Enligt handboken:-)

Det följer handboken sa doktorn när han visade mig en bild från röntgen. Mina frågor svarade han tålmodigt på. Han förklarade och visade. Svullnaden är fortfarande stor och besvärande. Det gör att det ser värre ut. (Jo, kollega A, du hade precis rätt!)
Jag säger att du får gå sa han. Jag säger inte att du kan, men du får.
Nej gå fungerar inte, benet viker sig. Det känns stumt och konstigt. Men jag får. Nu är det träning och åter träning som gäller.
Om 4,5 månader vill jag se mig igen. DÅ ska du komma gående utan kryckor...säger el doktor.
Jo jo, vi får väl se.
Is, stödstrumpa och högläge rekommenderas fortsatt. Inte gör det mig nåt, säger han att det är bra så tror jag på det. Nu får jag ta ett steg i taget och hoppas att det fortsätter gå enligt handboken.

Det bara måste vara bra!

Idag är det den stora dagen sa maken i morse när han väckte mig. Jag blir rädd bara vid tanken. Det har känts så långt fram,som en evighet. Nu är vi där. Hjärnan går på högvarv, tänk om, tänk om det inte är okej. Det känns okej! Men faktum är att det inte ser okej ut. Det kan ändå vara som det ska, men vinkeln är såpass stor att jag inte begriper hur jag ska kunna stå.
Kanske, troligen, förhoppningsvis är det exakt den vinkeln de planerat... Men tänk om, det ser onekligen konstigt ut..... Rädd är bara förnamnet på hur jag känner mig idag.
Vännen Å är ledig och blir min chaufför. Skönt för oss att maken slipper offra en semesterdag på mina sjukbesök.
Först röntgen på Uddevalla, en timma senare läkarbesöket på Näl, de planerar väl minsann.
Några timmars orolig väntan innan allt är över och jag vet om jag får börja träna. Börja gå! Ja jösses, tänk imorgon kanske jag går! SÅ måste det vara, det finns inga alternativ. Det bara måste vara bra!

Inte kan man väl...

Ladies night, bara namnet på showen föder vissa fördomar hos mig. Jag skulle aldrig gå på något sådant....Om inte det vore för att det plötsligt finns tillfälle att se mina favoriter på en gång. Andreas Johnsson, Brolle och Martin Stenmark. Hur stor är annars chansen att jag får se dem live..... Brolle och Andreas har jag försökt få till i flera år. Stenmark har jag sett så jag vet att han levererar. Måns Möller är med också, om honom tycker jag inte, men jag kanske kan gå på toa då;-) Kanske man ska ragga potentiella medåkerskor då, det får nog vara kvinns tänker jag, bara namnet är ju avskräckande..... Jag vill tror jag, men inte kan man väl...?!
Ladies night, kan dom åtminstone inte döpa om det;-)

Skitmorgon!

Vaknade som vanligt av att maken kommer med kaffe, men vi har inte fått någon Bohusläningen. När han går en halvtimma senare har det fortfarande inte kommit någon. Det finns få världsliga ting som gör mig så arg! Funderar på om jag ska köpa dagens på nätet via SMS för 20 spänn, men va f... jag har ju en betald prenumeration. Ringer jag och säger att jag inte fått någon kanske den ligger i brevlådan nu, jag kan ju inte kolla det. Skulle de komma med en extra får jag inte in den ändå eftersom jag inte kan gå till brevlådan. Små enkla missöde som i vanliga fall är petitesser verkar plötsligt oövervinnliga.

Får väl väcka sonen om någon timma så han kan gå ut och kolla innan jag ringer. Då vet jag vad han tycker och plötsligt är vi två som har en skitmorgon....

Lycka är......

Att få sitta i rullstolen och plantera.
Att få komponera 13 urnor med utvalda växter.
Att maken bär allt på plats.
Att det nästan ser ut som när jag är frisk.
Att våga tro att jag kan sköta dem från nästa helg.

Rastad!

Igår lade maken upp en plan för dagen. Idag ändrade han den till förmån för mig:-) Han hade tänkt ta med sonen och bottenmåla båten, för att sjösätta i veckan. Men ändrade sig och sa att det funkar lika bra imorgon efter jobbet. Svårare att få ut mig på äventyr om man bara har en kort stund på eftermiddagen. Så vi bestämde oss för diverse plantskolor och att äta frukost ute. Yerba är ju stängt på söndagar så det vi kunde komma på var Snäckan. Dit kommer man i rullstol hyfsat lätt, inne på gården är lä och helt okej att sitta. Efter macka och kaffe blev det kulglass från Kling, MUMS!

Vidare for vi mot Nisses växter och blomsterlandet. Om allt går som planerat kommer jag vara mer rörlig redan nästa helg så vi chansade och köpte växter till lite urnor idag. Det har sett hemskt trist ut att inte ha något på varesig trappa eller altan. Nu komponerade vi dem allteftersom vi såg utbudet. Make komponerade en egen, den går i blå toner. Helst ville han ha bloddroppe men när jag sa att de bara trivs vid häcken eller på framsidan huset ändrade han sig. Att välja växter efter de förutsättningar man har kräver viss erfarenhet...

