Det handlar väl inte bara om pigavdrag eller inte?!

Enkelriktade debatter är det värsta jag vet! Man måste alltid tänka ett varv till hävdar jag. Pigavdraget som det så nesligt döpts till i folkmun är ju inte en isolerad händelse i vårt samhälle. Frågan är väl vad det leder till, vad det ger för signaler och vad man utvecklar?
Egentligen ser jag inget diskriminerande i att folk städar åt andra. Det har man gjort i alla tider. Att det skulle vara sämre säger mer om vår syn på saker och ting tycker jag. Inte heller retar jag mig på att bara de "rika" kan utnyttja det. Herregud, så mycket de "rika" kan som inte jag kan! Surnar jag till över att vara fattig så är det inte för de hushållsnära tjänsternas skull.

Men vad gör man egentligen när man inför ett sådant här system? Man gynnar det framför andra tjänster. Vad händer nu med marknaden styr och det är bra med privata marknaden så det blir konkurrens?!

Vad händer med andra yrkesgrupper? Om vi tar bort industrin har vi ändå en oändlig mängd yrke som arbetar direkt med "människors behov". Vad, vilka och i hur stor utsträckning ska det subventioneras? Idag är det till största delen skattefinansierat att gå till doktor, t.ex.
Nu är det skattefinansierat att få städat hemma. Jag skulle uppskatta om det blev billigare när jag går till frisören. Är det en yrkesgrupp som står på tur för införande av subventioner?Eller trädgårdsmästare? Oh, vad jag skulle behöva att det kom folk och skötte min trädgård nu när sjukdom gör att jag inte längre kan. Skulle vi kunna subventionera trädgårdsmästare?

Rotavdraget, skulle behöva permanentas om det ska kunna jämföras med pigavdraget. Vi behöver väl alltid hantverkare till bästa priset för konsumenten De som arbetar med turism kanske vi borde inkludera också? Turism är en bransch på frammarsch, om vi skattesubventionerar den blir det billigare för gemene man att få kvalité på sin semester och branschen kan växa och kallas vit.

För så är det ju. Maud Olofsson står i pressen gång på gång och talar om det fantastiska i att det blivit så många VITA tjänster i och med pigavdraget. Det var förut svarta menar hon. Ska vi av detta dra slutsatsen att det i branscher med mycket skattefusk är bra med subventioner? Det blir plötsligt skattefusk men legalt, kan jag ju tycka men får säkert på käften av ekonomer.

Kanske är det därför man jagar sjuka med blåslampa?! Man måste ha pengar till annat, åt fanders med sjuka Kalla dem fuskare och folk tycker det är vettigt att ha pigavdrag, och att sjuka arbetar. Tänk vad man kan åstadkomma med retorik! För att återknyta till pudelns kärna måste vi väl ändå erkänna i den infekterade pigdebatten att det inte är pigavdraget det handlar om, utan just allt detta andra.

Valfrihet är överskattat!

Såhär ser det allt som oftast ut i korsningen man använder för att komma dit jag bor. Inte roligt. Här pratar man mångdubbelt med trafik för etableringen av IKEA. Skrämmande med tanke på att det inte funkar idag. Nu hade det inte ett dugg med bilderna att göra. När jag såg detta skyndade jag mig upp med kameran och tänkte, de bilderna kan jag få nytta av.
Det fick jag:-)
Era tolkningar är roliga, ganska lika och det är ju flera som tänkt så valfritt, eller gör som du vill. Pluspoäng till Loa, jag skrattade högt och tänkte att javisst Ingemar Stenmark, det kunde varit en genial tolkning. Så genial är jag tyvärr inte måste jag erkänna;-)
Min tolkning är direkt politisk. Valfrihet är överskattat. Det står jag för;-)

Show and tell, utan ord.

En välplacerad stjärt!

Fantastiska Cecilia Frode utbrister jag idag. Trots hennes goda vitsord från både Mäklarna och Fru Marianne, hade jag aldrig sett eller hört henne förut. Har inte sett Fru Marianne och gillade inte Mäklarna så det blev bara ett avsnitt.

Men gårdagskvällens En stjärt på himlen inte bara gillade jag, jag älskade den.
Så träffsäkert, lysande, insiktsfullt, roligt och tragiskt.
Precis som andra stora komiker tar hon skrattet till hjälp för att närma sig de svåra i livet. Ensamhet, rädsla att bli övergiven, att inte duga till.
Det blev många skratt, ganska mycket generat fniss och väldigt många spontana applåder mitt under föreställningen. Som ordförande i Uddevalla Riksteaterförening måste jag säga att jag blev både stolt och glad över gensvaret publiken omedelbart gav.

Cecilia Frode är ingen stor sångerska ändå sjunger hon med bravur, rakt in i hjärtat Sångerna är noga valda för att fylla i handlingen på scen. Texterna som vi hört 100 gånger förr hör vi för första gången på riktigt. Till sin hjälp har hon tre fantastiska musiker. Kontrabas Christian Spering, flygel Lennart Simonsson, och flöjter Erik Häusler, de är fullkomligt lysande.
Detta var en föreställning som satte sig rätt i hjärtat. En synnerligt välplacerad stjärt alltså!

Samtalskampanjen, mitt bidrag till att vinna valet.

Vi ska prata med en miljon svenskar för att vinna valet, säger Mona Sahlin och Ibrahim Baylan. Flera har redan svarat på S-buzz fråga om vad det egna bidraget i samtalskampanjen blir. Måste nog erkänna att jag inte gör några större förändringar. Jag pratar med folk nästan hela tiden, ofta blir det politik. Jag bloggar på som vanligt, ofta blir det politik. Jag skriver insändare som vanligt, ibland blir det politik. Det jag gör utöver mitt vanliga är valarbetet. Ställer upp på torgmöte, ställer upp i valstugan. Dessutom ska jag följa upp min hemma hos kväll, det är efterfrågan på den! Flera av de som var med då har frågat om vi inte ska göra om det, det ska vi. Så lite kommer även jag att bidra med.
Fler som bidrar är;
Peter Högberg, Veronica Palm, Roger Jönsson och säkert många många fler.

F..N!

Jag lär få gå i Väntans tider ett bra tag till. SKIT OCKSÅ! Sedan förut visste jag genom inside information.. att ortopedläkarna inte opererar mer än hälften så mycket som vanligt. Flexavtalet är uppsagt och nu visar man att det får konsekvenser. Jag HOPPADES ändå att jag skulle få min operation snart. Hoppet är ju det sista som överger människan sägs det.
Nu hör jag på nyheterna att ortopedoperationer i Nu-sjukvården domineras av akutfall. Planerade operationer flyttas fram när folk ramlar, faller från tak och bryter benen i skidbackarna. Jag säger bara en sak. Håll er inne! Jag vill inte vänta längre. F..N!

Vi vet väl inte var det slutar Magnus, (KD)?

