Det måste väl anses som märkligt?
Man bollar med siffror och tack vare okritiska journalister har en misslyckad arbetsmarknadspolitik helt hamnat utanför ljuset. Faktum är att man tog bort massor av miljoner från t.ex. kommuner och arbetsmarknadsåtgärder, sedan puttade man till lite i taget och sa, titta vad vi satsar. Trotsdetta är man än idag inte är på den nivå man startade. Nej det är mycket jag inte begriper.

Personvalet, den mediala vinklingen på en person istället för politik. Jag tycker det är trist.
Jag VET redan vem jag ska rösta på i Riksdagsvalet. Valet är lätt och jag röstar på en person från mitt område som jag vill ha i riksdagen. Jag röstar på den Socialdemokratiska politiken. Inte på vem som har bästa dialekten, snyggaste skorna eller andra yttre fenomen.
Valarbetet har bara börjat och jag tycker redan det är segt. Hoppas den lokala debatten blir bättre. Att den kommer att handla om politik och inte om vem som låter eller ser bäst ut.
Må bästa politiken vinna.

Från en övning till fyra.

Nytt besök hos sjukgymnasten idag. Första återbesöket och kanske 1000 knäböj senare....
Sitter kvar i rullstolen om jag ska flytta mig mer än 10 meter så vännen Å hjälpte mig in.
Benet blir säkert starkare men jag märker det inte.
Fick utökat min hemläxa med fler rörelser och nytt besök bokat på fredag.
Vilken himla tur jag har vänner runtomkring mig så maken slipper ta ledigt och köra varje gång.
Du är så ivrig att jag inte peppar dig sa sjukgymnasten.
DU behöver snarare ta det lite lugnt med träningen, vila nån dag......
Jag tycker väl jag vilat nog i och för sig, men natten var hemsk och benet svullnar så han har säkert rätt. Just nu får jag vara nöjd med att öka träningen till fler rörelser.

Vem eller vad?

Att jag är loppismänniska vet ni, mitt hem är ibland mer likt ett museum än ett hem för personer under 50...
Nåväl, idag när jag tog tag i 8 veckors stryktvätt hamnade de två "nya" linneservetterna i fokus. När jag fått dem släta och fina studerade jag dem lite extra. Då får jag se texten i hörnen, invävd nästan osynlig. Det står; Ralph H Olsson 1966.
Min fantasi sätter fart direkt, men jag kommer inte på något lämpligt svar på vem eller vad denne Ralph kan ha varit.
Är det ett väveri, ett tvätteri, en restaurang eller ett hotell? Googlade men fick inga träffar. Linneservetterna är inköpta i Uddevalla men det innebär ju inte att de måste vara härifrån.
Har skickat en förfrågan till Uddevallabloggen, där löser de gåtor ibland.
Har du en aning får du gärna komma med den:-))
Jag är Nyfiken.

Väderfunderingar

Ett stilla regn väckte mig i morse. Så väl vi behöver de dropparna. I regnmätaren ger det knappt utslag men i luften känns det, och jag tänker mig att alla växter liksom njuter av en stilla dusch. Prognosen visar inga mängder regn, dessutom ska det sluta i förmiddag. Temperaturen ska visst stanna på 20 grader. Räcker ganska bra tycker jag. Tänker på de som ska till Glimmingen idag. Led med dem igår, det måste ju varit olidligt varmt där. Hoppas inte regnet skrämmer bort publiken. Kanske det även där är gott för besökare och banor att det regnat lite.
Ikväll ska jag på fest. Tjejfest. Det känns som om jag lever ett liv i sus och dus just nu, hör väl sommaren till. Ska lämna rullstolen för första gången, men jag vet att det går bra, kommer använda kryckorna och det blir max 10 meter på hela kvällen. Hoppas såklart prognoserna stämmer så vi sitter ute och har det trevligt. Men nu får det gärna regna nån timma till.

Tropisk värme och Bluesfestival.

Premiär på att sitta ute länge blev det igår. Tropisk värme är vi inte precis bortskämda med. Underbart att sitta ute till mitt i natten utan att frysa. Det blev bara behagligt. Erkänner att det var något svårare att sova, men jag klagar inte.

Idag blev det frukost på altanen, morgonskugga har vi där. Skönt! Vid halv ett hade maken fixat hemlig picknickkorg och vännen Å kom och hämtade mig och densamma. Vi begav oss mot centrum för att besöka Bluesfestivalen. Där mötte ytterligare en vän upp. Lite osäkra var vi på var det var beläget. Men Riversides trädgård som det stått i annonserna, var ju logiskt just trädgården vid Riverside:-) Större än jag kom ihåg och det var okej med medhaft både det ena och det andra, trots att de sålde både öl o mat. Det tycker jag är goodwill. Att man får ta med sig eget att förtära trots att de säljer. En eloge för det. Det var svårt men inte omöjligt att komma fram med rullstolen.