Nu blir det rullstolsplantering:-) Maken sätter mig i rullstol på gräsmattan. Han tar allt jag behöver och placerar inom räckavstånd omkring mig, ett litet bord framför så tar jag en sak i taget. Väldigt glad och tacksam över den här utflykten. Jag trivs allt i solen på altanen, men att få komma på äventyr är alltid roligt. När jag nu får sitta ute och plantera blir det som bonus.

Lite bilder

Systerdottern som gärna fotograferar tog hand om min kamera igår. Här är lite av resultatet.

Förrätten, kantareller på pumpabröd.

Varmrätten, Panerad ekologisk torsk, persiljestuvad färskpotatis, riktigt god sallad med fetaost.

Efterätten hade gästerna med sig, någon typ av cheescake med hallonsmak, supergod.Vädret stod oss bi, vi åt de två första rätterna ute och flyttade in lagom till kaffet och efterätten. En koll på termometern visade att det var 15 grader, men blåsten gjorde det kallt.
Att hantera engelska språket gick över förväntan, man eller läs, jag, kan ju inte sitta tyst en hel kväll:-) Svåraste orden blev inte alls något krångligt invecklat, det som glömts var blomkål och nyckelpiga, men ungdommen i sällskapet löste det. Vi fick också berätta för vår utländske vän att vi inte firar typiskt svenskt, i ett annat hem hade det gått till på annat sätt.

Vi lärde oss att Estland firar midsommar, som vi gjorde förr ett fast datum. Man firar med eldar, grillar och skålar mer, fast hur mycket man skålar här varierar förklarade vi.....
Jag jämförde med grekernas tradition som är liknande.

Idag blir det högläge med mitt mycket förhoppningsvis tillfälligt ömma ben. Solen strålar så jag hamnar säkert på altanen när maken röjer huset efter igår. Inget direkt inplanerat bara vila i hemmets och familjens famn, inte illa faktiskt.

Midsommar!

Midsommarafton, jag tycker själva ordet är vackert. Det låter stämningsfullt på något vis. Midsommarafton, egentligen har jag inget förhållande till denhär högtiden. Vi har inte skapat någon egen tradition som vi återkommer till år efter år, det är mer en helg bland andra. Fast med ledig fredag. Varesig maken eller jag äter sill så de traditionella midsommarbordet har utrotats här. Vi äter naturligtvis god mat, men när gör vi inte det... Idag får vi gäster. Det blir något av ett knytkalas där vi står för förrätt och varmrätt, gästerna kommer med efterrätten. Det blåser som vanligt alldeles för mycket. Är det någon mer än jag som tänkt på att det är en förändring i klimatet, det blåser nästan alltid nu för tiden.
Vi tänker ändå börja ute, får väl flytta in när vi fryser eller blåser bort.

Maken städar, fixar så vi kan sitta ute, förbereder helt enkelt. Själv försöker jag som vanligt hålla mig ur vägen. Sista helgen i det tillståndet hoppas jag! Nästa helg får jag gå, det kommer inte att vara lätt men det kommer att vara tillåtet...... Hoppas jag, som jag sa till kollegan J som besökte mig igår, jag vågar nästan inte tänka att det gått bra, på onsdag får jag veta.

En utländsk gäst dyker upp idag, samtalen kommer att föras på engelska. För mig innebär det att det inte bara blir en lugn och skön midsommar, den kommer också att bli ovanligt tyst;-)

Önskar alla precis den midsommar ni vill ha!!

Avlutar med att bjuda på den fantastiska Henry Hudson som precis lagom slagit ut.

Valfrihet utarmar befintlig verksamhet.

Har varit upprörd ett tag, men inte riktigt orkat samla tankarna. Uddevalla kommun ska efter en motion av Uddevallapartiet ha privata musikskolor. Eller man ska som elev kunna gå någon annanstans än kulturskolan och ta sin peng med sig. Det är ett fullmäktige beslut. Ett fullmäktige som körde över Kultur och Fritidsnämnden eftersom nämnden lämnade ett svar att anse motionen besvarad. I Uddevalla finns ett antal studieförbund och mig veterligen en privat lärare, där kan man redan idag anmäla sig och gå för en ganska liten avgift. Därav nämndens svar, möjligheten finns redan. Problemet blir nu att elever kommer kunna "plocka" pengar ur systemet kring kulturskolan, helt enkelt flytta pengar till andra aktörer. Detta utan att det tillför något nytt.

När man satsar på såhär enkla rent banala lösningar utarmar man inte bara det befintliga systemet, man ger också eleverna sämre möjligheter. Kulturskolan vilar på fyra verksamheter, drama, musik, dans och bild. Som elev i kulturskolan sker ett ständigt samarbete dessa grupper emellan. En elev på kulturskolan som valt instrument får möjligheter att spela i ensemble och orkester. De åker på läger, de har konserter, de spelar när dans och dramaeleverna uppträder, det är stora arrangemang kring kulturskolans dag, och mycket mycket mer.