I dagens Bohusläning skrivs det om de planerade 360 miljonerna som IKEA ska kosta. Eller 360 miljoner räknar man med att det ska kosta, markarbete och infrastruktur
Igår skrev samma tidning om de undermåliga handlingar man tagit fram.
Sakkunniga varnar för marken på östra Torp.
Jag har bloggat om mina försök att läsa handlingarna.
Ett dåligt förarbete kan vara orsak till ökade kostnader. Alltså att man stöter på hinder som fördyrar. Så Magnus Jakobsson (KD) som storstilat berättar att han ofta knutit handen i byxorna när det sagts högre summor, kanske ska behålla handen där. För var detta slutar det vet vi inte än. Även om det är en bra investering som kan leda till arbetstillfälle vore det väl bra om det inte samtidigt ledde till att bostadsområde och handelsområde runtomkring förstörs eller rent av rasar. Det är nu jag blir orolig. Hur ser beredskapen ut för oförutsedda händelser. Ras av handelsområdet skulle t.ex skapa en våg i Kärrbäcken som ödeläger stora delar av bostadsområdet nedanför. Man kan inte vara nog försiktig och när sakkunnig varnar är det ofta dumt att slå dövörat till. Jag önskar att jag som Magnus Jakobsson (KD) vet var det slutar, för han har tydligen facit.

Fort gjort!

Tji partiarbete blev det för mig ikväll. Lokalen var inte tillgänglig för någon som inte klarar trappor så bra. Väldigt snopet att få vända och åka hem. Onödigt är bara förnamnet! Hur var det nu---alla ska med...... fast inte om man inte klarar trappor, typ.

85=102

Ytterligare en korrigering. Alla rapporterar att Pininfarina sagt upp 85 mot varslade 120. Det är sant, men! Med de 17 som var från bemanningsföretag är det ändå drygt 100 som inte får fortsätta arbeta. Fast det låter ju bra med 85 istället för 120... 85 +17 = 102 drygt hundra.

Partiarbete

Ikväll är det utbildning i partiet. Vi ska bilda det vinnande laget! Vi lägger upp strategier, slipar argumenten, kläcker idéer som vi bollar med varandra dessutom har hjärtligt roligt. Roligt att lära känna fler i rörelsen tycker jag. Sedan vet jag inte riktigt om jag kommer vara så mycket till hjälp när slaget väl står.... Har fortfarande inte fått någon operationstid. Det kanske hinner bli val innan....

Drygt hundra får gå.

Idag har det fått besked. 14:de januari lades varslet, 120 metallare skulle få gå. Förra veckan, i tisdags tror jag fick de besked att idag onsdag skulle alla få veta. Vad senaste veckan gjort med folk är svårt att veta, men den ovisshet man lever i är fasansfull! varför säger man till 8 dagar innan? Nu är det klart, snart får ni veta? Det kändes inte humant! Idag när jag var och handlade ringde maken hem. Sonen kunde berätta att han låtit meddela att han får behålla jobbet. Jag lider och sörjer med dem som inte fått samma beskedet, fy vilken ångest.
Drygt 100 får gå, inte maken, den här gången.

UPPDATERAT 85 Blev slutresultatet enligt Bohusläningen.

Bästa presenten!

Sonen håvade in kuvert efter kuvert och räknade pengar så det stod härliga till. Han har tänkt köpa en MP3 och hörlurar. Lyckan var stor när MP3 och hörlurar fanns bland presenterna! Sista presenten som öppnades gav upphov till glädjetjut.

MALMÖ HERE WE COME!
Eller jag vet inte om jag är med, får se hur allt blir, men far och son ska på Kisskonsert. Sonen har tjatat och tjatat om den här konserten. Inte bara är det Kiss, Europe är förband. Sonens favoriter. Senaste CD och en best off för båda grupperna var presenter. Går man på konsert ska man kunna låtarna. En mycket nöjd son stupade så småningom i säng och jag har lovat hålla hårt i biljetterna och absolut aldrig mer slarva bort dom!

Idag är ingen vanlig dag.

Idag är sonens födelsedag.
Jag är plötsligt mamma till en tonåring, igen.

När benen slås undan utan att man alls fått chansen.

Igår var det möte med jobbet igen. Ni som eventuellt tror jag rymt eller tycker jag är osynlig, ska veta att det är något hela tiden. Efter ett sådant möte brukar det ta ett par dagar att sopa ihop spillrorna av mig. Igår inget undantag.
Kanske var jag alldeles för oförberedd inför mötet igår. Rent formellt skulle jag "bara byta grupp" i Vg regionens rehabkedja. Hade facket med mig, men såg inga som helst problem med detta möte.
Efter förra mötet där F-kassans handläggare uppmanat dem att sköta saker och ting bättre kände jag mig hyfsat trygg. Jag presenterades för den nya personalsekreteraren, hon håller i alla i just den gruppen jag ska slussas till.
Jag fick kort dra min historia igen, hon ville ha den med mina ord. Kanske är 6 års handlingar mastigt att läsa, vad vet jag..

När vi pratade framtid och vad som komma skall sa jag.
-Jag har inte gett upp hoppet om tjänsten på NÄL. Får jag gå bredvid där och se om jag orkar så vore det helt klart en tjänst för mig.

Tjänsten på NÄL är en tjänst jag sedan i september bett att få testa. Jag fick på omvägar reda på att den till sommaren blir ledig. Så fort jag gjort en framstötning har man sagt att det organisatoriskt inte är klart om den ska vara kvar. Jag har ändå fortsatt tjajat. Skulle jag inte klara den är det en sak, men jag ville ändå prova.

Personalsekreteraren jag haft hittills skruvade generat på sig och sa.
-Efter förra mötet ringde och jag försökte få fram lite svar om den tjänsten, för att se om du kunde få prova. Det visar sig då att den är tillsatt.

Jag blev helt tyst. Det är ju inte organisatoriskt klart fick jag väl fram till slut.
-Nej vi trodde inte det, det är svaren vi fått.

Den nya människan, hon som ska ha hand om mig framgent. Skyndade sig att säga att allt gått rätt till.
Det gjorde mig övertygad om motsatsen! Sedan i september har jag bett om den här chansen. Bara att få pröva. Skulle jag sedan inte räcka hade det varit en sak, men nu, jag fick inte ens chansen. Luften tog helt slut!

Jag har varit hemma i sex år. Under de sex åren har företaget inte gjort en enda sak för mig. Jag har fått kämpa och tjata mig till minsta lilla chans. Så startar man ett nytt rehabsystem, allt för att kunna säga upp folk fortare nu när det är omorganisation.
För de som blir sjuka nu och hamnar i det nya systemet är det säkert rilmlig men för mig som gått hemma länge är det orimligt. Jag halkar utanför, bredvid, snett. Trots mina sex år bereds jag inte chans att få försöka. Jag stod i fel grupp i rehabkedjan. EFTER SEX ÅR!

Det är inte lätt att orka gå vidare efter det här. Jag får lust att sätta mig ner och låta det som händer hända utan att lägga mig i alls. De vill bli av med mig, må så ske. Luften har gått ur mig och jag förstår inte hur jag ska orka komma igen. Hur är det möjligt att vilja lite till, när benen slås undan utan att man alls fått chansen.

Snöbekymmer.

Vad är det med folk tänker jag efter dagens första åktur med bilen. Det är jäkligt dåligt plogat. Hjulspåren i isen är lika bekväma som farliga att köra i, men kommer ingenstans. Snövallarna är höga så man inget ser och breda så man inte får plats. Ändå kör folk som om allt är som vanligt. Men det är inte det! Jag hade bilar så tätt inpå att om jag behövt bromsa hade det blivit masskrock. Vad är det med folk?
Jag hade två uppdrag, tippen och Junogatan för att hämta grus. På tippen berättade personalen att i lördags under värsta snöstormen hade det kommit tre personer och lämnat skräp. Vad är det med folk?! Vi uppmanas hålla oss inne men åker och lämnar skräp... Man börjar undra vad man lägger i ordet nödvändigt. Inte undra på att det blir bekymmer.
Nu har vi ett annat problem. Ett stort! Sonen blir 13 år imorgon och vi ska ha kalas. Den offentliga parkeringen är inte plogad. På gatorna kan man naturligtvis inte stå. Vad gör vi?? Ska ringa runt och be samåka sedan höra med grannar som har en "ledig" plats på sina infarter. Det ska mycket till för att ställa in kalas. Men allt är lite bökigar med snöbekymmer...