Makens korg blev en stor snackis. Så mycket gott. Kallskuret, goda ostar, frukt, bär och grönsaker. Ett par flaskor rosévin,, läsk och vatten. Till detta kaffe att avsluta med. Mums. Kan än en gång konstatera att jag har världens bästa make.

Den tropiska värmen fortsatte idag och tyvärr tror jag det påverkade besöksantalet på Bluesen. Inte mycket folk alls. Men så bra, vi såg tre av fyra band. De sista från Arvika som jag för tillfället glömt namnet på var så fruktansvärt bra med mycket blås och hammondorgel, en gittarist som älskade att skämta spela solo och hade en röst utan dess like.

När jag ändå nämner värmen måste jag uttrycka min förvåning över hur man planerat. Kanske finns det fullt logiska förklaringar, men jag kan inte för mitt liv begripa varför man sätter scenen så hela publiken i flera timmar sitter med solen i ansiktet. Med scenen åt andra hållet hade publiken sluppit motljus, dessutom är det lättare att skydda nacken än hela ansiktet...

När man är på en servering, ett hotells trädgård, skulle man kanske också kunna satt upp parasoller med jämna mellanrum. Det fanns över huvud taget ingen skugga alls att tillgå här. På de andra platser man varit, först Margretegärdepparken och sedan Museieparken, har man kunnat söka skugga. Idag hade det behövts.
Nästa år tar vi med parasoll. Bra man lär sig något av varje situation.

Nu ska vi fortsätta denna värme hemma. Grillat lam och lite grönsaker, kanske blir det en halv natt till ute, mer än gärna för mig, jag uppskattar tropisk värme.

Fredagstankar

Har beställt biljetterna till Stockholm. Letar nu kultur för fredagskvällen, hoppades på Peter & Frans. Det funkade inte men Stockholm är Stockholm så något ska jag väl kunna hitta på....Lite tidigt för att höstens program riktigt startat kanske, får nog improvisera. Som tur är kan man ändå få ett smakprov. Nyaste cd från Frans är suverän:-)) 5 + från Uddevalla.


Nyfiken på mer... på Frans hemsida finns SMAKPROV. Lyssna och njut.

Annars har jag svårt att förstå att det är fredag! Har jag tappat bort en vecka??
Å andra sidan för det oss en vecka närmare semestern.
Besöket hos sjukgymnasten igår gick fort. En övning fick jag att öva på. Knäböjningar. Jag belastar båda benen som jag tycker lika..... och gör små böjningar med stöd av köksbänken eller annat lämpligt. På måndag ska jag dit igen för fler övningar och för att mäta hur lika eller olika jag faktiskt belastar. Även om det inte verkar så avancerat lovar jag att det känns!

Imorgon är det Bluesfestival. Vännen Å tar mig i rullstolen och vi gör vårt vanliga besök, med picknickkorg mitt på dagen. Lite oklart var det är placerat i år, men vi ser väl det när vi kommer fram...

Kanske är det lite semesterkänsla redan, eller är det att det är fredag... jag har svårt att komma igång, kommer inte ens i kläderna idag. Lika bra att lägga sig på altanen, då behöver jag ju inte klä mig! :-)
Trevlig fredag!!

Vart ska du på semestern?!

Om du är påväg till Grekland kanske du shoppar åt mig...
Vi är i förtvivlat behov av Fenistil gel. Brukar hamstra flera tuber när vi är där, men nu har de tagit slut och ingen resa är planerad.

Hittade den på mystiskt apotek på nätet men det kändes sådär.... Det är en suverän gel för mina killar som allergiska mot myggbett och annat otyg som kliar.
Någon som ska iväg.......Hjälp!

Att skynda långsamt.

Det börjar sjunka in. Jag får gå men kan inte. Benet hamnar i en onaturlig vinkel när jag försöker. Provade många vändor igår kväll. Tack vare rullatorn kan jag testa med olika hård belastning. Trodde nog att jag skulle kunna byta till kryckor och linka omkring inne men det finns inte en chans.
Fick snabbt fram tider för sjukgymnastiken och ska dit redan nu på morgonen. Vännen Å hämtar mig igen. Vad vore livet utan vänner....
Jag hoppas få adekvat hjälp med övningar. Minns en hel del från förra vändan, men inte hur man gör nu helt i början. Att bara gå leder knappast någonstans, jag behöver muskler runtom. Hoppas på ett st yrkeschema att arbeta med hemma. Pilatesboll, balansbräda, gummiband och viktmanschetter har jag, så något kan det nog bli.
Väldigt snopet och en otäck känsla att benet inte håller när jag försöker.
Klok som jag är gick jag ingen runda i trädgården igår, annars har jag sagt att det är det första jag ska göra. Nu gäller det att vara klok och skynda långsamt.