Vad av allt detta måste nu dras in på när pengar ska lämnas vidare. Om det hade tillfört något vore det väl en sak men det gör verkligen inte det. Om man vill utöka verksamheten och ha bort köerna till vissa populära instrument vore det vettigt att tillföra pengar. Att flytta pengar tillför ingenting det utarmar den befintliga verksamheten.

Vi har också blivit sjukare och fattigare.

Läser att Svenskar är rikare än någonsin. Så är det säkert för en del, de som lyckats hitta eller behålla ett arbete t.ex, och de sedan tidigare förmögna. Jag skulle också vilja påstå att delar av svenskarna är fattigare än någonsin. Vi som av någon anledning inte klassat in oss rätt liga. Arbetslösa och sjukskrivna. Vi är fattigare och sjukare än förut, dessutom har vi, eller i alla fall jag, tappat modet.
Så när Gunnar Axén Säger;
//Vi har fått ordning på sjukförsäkringen så att människor inte är sjukskrivna så länge som de var tidigare utan man kommer tillbaka till arbetet snabbare.//

Då blir jag så upprörd att det gör ont i hjärtat. Han är smart som inte säger att människor är friskare än förut, för det är vi ju inte, han säger mycket riktigt att vi inte är sjukskrivna så länge. Att det för många lett till rena personliga katastrofer, ekonomiskt, psykiskt, ja till och med självmord, det säger han naturligtvis inte.
Jag tänker på alla de siffror vi matas med, siffror som ska visa sanningar och hur illa allt var förr. Kolla länken här och studera alla de Myter Resurs klär av.

Jag har inte ens satt ner fötterna och börjat med rehab än, ändå är det bestämt att jag i september ska på möte och i oktober måste jag arbetsträna för att vara i arbete första januari. Det finns inget utrymme för komplikationer eller att något tillstöter, mina dagar är räknade mina dagar är slut, det måste gå som på räls.
Dessutom ska jag arbeta 100 % trots att jag har flera intyg från olika arbetsförmågebedömningar att 50 % är min arbetsförmåga. Det är väl inte konstigt att jag känner mig sjukare än när jag är som mest sjuk, detta är värre än något av mina skov, vetskapen att jag slussas ut i arbete som jag redan på förhand vet att det inte finns resurser för att klara.
Därför tycker jag det är bra att Veronica Palm fortsätter ställa frågan;
//Tycker Socialförsäkringsministern att svårt sjuka människor blir friskare för att de blir fattigare ?//
Av Socialförsäkringsministern fick hon naturligtvis inget svar.
Mitt svar som väl knappast gillas skulle i alla fall bli ett klart nej. När man måste lägga till de psykiska som ligger i alla oro blir man bara sjukare, jag är sjukare och fattigare och jag har svårt att se hur det skulle hjälpa mig på något sätt.

Tillgänglighetsåret 2010, men inte överallt.

Jag kan inte påstå att jag vet hur lagen ser ut, skulle säkert vara lätt att kolla, men ork finns inte tyvärr. Kanske kommer ihop med lite stridslystnad senare.
Jag tänker på år 2010 som är tillgänglighetsåret, 2010 då alla enkelt avhjälpta hinder ska vara åtgärdade, åtminstone i kommuner och landsting/regioner.
Jag har fattat att det inte gäller butiker!
Det finns ett fåtal butiker jag kommer fram i, de ska jag uppskatta även när jag inte behöver rullstolen så småningom.
Det finns butiker där man inte har en chans! Jysk och Plantagen t.ex, försökte besöka båda igår men det blev för maken att parkera mig i ett hörn, helst så jag står minst ivägen och sedan får han raskt sticka och kolla om det finns det vi letar efter.
Vet ni hur det känns att bli parkerad i ett hörn?! Att inte komma fram, att inte få följa med och välja. Förnedrande känns det. Jag vet faktiskt inte om butiker måste vara tillgängliga, rullstolsburna och funktionshindrade kanske är en så liten konsumentgrupp att det inte är värt att bry sig om det. Men jag bryr mig, för mig blir det lätt, jag kommer inte välja de butikerna i fortsättningen. Så har de förlorat lite i alla fall...

Äntligen!

Min dator är tillbaks! Ska bli så skönt att slippa sitta på nåder inne hos sonen... Alla bilder och dokument räddade. Alla favoriter är borta, en liten sorg förstås. Det blir svårt att återskapa och minnas, men det kunde varit värre mycket värre. I fabvoriter hade jag massor av bloggar, får hoppas det dyker upp i kommentarer så jag hittar dem igen.

Äntligen kan jag också säga att jag fixar dusch utan att ta helt slut, det är så skönt. Orken är definitivt påväg tillbaks Kanske satt en del i smärtlindringen. Jag har nu slutat med allt utom alvedon, är nöjd och det funkar över förväntan.

Äntligen ska jag idag klippa mig! Vännen Å ska ta mig och rullstolen i vår bil till en frisör i markplan:-) Tillgänglighet var för tillfället viktigare än vem som klipper..... Jag tycker jag är modig!