Kritik redan och det ska bli värre.

Läser i dagens Bohusläning att det är för lite personal på Skogslyckehemmet. Personalen hinner inte med. De som fått ett ökat vårdbehov får inte den hjälp de behöver. Tyvärr är det genomgående i Uddevalla idag. Jag har inte varit överallt men det jag sett är samstämmigt. Personalstyrkan är redan ansträngd på Skogslyckehemmet. Sedan Bräcke diakoni tagit över sägs personal upp. En personalminskning på 11 personer. Det är väl nästan givet, hur ska man annars få vinst.....

En vecka till mig!

Maken har fått erbjudande om sommaraktivitet som inte går att tacka nej till. Alltså blir jag och sonen ensamma ganska många dagar mitt i sommarn. Plötsligt ser jag oanade möjligheter. Sonen gillar som jag sol o bad, han gillar att se sig om och han är inte främmande för att fara iväg med bara mig. Jag surfar runt och letar boende på kusten. Jag har inte tillbringat mer än dagsturer på kusten de senaste 17 åren. Dags för en ändring. Tyvärr kan jag inte skryta med att ha en massa kontakter kvar i Bovallstrand eller så. Det vore nog enda chansen för priserna är fullkomligt horribla. Kanske blir det några dagar på vandrarhem eller camping till slut. Det känns spännande och inspirerande att börja sökandet redan. Vi kan inte vara borta lika länge som maken ska. Men det känns inte fy skam med en vecka till mig:-)
Tips, kontakter och goda råd för att hitta boenden en vecka längs kusten mottages tacksamt....

Nära sammanbrott!

I tre dagar har jag letat genom huset. Jakten på presenten kan man säga. Sonen fyller på tisdag, presenten är klar sedan mitten av januari. Problemet uppstod när jag insåg att jag behövde slå in den. Lov till veckan, sonen kommer vara hemma hela tiden.... Jag måste slå in presenten i helgen. Problemet är att jag inte hittat den. Nu måste jag tyvärr vara lite kryptisk eftersom någon annars skulle kunna försäga sig till sonen. Men presenten ryms alltså i ett kuvert.

Jag letade fredag. Jag letade lördag. Så idag letade jag och maken igenom allt igen. Sedan satte jag mig ner och grät. Floder, jösses så förtvivlad jag var. Jag slarvar inte bort saker! Det händer inte. Min teori var alltså att jag gömt den på en så bra plats att jag inte själv hittar den. Men när både maken och jag letat överallt för tredje gången gav jag upp hoppet.

Började tro att vi av misstag kastat det. 1500 kronor bortkastade, dessutom ingen present! Katastrof tänkte jag och grät lite till. Började fundera på om man kunde köpa nya, men det verkar svårt, för att inte prata om hur dyrt det skulle bli...
Tänkte på kuvert. Det låg i kuvert. Vad har jag gjort med kuvert det senaste????
Jag har lämnat post till store sonen. Det är kuvert. Så okristligt tidigt med sonens mått mätt ringer jag nära sammanbrottets gräns och frågar; -fick du något kuvert du inte skulle ha?
-Ja, det tror jag, nån reklam va??.... Sedan var det några oroliga minuter innan han letat fram de och vi kunde se att det var rätt. Då grät jag en skvätt till!
Nu vilar jag med en kopp kaffe. Helt slut, känns som om jag gått genom en mangel. Så hemskt obehagligt. Jag trodde jag blivit tokig. Helt klart var sammanbrottet nära.

Svårlästa handlingar är ett hot mot demokratin!

Har suttit med handlingarna för IKEA och blivit oerhört frustrerad. Trots att jag hämtade dokumenten så jag fick dem i pappersform är det snudd på omöjligt att läsa dem. Eller förstå dem är kanske bättre sagt. Det har varit så uppdelat att det är omöjligt för mig som vanlig medborgare att ta del av och bilda mig en uppfattning.

När vi hade ärendet på nämnden var det jag och möjligen en till som tittat på det. Jag begärde ordet och frågade om de sett att handlingarna är usla. Njae, inte egentligen. Vi har ju inte just den biten att titta på- Vi ska ju titta på det kulturhistoriska och hur det påverkar området. Förvisso, men jag vill ändå förstå och bilda mig en uppfattning om det jag ska ta ställning till.
Vände mig så till representanter i aktuell nämnd. Nämnden som är ansvarig för handlingarna Eller jag, det är ju förvaltningen men ni förstår vad jag menar.
Nej säger de personerna, vi har väl inte läst dem egentligen. Vi får det ju föredraget.
DÅ blev jag rädd. Därefter har jag blivit arg. Vad är det för sätt?! man måste väl läsa handlingar även om man får det föredraget av tjänstemän?!

Om inte vi som sitter i olika nämnder förstår handlingarna hur ska då allmänheten kunna göra det? Vi förväntas ändå få en viss baskunskap genom nämndarbete.
Den här gången lät jag som privatperson bli att svara på samrådet. Handlingarna var så svåra att jag inte kund få ihop ett vettigt svar. Jag hade velat följa upp det jag svarade initialt, men avstod. Det är nu det slår mig, svårlästa handlingar är ett hot mot demokratin. Jag vill vara delaktig men kan inte. Alltså låter jag bli.
Låt mig för säkerhets skull tillägga att ett bra förarbete inte är i konflikt med att vilja bygga IKEA. Inte på något sätt faktiskt. Men om jag känner mig utanför och inte bereds möjlighet att vara delaktig i processen, då ligger det nära till hands att bli emot. Det jag inte förstår motarbetar jag. Så jag hävdar än en gång, svårlästa handlingar är ett hot mot demokratin!

Vad var det jag sa....Darin.

Nu tyckte jag han var bra men redan innan trodde jag att Darin skulle gå direkt till globen. Kan inte låta bli att fundera över kritiken mot MiSt, de var okända... Men hur känt var startfältet ikväll då? Eller är det bara jag som inte hört talas om hälften av dem?
Synd på Erik, den gillade jag. Säger som jag sa sist, minns inte en enda låt nu 10 minuter efter sändning så något outplånligt var det inte ikväll heller.
Eller en minns jag MiSt;-)

Klass 2 varning inget att skratta åt.

Jag kan hålla med om att SMHI då och då överdriver sina varningar, eller det känns så. Men inte nu. Jag blir smått förbannad när folk uppåt i landet hånar oss längre söderut för vår snökaos. Det finns inget roligt i detta. Byggnader rasar, byggnader är avstängda. Djur dör och en människa om jag räknat rätt. Det är inte vi som bor här som är korkade på något sätt. Det börjar bli riktigt farligt. Bilderna är tagna hemma hos mig idag. Ser ni staketets toppar? Det är 120 cm.....
I en blogg läser jag att man raljerar över hur det kan vara så jobbigt med 30 cm snö... Men vi har inte 30 cm, vi har metervis. Inte sedan före kriget har det varit snömängder som denna. Lägg så till stormen idag. Bohusläningen har rapporterat hela dagen, vi uppmanas till och med att hålla oss inne! Jag ser inte humorn i detta.
Snön pressar på mina fönster så son och make är ute regelbundet och skyfflar undan. Nu har mörkret lagt sig och om det fortsätter i natt får vi ta fönstervägen ut imorgon också. Dörren får vi inte upp. Jag kan inte för mitt liv begripa att en klass 2 varning är något att skratta åt.

Soppväder.

Röda linser, rivna morötter, vita bönor och purjolök, allt fräses i olja och så på med buljong. I med rätt mycket tomatpuré och så lite chili En smaskig vintersoppa! Vad gör man när snön stoppar allt annat. Man blir kreativ i köket:-)

Väderrapport från Uddevalla.

Om det inte vore så sant vore det kul....

Snöstorm

Inte mycket att orda om det är för jäkligt! Jag har aldrig varit orolig för snö förut men nu pressar det till och med mot mina fönster. Dessutom på en plats vi inte kommer åt. Altanen är så igensnöad att dörren inte går att få upp. Vi kommer inte ut, dilemmat med radhus 2 sidor på huset, vi kan inte gå runt. Grannen har ju inte mindre snö så vi kommer inte fram den vägen heller.

Framsidan av huset, här är skottat men igendrivet. Häcken är 2 meter, så man anar att snödjupet närmar sig metern. Ska försöka lägga till fåglarna här istället för på baksidan. Stackars fåglar!!!

Genom altandörren, Snödjup till fönstren.Min arbetsplats. Jag ser inte längre ut och i takt med att snööverhänget på taket rasar ner ökar trycket på fönstren. Hit kommer vi alltså inte så någon lösning ser vi inte för tillfället. Hoppas bara ytterrutan spricker om det går illa....Igår kunde vi gå ut här, då var altanen skottad! Detta är nattens snö. Det snöar fortfarande och blåser, inte storm men säkert kuling. Skönt att inte ha något planerat idag. Vi blir inne, har inte så mycket val faktiskt. Har läst Bohusläningen på nätet. Tack för det Bohusläningen!!

Show and tell.

Lite morbid tror Anna vi ska tycka hennes nästa temaval är, Livet efter döden. Lite ovanligt kanske och svårt att fotografera, alltså vad händer med själv showet;-)

Hur angriper man det här då... Kanske först med en enkel förklaring på om man faktiskt tror på ett liv efter döden. Det gör jag. Det är på något konstigt sätt givet för mig att vi lever vidare efter döden. Kanske är det hemskt själviskt att tro så, det ligger oerhört mycket tröst i den tanke.

Inte för att jag är rädd för döden för egen del. Däremot har jag förlorat många nära och kära, det känns trösterikt att våga tro att de ändå finns där, någonstans. Sedan lever jag med en rädsla, det kanske alla gör, men jag funderar ibland på om barnen dör innan en. Jag vet ju att de händer. Men funderar på hur man klarar det. I den tanken kan det faktiskt ligga lite rädsla.

När jag gick utbildningen till undersköterska läste vi mycket om döden. Det var ganska stora diskussioner En del tyckte si andra så. Jag satt och kände att jag hade facit! Otroligt korkat och förmätet, men jag hade precis plöjt igenom alla böcker av Elisabeth Kübler-Ross. Hon skrev om sina erfarenheter från patienter som väntade på döden och eller varit nära döden.

Döden är livsviktig var den ena men hon skrev många fler. Jag vet att hon var omstridd men tycker böckerna är fantastiska.På senare tid, nu i januari faktiskt läste jag ytterligare en bok jag varmt rekommenderar Flickan från ovan av Alice Sebold. Trots att det är en hemsk historia, skönlitterär, är den trösterik. Jag tror gärna att det är som i boken, livet efter döden.Själv är jag övertygad om att jag har många kvar intill mig, även sedan de dött. Jag tittar ofta upp mot himlen och "ser dem". Formationer i molnen eller andra tecken betyder mycket för mig när jag pratar med dem som försvunnit och gått före. Det är väl det enda vi kan vara riktigt säkra på är jämlikt här i världen. Vilka vi än är vad vi än gjort. Vi kommer alla dö.Jag har fyllt i vita arkivet och berättat för familjen hur jag vill ha det. Sprid askan över havet från Valö lyder min önskan. Att länstyrelsen säger nej till sådant vet jag. Store sonen har lovat trotsa det, det känns lite trösterikt. Sedan ska jag sitta där på min molntapp och titta på hur alla fortsätter.

Imponerande av Enn.

Slängde mig i all hast iväg på lunchteater idag. Franska vykort är ganska långt ifrån min bild av vad jag gillar, men kupletter och lite Karl-Gerhard kan ju vara bra. Tanken på soppa och att inte äta lunch ensam värmde också.
Mattias Enn, estradör, sångare och kuplettförfattare. Repertoaren rymmer många karaktärer och länder. Just idag var det Paris. Mattias är en återkommande gäst i Uddevalla och en populär sådan. Föreställningen är lättillgänglig, jag som inte är bevandrad i varesig Paris, kupletter eller franska språket kan ändå lyssna och tycka det är bra. Vin och en baugette till soppan så hade man känt sig som en fransos. Jag kände mig som hemma, kanske ligger det i namnet, mitt alltså;-)
Att jag tyckte det var bra är en sak, men han fick stående ovationer! Det är första gången jag är med om det en lunchteater. Kanske törs vi i Riksteaterförening ta hit honom också då...... Det var tydligt inte bara mig han imponerade på.

Nej, Gunnar Axén nu har du fel igen!

Läser ikapp och hamnar hos Aftonbladet. Moderater har gjort vågen och glädjeyttringen gäller sjukförsäkringen. Det tycker jag inte är så mycket att orda om. Vi gläds åt olika saker i livet, så är det bara. Däremot blir jag upprörd när jag läser Axéns avslutningsreplik.
-Vi har gjort vägen kortare till arbetslivet, säger han.
Jag tror mig förstå att det var ett mål när man började ändra sjukförsäkringen. Påståendet blir fel eftersom det som hänt är, att många hamnat utanför både arbetsliv och sjukförssäkring. Dessutom har inte intentionen att få sjuka i arbete alls förankrats hos arbetsgivare. Försäkringskassan arbetar, Arbetsförmedlingen arbetar, men arbetsgivaren har inte på något sätt visat att de vill ha sjuka i arbete.
Man får ner sjukskrivningstalen men de sjuka hamnar i annan kolumn istället, bidrag och nödlösningar av olika slag. Somliga blir också helt utan försörjning.
Det är inte rätt att påstå att vägen till arbetslivet blivit kortare. Vägen ut ur systemen har blivit kortare, däremot inte vägar in! Så nu har du fel igen Gunnar Axén!

Snabbare än kvickt!

Joho! Här sitter jag med min nya dator, en riktig värsting. Med mina mått mätt. Skärmen är låååångt ifrån mig, vilken skillnad mot den tjocka jag hade förut. Stor är den också. SÅ stor att jag bara har bild en liten bild i mitten.... Hmmm säkert en inställning jag måste leta efter. Allt ser väldigt mycket mindre ut. Tangentbordet är välvt, knapparna knattrat inte och det är snyggt. Själva burken är snygg och har framförallt ett tyst sätt. Min förra lät som en dammsugare.
Allt från den gamla ligger nu i den nya. Lyxigt. Jag får visserligen leta lite och möblera om för att få det som jag vill, men ändå. Inget är borta!
Trodde aldrig jag skulle vara tillbaks i cybern så fort.
Nu är det bara operationstiden kvar.