Ska på möte ikväll, då är det maken som hjälper mig fram och tillbaks. Verkar bli en händelserik dag och jag gläds åt att allt går framåt och inte är fullt så tråkigt;-)

Att få lämna huset.

Att jag har tråkigt är ingen nyhet, men kanske förståt ni min glädje när jag får lämna huset. Förut har det endast varit för att åka till sjukhuset och det har dessutom varit jobbigt. Men nu har det ändrat sig så smått. Inte kan jag fixa det själv, men med hjälp. I onsdags var jag på ett samkväm på Gustafsberg, vi satt i solen och åt räkor. Jag är ny i sammanslutningen och tycker väl inte vi har så himla mycket gemensamt, men trevligt var det att sitta där i solen.
Att ta sig dit var en utmaning, trots rampen som snällt lagts ut var det en vådlig färd, trösklarna i huset var många och OTROLIGT höga, just så som det är i gamla hus. Maken som vid det här laget är proffs klarade det och jag är glad att jag vågade.

Idag var det dags igen. Maken skulle till Torp, vi letar efter någon sorts rabattkant. Jag fick följa med. Den nya rabatten görs av honom, men vi ska ju vara överens om hur det ser ut. Nu räddar han den Svarta Bambun som mirakulöst klarat vintern. När vintertäckningen togs bort såg det inte lovande ut, men jag blev glad att den alls visade liv.
Innan operationen gav jag mig på den, klippte ur och rensade den helt på döda blad. Nu kommer den så fint nerifrån. Eftersom jag fyllde igår önskade jag tt maken skulle fixa den upphöjda bädden för Bambun åt mig, bättre present kunde jag inte få. Igår fixade han alltså allt arbete med kanter och upphöjning, idag flyttade han Bambun. Strax när jag får gå igen ska vi också flytta Julrosorna och mina Dvärg Azaleor, det kommer att bli så snyggt så snyggt. Bra med större rabatter och mindre gräs säger maken, han avkyr att klippa gräset;-)
Födelsedagen firades väldigt lugnt ja nästan inte alls, men med en ny rabatt som present är det helt okej. Att jag dessutom fått lämna huset för annat än sjukbesök höjer glädjen lite, även om resan går till Torp....

Praktikant billigare än att anställa , nya arbetslinjen i ett nötskal.

Läser inte utan förvåning om kvinnan som blir uppringd om en praktikplats på Citroën. Kvinnan har arbetat som marknadsassistent i 11 år men är nu arbetslös. Citroën vill inte anställa någon men behöver förstärkning just nu vid en tillfällig arbetstopp, en marknadsassistent skulle hjälpa. Då söker de en praktikant och hittar denna kvinnas cv, intressant tycker de. Det tycker inte marknadsassistenten, hon önskar och tror att en praktikplats ska ge möjlighet till vidareutveckling och en eventuell anställning vilket Citroën är tydliga med att det inte blir, hon tackar nej. Klokt tycker de flesta av oss. Men inte arbetsförmedlingen, de berättar att man måste säga ja annars finns risk att ersättningen uteblir.
Det är helt makalöst fräckt tycker jag!
En praktikant ska inte arbeta med ett arbete den redan kan. En praktikant ska ha möjlighet att prova på olika arbetsuppgifter under handledning. Om det är en arbetstopp verkar det osannolikt att Citroën har en personal att avsätta med extra ansvar för en praktikant...
I mina ögon verkar det som om ett bemanningsföretag hade varit mer rätt plats att söka förstärkning för en arbetstopp.
Men det är ju arbetslinje nu! En linje som jagar sjuka och arbetslösa, och fixar billig arbetskraft. Någonstans här blev det fel, det kan aldrig vara meningen att företag med personalbehov ska få gratis arbetskraft genom arbetsförmedlingen, inte ens med Den Moderatstyrda regeringen.

På eget ben....

Lupiner och ett klätterstöd till trädgården levererades samtidigt som kaffet och Bohusläningen. Självklart blir jag glad, maken är otroligt omtänksam och han kommer ihåg vår bröllopsdag. Samtidigt känns det konstigt att inte själv kunna hitta på någon överraskning till honom.
Säger som jag gjort många gånger förr, jag får kompensera detta senare.

Kanske var det detta uppvaktande som gjorde morgonen lite knasig. När jag så småningom skulle stiga upp hade jag inga kläder. Annars lägger han fram dem på en stol i rummet där jag når. Nu låg där min hellånga stödstrumpa, en stickad olle och en bikinitop.
Ringde och frågade hur han ville ha mig klädd egentligen.....

Sedan hade jag att välja på att sitta i morgonrock tills sonen vaknade och kunde vara behjälplig, eller att försöka själv.
Valde att försöka själv och nådde en del, tur för mig att jag har kläderna i färgordning i garderoben, jag är åtminstone matchad........ Vinglade lite på ett ben och fick fatt på det nödvändigaste. Nu ska jag fira bröllopsdag på ett ben och i kläder:-))

Se på fotboll.

Klockan var nära två när jag ringde maken och gnällde. Jag har så tråkigt! Nu har jag ätit också, vad ska jag göra resten av dagen?
- Du kan ju leta fram en fotbollsmatch på Tv, svarar han... Så får du se hur mycket tråkigare du kunde ha haft det.