Slutbloggat.

Lämnar ifrån mig datorn imorgon och är väldigt osäker på när jag har en ny. Kanske redan till helgen, men med mitt flyt i livet kan man tänka till midsommar.....

Jag har förberett fredagens show and tell i dag så det kommer på fredag tack vare schemaläggningen. Datorlös, det var längesedan, nästan lite skönt:-) Det är färdigbloggat för ett tag. Ha de gott där ute, vi ses när vi råkas.

Bilden lånade jag på google bildsök.

Intet är som väntans tider.

Har inte fått posten än idag, jag väntar varje dag. Har ännu inte fått någon operationstid. Om jag bara får veta när blir allt lättare. Nu försöker jag planera men vet egentligen inte alls om jag är flyttbar eller ens hemma. Vi har planerat sonens födelsedagskalas nästa vecka nu i alla fall. Kommer det en kallelse idag lär jag inte bli opererad nästa vecka ändå. En sak i taget. Dag läggs till dag. Det är faktiskt hemskt. Inte så att jag idag fruktar operationen utan just all ovisshet. Hur mycket vågar jag planera? Har tagit mig friheter ekonomiskt och beställt böcker. Förra gången lånade jag böcker. Maken skulle då sköta att de lämnades i tid och byta till nya. Det blev problem när de jag siktat in mig på var utlånade och han skulle lösa det med egen fantasi. Nu har jag shoppat loss istället Pocket! Vad gjorde människan innan pocketboken;-) Jag som inte har kraft i armen att hålla en vanlig bok är extra tacksam över pocketformatet. Att de går att köpa utan konkurs är också ett plus. Så nu går jag verkligen i väntans tider. Väntar på operationen och på att få börja läsa de senaste nyförvärven. Denna gång innehöll paketet 7 böcker, sammanlagt har jag nog ett lager på drygt 20. Får jag önska lite sol också så ska jag överleva i rullstol på altanen. Men först behöver jag en operationstid, den vill jag inte vänta längre på.

Två gånger Ulf.

Jag hade familjen med mig på Östraboteatern igår. Tycker det är roligt när vi gör saker tillsammans och extra roligt när de följer med mig på "mina" grejer. Sonen gillar fars så jag anade att han skulle uppskatta Skaffa mig en tenor. I pausen sa sonen att det var okej. Tänkte att jag får vara nöjd med det.

Min kväll var mer än okej. Jag fick en liten pratstund med min absolut största favorit. Måste kanske klargöra att vi sällan eller snarare aldrig har något med skådespelarna att göra. De kommer som slutna sällskap, gör sin grej och åker därefter. Vi träffar dem aldrig. Vi jobbar hårt för att få hit bra kultur men frotterar oss inte med skådisarna, om nu någon hade trott det.

Igår var det speciellt, av olika anledningar. Syntolkningen gjorde att jag hade kontakt med turnéledaren flera gånger under veckan. Mycket praktiskt som skulle fungera. Sedan fick vi höra att det var speciellt när de sprang omkring på slutet och tackade. Hur delar vi ut blommor då? Undrade vi. Jag letade upp turnéledaren igen och frågade om det. Han pekade på scen och sa, hör med Dohlsten, han hjälper dig styra upp det. Å där stod han, Ulf Dohlsten.

I mina ögon Sveriges bästa skådespelare. Ända sedan jag som liten följde Hem till byn där han gjorde den förvirrade Lars-Erik har han varit min största favorit. Nu fick jag en pratstund med honom. Inget märkvärdigt, herregud han förklarade hur och när vi skulle kunna dela ut blommorna. Men för mig var det lite mer. Jag har pratat med Ulf Dohlsten! Nu orkar jag nog en vecka till:-)

Frågade så sonen idag vad han tyckte nu när det lagts sig lite. Jo det var jäkligt bra säger han. Bra skådisar, rolig historia och så himla kul när skådisarna gjorde fel och började skratta. Härligt tänker jag han uppskattar live, i TV klipper de ju bort sådant...
Sonen kiknar av skratt vi blotta tanken. Tänk säger han, Han vände sig till publiken och sa- Håll käften! Det gjorde han faktiskt, han är ännu en Ulf. Ulf Brunnberg drabbades av ett totalt skrattanfall och bad publike hålla käften, resultatet var det motsatta kan man säga. Vi har väl aldrig skrattat som då. Så blev det 2 gånger Ulf då som gjorde vår kväll. Och sonen, jo han går gärna med på teater igen:-)

Lite tyckande efter reprisen.

Nu har jag också sett melodifestivalen. Visst tyckte jag att låtarna till globen var rätt. Fast först andra gången jag hörde Andreas tyckte jag den var bra, den var lite trög tyckte jag först. Sedan är jag inte överens med svenska folket. Kalle Moreus må vara en gudabenådad speleman,, klämkäck och folklig eller vad kärleken kan bestå i. Men någon sångare är han inte. Inte tyckte jag den skulle till andra chansen inte. Då var MiSt bättre. Deras refräng sätter sig som knäck i örat och idag är det bara den jag minns. Fast man kan ju undra om inte allt redan klart... Darin är med. Då känns det på något sätt givet vem vi kommer skicka. Oavsett om han har bästa låten eller inte. Minns vad jag säger redan nu. Vi kommer skicka Darin...

Skrattsalva.

En helafton på Östraboteatern med mycket annorlunda händelser. Skaffa mig en tenor syntolkades och jag provade att se den med syntolk. Man förstår hur viktigt det är att någon berättar detaljerna men jag tyckte också det krävde viss extra koncentration för att att både lyssna på det från scenen och detaljerna i örat. Fösta akten orkade jag, sedan lade jag bort den. Men jag har gjort det och vet till en annan gång vad det är.

Föreställningen är rolig. Skratten rungar i salongen och roligast har vi naturligtvis när skådespelarna kommer av sig och skrattar själva. Ett flertal gånger till vår förtjusning.

I TV var det inte lika muntert. Har kollat text-tv och MiSt åkte ur. Sånt är livet. Jag hoppas att Mia och Stefan haft riktigt roligt. Kanske hör vi mer om dem i fortsättningen.

Vår kväll var i alla fall väldigt trevlig, ett skratt förlänger livet säger man och eftersom det var många skrattsalvor här blir vi nog långlivade.

Rösta på Mia ikväll!!!!!!

Melodifestivalen Sandviken 2010. På scen MiSt och Highlights, de framför bidrag nummer 4.
"Come and get me now", text och musik

Mia Terngård (född Ferm)och Stefan Lebert.
Själv sitter jag på Östraboteatern när uppträdet är! Snacka om miss, men sånt är livet och jag kan inte klona mig. Vet att man får rösta från klockan 20.00, så det tänker jag göra. Ska ladda mobilen full! Kanske kan jag mingla omkring och få alla att rösta i pausen, jag kommer försöka:-)
Lyssna på Mia HÄR när hon ber er rösta på MiSt.

Kvällens telefonnummer är;

Telefon 099 20204 kostar 6,30

SMS 04 till 722 11 kostar 3,60

Smakprov från alla kvällens låtar!