Nä det blev en bok, igen. Ska nog göra en lista över alla böcker jag läst hittills. För fotboll vill jag inte se, visserligen är jag desperat men jag har livslusten kvar;-)

Det sunda förnuftet går bort!

I flera år har jag opponerat mig när folk hänvisar till det sunda förnuftet. Det är inget själklart att vi tänker lika bara för vi säger oss ha ett sunt förnuft. Lite drastiskt brukar jag säga; vems sunda förnuft? - Hennes, den förra kollegan som först började klä en patient och insåg att personen var död. Eller de kollegor som alltid först försöker väcka patienten innan de börjar morgonbestyren.
Då säger folk ofta, men hon hade ju inget sunt förnuft.
Fel, visst hade hon det, bara inte likvärdigt med de övriga kollegornas...

Imorse läste jag (slarvigt) ledaren i Bohusläningen. Den kommenterade det fullkomligt absurda beslutet att man inte ska få ha larm eller låst kring dementa. En av meningarna i ledarens skrivning var (typ) nu hänger det på personalen och det sunda förnuftet...
Jahaja! Vems sunda förnuft?; frågar jag mig igen.

Så fortsätter jag läsa Bohusläningen om all den oro som finns kring IKEAS etablering. Trafikinfarkt säger de redan etablerade, många andra säger liknande saker. Men Sture Svennberg M, säger att nej då, det är utrett av experter så det är ingen fara.
Om Sture hade läst samma material som vi andra hade han sett att det inte står så, det står,
" kommer i huvudsak att fungera". Som nu fast värre tänker vi och hänvisar till alla helger samt hela sommaren det inte fungerar.

Sture är ju en man som påstås ha sunt förnuft säger jag ilsket till maken. (spännande morgonsamtal här) Hur kan han helt okritiskt gå på det där???

Ja men han vill ju det svarar maken, alltså stoppar han det sunda förnuftet åt sidan och lyssnar inte på det. Han har en agenda som inte har plats för sunt förnuft.

Då säger jag; kan vi då äntligen fastslå att "Det sunda förnuftet" är korkat som mall, som norm och som regel!?
Inte nog med att det är variabler i det, man kan dessutom stoppa undan det.
Framför klara regler, det sunda förnuftet går bort!

Uträknad:-)

Make och son anlände vi femtiden, så härligt. Sonens egna ord om konserten lyder; ASABRA!
Så man får anta att det var godkänt;-)
Maken tömde bilen på packning och visade både nyinköpta skor och en massa ost, vägen går via Mölndal tydligen. Mums, nu längtar jag till helgen, fast jag fuskäter lite redan idag...

Som om inte det var nog stod maken plötsligt framför mig med en stor kasse i famnen. --Vill du ha present idag, eller på fredag eller lördag? frågade han.
Vilken dum fråga...
Jag vill ha den idag så får jag väl något annat på lördag fastslog jag!

Å så blev det. SÅ är jag nu nybliven ägare till 12 assietter och ett stort fat ur serien Mullbär. Inte för att vi behöver porslin... men det är kul att masken vet vad jag gillar. Mullbär får bli vardagsassietter! Nu åker IKEA-skiten bort.

Spännande att se vad det blir på lördag, men han är uppfinningsrik och jag ger tydliga vinkar så det blir säkerligen bra:-) Själv har jag sagt att mina chanser till överaskningsmoment på fredag (bröllopsdag) är uteslutna, får kompensera det senare i sommar. Fast det är också bra, att inte få allt på en gång utan sprida ut det lite. Man får vara slug och uträknad för att få många presenter:-)

Frustrerande, tålamodsprövande.

Vet ni vad första instinkten är när jag ser ett ogräs?
Jo jag böjer mig ner och drar upp det.
Vet ni vad första instinkten är när jag ser en Spansk-skogssnigel?
Jo jag hämtar en sax och klipper den mitt itu.

Igår eftermiddag kunde jag inte förstå vad det var för vit blomma som syntes på ett ställe i rabatten. Jag satt på altanen en stund. Har varit på gräsmattan med rullatorn förut, det är jobbigt men går... Nyfikenheten tog överhand. Kollade att jag såg grannar ifall nödläge uppstod och meckade mig ut. Den vita blomman är en ettåring från ifjol, som tydligen bestämt sig för att återkomma hos mig, det var trevligt. Mindre trevligt var att på nära håll se ogräset in emellan. Jag som hänger på rullatorn och sparkar med ett ben, kan inte släppa greppet så det var bara att bita ihop. Ogräset hinner jag väl med i höst... Värre var att det på vissa växter satt sniglar och kalasade!! Fullständigt outhärdligt. Hade sonen varit hemma hade jag ropat på honom, men nu var det bara att gilla läget. FY FARAO!!! Detta är minsann tålamodsprövande.