Show and tell.

Temat för dagen bilar. Jag är helt slut i rutan, för mycket press de senaste dagarna. Tar en favorit i repris och hoppas Anna förlåter mig för tilltaget.En bil.Många bilar. Det är min tolkning;-)

Mutad inför deltävling 2 i Sandviken.

Läser i Aftonbladet att Andreas Johnsson delar favoritskapet med Eric Saade. I normala fall hade jag röstat på Andreas Johnson, han är en av mina stora favoriter. Den här gången får han vara utan min röst. Jag är mutad! Mia har lova att ta ett foto på honom åt mig om jag röstar på henne:-) Mia ingår i MiSt som tävlar tillsammans med gruppen Highligts i bidrag nummer 4 lördag kväll Sandviken.

I uddevalla är vi fler mutade. Jan Gunnarsson kommunalråd (S) i opposition har lovat rösta på Mia. Så det är kanske inte bara jag som går att muta:-)

Måste erkänna att jag röstar på Mia utan mutor. Hoppas ni, mina läsare gör det också:-)

Får det vara lite is i drinken....

Nu kan det bara bli bättre...

Någon hade helt enkelt inte läst ordentligt och visste inte om uppgiften att kalla mig. Jag var väntad. Ren tur att jag fått reda på det. Ett ganska bra möte. Jag undrar om jag gråtit klart... Andra mötet som jag inte gråter. Var lite vresig och ställde krav. Tycker de ska försöka mer att söka efter anpassad tjänst åt mig. Jag kunde peka på många som tillkommit efter min sjukskrivning som jag borde fått prova. Jag pekade också på eventuella kommande som jag vill försöka se om jag klarar.
Försäkringskassans handläggare var riktigt rolig när hon spände ögonen i arbetsgivaren och sa;
-det som har varit har varit, från nu kan det bara bli bättre!
Jag håller med, nu kan det bara bli bättre....

Ett möte om mig, utan mig?!

Har bakvägen fått höra att det är avstämningsmöte om mig idag. Arbetsgivare, försäkringskassa och läkare. Jag skulle kallas och uppmanas ta med facket. Det här fick jag reda på av en slump. Pratade med en tjänsteman som sa i andan om, ja vi ses ju den 11.... Va, om detta vet jag inget svarade jag då, Då fick jag exakta uppgifter. Redan då kontaktade jag facket. Sedan dess har jag väntat på att bli kallad. Nu är det möte om tre timmar och jag är fortfarande inte "kallad". Jag vet om det, men bara genom en slump. Kallat mig har ingen gjort. Men jag ska gå, tar med mig facket och dyker upp. Vad tror företaget, att de kan ha möte om mig utan mig?!

WAOW!

Ska inte dra några växlar på det... mitt motto är fortfarande
"Det kan alltid bli värre!"
Men en liten stund igår tänkte jag på hur gott det vore att leva med flyt i livet.

Det som var trasigt på bilen var inget att oroa sig för. Behöver inte bytas. Faktisk kostnad noll kronor! WAOW

Tanden hade naggats i kanten, tandläkaren slipade ett par omgångar, lätt som en plätt. Det var också gratis! WAOW

SÅ fika med Annaa då, att sitta och prata kulturutbud, skolsystem och annat med en som tänker så likt en själv är en ahaupplevelse. WAOW

Avslutar med en annan upptäckt. Hur trött jag än är på snön börjar isskulpturerna dra till sig mina blickar. Klockan var efter 18 igår när jag såg dehär.

Inget dagsljus och de är tagna med blixt men ändå. Snacka om naturens underverk. WAOW

Fika med en legendar.

Hämtade Annaa vid tåget och for raka spåret till Yerba. Under färden konstaterade vi samstämmigt att det räcker nu. Ja med snön alltså. Vi har fattat nu att det kan bli vinter. Vi känner att vi fotograferat färdigt, det är inte lika kul med vita vidder och det är framförallt inte roligt med varesig tåg eller bilresor. Parkeringen vid Lotsarnas var rena skämtet....
Ett steg innanför dörren på Yerba och Annaa möttes av stora famnen, jag fick reda på att jag kom i sällskap med en legendarisk journalist från Bohusläningen. Att vi kom i sällskap förvånade, det tyckte vi båda var kul:-)
Att Annaa är speciell vet jag ju, men legendar, man tackar, eller gratulerar eller vad man gör;-)
Det är lustigt med ny vänskap. Hur samtalen för en i kringelikrokar och man hela tiden har gemensamma beröringspunkter. För att göra en lång fika kort, pratade vi utan uppehåll i tre timmar. Sedan var jag bara tvungen att hämta sonen och ta "sittningarna" på kulturskolan. Annars hade vi nog suttit där än. Men vi löste en del frågor, analyserade andra och hängav oss stundom åt seriöst skvaller. Det kan vara första gången jag fikar och skvallrar med en legendar! Hur härligt som helst:-)

Vä/erkstad

Bildoktorn gav lugnande besked. Man kan köra utan det som maken plockat bort. Inte brukar man sätta dit ett nytt heller om jag förstod saken rätt. Skövderesan är inte hotad......Såvida inte den där pilen som just nu känns bakom högra ögat, bryter fram. Jag vet vad det betyder, stresshuvudvärk, i värsta fall migrän. Har trots att jag inte ska kompletterat med starkare medicin idag. Vill egentligen inte göra det innan operationen eftersom den delvis är blodförtunnande. Å andra sidan har jag fortfarande inte fått någon operationstid.
Tandläkaren kvar som nästa huvudvärk då. Hur dyrt blir det denhär gången? Borde bli gratis anser jag, sista lagningen är det som faller sönder. Det går bitar ur kannten så jag skär mig på tungan, obehagligt, ingen tandvärk dock...än.
Ytterligare en huvudvärk har dag fått ge vika för klokskap. Ibland uppbådar jag lite sådan. Hade tänkt sätta mig på Östrabo ikväll för eventuell överbliven biljett till Jonas Gardell. Jag har inte missat en enda av hans föreställningar, hittills.
Efter långa samtal med maken igår om tidspress, eget ansvar och prioriteringar, har jag kommit fram till att jag söker reda på den i höst och ser den någonstans i min närhet. Den är ju ny, slutar inte gå än på länge. Det är skönt när saker och ting faller på plats vilket det gäller verk eller värk:-)

The story of my life.

Tandläkarbesök och trasig bil, känns det igen. Känns som väldigt vanliga händelser i mitt liv. Bilen har skallrat ett tag, baktill. Ett otrevligt ljud som fått tanken på fallande avgasrör att träda fram tydligt. Alltså går maken ut i mörkret och kollar, drar i lite grejer och konstaterar att värmeskyddsplattan är lös, den var bara att dra bort. Ingen av oss vet hur långt man kan, vågar eller får köra utan den....
Typiskt! Imorgon ska jag till tandläkaren för en akuttid redan på morgonen, till lunch ska jag ha bloggträff och sedan är det sedvanlig sittning i dubbla pass på musikskolan. Jag behöver bilen. Onsdag ska jag till Skövde. Det går bara inte att ha trasig bil nu.
Jag kommer som vanligt vara först på telefon så fort verkstan öppnar. om de säger att jag kan köra är det inget problem, annars bara måste de ge mig en akuttid, de också. En som inte krockar med alla andra tider. Varför är jag inte förvånad.....It´s the story of my life.

Är jag först?

Trafikutredningen är krånglig att läsa i digital form jag vill ha den i papper. På Kommunens hemsida står det att utställda handlingar finns tillgängliga på diverse platser. Jag ringer alltså stadshuset för att fråga om man kan hämta trafikutredningen. Ingen sa nej i och för sig, men ingen visste heller riktigt hur man gjorde. Det krävdes tre samtal med tre olika personer innan jag kunde åka förbi stadshuset och i receptionen hämta det jag behövde. Kan inte vara ofta någon frågar efter kommunala handlingar inte, kanske är jag rent av först?

Moderaterna hoppas på lättköpta kvinnor.

Mig köper inte Moderaterna med löfte om sänkt skatt. Inte heller med löftet om fokus på brott och straff. Moderaternas nya valsrategi är att tala om en verklighet kvinnor känner igen sig i. Jag erkänner direkt, jag känner aldrig igen mig när Moderaterna talar om vardagen i landet Sverige. Jag känner inte igen mig i beskrivningen om sjuka människor som fuskare.
Jag känner inte igen mig i en värld där allt är konkurensbaserat.
Jag känner inte igen mig i en värld där kärnkraft är ett alternativ för framtiden.
Jag känner inte igen mig i värld där jag får betala egna extraförsäkringar för min sjukvård.
Jag känner inte igen mig i en värld där den fattige blir allt mer fattig
Jag känner inte igen mig i en värd där samhällsklyftorna cementeras fast istället för att överbyggas.
Jag känner inte igen mig i en värld där kulturen utarmas.
Jag känner inte igen mig i en värld med raserade välfärdssystem.

Jag känner helt enkelt inte igen mig i en Moderat värld. Sänkt skatt Fredrik Reineldt är inte lösningen för att jag ska känna igen mig.

I konflikt med mig själv. Får politiker ha en egen åsikt??

Jag läser, läser och läser. Det är handlingar inför IKEAS etablering som plöjes. Trafikutredning, miljökonsekvensbeskrivning och mycket mycket mer.
IKEA ger 700 jobb. Jippi. Så vill folk att man reagerar. Men när jag läser alla utredningar fastnar jublet i halsen. Trots allt jag läser levererar inte utredningarna några svar. På något enstaka ställe står det "kan eventuellt komma att påverka", på allt för många ställe står det "oklart om de påverkar". Men det är väl de svaren utredningar ska ge?!

Måste tanken på bra förarbete betyda att man är emot etableringen? Nej faktiskt inte, men det tolkas så, för säger man ett pip får man onda ögat. Ska vi bara svälja det här? Man måste ju inte vara emot etableringen för att vilja att miljön runtomkring måste bli så bra som möjligt! 700 jobb säger man och piskan viner. Men vi är många boende i Herrestadsomårdet. Om vår boendemiljö påverkas negativt för att man haft bråttom och gjort ett dåligt förarbete, då är det oss man offrar.

Just nu är jag mest orolig för dem som sitter i tekniska och andra nämnder som har det här materialet som beslutsunderlag. Snacka om rävsax, säger de emot blir de hängda, säger de ja blir det likförbannat konsekvenser. Å vad jag önskar att Uddevallaborna satte sig och läste.

Jag är sannerligen i konflikt med mig själv. Får politiker ha en egen åsikt?? Alltså får jag tycka att man ska göra om och göra rätt......??

Dolph äger!

Kanske rätt låtar gick vidare, kanske inte.......
Jag vet en sak säkert.
DOLPH VANN!!!!

Ett egensinnigt teparty.

Regionteater Väst bjöd idag på afternoon tea, ett gästspel med Andreas T Olsson. Egna och andras texter samt kupletter var utlovat i annonser. Ganska kaotiskt var det ärligt talat innan alla satt sig och fått sitt te, sina scones och sina marmelader. Efter ett kort tag är problemet löst och allt fortskrider enligt det som utlovats i annonsen. Andreas läser texter ur sin egen bok, ur andras böcker och sjunger sånger med egna texter. Kanske är publiken lite försiktig till en början och verkar mer vänta på nästa poäng än skratta åt den som just levererades. För poänger levererades, som på pärlband.Jag kan tycka det är modigt att utöver egna och andras texter ge sig på improvisationsteater. Med tidningen Bohusläningen som enda ledtråd skulle det spelas teater. Jag är inte säker på att publiken förstod det där. Men eftersom jag inget sa borde jag inte klaga.... Publiken ville ha improvisationer kring Andreas Carlgren och Maud Olofsson visst var det roligt men knappast lokalt. Maken och jag satt och fingrade på "vår vän" Essam (FP) som på bild fick ge ansikte åt att chefer är nöjdast i uddevalla kommun, det hade väl varit roligt att göra något på. Men som sagt vi sa inget så vi får skylla oss själva...Andreas är högaktuell, det är klimatet, semesterfirare i Bohuslän och det är politik. Parodin på Jimmy Åkesson och Karl-Gerhards text om den trojanska hästen, omgjord till dagsaktuell, imponerar. Eller, ja det mesta imponerar, precis som vanligt. Vi har kort sagt haft en väldigt trevlig och berikande eftermiddag med en mycket egensinnig värd.Nu äger jag äntligen en bok signerad av Andreas också. I höst ger han sig v till Stockholm och scenskolan. Ingen tror något annat än att det går hur bra som helst. Så småningom ska jag visa barnbarnen boken och säga honom kände jag;-)

Show and tell.

Mitt första jobb är dagens tema. Anna är februari månads värd och har hittat på riktigt roliga tema åt oss. Mitt första jobb kanske inte går att tolka på så många sätt, men jag tänker försöka;-)
Började arbeta som 14 åring, då städade jag hos våra välbeställda grannar. Senare startade mamma och pappa städfirma och jag städade för dem på varvet i Karlstad. Det innebär med all säkerhet att jag arbetat svart och aldrig skulle klara en pressgranskning om jag siktar på riksdagen, för letar de lik i garderoben hjälper det nog inte att man 14 år när man begick brottet...

Riktiga jobb sedan, med skatt och arbetsgivare var olika sommarjobb. Jag jobbade som hemsamarit, så dem beundrar jag alltid! Jag arbetade på Löfbergs lila i Karlstad, en riktig skitarbetsgivare, på den tiden måste jag tillägga, och jag dricker inte Löfbergs lila idag av sympati för mig själv som for illa där som 15 åring.

Sedan flyttade jag hemifrån tidigt, gick i gymnasiet och skulle leva själv. Jag städade på posten och jobbade på korvfabrik. Allt i Karlstad. Numera heter det ju Coop, men jag tror det hette något med Värmlandschark då. Konsums korvfabrik var det i alla fall. Där lärde jag mig att alla skrönor om korv och kalvsylta är fel. Man blir inte äcklad och slutar äta sådant i branschen Jag har aldrig ätit så mycket korv som då:-)Nu kommer så mitt försökt till vantolkning av temat. Första jobbet kan ju också vara första gången man gör något och då har det hänt en del bara sista månaderna!

Jag har gjort debut som journalist. Den kontakten förvaltade jag, så i igår skickade jag in mitt andra jobb. Det verkar kanske förmätet att kalla sig journalist som helt outbildad i yrket, men jag vet inget annat ord.