Idag kommer de hem! Ska skicka ut sonen med sax och klippa sniglar direkt.
Dagen har börjat bättre än igår, hushållade med krafterna.
Kokade kaffe först och tog det till sängen där jag läste Bohusläningen.
Den hade vännen P varit och lagt på trappan så jag nådde.
Nu har jag tvättat håret och snart är det frukost.
Trots att allt avlöp väl ska det bli skönt att de kommer hem.

Halvtid.

Gårdagen avlöpte väl. Kvällen lugnt och stilla, men nog är det tråkigt att det är så tunt på TV. Enda möjliga problemet igår, att låsa ytterdörren, fungerade utan missöde, skönt.
I morse först förstod jag hur lite ork jag egentligen har fått tillbaks. Efter att ha stigit upp, skött hygien och kokat kaffe var jag så trött att jag mådde illa. Orkade knappt röra mig och fick vänta flera timmar innan jag orkade göra frukost. Den planerade hårtvätten får vänta tills imorgon.

Maken och sonen hör av sig med jämna mellanrum,de verkar ha tråkigare än jag.... Kanske hotell och okända städer inte är så kul när man egentligen bara väntar på en konsert. Kiss har ju fått idel lovord för turnén hittills så det blir nog bra tror jag. Hoppas såklart på ett minne för livet, i alla fall för sonen.

Vännen P har precis tittat förbi och fixat ett par saker, nu ska jag fundera på mat. Gör inte många knop idag men det är också nyttigt, jag kommer uppskatta makens omsorger än mer nästa vecka. Skönt att ha klarat detta, nu är det bara resten kvar.

Jösses så de blåser!

En onödigt spännande natt har det varit! Vid tretiden väckte jag maken och bad honom stänga fönstret. Då var jag trött på att lyssna på vinden som ven och välte saker. Han insåg strax därefter att det inte var nog utan gav sig ut och vevade in markisen och ställde fast lite annat.
Vi hade väl precis somnat igen när jag vaknade av ett konstigt ljud, ett larm av något slag. Väcker maken igen med orden, det händer något. Yrvaken kravlar han upp och letar efter ljudet, det är vännen P som glömt sin mobil hos oss, den ringer för att väcka honom.... Men det är lördag och ledig dag.... Jösses en sån natt, dåligt sover jag normalt och detta gjorde inte saken bättre.

Nu har familjen gett sig av och jag sitter och läser, om ett par timmar kommer vännen P och vi ska äta middag tillsamman, Det blir både lättare och roligare med sällskap. Jag har fått så mycket erbjudande om hjälp så detta kommer gå om en dans. Önskar blåsten avtar något, ligga och lyssna på det en natt till orkar jag inte.

Måtte det gå fort över.

Säger någon bröllopsyra eller fotbolls-wm så spyr jag! Det är införprogram så man kvävs innan det startat. Nyhetstorka har man ju hört men detta är löjligt! Pressen, alla utan undantag verkar tro att vi väntar ihjäl oss. Så är inte fallet, jag kan inte bry mig mindre. Måtte detta elände ta fort slut!

En första gång för allt.

Idag är det examen i Uddevalla. Sonen slutar årskurs 6. Det är första gången någonsin som ingen av föräldrarna är med på skolan. Jag är den som varit med alla år. Maken erbjöd sig att komma men sonen avböjde. Han sörjer inte, men jag. Det ska vara en första gång för allt och för mig är det en första gång skolavslutning där jag inte är med.

Lite glad, lite orolig, lite ledsen.

Försäkringskassan har beviljat sex månaders sjukersättning. Jag hinner bli återställd och planen är att ha möte och börja arbetsträna i september oktober. I Januari ska jag vara friskförklarad. Då blir jag troligen arbetslös, men det är ju en annan sak, det tar jag då. Jag är otroligt glad, eller kanske lättad är ett bättre ord, över beslutet.

Jag har från mitt köksfönster förstått att det inte står rätt till på framsidan. Min underbara uppstammade Dvärgsyren kommer inte. Jag har fått inse att den är död. Det gör mig så bedrövad. Jag räknade med att förlora en del efter vintern, men inte den. Den är så välplanerad, fixar höjden i hela designen och fungerar som stöd för Clematis. Såhär såg det ut förra året.

Den 10 år gamla Syrenen till vänster i bild.

Närbild på kombinationen Clematis Syren. Himmel så ledsen jag är att Syrenen dött!!! Ska försöka hitta positiva tankar i glädje att få planera något annat, men när jag sitter som jag gör är det tufft. Den får stå kvar, kanske ända tills nästa vår...

Lite oro har jag också att brottas med. Sonen och maken åker till Malmö på lördag. planen är att Åse flyttar in då, men Åse har blivit sjuk. Jag/vi har övat i veckan på lösningar främst med mat så jag ska klara mig själv. Det har fungerat över förväntan, men det är ändå tråkigt. Nu håller vi tummar och tår att Åse blir frisk! Jag klarar mig säkert bra och har blivit erbjuden hjälp av andra, men det hade ju varit så roligt.....

Förbud mot hundar?!