Dessutom har jag en dag nu i vecka inlett en ny karriär:-) Jag blev manager för en dag. Ruskigt roligt och givande! Skönt att det var en dag, skulle inte orka mer, men ändå, insatsen kanske får betydelse. Det var kul när Mia radade upp sig med delar av kommunens personal för fotografering till hemsidan. Så kul att jag också fotograferade:-) Så nu vet ni också varför det finns en dagens Mia på min sida:-)

Uddevalla stadshus, personal på fjärde våningen Mia i mitten längst fram. Bakom i mitten kommunalrådet Jan Gunnarsson som vi åt lunch med.

Om jag nu gjort mitt jobb bra röstar ni på Mia när ni ser och hör dem i delfinal 2:-))

Hur lagade man diskmaskinen innan google?

Diskmaskinen har varit trasig ett tag. Först har vi gjort allt man ska enligt manualen. Felsöka, nollställa, rensa rör till och från samt se till att det är fritt flöde i rören därefterställa in och kolla vattennivån, inget har hjälpt. Ringde en reparatör som kom, bytte en del och åkte. Döm om vår förvåning när maskinen gick 2 minuter och därefter, precis som innan bytet av delen, började blinka F2. Tog kontakt igen och blev lovad ett återbesök. Det är drygt en vecka sedan.

Livet fungerar utan diskamaskin så vi har funnit oss i vår lott. Diskat för hand och låtit maskinen vara i väntan på reparatören. Igår surnade jag till för att det dröjde, bestämde mig för att påminna om min existens idag. Satte mig med google och sökte "blinkar F2", hamnade inte direkt men ändå i någon diskussion på ett Volvoforum.. och där kunde jag läsa om problemet. Ett tips var att tömma det egna vattenlåset i under diskhon.
Om det är fullt där stänger maskinen av sig när inte vattnet går att pumpa ut tillräckligt fort.

Kan du inte kolla det medan jag är på bokcirkeln bad jag maken, så vi verkligen har gjort allt när jag ringer imorgon. Ett par timmar senare kom ett SMS, "du kan nu lägga titel diskmaskinsreparatör, till de tidigare". Maken hade lyckats! Eller jag, beror på hur man ser det. maskinen går. Jag ringde inte reparatören, men när eller om han ringer ska jag berätta att vi lagat felet själva med hjälp av google. Vill han veta hur får han betala tillbaks det jag betalade för den första reparationen, den som inte hjälpte.

Oj jag har läst en kändisblogg!

Av någon princip som jag inte riktigt har klart för mig, läser jag inte kändisbloggar. Jag blir anti! Har således aldrig läst Blondinbella, Kissi eller vad hon heter, inte heller "riktiga" kändisars bloggar. Undantaget Jonas Gardell där jag kikat in om jag nyss varit på en föreställning eller så.
Jag fattar inte ens att vanlig unga tjejer kan bli kändisar genom att blogga. Ok att de säkert trots ringa ålder o annat skulle kunna skriva bra, men varför kändis...

Nu läser jag på förstasidan på Aftonbladet att Heja Abbe vunnit ett pris. DÅ måste jag erkänna direkt, den har jag läst! Nu kan jag inte längre säga att jag aldrig läst en kändisblogg, för jag ar läst en;-)

Intervju med en schlagerprinsessa!

Snöänglar, finns dom?

I morse frågade maken om jag skottat infarten till huset.
-Nej jag trodde det var du, svarade jag.
Då slog det mig att jag igår påväg till Torp mötte två män i självlysande jackor med snöskyffel över axeln. Det stod NCC på jackorna och när ja lade märke till dem vinkade till en äldre man på området som stod på sin infart. Jag funderade då på om de hjälpt honom med snö.
Nu funderar jag på om de skottat hos oss också......
NCC, de bedriver ingen välgörenhet vad jag vet!? Så vad är detta? Upplys mig någon, snälla. Snöänglar, finns dom?

En läskig kväll......

Ser fram emot en tjejkväll med boksnack igen. Det känns alltid som om det var längesedan! Är snuvig men tänker inte missa boksnacket. Får låta bli att kramas... Ikväll ska vi prata om Låt den rätte komma in. Oj vilken bok. Undrar så hur samtalet kommer att gå, vad de andra tycker och har upplevt. Jag vet en sak, jag vill inte se filmen. Trodde jag var färdig med skräck efter 80-talets strida ström på bio. Den här boken var annorlunda. Imorgon skriver vi säkert om den på Boktyckarna, förra boken vi skrev om är Damernas detektivbyrå. Vilka tvära kast vi presenterar! Men nu är det dags att ge sig av, förutom te och mackor blir det nog en läskig kväll...

Schlagerstjärna; Mia Terngård född Ferm.

I söndagens Dn var det en artikel om Mia som med MiSt vann Webbjokern, och tog sig in i startfältet för melodifestivalen. Jag fattade då att hon är i Uddevalla nu. Tog en blixtsnabb kontakt och undrade om hon hade tid att träffa mig. Jag saknade uppmärksamhet kring henne i Uddevalla. Inte varje dag vi har schlagerstjärnor med Uddevallaanknytning. Kan man kanske få en Uddevallaeffekt tänkte jag och kontaktade människor med stora kontaktnät. Mia hade tid över och igår tisdag for vi runt på en liten improviserad PR-turné.

Jag har tänkt att fram till deltävling 2 då MiSt & Higligts tillsammans gör "Come and get me now" ska jag visa en bild om dagen på Mia. Alltså fick hon igår kliva i snödrivor och frysa rätt rejält för att jag ville ha henne i kända Uddevalla miljöer. Vill man vara fin får man lida pin har jag hört, men här var det vill man få röster i Uddevalla får man frysa;-)

Första stoppet var Gustafsberg där det blev kaffe, fototagning och filminspelning av och med förvaltande direktör Gunnar Klasson.Därefter for vi in till centrum för att jag skulle ta bilder. Nästa stopp var Blåkulla och vi blev bjudna på lunch av Jan Gunnarsson. Efter lunchen fick vi se femte våningen som är original sedan huset var kontor för varvet. Informationsavdelningen fick bilder och intervju och Mia fick träffa ganska många ur personalen. Alla lovar självfallet att rösta på MiSt den 13:e.

Uddevallahems kontor blev det sedan efter hastig omplanering och innan vi riktigt förstått hade hela dagen gått. Dagen gav mig både bilder och material så tanken att följa Mia ända till den 13:e lätt går att genomföra. Kommer göra ett Dagens MIA i högra listen där man kan följa vägen till melodifestivalen. Hjälp gärna till med länkar och annat så vi visar att bloggosfären också kan stötta blivande schalgerstjärnor.

Det finns en Melodifestivalblogg där Mia och *Stefan (*andra halvan i MiSt) skriver regelbundet. Jag länkar den i min blogglista.

Kopplingen till Uddevalla då. Mia- Maria Terngård född Ferm kom till världen 1973 i Uddevalla sedan växte hon upp i Uddevalla och Mellerud, gick gymnasiet, Agneberg här i stan och har all sin släkt här. SÅ visst borde vi få en Uddevallaeffekt, herregud hon är ju en äkta Fermare;-)

Vägen till melodifestivalen.

Idag ska jag ut på en fotorunda. Hade hoppats på bra ljus för foto ute i fina Uddevallamiljöer. Får förlita mig på fina innemiljöer istället. Kul ska det bli och från imorgon kommer ni kunna följa serien jag planerar. En vanlig tjejs väg till melodifestivalen. Låter det spännande.... Kolla då imorgon!