Har läst lite om viljan att förbjuda vissa hundraser, har väl inte tänkt så mycket på det, för jag trodde det var för dumt för att bli sant...
Så ser jag inslaget från Danmark och inser att det är ett faktum, dessutom finns det några gaphalsar i Sverige som vill samma sak. Förbjuda vissa raser av hundar.
SÅ DUMT! Jag som har hundskräck borde kanske jubla, men som djurvän blir jag förtvivlad.

Det är som bekant inte hundars fel att de blir som de blir det är hundägarna. Dåliga hundägare kommer det alltid att finnas. Polisen kommer inte få mer resurser för en ny lag, så vem ska då kolla att det efterlevs? Som en kvinna i ett inslag från Danmark sa igår, det blir de med väluppfostrade hundar som tvingas använda munkorg, de som redan skiter i polisen bryr sig inte.

Dessutom tänker jag, och det är mitt främsta argument och tänk. Vilken ras ska vi förbjuda nästa gång?!
Om jag tänker tillbaks kanske 20 år, så var det schäferhundar som var missbrukarkrestarnas hundras. Blir det den igen tro... Är det då så att om 5 år, när en annan ras toppar statistiken över "farliga hundar" så förbjuder vi den också. Det tycker jag man ska fundera på, som jag brukar säga, när man tänkt klart ta ett varv till.

Dags att rulla till jobbet eller....

Igår tog Försäkringskassan beslut om jag får förlängt sex månader. Jag tar inget för givet. Kanske är det dags för mig att infinna mig på jobbet första juli. Väntar att beslutet når mig i slutet av veckan. Jag bävar inte längre, man härdas. Jag rullar väl dit om det är så...

For till Näl igår, blev grymt bilsjuk. Stygnen 24 stycken plockades bort. Det ser fint ut men är inte helt läkt så jag fick tejpas och mera bandage... Annars ser det bra ut. Bästa besöket hittills skrattade doktorn. Hematomet har orsakat mycket smärta men jag svullnar av för varje dag nu. Alla nöjda alltså. Idag är jag halvägs...alltid något.

Passa på! Hyr stugan på Bassholmen.

Ett trist, riktigt trist återbud gör att torpet Sandvik är ledigt vecka 28. Det känns så bortkastat tycker jag som verkligen älskar stället. Jag inser att de flesta redan planerat sina semesterveckor, men om någon inte har....är tipset, Passa på att hyra torpet.

Läs om Sandvik HÄR, prislistor, kontaktuppgifter och allt man behöver veta finns att läsa där.

Hjälp mig gärna att sprida detta!!!!!

Förberedelser och att hålla sig ur vägen.

Så går en dag i sänder, men långsamt, ack så långsamt. Igår satt jag på altanen hela dagen, för att vara ur vägen. Dagen blev inte riktigt så effektivt används som maken planerat för plötsligt fanns inte VISA-kortet någonstans. Förstå stressen i den känslan. Det återfanns men då hade mycket av dagen gått.

Fredagen hade jag besök, trevigt och stimulerande Både min gruppledare för nämnden och ordförande för S-föreningen tittade in, att det pratades politik är ingen förvånad över kanske;-)
Fredag kväll så kom maken från sin promenad med en bukett lupiner till mig. Det är mina absoluta favoritblommor och det gjorde mig så glad att han vet det och att han plockat en bukett. Men när tacksamheten lagt sig blev jag otroligt ledsen och storgrät hela kvällen över allt jag missar. Allt som blommar nu och här sitter jag som en idiot. Nog sitter du sa maken, men en idiot blir du väl inte för det..... Snart kan jag böja såpass i knät att han kan ta med mig på en biltur, det ser jag fram emot. Kan inte minnas att det var såhär ledsamt och frustrerande sist, men det var vinter då, det kanske förklarar saken.

Imorgon är det dags för BOKTYCKARNA igen. Maken handlar idag men är inte hemma imorgon, jag får istället hjälp av vännen A att förbereda. Boken Flyga drake ska bli så spännand att diskutera.

Tisdag ska jag till Näl, ett första extra återbesök och man ska ta stygnen. Kanske stränar det lite mindre efter det. Håll tummar för att det ser fint ut. Inga infektioner om jag får be...och det får jag ju.

Onsdag är det tre veckor sedan operationsdagen så det tar sig, hälften kvar. Om jag får en röntgentid vill säga, men det lär jag ju märka. Trappar ut medicinen, märker det för jag sover sämre och min ordinarie värk är tillbaks, men det gör inte mer ont i det opererade benet så det känns rätt. Nu blir det läsning och att hålla sig ur vägen...

Kosta vad det Kosta vill....

Alla behöver något att se fram emot, så också jag. Vi har lite semester att planera, en vecka på Bassholmen vet vi, men resten är oplanerat. Sonen ska på läger och i Uddevalla ska de då vara båttävlingar. Vi lekte med tanken att bli båtflyktingar........

Jag föreslog Karlstad, Borås eller något annat närliggande men vi hamnade HÄR.
Vilken lyx, vilket ställe. Ska bli så roligt. Hög tillgänglighet är det också om jag av någon anledning inte är på benen som planerat. Dessutom inte så dyrt eftersom maken hittade ett bra erbjudande, trots att det heter Kosta;-)

En önskan till har jag , fast den verkar svårare... Jag vill ha nötter! Mina jordnötter till fågelmatningen är slut. Maken som har massor på schemat ändå är inte speciellt sugen på att fara Uddevalla över och leta, hade jag kunnat hade jag gjort det. Det var ju det här med tålamod......Men någon ska jag väl hitta som vill åta sig det uppdraget, kosta vad det kosta vill;-)

Platt fall....

Det hände igår, det som inte får hända. Jag har hämtat mig men gårdagen var jag riktigt skärrad. Ett felsteg med rullatorn och jag föll handlöst. Är inte fullt på G som jag vill tro. Fick panik, det var på altanen och jag hade inte telefonen, rullatorn stod ivägen och jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Fallet var rakt bak, så det var aldrig någon fara för det opererade benet, lite tacksam för min vaderade rumpa... Men att ta sig upp, på ett ben utan hjälp och med bara trädgårdsmöbler som hjälp. Det var en utmaning vill jag lova.

Jag är stärkt av att jag klarade det. Tackar friskis för den dugligheten:-)
Dessutom drog vi lärdom av det och satte en liten väska på rullatorn så telefonerna alltid ska finnas med när jag använder den. Annars bär jag en sak i taget. Jag tror naturligtvis inte att jag faller igen den rädsla jag hann känna var inget jag vill uppleva igen. Jösses så utlämnad man är när det väl händer. Kommer vara mycket försiktig i fortsättningen.

Bra tänk....

Den som skriver en bok på 940 sidor kanske har tänkt på oss som sitter stilla 6 veckor. Hur det än är med den saken uppskattar jag tilltaget:-) Jag läser som sjutton, bra är den också.
Shantaram heter boken.
I övrigt ser jag till att fylla dagen.
8-9 inredningsprogram på TV.
9-930 Äter frukost.
9.30-10.00 sjukhuset, TV-program.
10-13, läser, lyssnar på radion, sitter på altanen.
13, Äter lunch och tittar på Ophra.
14, sonen kommer, får sällskap:-)
16.30 Maken kommer
17.00 Får middag.

Jag vänder inte på dygnet, jag småäter inte, jag visserligen inte mycket men jag gör det jag kan. Just nu är det mest fokus på den härligt tjocka boken. Har för övrigt 3 böcker på läsning just nu. Läser ett par faktaböcker om Socialdemokratin också. Så får jag mina dagar att rulla på.

Satt käring sitter.

Intog lunchen vid 13-tiden. Hade suttit två timmar i solen och det var skönt att komma in. Packar upp ur kylbagen och börjar lägga på tallriken. Öppnar en burk och locket trycks ner lite väl hårt en stråle av tomatblandad olja (som det legat makrill i) landar på mina ben och på kjolen.. Det ena benet är bart, det torkar jag snabbt av och fixar till med lite papper och kallt vatten. Det andra benet som är instängt i stödstumpan kan jag inte göra något åt. Strumpan klarar jag inte själv. Kjolen klarar jag förvisso, men om jag tog av den vad tar jag då på...kommer inte in i garderoben. Så där fick jag sitta flera timmar med mina stinkande kläder i väntan på maken som snabbt hjälpte mig både ur och i nya. Jag tränar på att ha mer tålamod sa jag till någon som ringde idag, det är det enda raka, för jag klarar inte såvärst mycket själv. Jag sitter mest där man satt mig..
Imorgon får jag sällskap till elvakaffet! Det ser jag fram emot:-)

Konstigt sätt...

I dagens Uddevallaposten läser jag en insändare om tillgänglighet. Gissar jag rätt kommer den inom kort också i Bohusläningen. Den är undertecknad av två från KD, varav den ena är vårt kommunalråd. Det är med stor förvåning jag läser insändaren. Personen i fråga har med tydlig önskvärdhet visat sitt totala ointresse, konstig att skriva insändare om något man inte är intresserad av....

Otålig...

Förra gången tog det närmare fyra veckor, sa maken.. Jag ser det som ett friskhetstecken att du redan är otålig.
?? Jag fattar inget, vad då otålig? Jag har tråkigt men det är väl en annan sak... tror jag:-)
Längtar efter besök och telefonsamtal men fattar att folk har ett liv också, det är bara jag som inte har det just nu.
Bjöd in Boktyckarna, nästa träff blir hos mig, det orkar jag definitivt.
Konstaterade att jag kunde ligga en kort stund på sida, jippi ryggläge är jobbigt.
Har dessutom vinglat på vågen och insett att jag inte gått upp i vikt trots denna totala stillhet, än i alla fall.
Ringde ortopeden, har lite eksem i knävecket och undrade om jag måste ha stödstrumpan. Han är nog skraj sedan förra gången för jag fick ett återbesök...Inget jag ville ha egentligen, det innebär ju att maken måste ta ledigt och köra mig.
hursom ser jag framstegen tydligt, det är glädjande även om jag har tråkigt...eller är otålig;-)

Även om jag inte orkar säga något om Ship to Gaza, tycker jag ni ska läsa hos Marianne, hon säger allt som behöver sägas.